Ont i halsen

Det har jag fått nu. Sambon har varit lite förkyld ända sen han kom hem från snowboardsemestern, och nu har jag visst få ta över den del. Fast jag har alltid halsont i slutet av mina förkylningar så förhoppningsvis blir det här inte långvarigt.

Tog en svängom till Ica på lunchen och köpte panodil och Mucoangin men tycker inte det gjort nån nämnvärd skillnad.

Om det är någon som sitter på nåt riktigt bra tips på vad man kan göra åt halsont är jag idel öra! Annars är det väl bara att stå ut med skiten eftersom halsont inte går att 'bota', bara lindra.

Om jag nu måste vara lite sjuk under en ivf-behandling igen så föredrar jag att det är innan ET och ÄP än efter. Tror fortfarande att mina flera hundra nysningar per dag och att jag hackade bort en bit av fingret och nästan svimmade inte riktigt gynnade det stackars embryot.

Nya tag med rasande fart

Idag kom mensen igång på riktigt. Men det var ju väntat, det har molat i magen ordentligt de senaste dagarna och det rosa och bruna i förra veckan tydde ju på att något var fel.

Tack allihopa som fortsatt hoppas för oss. Känns skönt att ni gör det när mina krafter tar slut. Men nu är det dags för nya tag!

Jag har återfått lite krafter nu. Eller om det bara är jävlar anamma, det vet jag inte. Men jag är både arg och taggad. Det här SKA funka, jag tänker inte ge mig än. Ringde till kliniken precis, berättade som det var, försökte diskutera en massa men både jag och barnmorskan kom fram till att det nog var bäst att vi pratade med en läkare ändå. :)

Först ville hon boka in oss i v.9 men då är ju jag på semester och jag vill reda ut det här innan. Och v.8 har de bara en läkare så då gick det inte. Så jag fick se till att de kunde klämma in oss imorgon eller på fredag och till slut gick det. Så imorgon ska vi dit och så ska jag tala förstånd med dem! "Ställa dem mot väggen" som många av er har skrivit i era kommentarer =)

Jag vill ha det här utrett med en ny handlingsplan så att jag kan semestra i lugn och ro!

Så orkar ni får ni gärna hålla tummarna för att vi kommer fram till något vettigt på mötet med läkaren imorgon. Men är ni trötta på att hålla tummar nu så förstår jag ;)

Kliniken den går upp och ner...

doda, doda...

Ringde nu på eftermiddagen eftersom vi kom överens om att jag skulle ringa efter helgen. Dagens barnmorska var mer hoppfull och sa dessutom att en förkylning definitivt inte kan påverka om embryot fastnar eller inte, speciellt inte om jag inte har feber (för det har jag i princip aldrig). Dessutom så kvittar det om jag nös 100 gånger en av mina förkylningsdagar. Jag hade lika gärna kunnat nysa 1000 gånger, det hade inte gjort nån skillnad. Jag ska fortsätta ta progesteron till testdagen nu på fredag...

Så nu känns det lite bättre. Nu vet jag att jag inte har mig själv att skylla och att jag antagligen inte har onaturligt starka muskler där nere som gör att varje potentiellt frö mosas när jag hostar, nyser eller bajsar.

Sen tror jag inte att vi lyckats i alla fall eftersom det visade negativt i lördags och eftersom min mens alltid börjar med färgade flytningar. Den enda gång jag faktiskt blivit gravid (och då var jag det i drygt en vecka med ett vansinnigt svagt plus) fick jag inte ens en tillstymmelse till färgade flytningar eller mens. Det kommer att vara mitt tecken, mitt säkra kort, den gången vi faktiskt kommer att lyckas. Då kommer mensen att lysa med sin frånvaro ända fram till testdagen då jag kommer att få se mitt efterlängtade plus.

Så nu tänker jag faktiskt inte bry mig så mycket mer om det här. Säger jag bara förstås, när man kommer hem och det är mörkt ute och man tittar på det där datorrummet som man så gärna hade gjort om till barnrum så är det inte så lätt att hålla modet uppe och tårarna inne. Men jag tänker tamejfan försöka!

Jag dog lite den här helgen

Det blev som ni vet rött i fredags. Sen dess har det varit brunt, rosa, ljusbrunt och brunt igen. Rött blir det bara om jag går och bajsar (säkert många som känner igen sig).

Jag ringde kliniken i fredags också, för att få lite tröst och svar på mina frågor. Jag fick nog ingetdera tror jag. Jag frågade om det kan vara så att jag har så starka muskler där nere att jag klämt ihjäl fröna när jag nyst, hostat eller bajsat. Förväntade mig ett skratt i luren och kanske ett "Nä, det kan man inte göra". Istället fick jag ett "Jag vet inte" från barnmorskan. Betyder det att man faktiskt skulle kunna nysa ihjäl sina små embryon? Då är jag ju körd med mina allergier.

