Visar inlägg med etikett ivf2. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett ivf2. Visa alla inlägg

måndag 14 september 2009

Väntan på den så kallade tanten

Menshelvetet alltså...sprutorna är det finito med för den här gången och nu är det bara att vänta ut fanskapet. Riktigt jävla trist att vänta på den nu när man vet att den är på väg. Bajs också.

Inget hopp whatsoever. Mensen borde komma ett par dagar efter att man slutat med sprutorna. Vi slutade i fredags, gick inte alls att motivera att ta dem fredag kväll och lördag morgon också när allt redan var ganska uppenbart kaputt.

Av alla "väntor" jag varit med om så är den här den överlägset tråkigaste av dem alla...

lördag 12 september 2009

Minusdag...igen...

Jag har ju tränat i att må dåligt länge nu så det här borde väl vara en kakbit för mig. Jag har dessutom accepterat detta faktum redan för en vecka sen när jag förstod att det skitit sig. Känner inte så mycket just nu. Energin är borta, känner mig tom, sprutknölarna i rumpan gör sig påminda men jag bryr mig inte längre. Idag kvittar allt.

Det tar inte lång tid förrän jag inser att jag börjat blicka framåt redan. Inte för att jag är hoppfull. Inte för att jag tror att det blir tredje gången gillt. Jag går vidare i mitt liv för att jag måste. Och nästa steg är att köra på igen. Och igen och igen...tills vi inte orkar mer. Och förhoppningsvis har vi så mycket ork som krävs. För tänk om vi slutar försöka gången innan vi hade lyckats...

fredag 11 september 2009

Ruvardag 14, IVF2

Pissefredag

torsdag 10 september 2009

Ruvardag 13, IVF2

Pissetorsdag

onsdag 9 september 2009

Ruvardag 12, IVF2

Pisseonsdag

Blöt säng - IGEN!

Men va fan?!

Inatt svettades jag så mycket att jag vid fyratiden imorse fick gå och lägga mig i gästsängen istället. Bredvid sambon lämnade jag en stor och fuktig fläck som fortfarande inte gått tillbaka till normal torrhet klockan sju på morgonen.

Man känner sig ju som värsta sängvätaren...

tisdag 8 september 2009

Ruvardag 11, IVF2

- Mer brunt.
- Mer mensvärk
- Mindre hugg i livmodern
- Mindre ömma bröst

Och förkylning. Det har jag lyckats dra på mig också. Hade jag inte varit ifrån jobbet i 1,5 veckor hade jag stannat hemma idag. Men mitt samvete tillåter det inte. Fan. Jag har inte bett om att få det här samvetet! Jag vill inte ha det. Var kan man lämna tillbaka det?

Sprutorna fortsätter

Har jag fortfarande lite hopp i så fall? Jag vet inte. Men vi fortsätter. Till testdagen. Vill inte riskera något bara för att jag är en bitter pessimist.

Sen tror jag inte rumpan kan bli mycket blåprickigare. Jag har lärt mig att uthärda stickandet och numera gör vi det på ren rutin. Ligga på mage, ner med brallan, andas djupt och fram med bomullspad när det är över för att torka några droppar som kommer ut igen. Och blodet. För det blöder alltid lite grann.

Helt normalt...livet vi lever.

Vattensäng?!

Jag fick stå ut med svettningarna inatt igen trots att jag inte är gravid eftersom vi går emot min icke-gravida magkänsla och ändå sprutar progesteron.

Svårt att sova när det känns som att man ligger i en vattensäng som gått sönder.

måndag 7 september 2009

Ruvardag 10, IVF2

Men är det lönt att fortsätta skriva ner tankar och symptom egentligen? Ja, jag vet inte. Alla säger åt mig att inte utgå från att det är kört bara för det där lilla...för det kan även vara ett positivt tecken. Jag nickar och låter dem hållas...fast jag känner ju min kropp. Jag vet ju att det är åt helvete alltihopa. Men jag låtsas. Jag låtsas för mina vänner och jag låtsas för sambon. De kan få hoppas lite till, om det gör dem gladare. Men jag har gett upp den här gången i alla fall. Har jag fel får jag mig i värsta fall en glad överraskning. Men det har jag inte.

