lördag 27 februari 2010

Nu sticker jag!

Till det soliga Thailand och när jag kommer tillbaka så hoppas jag att våren har kommit, för det har jag beställt. Snöns och slaskets tid får fantamej vara över nu.

Jag bloggar kanske lite från semestern, eller inte. Vi får se. Men jag kommer ju tillbaka och då blir det blogging igen för då är det ju start för IVF nr 5.

Ha det så gött allihopa, och ni som ruvar - se till att få en jäkla massa plus nu!!!! =)

STORA VARMA KRAMAR

fredag 26 februari 2010

Tacka fan

för högkostnadsskyddet!!! =)

För annars hade den här kassen:
























kostat 14.125 kr!!! Och då har jag inte hämtat ut allt för de hade inte så mycket som jag behövde på det apoteket. Jag har inte kollat upp priset på läkemedlen tidigare, men herrejävlar alltså!!! En spruta Gonal-f, som räcker i max 4 dagar kostar alltså 3599,50 kr!!!!

Det är nästan så jag måste räkna på hur mycket allt det här hade kunnat kosta oss. Shit!
IVF1 - 10.090 kr
IVF2 - 15.711 kr
IVF3 - 16.392 kr
IVF4 - 17.719 kr

Sammanlagt blir det 59.912 kr. Vänta lite, jag måste bara plocka upp hakan som trillade ner på golvet...

Snart kommer väl ett IVF-hemma-kit också?

Nu kan man testa spermiekvaliteten hemma också. Visst, det kunde man innan också men då fick man i stort sett svaret, OK eller NOT OK. Det här nya chiptestet ska visst vara väldigt tillförlitligt och räkna EXAKTA mängden spermier. Det låter ju faktiskt lite fantastiskt.

Och så går det på ett kick! Om man nu kan slippa att åka till sjukhuset och lämna prov i en kopp för att sen vänta på svaret i minst en vecka så känns det här fullkomligt revolutionerande! Undrar när det kommer till Sverige...

Ni kan läsa om detta i en artikel nyligen publicerad på aftonbladet.

Sen vet jag ju att man inte ska tro helhjärtat på vad som skrivs på aftonbladet. Bara för att det har utvecklats nu så innebär det kanske att det ändå inte kommer att massproduceras förrän om 10 år när det genomgått ett miljonte test. Och då kanske det smäller och det blir att gå tillbaka till ruta 1. Men man får väl drömma lite?

torsdag 25 februari 2010

Blog Award nr2










Nu är det dags igen för er att få höra 7 mycket intressanta fakta om Joanna för hon har nämligen fått en award med ett fint hjärta på av Malla.

Det medföljer en massa regler som jag kommer att modifiera å det grövsta. Tur man oftast kan göra lite som man vill här i världen. Så jag skickar vidare awarden till ALLA i min bloglista, för jag tycker att ni är så himla bra och inte kan få nog med awards. Ni får också göra vad ni vill med den =)

Men nu, till det viktigaste av allt, smaskig Joanna-information:

1. Joanna är vansinnigt känslig och gråter när hon ser på film och det händer något sorgligt eller något väldigt glädjande. Ja, hon gråter när hon kollar på Extreme Home Makeover och har även gråtit när hon tittat på Lejonkungen. När hon ser den här videon gråter hon ännu mer.

2. Alla Joanna känt de senaste 15 åren, samt hon själv, vet inte vad hennes riktiga hårfärg är. Hon tonar (eller färgar) nämligen håret med jämna mellanrum. Just nu är det rödbrunt.

3. Joanna äger runt 25 handväskor och köper minst en ny varje år. Man skulle kunna säga att hon samlar på väskor. Men hon har nog inte insett det själv än. Vi får ge henne några år till...

4. Joanna har en väldigt livlig fantasi och förutsätter alltid det värsta. Hör hon ett ljud på natten så tar det inte mer än 5 sekunder så har hon kommit på 19 sätt att ta sig ut ur huset för att mördaren inte ska hinna ifatt henne, eller 23 olika ställen att gömma sig på ifall det inte finns något sätt att ta sig ut ur huset.

5. Ibland sover Joanna med ett halvt öga öppet. Hon tror inte riktigt på det men har fått höra det upprepade gånger.

6. När Joanna förlorar i badminton slår hon sitt racket i golvet så att det går sönder. Därför spelar hon inte badminton längre.

7. För 13 år sen var Joanna med om en bilolycka då bilen voltade och for iväg uppochner längs med vägen. När bilen stannade hängde hon själv och hennes mor uppochner i bilbältena och radion spelade glada låtar från 60-talet. De båda klarade sig utan några skador, men Joanna fick en nära-döden-upplevelese som heter duga eftersom hon ett par sekunder innan kraschen var på väg att ta av sig bilbältet men av någon anledning lät bli ändå.

Att blogga på semestern?

Jag får ta och kolla upp det där med att blogga med min mobiltelefon. Just nu går det att blogga men inläggen hamnar på min gamla blogg och det vill jag försöka ändra på. Någon som har koll?

Sen är det väl för jävla dyrt att blogga utomlands? Jobbet betalar visserligen mobiltelefonräkningen men inte om den blir humongous. Sen är det väl meningen att jag ska ta det lugnt på semestern och inte bry mig om bloggen men jag anar att jag kommer ha lite svårt att hålla mig borta, så nåt inlägg då och då blir det nog.

Och kanske retar jag upp er allihopa med lite härliga strandbilder =)

Semestern närmar sig

Och om några dagar kommer min värld varje dag att se ut ungefär så här:













Istället för så här:














Eftersom flyger går om, OMG!, bara TVÅ dagar så är det jävligt dags att börja packa. Har redan hämtat upp resväskan från källaren, lagt fram mina fina nya vakuumklädpåsar som jag tänkte inviga den här resan och letat upp förra sommarens solkrämer som inte gått ut än.

Beställde nån snordyr solkräm på taxfree till utresan, och några BIBar så att vi inte får alkoholbrist där borta.

Har även en lista (så klart. För vad vore världen utan mina listor?) på allt jag ska ta med mig så när som på exakt vilka hårsnoddar som ska med i necessären.

onsdag 24 februari 2010

Dåliga tider på jobbet

0% i löneökning och inte mycket mer vid förra lönejusteringen. Inte direkt så att man känner nån vidare motivation på arbetsplatsen. Kanske ska man vara glad att man har jobbet kvar i denna bistra tid men jag är jävligt besviken faktiskt. Jag är en person som tar för mig och rentav LETAR ansvar och får alltså lika mycket i ersättning som nån som bara går till jobbet, inte gör något mer än nödvändigt och sen går hem. Snacka om att man hädanefter kommer att vara taktisk när man väljer vilket uppdrag man vill jobba med. ÄR det dåliga tider, då tar man ett jobb med så lite ansvar som möjligt eftersom man ändå inte kommer få betalt för det extra arbetet. Och när det är goda tider ska man plocka på sig så mycket ansvar man bara klarar av för då kommer man också få fetingmycket med stålar i ersättning. Låter jag bitter? Det är jag.

Hoppas att mitt bruttolöneavdragsförslag går igenom i alla fall. Fick tyvärr inte svar om det på mötet idag, men på någon sjuk vänster kan jag slå ut det vi sparar på varje behandling per månad och låtsas som att det är min löneökning...

Kanske ska söka nytt jobb?

tisdag 23 februari 2010

Bäst före-datum

Man kan uppenbarligen räkna ut sin "äggstocksålder" enligt en artikel på aftonbladet från i förra veckan.

Blev lite nervös av att läsa det här och undrar om ni andra som gjort ivf fått reda på vad ni har för äggstocksålder. Tänk om man pga alla hormoner gör helt slut på sina äggreserver som annars hade varat mycket längre?

Kanske inte skadar att fråga på kliniken nästa gång man är där. De kanske kollar det här AMH-hormonet samtidigt som de kollar nivåer av FSH också. Fan, jag kan för lite om de här hormonerna och nivåerna. Känner att jag måste läsa på lite och lära mig vad de olika hormonerna gör och innebär.

Är det nån av er som är duktig på det här får ni gärna dela med er. Har svårt att tro att jag är den enda som undrar =)

Kliniken

Vet inte om det är rätt beslut eller inte. Jag vet ingenting längre känns det som. Men jag och A beslutade i alla fall att köra ett försök till på Öresundskliniken. Det blev ju en del förändringar igen i min behandling med en massa tillskott som jag aldrig haft innan och kanske kommer det att göra susen?

När jag pratade med Anki på kliniken igår så berättade hon även att de haft ett möte om just mitt fall och det fick mig att känna mig mycket tryggare. Att det inte bara är Fredrik som bestämmer vad som ska göras i mitt fall utan att alla läkarna diskuterar det tillsammans.