Vidare så tänkte jag att jag kunde få lite hopp men istället så sa barnmorskan man kan vara gravid även om man blöder lite men oftast är man det inte. Men jag skulle fortsätta med progesteronet och ringa tillbaka till kliniken på måndag.

För att ge mig själv lite hopp på egen hand tog jag ett test igår. Det visade negativt.

Jag tror inte att jag är ledsen för att just det här försöket har misslyckats utan för att det börjar kännas väldigt meningslöst det här. Jag tror ärligt talat att det är nåt fel på någon av oss eller att det är kombinationen av våra problem som gör det omöjligt för oss att bli gravida oavsett hur vi gör. Det kommer kanske, antagligen, aldrig att gå. Och det har jag så fruktansvärt svårt att acceptera.

Jag har vilat, jag har tänkt, jag har försökt att ta igen mig, jag har googlat, jag har soooovit. Trots det så dog ändå ytterligare en del av mig i helgen. Undrar hur många försök vi hinner göra innan det inte finns något av mig kvar...

Tack för ert stöd allihopa!

Nu blev det rött...

när jag var på toa precis.

Någon som har några positiva tankar eller ord om det? Annars tror jag nog det faktiskt är dags att ge upp. Inga fler progesteronsprutor...

5 timmar kvar att låtsas se vettig ut på jobbet. Sen är det helg och då kan jag gå och deprimera mig själv bäst jag vill. Hoppas jag kommer ur det tills det är dags att åka på semester. Jag är ok med att förpesta mitt eget liv men jag vill inte förpesta mammas semester som hon betalat dyra pengar för. Och pengarna hon gav oss för den här ivf'en är ju long gone så det känns som att hon behöver en semester med en glad Joanna.  Jag är inte ok med att förpesta A's liv heller men just nu har jag svårt att hålla igen och vi bor ju ihop...

Nu slog det mig dessutom att jag i så fall kommer att ha ÄL under semestern...men äh, skit samma. Vi lär ju aldrig lyckas på egen hand ändå.

Trött

Igår hade jag en massa planer. Jag skulle inviga vår nya vedkorg, jag skulle ta ett långt aromabad, jag skulle vika alla nytvättade kläder och jag skulle avsluta kvällen framför brasan med en bra bok. Så blev det inte.

A och jag åt middag, korv med mos för det var vi sugna på, kollade lite på tv och somnade sen i soffan kvart över åtta. När klockan blev tio gick vi upp och la oss i sängen istället och sov vidare (efter att jag fått en spruta förstås, även om jag inte förstår varför vi fortsätter med dem när det inte är lönt längre...)

Inatt fick jag mina första progesteronsvettningar, det är väl ungefär nu de brukar komma...jag frös och huttrade och fattade ingenting. Slet av mig tröjan och försökte sova vidare. Det var inte förrän vid halv sex imorse som jag tog på mig en ny tröja, vände uppochner på täcket och la en tor handduk på min sida som jag sen somnade på. Allt var fortfarande fuktigt imorse men det torkar till kvällen...

Det ljusbruna har nu övergått till brunt istället...

Ruvardag 8, IVF4

Det här kommer nog inte att sluta så lyckligt som jag hade hoppats...hur i hel--te kan jag misslyckas så tidigt som dag 7?!!! Jag har inte hittat någon annan som misslyckats så tidigt...

- Mindre ömma bröst
- Fortfarande en aning svullna
- ljusbrunt istället för ljusrosa (fan också)
- mensvärk
- hugg i livmodern

Symptom IVF3
Symptom IVF2

Ruvardag 7, IVF4

Lite skumpigt denna sjunde ruvardag...den gick inte riktigt som jag hade tänkt mig. Många överraskningar som nog gjort mig till en starkare människa om jag måste peka på något positivt.

- Ömma och spända bröst
- Mensvärk
- Lite rosa på pappret

Symptom IVF3
Symptom IVF2

När jag nu tittade på mina gamla symptom så märker jag att det i stort sett är precis samma som för IVF3...

Liiiite rosa

Tror jag. Eller jo, det var det. Lite grann. Ingen inbillning. Men det är ju bara ruvardag 7!!! Det kan väl inte vara kört redan? Och det är väl för sent för nidis?

Blä vilken dålig dag det här blev nu då!!!! Är det kört eller inte? Helst INTE, om jag får välja tack!

Men mensvärk som in i helvete idag...

Ruvardag 6, IVF4

Dagarna bara susar förbi, hoppas hoppas HOPPAS de kan susa förbi ända till den 16e, helt problemfritt förslagsvis!