Nåväl...
- Brösten ömmar mindre. (Typiskt dåligt...)
- Huggen i underlivet verkar ha övergått till en mol/mensvärk (också dåligt)
- Bruna flytningar (dåligt, dåligt, DÅLIGT!)

Helvetespisshelvete

Nu är det kört...den här månaden kom beskedet ännu en dag tidigare. Trots sprutorna...

Inget färskt blod, aboslut inte rött eller så. Lite ljusbrunt bara. Men det är så mensen alltid börjar hos mig. Då vet jag att det snart är dags. Så sprutorna kanske inte tar bort de tidiga tecknena utan bara själva mensen? Vilket ju borde betyda att det är kört.

M säger åt mig att inte måla fan på väggen. Jag försöker...eller, nä. I helvete heller. Jag försöker inte alls för just nu mår jag bara så jävla dåligt. Jag är arg. Jag är så fruktansvärt arg! Och mår illa i magen. Känner nån sorts avsmak för att orka vara idag.

Och idag kunde jag inte vara hemma från jobbet längre. Pissestart på veckan...

söndag 6 september 2009

Ruvardag 9, IVF2

- Idag har jag fått oerhört synliga ådror på tuttarna! Blåa och långa är de och jag är riktigt nöjd. Ännu ett tecken att lägga till progesteron-eller-gravid-symptom-listan.
- Fortsatt illamående (kan dock bero på all kaka jag har stoppat i mig...men den är ju så goooooood!)
- Konstig aptit idag igen. Först jättehungrig, sen inte hungrig alls, sen jättehungrig igen. Utan att faktiskt äta något däremellan.
- Kroppsvärmen verkar vilja apa efter aptiten för ena stunden är jag jättevarm och sen plötsligt kall. För att en liten stund senare, jo, det stämmer, bli apvarm igen!
- Det hugger i min stackars livmoder. Ofta. Och jag vet att det är ett positivt tecken men känslan tyder på allt annat än positivism. Något som känns så här obehagligt kan väl inte vara bra?!

Pysseleftermiddag och kakbak

Idag hade vi pysselstuga! Vek uppemot 60 pappersblommor till min vän E's bröllop om två veckor. Jag har ju ruvat nu i 9 dagar. Satt och kände mig småmysig under hela pysslet. Nu känner E till vår lilla hemlighet men det kändes ändå sådär barnsligt lurigt och härligt. Och med allt pysslet kände jag mig verkligen redo att bli mamma. Vi kommer att pyssla massor, mina barn och jag. Julpyssel, påskpyssel, vårpyssel, ja pyssel för alla årstider!

Inför pysslet bakade jag en kaka från senaste buffétidningen. Supergod! Fast jag gjorde en glasyr till den också. Eller glasyr och glasyr, snarare gräddkräm. Vispade upp 3 dl grädde och blandade i massor med lemon curd. En halv burk ungefär. Det gick verkligen hem. Jag har alltid älskat att baka och jag antar att det får mig att verka lite mammig. Det känns lite som att det är en förväntning många har på mig. Att bli mamma. Är så himla rädd för den dagen då folk kommer börja påpeka det. Ingen har gjort det än tack och lov. Eller jo, nån har frågat och då har jag sagt som det är. Jag pallar inte ljuga längre. Men jag tänker inte gå ut med det heller, rakt upp och ner mitt i afterwork-ölen eller under lunchdejten. "Ja, förresten, nu när vi ändå pratar om vädret. Vi är mitt uppe i vår andra provrörsbefruktningskarusell för det är visst jävligt svårt att bli gravid och sånt. Och dom bitarna. Du vet. Ja. Nä, men kul. Kul att träffas och så."

lördag 5 september 2009

Ruvardag 8, IVF2

Lite huvudvärk men massor med hugg. Det är dagens status, varken mer eller mindre.

Känns lite fattigt för att vara ärlig. Jag vill ha fler tecken!!! FLER tecken på att jag är megagravid!

Komplett i svett

Kunde inte sova ordentligt inatt. Fy fan vad jag svettades. Har redan googlat upp det. Bieffekt av hormonförändringar i kroppen. Hela min sida av sängen var blöt. Sambon ville kramas. "Tro mig, du vill inte kramas med mig just nu..."

Men är det då en bieffekt av progesteronet som min kropp producerar för att jag faktiskt är gravid nu eller är det pga progesteronet som jag pumpas med varje dag?