Jag ska få mitt schema och nya recept hemskickade och så startar jag nog med sprutorna bara nån dag efter att jag kommit hem från semestern! =) Peppad och utvilad!

Men jag är så jäkla rädd att jag tagit fel beslut. Att jag borde byta klinik (vet inte till vilken dock, har än så länge inte blivit positivt överraskad av någon...)
Vad tycker ni? Är jag korkad som väljer att stanna?

måndag 22 februari 2010

Bruttolöneavdrag för IVF?

Lina lämnade en kommentar på min blogg alldeles precis om ämnet i titeln och det här är helt nytt för mig. Jag hade ingen aning om att man kan göra bruttolöneavdrag för ivf-behandlingarna, om jobbet går med på det. Det här är ju STORT!

Jag ska ta ett snack med min chef redan idag. Hoppas det går att göra så här på vårt företag. Och hoppas att man kan få det gjort retroaktivt också, fast det är kanske att hoppas på för mycket?

Hur är det med er andra? Är detta något som ni känner till och har utnyttjat?

Jag har redan hunnit googla en massa. Har hittat en hel del trådar på olika forum där det diskuteras friskt om detta. Hittade även till slut lite information på Skatteverkets hemsida under Arbete & Inkomst/Förmåner/Hälso- och sjukvård samt i en pdf.

Maten v.8

Här kommer altså veckans meny. Till lunch tänkte jag dessutom försöka se till att vi alltid har matlådor att ta med till jobbet. Billigare och nyttigare! Idag blir det till exempel lingongryta med kött, svamp och morötter och fullkornsbulgur till lunch (låda sen i fredags).

Måndag: Wraps med köttfärs, grönsaker och salsa
Tisdag: Tomatsoppa med grovt vitlöksbröd
Onsdag: Torsk Black & White med grillade rotfrukter och potatismos
Torsdag: Vegogryta med saffran, mango chutney och jordnötter
Fredag: Bortbjudna på middag
Lördag: Antagligen nån undermålig flygplansmat =)

Jag fortsätter också att kämpa med fisk 2 ggr i veckan. Fisk nummer 2 tänkte jag spara till Thailand på söndag. Men det här med fisk är väldigt nytt för mig och jag har inte lagat så mycket fisk i mina dar så om ni har några riktigt suveräna fiskrecept som ligger hemma och skräpar så tar jag tacksamt emot!

söndag 21 februari 2010

Maten och vikten

Tyvärr något som har fått ligga på hyllan ett tag. Veckan innan ÄP gick jag upp en massa pga hormoner och äggblåsor och sen kände jag mig inte så motiverad att varken laga mat eller träna när det gick som det gick så då gick jag upp ännu mer.

Men nu börjar nyttighetssuget och viktminskningsenergin att komma tillbaka! :) Och det känns riktigt jäkla skönt! Speciellt nu inför solsemestern känns det gött att i alla fall VILJA komma i form. Så imorgon börjar jag igen med mina veckomenyer och viktkurvor.

2010, here I come! =)

Men först ska jag bara gå på och dricka te (ska sikta in mig på det röda) på Grand Hotell i Lund och äta varma scones med sjukt onyttiga tillbehör, snittar och småkakor. SEN börjar jag vara nyttig =)

lördag 20 februari 2010

Te-missbrukare

Jo, jag erkänner. Jag dricker absurda mängder te. Men ända sen vi började försöka bli gravida har jag försökt skära ner på det. Jag har bytt ut vissa koppar av mitt mumsiga svarta te mot grönt te istället. Ibland tar jag steget och vågar mig på en kopp rött. Och vill jag känna mig extra duktig så har det faktiskt hänt att jag till och med kompromissar med en kopp ÖRTTE. "Herregud" säger ni? Jo, så tänker jag själv ibland =)

Och vad gäller kaffe så har jag bunkrat upp med massor av olika sorter koffeinfritt ifall jag blir trött på te.

Sen om det har hjälpt något, ja det vet jag inte...

Svart te har en väldigt behaglig brun-röd färg och kan med fördel drickas i ett klart glas. Men igår, på jobbet, gjorde jag misstaget att göra grönt te i ett klart glas. Och allvarligt, det enda jag tänkte på när jag tittade på glaset var att det inte alls såg ut som te.

Här kommer en bild, så kan ni få avgöra själva. Men jag kan ju med säkerhet säga att jag hädanefter alltid kommer att bespara mig själv den synen och bara dricka grönt te i keramikkopp.

fredag 19 februari 2010

TD, IVF4

Idag är det alltså testdag. Jag tog det traditionsenliga testet i morse, pinkade på stickan och väntade på att, precis som vanligt, inget skulle dyka upp. Skönt att jag har haft tid att vänja mig vid tanken. Idag blev därför inte så jobbig.

Och ikväll blir det maraton med ett par av de nya 24-avsnitten hemma hos oss med en massa goda vänner. Laga mat tillsammans ska vi visst också göra har jag hört.

Jag har aldrig brytt mig så mycket om pengar, i alla fall inte när det gäller mat. Både jag och A tjänar ganska bra och lovade oss själva efter studenttiden då vi levde på nästan enbart pasta från netto att vi aldrig ska snåla när det handlar om mat. Vi bjuder gärna andra på mat och vin, tycker det är trevligt. Och så kan man alltid hoppas att man blir bjuden tillbaka nån gång...

Men igår sa jag till A att jag hoppas att de andra också vill laga nåt billigt. Och hoppas att vi inte behöver stå för all maten själva. Det har börjat gå upp för mig hur mycket pengar alla kommande ivf-försök kommer att kosta. Det finns inga garantier på när eller om det kommer att funka. Och tills det funkar, eller tills vi ger upp, så kommer vi att bli av med en jävla massa pengar och dessa måste vi börja spara ihop. Så inte nog med att man säkert uppfattas som asocial, hemlig och bitter så kommer man nu även att vara känd som snåljåpen i sällskapet...

Fredag!

Och äntligen snnart helg! =)
Jag har mailat kliniken i Falun och väntar spänt på svar. A tycker att vi ska fortsätta på Öresundskliniken eftersom vi tog fram en ny modell för nästa behandling som han hoppas på. Jag har även kontaktat Curakliniken i Malmö som tillhör samma organisation som kliniken i Falun men återigen blir jag besviken av bemötandet.

Jag mailar och skriver att vi precis misslyckats med vårt fjärde försök och jag undrar lite om deras rutiner och vad som krävs för att långtidsodling ska komma på tal.

Hade jag jobbat där hade jag svarat något i stil med: "Vad tråkigt att ni inte har lyckats efter 4 försök. Kriterierna är många när vi tar beslut om långtidsodling är ett alternativ, men kanske vill ni komma hit så kan vi ta ett samtal och komma fram till ett beslut tillsammans. Vi vill gärna försöka hjälpa er".

Istället får man svaret: "Det som avgör är antal behandlingar, kvalitet på äggen och hur många som blir befruktade. Minst fem måsta vara befruktade för att odla vidare till dag fem." Och där tog det slut...
Är inte det lite konstigt?

Så nu vet jag inte riktigt hur eller vad vi ska göra. Tänker ta mig en riktig funderare i helgen =)

Igår skulle vi börja med att sätta upp våra garderobsskjutdörrar men kom fram till att det inte var så enkelt som vi hoppats på. Det ena problemet efter det andra dök upp och till slut var vi så matta att vi gav upp och gick ner och tittade på OS istället.

Håller tummarna extra hårt för Åsa som är på ÄP på Öresundskliniken idag. Kom igen nu Åsa! Heja heja! =)

Och, förresten! Inatt svettades jag aningen mindre och slapp byta om mitt i natten, vända på täcket och ligga på en handduk. För det har jag fått göra de senaste 5 nätterna - URK!

torsdag 18 februari 2010

Mer kött på benen?

Ja, det vet jag inte.

Mötet på kliniken var...intressant. Återigen kan jag konstatera att jag är en expert på att känna igen vilka människotyper som jag passar bra ihop med. Jag gillade inte Fredrik från första början när jag träffade honom för ett antal månader sen och idag fick jag det verkligen bekräftat. Nu tar jag säkert allting alldeles för personligt och hade jag gått ditt med en annan sinnesstämning och inte med 4 misslyckade ivf-försök bakom mig så hade jag kanske inte brytt mig så mycket. Men fy faaaaaaan vad jag irriterar mig på denna människa!

Orkar ni läsa mitt tjat är ni välkomna. Andra kan sluta läsa nu för jag befarar att det här inlägget kommer att bli rekordlångt.