Idag har jag haft många hugg i livmodern. Såna som jag brukar ha. Inget gott tecken eller? Inga svettningar än, fast jag minns inte om jag bukade ha dem tidigt eller sent. Däremot är det riktigt synd om mina rumphalvor nu. Gårdagens sprutor gick igenom många blodkärl...blåmärkena är visserligen färgmatchade (har på mig en lila top idag) men det gör SÅ ont!!!

- Ömma bröst
- Synliga blodådror
- Hugg i livmodern

Symptom IVF3
Symptom IVF2

Ruvardag 5, IVF4

Skönt att jag var hemma från jobbet idag faktiskt. Har vilat väldigt mycket och mår därför också mycket bättre. Tror till och med att jag kanske går till jobbet imorgon =)

Dagens symptom kommer här nedan, nu ska jag gå och ta mig en lååååång dusch innan det är läggdags.

- Väldigt ömma bröst
- Väldigt stora bröst
- Knölig rumpa (av sprutorna =))
- Rapningar
- Illamående (som dock nog beror på att jag stoppade i mig en hel lakrisal-rulle efter middagen...)

Symptom IVF3
Symptom IVF2

Ruvardag 4, IVF4

Jag har läst på lite (googlat så klart) och kommit fram till att progesteronet spelar mig ett spratt den här IVFen som jag inte känner igen sen tidigare. Jag har nämligen börjat rapa. Lite hela tiden och utan förvarning. Funkar när man är hemma men det ska bli "spännande" att se hur jag hanterar mina rapningar på jobbet imorgon. För imorgon måste jag väl ändå vara tillräckligt frisk för att gå till jobbet?

Här kommer symptomen från igår:
- Rapningar
- Värk i livmodern
- ÖMMA bröst
- ÖM rumpa

Symptom IVF3
Symptom IVF2

Ruvardag 3, IVF4

Kan inte urskilja progesteron/ev.graviditets-biverkningarna från min förkylning. Är helkass...

Symptom IVF3
Symptom IVF2

Ruvardag 2, IVF4

Idag verkar det som att svullnaden i äggstockarna håller på att avta. Skönt. För det är jäkligt svårt att sova, med svullen mage och svullen rumpa. Inte så många sovpositioner kvar att välja på...nu väntar jag bara på att svettningarna ska ta fart =)

Symptom:
- Värk i livmodern
- Ömma bröstvårtor
- Trött

Symptom IVF3
Symptom IVF2

Ruvardag 1, IVF4

YES! En dag bakom mig, bara 14 dagar kvar framför mig. (Kan meddela att jag får skriva allt med en hand för vänsterpekfingret vill inte riktigt sluta blöda...)

Symptom:
- Värk i livmodern
- Svullna äggstockar (sen ÄP)
- Ömma bröst (men det har de varit sen sprutorna)

Kör samma variant med länkningar till föregående ivf:er. Bara för statistikens skull =)
Symptom IVF3
Symptom IVF2

Två sprutor senare

Och rumpan mår ganska bra. Det brukar ta ett tag innan den ömmar ordentligt, men den som väntar på nåt gott... =)

Testdag efter den 18e heter det i papperna, vilket innebär 29 sprutor till. Trots att det var ett tag sen vi höll på med detta så är A jätteduktig. Gör knappt ont utan svider bara lite grann. Det blir värre efter ett par dagar när det finns färre och färre ostuckna ytor att sticka på. Och det är ju inte lite vätska som ska injiceras. 2 ml, alltså nästan dubbelt så mycket som jag brukade injicera i magen...

Nu väntar en hel rad med härliga graviditetssymptom. Det absolut sämsta med progesteronet är nämligen att man tror att man är gravid även om man inte är det. Jävla hormoner...kan de inte bara göra det de ska för en gångs skull? Och se till att de små fröna fäster? För tänk om den här gången äntligen skulle kunna sluta lyckligt?  =)

Har jag nämnt att jag är nervös?...

Två, due, dos, zwei, two, dwa, deux, kaksi!!!

Så många embryon har jag i livmodern nu!!! =) Det måste vara alls tummar som gjort susen. Ni får vila dem ett tag nu men tänk på att det är meningen att embryot ska fästa om ca 2-5 dagar så glöm inte att hålla tummarna då igen.

Det blev tyvärr inga ägg över till frysen, de var inte tillräckligt bra. Men embryona som sattes tillbaka var jättefina. Jag fick Annika (läkaren) att dubbelkolla med labbet igen för att få det bekräftat. Jättefina embryon! Vi fick som vanligt se på en skärm och den här gången alltså två på en gång. Första bilden på en eller två eventuella bebisar.

Mina äggstockar såg aningen svullna ut på vul:et, vilken är relativt vanligt vid ivf, men så har jag inte haft det under föregående försök. Så nu funderar jag på ifall det är bäst för mig att stanna hemma imorgon och vila eller om jag borde gå till jobbet.