Oavsett svar så var det inte behagligt.

fredag 4 september 2009

Ruvardag 7, IVF2

- Huvudvärk. Hade det förra ivf:en också. Inte jättejobbig huvudvärk, men ihållande. Är där när jag vaknar och är där när jag går och lägger mig. Drar mig för att ta alvedon eftersom jag borde hålla mig från läkemedel helt och hållet under väntetiden...
- Illamåendet sitter kvar. Det känns jättestarkt idag. Den där konstiga aptiten har haft försvunnit för jag har verkligen inte velat äta något idag.
- Det hugger till i livmodern för jämnan...
- Går och lägger mig nu för huvudvärken ihopa med illamåendet är inte najs...

torsdag 3 september 2009

Ruvardag 6, IVF2

Aptrött och med ett överhängande illamående som plötsligt kom från ingenstans.
Känner mig gravid i kroppen men inte i sinnet...

Testdagstid och konstig värk

Nu har jag suttit och jämfört tider på forumet och googlat fram andra tider runt om i nätet. Hur många dagar efter ett ÄP man ska testa. Och konstigt nog varierar det jättemycket! Beror det på klinik? Embryokvalitet? Ålder? VAD?!

Jag ska testa 17 dagar efter ÄP, det är typ, JÄTTETIDIGT. Många andra ska inte testa förrän 20-22 dagar efter ÄP. Det ska jag fråga läkaren vad det beror på, nästa gång vi talas vid...(har en bedrövande känsla att det kommer bli vid nästa misslyckande...)

Idag har jag haft konstig värk. Känner igen den men begriper inte vad det innebär. Det värker i nedre delen av magen, snett in mot livmodern och neråt mot underlivet. Som ett starkt tryck. Känns mest när jag rör på mig lite hastigt, byter ställning i soffan, eller byter från sittande till stående. Har så klart googlat på det och får mest fram att det är ett välkänt graviditetstecken. Det låter för bra för att vara sant!!! =) Det måste ju bara vara bra, eller hur?!

onsdag 2 september 2009

Ruvardag 5, IVF2

Jag skulle kunna bocka av 90% av alla graviditetstecken på en lista. Men inte fan är jag gravid för det! Jag har blivit lurad! Kroppen har blivit lurad!

Progesteronet som injiceras i mig ska signalera till hjärnan att en graviditet är på gång och att mensen inte ska sättas igång. Kroppen producerar egentligen själv en massa progesteron ifall man blir gravid, men under ivf:en så hjälper man kroppen lite på traven. Vilket resulterar i att kroppen tror att den är gravid innan den faktiskt blir det. Och det är nog den bieffekt jag ogillar mest!

Den får mig ju att känna mig gravid. Jag börjar låtsas, hoppas, tro på lögnen. Letar tecken, varje dag, varje timme. Stora tuttar, ömma tuttar, molvärk, acne, humörsvängningar, konstig aptit, trött...och jag VET INTE! Jag vet inte om det är en riktig graviditet på gång eller om det bara är hormonerna. Jag vet inte om jag inte kommer känna av en äkta graviditet eftersom jag går på så många extra hormoner. Jag vet inte hur jag kommer må ifall jag faktiskt kommer att bli gravid nån gång. Vet inte vad jag ska leta efter...

Hoppelihopp

Förra ivf:en såg jag till att planera in aktivitet efter aktivitet under hela väntetiden så jag inte skulle bli stirrig eller stressad över just väntetiden. Istället blev jag stressad över allt jag skulle hinna göra. Inte så lyckat nä.

Den här ivf:en kör jag den omvända taktiken. Mycket vila och lugn. Och jag måste nog erkänna att det passar mig mycket bättre. Ligga och vila i soffan och bar avänta ut det. Och veta att jag gjort allt jag kunnat för att grodden ska fästa.

Så ska jag nog göra nästa gång också......!!!!Men vad fan säger jag?!!!!! Det ska väl för i helvete inte bli nån nästa gång!!! Nu går det utför i mitt huvud. Nu är det nåt som har gått fullkomligt galet i hjärnsignalerna. Vadå " hoppet har försvunnit"? Var tog det vägen? Men stå inte bara där som ett fån...Hitta det!