Det gick rent åt helvete från första början för så fort vi kommit in på rummet och satt oss ner så tittade han på oss och sa:
- "Jaha, ni hade några frågor?"
Bara där var jag sugen på att säga "Är du dum i huvudet?". Men det gjorde jag inte. Men vad är det för läkare egentligen, som efter att patienten bett om ett möte för att den 4:e behandlingen misslyckats, inleder mötet på det sättet? "Vad synd att det inte gick den här gången heller", "Usch, jag förstår att det måste vara jobbigt", "Vad bra att ni ringde, nu ska vi se vad vi kan göra för att förbättra chanserna ytterligare" Vad som helst av detta hade varit acceptabelt. Men människan är ju som en empatilös robot. Både jag och A blev helt ställda. Det kändes nästan som att vi skulle behöva be om ursäkt för att vi kom dit och tog upp hans värdefulla tid. Det kändes verkligen jättetråkigt att få det bemötandet.

Sen började jag ställa alla mina frågor.

- Varför funkade det inte denna gång?
Det kunde han inte svara på som vanligt.
 - Vad är förutsättningarna för att långtidsodling ska göras och har vi dessa?
Äggen måste vara av liknande kvalitet och efter två dagar så ska man inte direkt kunna avgöra vilket/vilka ägg som är starkt bättre än andra. De ägg som vi har satt tillbaka har dock varit av väldigt bra kvalitet och därför har inte långtidsodling varit ett alternativ.
- Om inte, vad kan man göra för att förbättra möjligheten för långtidsodling?
Den här frågan ställde jag inte för jag blev så arg att jag nästan började skaka.

Här började nämligen läkaren Fredrik känna sig "anklagad" eller nåt. Jag förstod aldrig riktigt varför han blev arg, (det var det jag uppfattade honom som i alla fall). A tyckte inte han verkade så arg dock...men men.
Han sa att jag inte kan ställa den typen av professionella frågor/önskemål eftersom jag inte har utbildningen det kräver att veta vilken innebörd allt har. Att jag ska hålla mig till mitt så sköter han det medicinska. Då kontrade jag med att allt jag kan göra är just att ställa frågor. Jag vill förstå hur saker och ting fungerar, jag vill få det bekräftat att misslyckandena inte beror på att jag har nyst för mycket, jag vill vara säker på att jag har gjort allt i min makt för att få så goda förutsättningar som möjligt, och så blir man "satt på plats" av läkaren istället. 

Vi pratade nog förbi varandra ett par gånger tror jag, jag var ju upprörd så klart. Men i såna här fall så ligger det väl i läkarens ansvar att förstå hur en person mår som är i min situation. Att man kanske säger saker som man inte har riktig koll på, att man är ett nervvrak som griper efter halmstrån. Inget som han ska ta illa upp av och bli arg över. Han borde ju för fanken ha förståelse för varför jag ställer en massa frågor och att jag bara vill bli gravid. Det är det ENDA jag vill med mina frågor.

Jaja, sen verkade vi äntligen komma förbi det där och jag tog mod till mig och fortsatte att ställa mina frågor men jag fick verkligen tänka på att vara försiktig och så ödmjuk det bara gick för att han inte skulle känna sig trampad på tårna. Mycket ska man behöva tänka på när man är ofrivilligt barnlös. Allt annat djävulskap är nämligen inte nog...nu ska man passa sig för att inte göra läkaren arg också.

- Varför får vissa Trombyl utskrivet och är det något för oss?
Eftersom du börjar blöda så tidigt och Trombyl är blodförtunnande så är detta inget alternativ. (Det köper jag)
- Tror ni akupunktur er skulle kunna hjälpa?
Den här frågan kände jag inte alls för att ställa. Dels för att jag var arg och dels för att ni är så många som har skrivit att det borde vara någon som studerat kinesisk akupunktur och eftersom jag redan provat den kinesiska och lite"råare" akupunkturen så vet jag att den inte är något för mig.
-  Vilken inverkan har ämnesomsättningen på om man lyckas eller inte?
Den här glömde jag bort. Men ifall den har något att göra med FSH så ställde jag den frågan istället. Och de kollade FSH på mig i januari förra året när vi gjorde utredningen och då var värdena normala. Men jag fick honom i alla fall att ta blodprov på mig igen. Varför jag skulle behöva övertala honom förstår jag inte. Mycket handlar ju om att jag vill känna mig säker på att alla gör allt de kan för oss och då borde de på direkten erbjuda att ta en massa nya blodprover på mig bara för att lugna mig så att jag får lite ro i kroppen, även om de tror att alla mina värden är normala.
- Finns det något annat ni kan utreda? Göra fler tester?
Samma som ovan.

Sen frågade jag honom vad han ansåg. Om vi borde ge upp. Och självklart frågar jag honom ur ett medicinskt perspektiv, för han kan ju inte svara åt mig vad vi vill, hur vi känner och vad vi klarar av rent psykiskt och ekonomiskt. Men han börjar istället prata med mig om vad man som par klarar av,att alla par är olika, och chatter på familjeliv och skit som jag inte förstod vad det hade med våra chanser att lyckas att göra. Där blev jag väldigt sugen på att snäsa åt honom och säga, "Håll du dig till det medicinska så sköter jag mina känslor själv tack!". Men det gjorde jag så klart inte. Slutade att lyssna och väntade tills han var klar och frågade på nytt igen men med betoning på om vi ur ren medicinsk synvinkel borde ge upp eller om våra chanser fortfarande är goda. Han tyckte gott vi kunde fortsätta. Så vi diskuterade fram vilka åtgärder man kan göra för att ytterligare försäkra sig om att ett embryo har bäst förutsättningar för att fastna.

I så fall skulle jag få tillskott av östrogen för att stimulera livmoderslemhinnan att bli ännu tjockare och mottagligare. Och så skulle jag ta en halv ovitrelle varannan dag efter ÄP. Vet inte vad det hjälpte, får höra med A sen om han uppfattade det. Men nu när jag tänker efter så kommer det ju att bli väldigt svårt att ta ett gravtest om jag ska ta ovitrelle hela ruvarperioden. Någon som gjort nåt liknande?

Vi kom fram till att jag kan slippa ta progesteroninjektionerna eftersom de inte direkt påverkat mensen märkbart. Speciellt som den gav sig till känna så jäkla tidigt den här gången. Så under nästa behandling blir det i så fall vagitorierna igen. Och den långa metoden med spray resulterade inte heller i många fler ägg så nästa gång blir det korta metoden igen. Skönt.

Om vi fortsätter här på kliniken så kör vi nog igång direkt på nästa mens, om en månad alltså. Precis när A kommit hem från sin snowboardsemester. Men jag kanske borde maila Falun och fråga vad de tycker i alla fall.

Anki kom och tog blodprov på mig och frågade hur mötet gick och jag kände hur varm jag blev i ansiktet och hur otroligt upprörd jag var fortfarande. Jag berättade att jag var besviken på Fredriks bemötande och att jag tyckte det var tråkigt att bli behandlad på ett så likgiltigt sätt när man redan mår så himla dåligt. Och då blev det väldigt svårt att hålla tårarna inne, så de bara rann och rann ner för kinderna på mig. Och Anki var lika underbar som vanligt. Hon gav mig en näsduk och frågade om vi ändå inte kom fram till något bra på mötet. Och att det här med empati och personkontakt kanske inte är några av Fredriks bästa sidor. Hon tyckte att jag inte skulle bry mig om honom utan istället vara stolt över att jag är så stark och att jag kämpar och vill så mycket. Att jag undersöker och tar reda på allt jag kan komma över och att jag är så aktiv i den här situationen. Och att Fredrik, trots allt, är en jätteduktig ivf-läkare. Och lite smidigt gick hon över på frågor om semestern i Thailand och hur skönt det kommer att bli och att jag får en chans att ta igen mig. Och att "det är väl klart att ni ska ha barn".

Alltså ärligt talat, hade inte barnmorskorna varit så underbara och omtänksamma på kliniken hade jag aldrig velat gå tillbaka dit. Men jag kanske kan nöja mig med erfarna och kompetenta läkare utan varken empati eller patientförståelse när det finns så många underbara barnmorskor runt omkring som kan få mig att må bra igen?

Jo förresten. Det blev så klart problem med nålen också så hon fick sticka flera gånger och byta nål för den första var kass och på den lilla stunden hann jag bli både svettig och illamående, ovanpå allt annat. Typiskt...

Orkade ni ända hit? Otroligt :)
Jag är i alla fall helt matt efter att ha skrivit detta jumboinlägg.

Tipsen

Jag har ju fått hur många tips som helst och det är många som delat med sig av sina historier. Vill bara säga att jag verkligen uppskattar det. Tänkte skriva ihop en lång lista på allt jag vill fråga om på kliniken. Allt jag fått tips från er om att kolla upp eller prova på.

