Jag dog lite den här helgen

Det blev som ni vet rött i fredags. Sen dess har det varit brunt, rosa, ljusbrunt och brunt igen. Rött blir det bara om jag går och bajsar (säkert många som känner igen sig).

Jag ringde kliniken i fredags också, för att få lite tröst och svar på mina frågor. Jag fick nog ingetdera tror jag. Jag frågade om det kan vara så att jag har så starka muskler där nere att jag klämt ihjäl fröna när jag nyst, hostat eller bajsat. Förväntade mig ett skratt i luren och kanske ett "Nä, det kan man inte göra". Istället fick jag ett "Jag vet inte" från barnmorskan. Betyder det att man faktiskt skulle kunna nysa ihjäl sina små embryon? Då är jag ju körd med mina allergier.

Vidare så tänkte jag att jag kunde få lite hopp men istället så sa barnmorskan man kan vara gravid även om man blöder lite men oftast är man det inte. Men jag skulle fortsätta med progesteronet och ringa tillbaka till kliniken på måndag.

För att ge mig själv lite hopp på egen hand tog jag ett test igår. Det visade negativt.

Jag tror inte att jag är ledsen för att just det här försöket har misslyckats utan för att det börjar kännas väldigt meningslöst det här. Jag tror ärligt talat att det är nåt fel på någon av oss eller att det är kombinationen av våra problem som gör det omöjligt för oss att bli gravida oavsett hur vi gör. Det kommer kanske, antagligen, aldrig att gå. Och det har jag så fruktansvärt svårt att acceptera.

Jag har vilat, jag har tänkt, jag har försökt att ta igen mig, jag har googlat, jag har soooovit. Trots det så dog ändå ytterligare en del av mig i helgen. Undrar hur många försök vi hinner göra innan det inte finns något av mig kvar...

Tack för ert stöd allihopa!