På vägen hem körde vi inom ica och jag köpte mig en påse sviskon. Så ikväll tänkte jag smaska på några såna. Men inte mer än 7, eller hur?

Nu känns det i alla fall mer spännande än vanligt! De kommande två veckorna kommer att bli olidliga...

Inget samtal

från kliniken än så länge. Nu har de bara halva morgondagen på sig. Och sannolikheten att det har skitit sig är väl liten om de inte ringt idag? Undrar hur statistiken ser ut egentligen. Vilken dag ringer de oftast, dan innan eller samma dag som ET?
Det känns bra, även om jag varit orolig under dagen. Berättade för A när han kom hem från jobbet att de inte har ringt samtidigt som jag försökte studsa upp och ner (går inte riktigt än, är fortfarande öm och lite annat som jag tänkte prata om senare. Ja, ämnet kräver faktiskt ett eget inlägg....)

A förstod inte vad jag menade och frågade:
- Varför skulle de ringa?
- För att berätta ifall det skitit sig.
- Ja, men det kommer det ju inte göra. Så det är ju klart att de inte har ringt.

Hur han kan vara så säker förstår jag inte. Men det smittar av sig i alla fall och nu är jag lugnare. Väldigt mycket lugnare än förra gången då de bara fick ut tre ynka ägg. Ska försöka hitta på något att göra imorgon som håller mig aktiv ända till ET. Funderar på att rensa datorn, flytta över allt jag vill spara till min externa hårddisk och sen formatera om skiten. Den är slö och gaggig som en gammal pensionär. Om ni har några andra tips på tidsfördriv så tar jag tacksamt emot dem. Surromamman har ju redan tipsat mig om att dricka en liter ananasjuice om dagen under ruvningsperioden så att jag får annat att tänka på :)

Tack igen till alla er som håller tummarna. Den här gången tror jag faktiskt det hjälper! =)

"Du har fått ett paket"

Så sa sekreteraren till mig imorse när vi anmälde oss i receptionen och jag precis tänkte be om ursäkt för att vi var sena och skylla på trafiken. (Det var trafikens fel, men jag anade ju att det skulle bli svårt att köra in till Malmö vid den här tidpunkten och kunde mycket väl åkt hemifrån lite tidigare...)

I alla fall, tillbaka till paketet. Sekreteraren la ett paket i handen på mig och började leda oss till vårt rum medan leendet på mitt ansikte bara blev större och större. Är det här sant tänkte jag. Gör folk såna här saker på riktigt? För människor de aldrig träffat. Jag tappade hakan (och log fortfarande, och det var en rolig syn det kan jag tala om!)

Paketet bestod av ett långt meddelande till kliniken om att jag och A skulle på ÄP idag och att det tillsammans med meddelandet fanns ett paket som skulle överlämnas till oss som ett lycka till vid vårt fjärde försök.

Åsa, du är helt otrolig!!! Så himla fint! Jag saknar ord. Du gjorde mig verkligen glad och jag är så tacksam att jag "träffat" dig. Du gör det så himla mycket lättare att åka till kliniken. Snacka om att ha tagit våra lappar i böckerna till en helt ny nivå =) Vad ska jag nu hitta på?...hihi!

Paketet, samt innehållet, som Åsa måste ha lagt ner massor med tid på var prytt med mitt plushjärta =) Ett jättesött kort med lyckönskningar, och ett litet paket inslaget i pluspapper med två magneter med fina och värmande ord som jag ska titta på varje dag!

Här kommer en bild på allt det fina:

Jag somnade

A åkte och hämtade thaimat i Lund, från samma ställe som vi brukar hämta från (har gjort det de två föregående ÄP-dagarna och börjar få in en fin tradition som jag hoppas det blir slut på nu). Det var, precis som vanligt, skitgott! Och jag beställde, precis som vanligt, alldeles för mycket :)

En soppa/gryta med ris till, vårrullar att dela på med A och så friterad banan till efterrätt. De skickade med glass också trots att vi sa att vi skippar det för den kommer inte hålla sig hela vägen hem. Den skvalpade i sin förpackning när A kom innanför dörren och jag tänkte jag kunde ställa in den i frysen så blir det gott. Det blev det inte...en halvgeggig skorpa på glassen rekommenderas inte. Tur vi hade ny och fräsch vaniljglass i frysen.

Efter all maten och alla droger och allt annat som hänt den här dagen var det kanske inte så konstigt att jag slumrade till lite. Har sovit mellan 15:30 och nu. Hade nog kunnat däcka lite till i soffan men jag är så sugen på att blogga lite till idag. A är dessutom iväg och repar med bandet så jag är hemma själv och behöver underhålla mig lite.

Inga dåliga nyheter från kliniken än, joppi! Fast det kanske är lite tidigt att säga ifall det gått åt skogen. Allra värst lär väntan bli på onsdag fm...