Här kommer den:

- Varför funkade det inte denna gång? (Har visserligen aldrig fått svar på den frågan och förväntar mig det inte direkt nu heller. Men fråga tänker jag göra ändå!)
- Vad är förutsättningarna för att långtidsodling ska göras och har vi dessa?
- Om inte, vad kan man göra för att förbättra möjligheten för långtidsodling?
- Varför får vissa Trombyl utskrivet och är det något för oss?
- Tror ni akupunktur er skulle kunna hjälpa? (Jag har ju gett akupunkturen flera försök redan och jag mådde SÅÅÅ dåligt. Men kanske är barnmorskorna på kliniken lite försiktigare?)
-  Vilken inverkan har ämnesomsättningen på om man lyckas eller inte?
- Finns det något annat ni kan utreda? Göra fler tester?


Har jag missat något? Hör av er innan 11 i så fall för sen bär det av mot Malmö i en rasande fart! =)

onsdag 17 februari 2010

Nya tag med rasande fart

Idag kom mensen igång på riktigt. Men det var ju väntat, det har molat i magen ordentligt de senaste dagarna och det rosa och bruna i förra veckan tydde ju på att något var fel.

Tack allihopa som fortsatt hoppas för oss. Känns skönt att ni gör det när mina krafter tar slut. Men nu är det dags för nya tag!

Jag har återfått lite krafter nu. Eller om det bara är jävlar anamma, det vet jag inte. Men jag är både arg och taggad. Det här SKA funka, jag tänker inte ge mig än. Ringde till kliniken precis, berättade som det var, försökte diskutera en massa men både jag och barnmorskan kom fram till att det nog var bäst att vi pratade med en läkare ändå. :)

Först ville hon boka in oss i v.9 men då är ju jag på semester och jag vill reda ut det här innan. Och v.8 har de bara en läkare så då gick det inte. Så jag fick se till att de kunde klämma in oss imorgon eller på fredag och till slut gick det. Så imorgon ska vi dit och så ska jag tala förstånd med dem! "Ställa dem mot väggen" som många av er har skrivit i era kommentarer =)

Jag vill ha det här utrett med en ny handlingsplan så att jag kan semestra i lugn och ro!

Så orkar ni får ni gärna hålla tummarna för att vi kommer fram till något vettigt på mötet med läkaren imorgon. Men är ni trötta på att hålla tummar nu så förstår jag ;)

tisdag 16 februari 2010

Svar på gamla frågor

Skrev ju ett inlägg för ett tag sen där jag uppmanade folk att ställa frågor. Fick inte in så många men de jag fick tänkte jag i alla fall svara på:

Hej! Jag har en fråga. När började du inse att det inte skulle funka att bli gravid "bara sådär"? Har själv försökt ett bra tag och funderar en del över när man kommer till den punkten.
Tack och lycka till med försöken! kram Lina


Svar
Hej Lina,
Jag insåg det nog redan efter 3 månader tror jag. Vet inte hur, kände det i magen. Ingen i varken min släkt eller A's släkt har haft problem att bli gravid och det känns som att det ploppar upp bebisar till höger och vänster i hela släkten. Eftersom inget hände hos oss och jag är en person som har stenkoll på ALLT så tyckte jag det kändes jättefel. Jag hade koll på min mens och min ÄL, vi prickade den alltid och inte ens ett missfall fick vi. (Jag vet, det låter sjukt, men har man haft missfall så vet man i alla fall att man kan bli gravid och det är alltid nåt). Nu har vi fått missfall en gång, på naturlig väg, men vi fick det aldrig bekräftat dock och plusset var så svagt att det knappt syntes så jag är tyvärr inte helt säker på att det var ett missfall och om det ens är möjligt för mig att bli gravid.

Vi "fuskade" oss till en utredning och hade inte försökt i ett helt år innan, men det var ju lika bra eftersom vi faktiskt hade så dåliga förutsättningar att bli gravida att vi blev remitterade till ivf på direkten.


Hallå,
varför ger du inte upp och adopterar istället?

/Kikki


Svar
Hej Kikki,
ja du. Jag har alltid haft svårt att "ge upp". Det ligger inte i min natur. Jag måste kämpa, jag måste försöka fler gånger, annars kommer jag bara att bli besviken på mig själv. Jag vet att jag fortfarande har krafter kvar att utföra ytterligare försök och så länge jag har det så kommer vi att fortsätta.

Sen till det här med adoption. Det är definitivt inte en tanke som jag vill acceptera än. Jag är inte redo. Jag VILL ha ett biologiskt barn. Jag vill veta hur det är att vara gravid, att bära på ett liv i magen. Jag känner så otroligt starkt för detta och kan inte bara släppa den tanken rakt upp och ner. Självklart hade det säkert varit smartast att komma igång med en adoptionsutredning omedelbart eftersom det tar så fruktansvärt lång tid. Och självklart vill jag jättegärna adoptera om det nu visar sig att vi inte blir gravida. Att vara utan barn har jag väldigt svårt att gå med på. Men varken jag eller A är där än. Ingen av oss har orkat att tänka så långt. För på ett sätt känns det som att man ger upp lite grann, när man börjar adoptera. Man skaffar sig en backup-plan. Jag har visserligen försökt att ta upp ämnet, men om jag inte riktigt är redo så är A det definitivt inte. Och jag vill inte stressa fram något. Ett sånt steg måste vi båda innerligt vilja ta.

Dags för nåt nytt

Vi behöver prova nåt annat. Nya mediciner kanske eller tvinga kliniken att utföra långtidsodling på äggen? Kanske borde jag bli sjukskriven och sängliggande under hela ruvarperioden? Ska vi byta klinik? Ska vi bege oss till ivf-kliniken i Falun där de specialiserar sig på långtidsodling?

Vi har ju redan provat en massa saker under våra försök så jag griper efter halmstrån här gott folk! Har ni några tips? Kanske någon som är gravid som gjorde nån ändring i behandlingen som gjorde susen?

Korta metoden - check
Långa metoden - check
Progesteronvagitorier - check
Progesteroninjektioner - check
Insättning av 2 embryon - check
AHA - check

To-do
Insättning av fler än 2 embryon
Långtidsodling
FET (har dock bara ett stackars ägg i frysen och det vågar vi knappt använda)

Vad hade ni gjort om ni var i min sits? Eller ännu bättre, vad gjorde ni som har varit i min sits?

Alla hjärtans

tillbringade vi hemma i vår alldeles egna villa. Det blev mysigt trots den överhängade misärkänslan. Vi ansträngde oss helt enkelt!



Åt massor med frukost och jättelänge dessutom. Vi satt nog i soffan halva dan =)
Sen gick vi till köket och gjorde oss varsin kopp varm choklad på de här:
















Sen gick vi tillbaka till soffan och satt där resten av dagen=)

Just det ja, jag fick ju en fin överraskning i brevlådan i fredags som jag fick öppna på söndagen. Det var något sött från min söta vän T:

måndag 15 februari 2010

Kliniken den går upp och ner...

doda, doda...








Ringde nu på eftermiddagen eftersom vi kom överens om att jag skulle ringa efter helgen. Dagens barnmorska var mer hoppfull och sa dessutom att en förkylning definitivt inte kan påverka om embryot fastnar eller inte, speciellt inte om jag inte har feber (för det har jag i princip aldrig). Dessutom så kvittar det om jag nös 100 gånger en av mina förkylningsdagar. Jag hade lika gärna kunnat nysa 1000 gånger, det hade inte gjort nån skillnad. Jag ska fortsätta ta progesteron till testdagen nu på fredag...

Så nu känns det lite bättre. Nu vet jag att jag inte har mig själv att skylla och att jag antagligen inte har onaturligt starka muskler där nere som gör att varje potentiellt frö mosas när jag hostar, nyser eller bajsar.

Sen tror jag inte att vi lyckats i alla fall eftersom det visade negativt i lördags och eftersom min mens alltid börjar med färgade flytningar. Den enda gång jag faktiskt blivit gravid (och då var jag det i drygt en vecka med ett vansinnigt svagt plus) fick jag inte ens en tillstymmelse till färgade flytningar eller mens. Det kommer att vara mitt tecken, mitt säkra kort, den gången vi faktiskt kommer att lyckas. Då kommer mensen att lysa med sin frånvaro ända fram till testdagen då jag kommer att få se mitt efterlängtade plus.

Så nu tänker jag faktiskt inte bry mig så mycket mer om det här. Säger jag bara förstås, när man kommer hem och det är mörkt ute och man tittar på det där datorrummet som man så gärna hade gjort om till barnrum så är det inte så lätt att hålla modet uppe och tårarna inne. Men jag tänker tamejfan försöka!

söndag 14 februari 2010

Jag dog lite den här helgen

Det blev som ni vet rött i fredags. Sen dess har det varit brunt, rosa, ljusbrunt och brunt igen. Rött blir det bara om jag går och bajsar (säkert många som känner igen sig).

