Igår hade jag en massa planer. Jag skulle inviga vår nya vedkorg, jag skulle ta ett långt aromabad, jag skulle vika alla nytvättade kläder och jag skulle avsluta kvällen framför brasan med en bra bok. Så blev det inte.
A och jag åt middag, korv med mos för det var vi sugna på, kollade lite på tv och somnade sen i soffan kvart över åtta. När klockan blev tio gick vi upp och la oss i sängen istället och sov vidare (efter att jag fått en spruta förstås, även om jag inte förstår varför vi fortsätter med dem när det inte är lönt längre...)
Inatt fick jag mina första progesteronsvettningar, det är väl ungefär nu de brukar komma...jag frös och huttrade och fattade ingenting. Slet av mig tröjan och försökte sova vidare. Det var inte förrän vid halv sex imorse som jag tog på mig en ny tröja, vände uppochner på täcket och la en tor handduk på min sida som jag sen somnade på. Allt var fortfarande fuktigt imorse men det torkar till kvällen...
Det ljusbruna har nu övergått till brunt istället...
fredag 12 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag förstår så väl hur du känner. Jag kan själv känna oron och ångesten när jag läser vad du skriver. Det är olidligt att gå och analysera sin kropp och fundera över alla symptom i väntan på att få veta hur det gått. Jag hoppas för er och håller tummarna för att det gått vägen trots det bruna! Kram!
SvaraRaderaMen du, brunt måste väl vara bättre än Rosa eftersom det är tecken på gammalt och inte färskt blod?
SvaraRaderaSedan misslyckades vi så tidigt men då var det färskt blod.
Ge inte upp Joanna, tankens kraft är stor!!
Jag tänker på er och håller allt jag kan!!
Kram!!
Men gumman, du får inte ge upp än! Och det är ju ändå ett bra tecken att det blir brunt, det bevisar ju bara att det inte kommer något mer, färskt blod.
SvaraRaderaOch som en annan tjej skrev, nidblödningar kan man ju få så sent som på dag 9-10. Sen är det ju kanske lite annorlunda också när man sätter in två ägg, ett kan ju fästa medans det andra inte gör det, och då måste ju det ut.
Jag tror fortfarande på att det fortfarande kan gå vägen, så kämpa. "It ain't over until the fat lady sings" vet du!
Styrkekramar i massor