Jag ringde kliniken i fredags också, för att få lite tröst och svar på mina frågor. Jag fick nog ingetdera tror jag. Jag frågade om det kan vara så att jag har så starka muskler där nere att jag klämt ihjäl fröna när jag nyst, hostat eller bajsat. Förväntade mig ett skratt i luren och kanske ett "Nä, det kan man inte göra". Istället fick jag ett "Jag vet inte" från barnmorskan. Betyder det att man faktiskt skulle kunna nysa ihjäl sina små embryon? Då är jag ju körd med mina allergier.

Vidare så tänkte jag att jag kunde få lite hopp men istället så sa barnmorskan man kan vara gravid även om man blöder lite men oftast är man det inte. Men jag skulle fortsätta med progesteronet och ringa tillbaka till kliniken på måndag.

För att ge mig själv lite hopp på egen hand tog jag ett test igår. Det visade negativt.

Jag tror inte att jag är ledsen för att just det här försöket har misslyckats utan för att det börjar kännas väldigt meningslöst det här. Jag tror ärligt talat att det är nåt fel på någon av oss eller att det är kombinationen av våra problem som gör det omöjligt för oss att bli gravida oavsett hur vi gör. Det kommer kanske, antagligen, aldrig att gå. Och det har jag så fruktansvärt svårt att acceptera.

Jag har vilat, jag har tänkt, jag har försökt att ta igen mig, jag har googlat, jag har soooovit. Trots det så dog ändå ytterligare en del av mig i helgen. Undrar hur många försök vi hinner göra innan det inte finns något av mig kvar...

Tack för ert stöd allihopa!

fredag 12 februari 2010

Nu blev det rött...

när jag var på toa precis.

Någon som har några positiva tankar eller ord om det? Annars tror jag nog det faktiskt är dags att ge upp. Inga fler progesteronsprutor...

5 timmar kvar att låtsas se vettig ut på jobbet. Sen är det helg och då kan jag gå och deprimera mig själv bäst jag vill. Hoppas jag kommer ur det tills det är dags att åka på semester. Jag är ok med att förpesta mitt eget liv men jag vill inte förpesta mammas semester som hon betalat dyra pengar för. Och pengarna hon gav oss för den här ivf'en är ju long gone så det känns som att hon behöver en semester med en glad Joanna.  Jag är inte ok med att förpesta A's liv heller men just nu har jag svårt att hålla igen och vi bor ju ihop...

Nu slog det mig dessutom att jag i så fall kommer att ha ÄL under semestern...men äh, skit samma. Vi lär ju aldrig lyckas på egen hand ändå.

Trött

Igår hade jag en massa planer. Jag skulle inviga vår nya vedkorg, jag skulle ta ett långt aromabad, jag skulle vika alla nytvättade kläder och jag skulle avsluta kvällen framför brasan med en bra bok. Så blev det inte.

A och jag åt middag, korv med mos för det var vi sugna på, kollade lite på tv och somnade sen i soffan kvart över åtta. När klockan blev tio gick vi upp och la oss i sängen istället och sov vidare (efter att jag fått en spruta förstås, även om jag inte förstår varför vi fortsätter med dem när det inte är lönt längre...)

Inatt fick jag mina första progesteronsvettningar, det är väl ungefär nu de brukar komma...jag frös och huttrade och fattade ingenting. Slet av mig tröjan och försökte sova vidare. Det var inte förrän vid halv sex imorse som jag tog på mig en ny tröja, vände uppochner på täcket och la en tor handduk på min sida som jag sen somnade på. Allt var fortfarande fuktigt imorse men det torkar till kvällen...

Det ljusbruna har nu övergått till brunt istället...

Ruvardag 8, IVF4

Det här kommer nog inte att sluta så lyckligt som jag hade hoppats...hur i hel--te kan jag misslyckas så tidigt som dag 7?!!! Jag har inte hittat någon annan som misslyckats så tidigt...

- Mindre ömma bröst
- Fortfarande en aning svullna
- ljusbrunt istället för ljusrosa (fan också)
- mensvärk
- hugg i livmodern

Symptom IVF3
Symptom IVF2

torsdag 11 februari 2010

Gårdagen

Igår var jag på möhippa. För min kusin, hon med den lilla bebisen som jag inte träffat på jättelänge, eftersom jag blir så påmind om allt det där jag inte har när vi ses. Möhippan planerades i all hast eftersom de bara ska gifta sig i rådhuset, utan gäster och bröllop och kom ut med det i helgen. Jag fick ett samtal från en av hennes vänner och tänkte, vad trevligt! Nu får jag äntligen en chans att träffa min kusin utan bebis =) Såg verkligen fram emot det, eftersom vi inte setts på snart ett halvår.

Sen fick jag mig den ena chocken efter den andra. Hennes sambo hade inte ordnat så att bebisen inte behövde vara med så den fick följa med i en barnvagn HELA dagen. Så det blev en massa gullande, matande, lekande och blöjbytande...på en möhippa! Vem har hört talas om det?!!! Halvvägs in på eftermiddagen dök en höggravid (v39!!!) kompis upp som också skulle vara med på möhippan. Med sig hade hon sin 2-åriga dotter!! Hon ville bara leka med bebisen hela tiden medan han inte tyckte att det var särskilt roligt så han storgrät ända tills klockan äntligen blev 18 och det var dags att bege sig till restaurangen, för då blev bebisen äntligen upphämtad av sin pappa. På restaurangen möttes vi upp av ytterligare en kompis som i sin tur hade med sig sin dotter på 3 år. Så middagen bestod till stor del av en massa barn som sprang omkring, satt och bankade med sina bestick på tallriken eller stortjöt för att den ena tagit den andras leksak. Och givetvis pratades det en hel del om den höggravida tjejens matvanor, bilbarnstolar, barnets position i magen och det ena med det tredje.

Nu är det visserligen så att jag faktiskt lyckades ha lite trevligt under kvällens gång ändå. Jag blockerade allt som hade med barn och graviditeter att göra och fokuserade på alla de andra vännerna och min kusin som jag var så glad att kunna prata med igen. Tjejerna som var med var jättetrevliga och vi hade riktigt roligt tillsammans. Men vem har hört talas om en möhippa med en massa barn på?! Kanske tur att jag inte visste om att det skulle bli så för då hade jag antagligen aldrig velat vara med...

Men allt det här ihop med att jag fick rosa flytningar igår blev kanske inte en alldeles lysande kombo. Så idag är jag aningen utmattad, för det gick åt MYCKET energi igår.

Ruvardag 7, IVF4

Lite skumpigt denna sjunde ruvardag...den gick inte riktigt som jag hade tänkt mig. Många överraskningar som nog gjort mig till en starkare människa om jag måste peka på något positivt.

- Ömma och spända bröst
- Mensvärk
- Lite rosa på pappret

Symptom IVF3
Symptom IVF2


När jag nu tittade på mina gamla symptom så märker jag att det i stort sett är precis samma som för IVF3...

onsdag 10 februari 2010

TACK!!!!

Här skriver man av sig lite grann, bara några ynka meningar om lite oro man bär på i kroppen - och så vips! 20 kommentarer på en eftermiddag. Ni är helt otroliga tjejer!!! =)

Nu känns det mycket bättre. Jag väljer att lyssna på alla positiva anledningar till varför det kunde bli lite rosa på pappret idag. Och de ska jag ha i huvudet så länge det inte kommer mer rosa, utan håller sig borta.

Det kom förresten inget mer idag, så peppar peppar, var det inget att oroa sig för. Nu kan jag nog slappna av resten av kvällen, eller försöka i alla fall, för dagen har varit annat än kort och lätt. Jag måste ju bara berätta för er om allt jag har varit med om idag, men det blir ett lååångt inlägg och det orkar jag inte skriva nu utan spar det till imorgon istället.

Så kram på er allihopa och tack för att ni stöttar mig under den här, något skumpiga, resan. =)

Liiiite rosa

Tror jag. Eller jo, det var det. Lite grann. Ingen inbillning. Men det är ju bara ruvardag 7!!! Det kan väl inte vara kört redan? Och det är väl för sent för nidis?

Blä vilken dålig dag det här blev nu då!!!! Är det kört eller inte? Helst INTE, om jag får välja tack!

Men mensvärk som in i helvete idag...

Jävla kaka!

Jag skulle ju baka igår. Hade alla ingredienser hemma och var jätteladdad. Hittade två recept och gick efter det andra. Men sen när kakhelvetet skulle in i ugnen så fick jag för mig att det skulle vara inne 20 min (enligt det första receptet där satsen var dubbelt så stor som i andra receptet). Egentligen skulle alltså kakan ha varit inne i 10 min...

Jag brukar alltid gå och titta till kakan när det är 5 min kvar, men det var ju 5 min för sent och då såg kakan ut så här:












Så det blev inga kärleksmums, inga snoddas, inga moccarutor. Känns som hela kola-fiaskot om igen. Måste jag provbaka en gång innan det blir rätt? Eller är det ugnen det är fel på? Ikväll hinner jag nog inte baka igen så det får bli imorgon i så fall....BLÄ!

Ruvardag 6, IVF4

Dagarna bara susar förbi, hoppas hoppas HOPPAS de kan susa förbi ända till den 16e, helt problemfritt förslagsvis!

Idag har jag haft många hugg i livmodern. Såna som jag brukar ha. Inget gott tecken eller? Inga svettningar än, fast jag minns inte om jag bukade ha dem tidigt eller sent. Däremot är det riktigt synd om mina rumphalvor nu. Gårdagens sprutor gick igenom många blodkärl...blåmärkena är visserligen färgmatchade (har på mig en lila top idag) men det gör SÅ ont!!!

- Ömma bröst
- Synliga blodådror
- Hugg i livmodern

Symptom IVF3
Symptom IVF2

tisdag 9 februari 2010

Review

















Det kanske hjälpte att jag var lite fnittrig och på allmänt gott humör innan filmen och att jag såg filmen med en av mina absolut bästa vänner...så jag kanske blivit påverkad på annat håll, men filmen var alltså underbart härlig!!! Som jag skrattade =) Har inte skrattat så mycket på länge! Sen hamnade visserligen T och jag på en riktig höjdarrad där vi alla samtidigt pekade på duken och sa "Den måste vi bara se" när det kom en trailer för en tjejfilm och vi alla skrattade åt exakt samma saker under filmen. Jag kom igång med en skrattfest helt enkelt och den håller i sig fortfarande! =)

Det var uppfriskande att få vara SÅ glad ett litet tag. Rekommenderas till er alla! =) Sen vet jag av erfarenhet att när en film får ett så gott betyg så ställer man höga krav och förväntningar och så slutar det med att filmen inte känns så bra i slutändan. Så gå dit i tron om att filmen är sådär, så kommer ni gå därifrån med ett stort leende på läpparna ;)

Vad tyckte du Tonci?

Tillbaka i gruvan

Mådde ännu bättre i morse och kände att det nog var dags att masa sig till jobbet. Har inte så jättemycket att göra just nu, projektet rullar på rätt bra och jag bara övervakar.

Tänkte unna mig en massa mysigt idag så ikväll blir det bio med T, det ska bli riktigt mysigt! Har inte setts på ett tag, jag har ju varit sjuk, plockat ut och satt in ägg och sånt...

It's Complicated ska vi se i alla fall, känns som en perfekt film för oss. Och när jag kommer hem ska jag se om jag inte hinner baka lite ändå för det är jag så himla sugen på!!! =)

Någon som har något annat bra tips på biofilm? Är så jäkla sugen på bio helt plötsligt. Ett bra sätt att fördriva den här långa väntan antar jag...

Rumpsprutan i morse gjorde svinont och det svider fortfarande till lite ibland. Jag gör det bara för att jag tror att sprutorna ger mer effekt än vagitorierna. Annars hade jag aldrig gått med på den här galenskapen...

måndag 8 februari 2010

Ruvardag 5, IVF4

Skönt att jag var hemma från jobbet idag faktiskt. Har vilat väldigt mycket och mår därför också mycket bättre. Tror till och med att jag kanske går till jobbet imorgon =)

Dagens symptom kommer här nedan, nu ska jag gå och ta mig en lååååång dusch innan det är läggdags.

- Väldigt ömma bröst
- Väldigt stora bröst
- Knölig rumpa (av sprutorna =))
- Rapningar
- Illamående (som dock nog beror på att jag stoppade i mig en hel lakrisal-rulle efter middagen...)

Symptom IVF3
Symptom IVF2

Jag har satt mig i båten

Jannica har startat en samlingsblogg för alla oss IVF:are och nu har jag alltså lagt till mig själv på IVF-bloggar. Det tycker jag att ni andra också ska göra! =)

Unneri

Ja, att unna sig alltså. Det tycker jag man ska göra oftare. Unna sig bra saker som får en att bli glad och må bättre. Nu när jag är sjuk känner jag det speciellt mycket, att det är något man borde fokusera på lite mer. Att i alla fall en gång om dagen göra något bara för sig själv som man vet att man mår riktigt bra av. Det behöver inte vara något märkvärdigt alltid.

Det kan vara att stiga upp lite tidigare på morgonen, hämta tidningen, göra en kopp kaffe, tända ett ljus och sitta i morgonrocken och bara njuta och ha en stund för sig själv. Eller att tappa upp ett bubbelbad, sätta på lite mysig musik, ta ett glas vin och bara lägga sig ner och njuta i det varma badet. Eller kanske tända en brasa i kaminen och krypa upp i soffan efter middagen med en bra bok.

För två veckor sen unnade jag mig en helkväll på ett SPA. Eller egentligen så unnade A mig det eftersom jag fick ett presentkort av honom i julklapp. Det var i alla fall alldeles, alldeles, alldeles underbart. Det började med en helkroppspeeling som sen följdes av en helkroppsinpackning som doftade ljuvligt! Efter det fick jag vila lite i relaxrummet med en fruktdrink i handen. Sen blev det ansiktsbehandling med ansiktsmassage och huvudmassage och sen till sist manikyr och en fruktdrink till. Gick omkring och kände mig mjuk och mysig resten av kvällen =) Rekommenderas verligen!

Och man behöver inte alltid göra det på ett spa, för det har man verkligen inte råd med. Jag brukar ha lite spa för mig själv hemma i duschen eller badkaret. Skrubbar hela kroppen och använder hårinpackning på huvudet, och sen efteråt kanske en ansiktsmask och lite body butter för kroppen. Avslutar ibland med att måla naglarna. Det är så mycket man kan göra själv och då blir man minsann också mjuk och mysig!

















Den här fick jag av A en dag när jag kände mig nere och den är helt underbar!!!

Ruvardag 4, IVF4

Jag har läst på lite (googlat så klart) och kommit fram till att progesteronet spelar mig ett spratt den här IVFen som jag inte känner igen sen tidigare. Jag har nämligen börjat rapa. Lite hela tiden och utan förvarning. Funkar när man är hemma men det ska bli "spännande" att se hur jag hanterar mina rapningar på jobbet imorgon. För imorgon måste jag väl ändå vara tillräckligt frisk för att gå till jobbet?

Här kommer symptomen från igår:
- Rapningar
- Värk i livmodern
- ÖMMA bröst
- ÖM rumpa

Symptom IVF3
Symptom IVF2

söndag 7 februari 2010

Förkylning, stage 2

Nysningarna verkar ha upphört. Istället har herr huvudvärk och fru halsont hälsat på. Jag försöker mota bort dem med panodil och ingefärste med honung men det går sådär. Kusin Nästäppa är också på besök och Otrivinet hjälper en del men inte mot det där allra segaste som sitter långt långt in, nästan ända uppe i hjärnan.

Jag hoppas att jag blir så bra imorgon att jag kan gå till jobbet, men jag tror inte riktigt det.

Det här är konstigt, jag måste bara berätta. När jag blir sjuk får jag aldrig feber. Istället så blir jag kallare. Min panna svalkar härligt när jag lägger min hand på den. Min kropp kanske är uppochner? Ut och in? Bak och fram? Konstigt är det i alla fall. Jag borde kanske studeras? Min kropp är kanske lösningen på alla ännu ouppfunna botemedel?

Nu ska jag googla på lite ivf-statistik och hur lugnt man ska leva efter ET egentligen.

lördag 6 februari 2010

Ruvardag 3, IVF4

Kan inte urskilja progesteron/ev.graviditets-biverkningarna från min förkylning. Är helkass...

Symptom IVF3
Symptom IVF2

Nysning nr 100

Det är jag uppe i nu. Tror det är närmre 150 faktiskt och jag har lite gett upp hoppet om att IVF4 kommer att funka. Om man ska ta det lugnt i två veckor efter ET, inte bära tunga grejer, inte hoppa på aerobicsen inte gå överdrivet mycket i trappor, hur kan då inte 150 nysningar på ett dygn inte ha någon betydelse? Och då pratar jag inte vanliga nysningar här. Mina nysningar är monstruösa vrål så får alla fönsterrutor att skaka och som gör att mina öron utvecklar tinnitus på egen hand.

Sjukskrev mig förra veckan pga IVFen, så nu känns det fånigt att sjukskriva mig i början på nästa vecka pga en förkylning...

Jag är så rädd nu...samtidigt som det känns lite som att jag gett upp för att det känns lättare än att fortsätta hoppas.

Blev ingen Buddy Holly-show för min del. Mår uruslare än nånsin...fan ta alla förkylningar!

Förkyld...

A har smittat mig :(

Känns som att jag nyser ut halva hjärnan varje gång jag nyser. Sitter här hemma just nu och snörvlar och är rädd att de små fröna ska ta skada. Av att jag nyser, av att jag snörvlar och av att jag är förkyld och ger kroppen en massa annat att tänka på än det som är viktigast för mig nu. Får man ta nässpray när man ruvar?

Om några timmar kommer svärföräldrarna och svärbror med sambo på middag och sen ska vi åka och se Buddy Holly på Malmö Arena tillsammans. Känner mig inte alls laddad. Fan! Och echinagard får man inte ta, det läste jag på flaskan. Har ni några tips på hur jag kan få bukt på förkylningen utan att skada mina små?

Snörvel...

fredag 5 februari 2010

Ruvardag 2, IVF4

Idag verkar det som att svullnaden i äggstockarna håller på att avta. Skönt. För det är jäkligt svårt att sova, med svullen mage och svullen rumpa. Inte så många sovpositioner kvar att välja på...nu väntar jag bara på att svettningarna ska ta fart =)

Symptom:
- Värk i livmodern
- Ömma bröstvårtor
- Trött

Symptom IVF3
Symptom IVF2

Mina favoritställen

där hemma. På uppdrag av Malla tänkte jag nu visa er var jag trivs bäst hemma i huset.













Nu är brasan visserligen inte tänd just nu, men jag kom precis hem och har inte hunnit. Men när brasan är tänd är det här mitt absoluta favoritställe i hela huset, i fåtöljen med fötterna upp mot värmen. Och nästa vecka kommer dessutom våra nya fåtöljer som är sååå gosiga.

















Köket gillar jag också. Även om det inte ser ut precis som jag hade velat (kanske renoverar det nån dag? :)). Men det är hundra gånger snyggare och mer praktiskt än vårt gamla. Här står jag och lagar mat ganska ofta. Inte just nu dock för nu med allt ivf:ande så har jag varit lite slö.













Sovrummet! Jag älskar att sova! =) Sen finns det massor med andra trevliga saker man kan göra i sovrummet också ;)

torsdag 4 februari 2010

Ruvardag 1, IVF4

YES! En dag bakom mig, bara 14 dagar kvar framför mig. (Kan meddela att jag får skriva allt med en hand för vänsterpekfingret vill inte riktigt sluta blöda...)

Symptom:
- Värk i livmodern
- Svullna äggstockar (sen ÄP)
- Ömma bröst (men det har de varit sen sprutorna)

Kör samma variant med länkningar till föregående ivf:er. Bara för statistikens skull =)
Symptom IVF3
Symptom IVF2

En hudbit? Någon?

Jag har en sån att ge bort i alla fall. För jag tyckte nämligen att det var en alldeles lysande idé att hacka bort en bit av pekfingret när jag stod och lagade middag. Åh fy faaaan vad det sved. Och blödde! Jag ogillar inte blod direkt, mår inte dåligt när jag ser det. Däremot är jag väldigt allergisk mot vetskapen att jag råkat hyvla bort en bit av kroppen med något väldigt vasst. Bara tanken får mig att rysa.

Men när det väl inträffat så blir det pannkaka av mig. Jag blir fullkomligt handikappad. Hann hämta lite papper från toa att vira runt fingret, och sen satte jag mig ner på köksgolvet och började gorma efter A. Han spelade gitarr och hörde inte ett skit så jag använde mina absolut sista krafter och fick till ett stortjut innan jag svettig satt och började försvinna. Han kom ner och jag var knappt vid medvetande. Hade inte svimmat än men var på god väg. Kläderna var genomblöta, hade redan hunnit svettas 3 liter och jag kämpade, ja jävlar vad jag kämpade med att inte svimma. Spärrade upp ögonen som en tapir och försökte andas djupt. Fick lite vatten och höll på att återhämta mig när jag råkade nudda vid fingret och det det roliga började igen. Allt blev svartfläckigt och jag tänkte att nu är det kört. Antingen så svimmar jag eller så kräks jag. Det är inte många gånger jag blivit så kaputt av att jag råkat skada mig men det är något som händer i min kropp när det blir mer än ett skrapsår. Jag tappar kontrollen över min kropp och den börjar göra lite som den vill. Tur att A var hemma...

Det gick över sen och jag slapp svimma eller kräkas, men jag fick ligga på det kalla stengolvet i köket i många, många minuter innan jag vågade mig upp igen.

Jäkla skitvassa kniv! Och pekfingret också...gör det apsvårt att skriva. Och varje gång jag råkar trycka på en tangent med plåsterpaketet så ryser jag i hela kroppen. Kanske inte så konstigt om man har ett hål i fingret.

En annan sak innan jag slutar babbla om det här. Tror ni att det kan ha skadat mina två små frön? Att kroppen fokuserade på att hålla mig vid medvetande och fullkomligt kopplade bort livmodern?

Som om man inte har nog att vara nojjig över...

Har jag berättat om Thailand?












 Jag bestämde mig nämligen i måndags i förra veckan då jag slog till och beställde en resa till mig och mamma bara sådär. Orkade inte med den svenska kylan längre utan tillät mig själv att drömma mig bort till andra sidan jordklotet. Det känns skönt att veta att oavsett hur det går med den här fjärde ivf:en så kommer jag att åka på en välförtjänt solsemester i slutet på februari.

Mamma har aldrig varit i Thailand men själv har jag varit där två gånger redan. Det ska bli så himla mysigt att åka dit bara hon och jag och jag ser fram emot att få visa henne allt som detta fantastiska land har att erbjuda =)
Min fina mamma förtjänar verkligen det här!

Två sprutor senare

Och rumpan mår ganska bra. Det brukar ta ett tag innan den ömmar ordentligt, men den som väntar på nåt gott... =)

Testdag efter den 18e heter det i papperna, vilket innebär 29 sprutor till. Trots att det var ett tag sen vi höll på med detta så är A jätteduktig. Gör knappt ont utan svider bara lite grann. Det blir värre efter ett par dagar när det finns färre och färre ostuckna ytor att sticka på. Och det är ju inte lite vätska som ska injiceras. 2 ml, alltså nästan dubbelt så mycket som jag brukade injicera i magen...

Nu väntar en hel rad med härliga graviditetssymptom. Det absolut sämsta med progesteronet är nämligen att man tror att man är gravid även om man inte är det. Jävla hormoner...kan de inte bara göra det de ska för en gångs skull? Och se till att de små fröna fäster? För tänk om den här gången äntligen skulle kunna sluta lyckligt?  =)

Har jag nämnt att jag är nervös?...

onsdag 3 februari 2010

Det här med ledigheten

Jag har ju varit sjukledig redan måndag, tisdag och onsdag. Vad tycker ni om resten av veckan? Hemma och vila eller inte? Sjukledighet kan man väl ta oavsett om den är psykisk eller fysisk?

Jag är visserligen ovanligt (med mina mått mätt) svullen i äggstockarna och jättenojjig över mina små embryon, men är det ok att var sjukledig? Det är ju inte så att jag har ett jättekrävande arbete. Ja, det vet ju de flesta av er eftersom jag kommenterar bloggar under hela dagen, speciellt på arbetstid =) Sitter vid datorn, mailar, ringer några samtal och bestämmer lite till höger och vänster. Svårare än så är det inte...

Jag behöver input, så kom igen och svara på mina frågor!

1. Stanna hemma? Ja eller nej?
2. Sjukledighet/Semester/Jobba hemifrån eller annat?

Två, due, dos, zwei, two, dwa, deux, kaksi!!!

Så många embryon har jag i livmodern nu!!! =) Det måste vara alls tummar som gjort susen. Ni får vila dem ett tag nu men tänk på att det är meningen att embryot ska fästa om ca 2-5 dagar så glöm inte att hålla tummarna då igen.

Det blev tyvärr inga ägg över till frysen, de var inte tillräckligt bra. Men embryona som sattes tillbaka var jättefina. Jag fick Annika (läkaren) att dubbelkolla med labbet igen för att få det bekräftat. Jättefina embryon! Vi fick som vanligt se på en skärm och den här gången alltså två på en gång. Första bilden på en eller två eventuella bebisar.

Mina äggstockar såg aningen svullna ut på vul:et, vilken är relativt vanligt vid ivf, men så har jag inte haft det under föregående försök. Så nu funderar jag på ifall det är bäst för mig att stanna hemma imorgon och vila eller om jag borde gå till jobbet.

På vägen hem körde vi inom ica och jag köpte mig en påse sviskon. Så ikväll tänkte jag smaska på några såna. Men inte mer än 7, eller hur?

Nu känns det i alla fall mer spännande än vanligt! De kommande två veckorna kommer att bli olidliga...

En timme och 30 min kvar

De har inte ringt än och vid det här laget måste det ju bara betyda att allt är ok. Men ändå är jag så nervös att jag nästan klättrar på väggarna.

Värdet är oförutsägbart så vi måste nog åka tidigare än vanligt....måste hinna dit i tid. Herre jävlar, tänk om vi får tillbaka två embryos idag? Jag blir så klart glad om det bara blir ett, men det hade känts som en välbehövd förändring med två. Lite nytt hopp.

Tack för era förstoppningsfixartips förresten =) Gick "bajsgången" en runda och det hjälpte lite. Har inga katrinplommon hemma tyvärr...har proppat i mig russin istället. Men kanske gör det ingen skillnad för ET-ingreppet om jag inte bajsat på flera dagar? Någon som vet?

Nu gäller det snart tjejer!!! Om ett par timmar kommer jag kanske att vara ruvare igen. Vet att ni håller tummarna allihopa, men håll dem allt vad ni orkar nu. Sen lovar jag att ni ska få vila dem ett tag! =)

tisdag 2 februari 2010

Förstoppad

Om att inte kunna gå på toa alltså...

Jag är fortfarande öm efter ÄP så jag kan inte ta i ordentligt med de musklerna. Vad ska jag göra? Jag har provat att äta jättemycket med det har bara resulterat i att jag känner mig jättesvullen och ärligt talat fått lite ont i magen. Tänkte jag skulle hoppa runt lite men det går inte heller pga ömheten efter ÄP. Linfrön och massor med yoghurt har jag stoppat i mig men inte hjälper det...

Imorgon har jag tänkt stoppa i mig en massa bönor för att sätta fart på magen. Har ni några andra tips?

Det är ju "eventuellt" ET imorgon och då kan det ju inte vara bra om jag inte har bajsat på flera dagar?! HJÄLP!

Inget samtal

från kliniken än så länge. Nu har de bara halva morgondagen på sig. Och sannolikheten att det har skitit sig är väl liten om de inte ringt idag? Undrar hur statistiken ser ut egentligen. Vilken dag ringer de oftast, dan innan eller samma dag som ET?
Det känns bra, även om jag varit orolig under dagen. Berättade för A när han kom hem från jobbet att de inte har ringt samtidigt som jag försökte studsa upp och ner (går inte riktigt än, är fortfarande öm och lite annat som jag tänkte prata om senare. Ja, ämnet kräver faktiskt ett eget inlägg....)

A förstod inte vad jag menade och frågade:
- Varför skulle de ringa?
- För att berätta ifall det skitit sig.
- Ja, men det kommer det ju inte göra. Så det är ju klart att de inte har ringt.

Hur han kan vara så säker förstår jag inte. Men det smittar av sig i alla fall och nu är jag lugnare. Väldigt mycket lugnare än förra gången då de bara fick ut tre ynka ägg. Ska försöka hitta på något att göra imorgon som håller mig aktiv ända till ET. Funderar på att rensa datorn, flytta över allt jag vill spara till min externa hårddisk och sen formatera om skiten. Den är slö och gaggig som en gammal pensionär. Om ni har några andra tips på tidsfördriv så tar jag tacksamt emot dem. Surromamman har ju redan tipsat mig om att dricka en liter ananasjuice om dagen under ruvningsperioden så att jag får annat att tänka på :)

Tack igen till alla er som håller tummarna. Den här gången tror jag faktiskt det hjälper! =)

måndag 1 februari 2010

"Du har fått ett paket"

Så sa sekreteraren till mig imorse när vi anmälde oss i receptionen och jag precis tänkte be om ursäkt för att vi var sena och skylla på trafiken. (Det var trafikens fel, men jag anade ju att det skulle bli svårt att köra in till Malmö vid den här tidpunkten och kunde mycket väl åkt hemifrån lite tidigare...)

I alla fall, tillbaka till paketet. Sekreteraren la ett paket i handen på mig och började leda oss till vårt rum medan leendet på mitt ansikte bara blev större och större. Är det här sant tänkte jag. Gör folk såna här saker på riktigt? För människor de aldrig träffat. Jag tappade hakan (och log fortfarande, och det var en rolig syn det kan jag tala om!)

Paketet bestod av ett långt meddelande till kliniken om att jag och A skulle på ÄP idag och att det tillsammans med meddelandet fanns ett paket som skulle överlämnas till oss som ett lycka till vid vårt fjärde försök.

Åsa, du är helt otrolig!!! Så himla fint! Jag saknar ord. Du gjorde mig verkligen glad och jag är så tacksam att jag "träffat" dig. Du gör det så himla mycket lättare att åka till kliniken. Snacka om att ha tagit våra lappar i böckerna till en helt ny nivå =) Vad ska jag nu hitta på?...hihi!

Paketet, samt innehållet, som Åsa måste ha lagt ner massor med tid på var prytt med mitt plushjärta =) Ett jättesött kort med lyckönskningar, och ett litet paket inslaget i pluspapper med två magneter med fina och värmande ord som jag ska titta på varje dag!

Här kommer en bild på allt det fina:

Jag somnade

A åkte och hämtade thaimat i Lund, från samma ställe som vi brukar hämta från (har gjort det de två föregående ÄP-dagarna och börjar få in en fin tradition som jag hoppas det blir slut på nu). Det var, precis som vanligt, skitgott! Och jag beställde, precis som vanligt, alldeles för mycket :)

En soppa/gryta med ris till, vårrullar att dela på med A och så friterad banan till efterrätt. De skickade med glass också trots att vi sa att vi skippar det för den kommer inte hålla sig hela vägen hem. Den skvalpade i sin förpackning när A kom innanför dörren och jag tänkte jag kunde ställa in den i frysen så blir det gott. Det blev det inte...en halvgeggig skorpa på glassen rekommenderas inte. Tur vi hade ny och fräsch vaniljglass i frysen.

Efter all maten och alla droger och allt annat som hänt den här dagen var det kanske inte så konstigt att jag slumrade till lite. Har sovit mellan 15:30 och nu. Hade nog kunnat däcka lite till i soffan men jag är så sugen på att blogga lite till idag. A är dessutom iväg och repar med bandet så jag är hemma själv och behöver underhålla mig lite.

Inga dåliga nyheter från kliniken än, joppi! Fast det kanske är lite tidigt att säga ifall det gått åt skogen. Allra värst lär väntan bli på onsdag fm...

Rekord!

Eller tangerat i alla fall =)
10 ägg blev det och jag är supernöjd. Nu är det sammanlagt 4 gånger jag har blivit plockad på mina små ägg och resultaten har varit 7, 10, 3 och nu 10 igen.

Det var Annika, den enda kvinnliga läkaren på kliniken som plockade och det kändes jättebra. Hon är supertrevlig och kom in och pratade med mig flera gånger innan ÄP.

Så här såg utsikten från vårt rum ut (vi har haft det innan, tror vi har varit i alla faktiskt...)













Det bjuds, som ni kanske märker, på massor med foton från morgonens ÄP. Så får ni en känsla för hur det är, ni som inte upplevt det själva...













Stesolidtabletten gjorde susen efter några minuter som vanligt =)

 
Strax inför venfloninsättningen har sjuksköterskan kommit in med sin fina vagn och på bilden nedan ser nu hur stackars armen ser ut med en massa skräp i armvecket. 













Sen när A varit och lämnat sitt prov var det dags för operationen. (Där tog jag inga foton, tror inte man får. Fast jag frågade inte heller...) Upp på bordet och sära på benen. Och för andra gången i rad hade jag glömt ta av mig trosorna. Pinsamt :)

Den här gången gjorde det nästan inte alls ont och jag slapp få sömnmedel och kunde istället titta på och följa allt det spännande på skärmen. Lite snurrig såklart på vägen ut från operationssalen, men med läkaren som höll i ena armen och A i andra så gick det alldeles utmärkt.

Jag sov i omgångar på rummet sen medan vi väntade på resultaten som tog 2 timmar att få!!! Under den tiden hann jag redan komma på 37 anledningar till varför det dröjde. De hade glömt oss, de tappade alla mina ägg på golvet, de blandade ihop våra prover, någon kom in och förgiftade alla i labbet och stal äggen, alla fick vinterkräksjukan samtidigt osv osv...antagligen hade de bara mycket att göra.

Så nu ska vi tillbaka klockan 13:30 på onsdag för ET, om allt går som det ska. Så nu får ni fortsätta att hålla tummarna men för att det blir ET och att vi får tillbaka två ägg istället för ett!!! =) Så spännande och nervöst så jag skulle kunna ta och spricka på momangen. Men det tänker jag inte göra.

Skönt att jag är ledig till och med onsdag i alla fall. Idag får jag betaldledighet pga läkarbesök och imorgon samt på onsdag är jag sjukledig och förlorar allt möjligt på karensdagar och skit. Men det bryr jag mig inte om. Jag behöver vila. Psyket i alla fall.

Kommer fler inlägg snart, har mer att berätta!!! =)

TUSEN TACK FÖR ERA TUMMAR. DET ÄR INTE KLOKT SÅ UNDERBARA NI ÄR!!!