måndag 31 januari 2011

Utvilad

I kroppen i alla fall. Sinnet däremot...känns fan som att mitt huvud hade behövt åka på en tremånaders semester. En sjukvecka och sjukhelg räckte inte så långt.

Jag ska jaga kliniken lite den här veckan har jag tänkt. Fråga dem vad som krävs för att man ska göra en utredning. Och varför de inte vill göra en för oss. Om ni har några bra frågor eller kommentarer som jag kan ta med mig i ett sånt telefonsamtal för att ställa dem mot väggen lite så tar jag tacksamt emot dem!

onsdag 26 januari 2011

Skönt med ert stöd!

Det menar jag verkligen! Så skönt att få den uppbackningen från er, att jag borde stå på mig. Och det är något jag oftast gör och jag är verkligen inte den som ger mig, det lär ni ju ha märkt vid det här laget. Men fan alltså vad energin bara försvann efter samtalet med kliniken igår. Kunde inte hålla tårarna borta heller...

Jag ska ge det några dagar till, sen ringer jag till dem och talar förstånd med dem. Jag vill ha en vettig förklaring. Jag vill veta varför de inte kan göra en utredning. Jag vill veta vad det är jag missar på att de inte utreder. Och får jag inte det jag vill ha hör jag av mig till KK istället, så får vi se vad de säger.

Till råga på allt har jag nu även gått och blivit sjuk. Kanske inte så konstigt. Har inte varit sjuk öht på ungefär ett år, och nu kände kroppen sig nog helt färdig gissar jag. Det fick nog. Det började i helgen och sitter fortfarande i med heshosta, snuva och huvudvärk. Har varit lite ledig från jobbet och tänker nog vara det en stund till. Passa på att vila upp mig ordentligt i både kropp och sinne.

tisdag 25 januari 2011

Nähä...det sket sig...

De ringde från kliniken idag. Äntligen. Äntligen händer det nåt! Men nån utredning blir det inte...jag kände bokstavligt talat hur det sista av min energi bara rann av mig. Funderade ett tag på att skrika i luren och fråga 'vad vill ni av mig?' 'vad mer måste jag gå igenom för att ni ska vilja hjälpa mig?'...

Jag förstår inte. Vad är problemet? Är det pengar? Vill de ha pengar från mig? Tar det för mycket tid? Jag är så förbannat trött på att behöva kämpa mig upp ur skiten när de som faktiskt borde hjälpa mig bara står och tittar på...

Eller ja, jag fick ett nummer till en psykolog som jag kunde ringa. Kanske jag borde...nu, efter alla IVF-försök har jag ju alldeles för mycket pengar. Behöver en dyr hobby att slänga dem på, varför inte ge dem till en psykolog?

måndag 24 januari 2011

Varför håller kliniken käften?!

Nu är det en och en halv vecka sen jag hörde av mig till kliniken med ett par enkla frågor som de haft ett par månader på sig att tänak igenom. Hur svårt kan det vara?! Och hur mycket jobbigheter ska man behöva utstå? Räcker inte allt annat? Seriöst...ska jag behöva tjata på dem?

tisdag 18 januari 2011

Nä, jag har inte slutat blogga...

Jag har varit inne här och försökt skriva ett inlägg säkert arton gånger sen förra måndagen...men jag kör fast. Eller rättare sagt - jag kommer aldrig igång riktigt. Jag vet inte vad jag ska skriva. Det här skulle ju vara en nuskajagbligravidblogg. Istället har det nu förvrängts till en jagvetintevadjagskaskrivabloggförjagmårsåjäkladåligt.

Jag saknar allt som har med ivf att göra. Kan man säga så? Får man känna så? 'Jag saknar IVF'...vem fan säger nåt sånt!!!?? Sprutor, hormoner, operationer, gynstolar, överstimuleringar, blåmärken, symptom, ångest och annan skit. Jag saknar att mitt liv inte handlar om det längre...

Slängde iväg ett mail till kliniken i förra veckan. Frågade hur det gått med deras samtal. Jag ville ju att de skulle göra en missfallsutredning iom att jag under de två senaste åren haft tre missfall...får se vad de svarar. Om de svarar...

måndag 10 januari 2011

Om drastiska åtgärder

Vi hittar inte tillbaka. JAG hittar inte tillbaka. Det går trögt, segt och långsamt. Var försvann vi? Och när försvann vi? Och varför?!

Vi mår dåligt mest hela tiden och jag vet ärligt talat inte vad som händer...men jag vet att ingen av oss orkar ha det så här. Att bo tillsammans, leva tillsammans men utan att det känns att vi är tillsammans...

Jag har flyttat hem till mamma. Tills vidare. Med förhoppningen att saknaden och längtan ska få mig att hitta tillbaka till A...

Efter alla tummar ni har hållt, vågar jag knappt hoppas på fler faktiskt. Men om ni skulle råka ha en över, kan ni hålla den för mig en liten stund? En liten tumme för att det här året inte ska bli ännu sämre än 2010.

onsdag 5 januari 2011

Mmm...

Det blev för jobbigt...att berätta. Jag behöver samla mig lite, tänka lite...

Jag har inte försvunnit igen, jag lovar.

lördag 1 januari 2011

Om den första dagen på ett helt nytt år

Igår var det nyårsmiddag hos ett par kompisar. En tillställning med 25 gäster, flådig trerätters, varm fördrink och traditionsenlig promenad ner till centrum för att titta på den färgsprakande och upplysta himlen. Vi kom, vi åt, vi minglade, vi tittade. Sen åkte vi hem och drack te och spelade sällskapsspel.

Idag är det den första dagen på 2011, ett år jag trodde jag skulle vara mamma till minst två barn. Ett år som skulle se väldigt annorlunda ut mot vad det gör idag. Jag ser på mitt liv och känner inte igen mig. Det var ju inte så här det skulle vara. Det var ju inte så här jag hade bestämt och planerat.

Vad korkad man är ändå, att man tror att man skulle kunna planera sitt liv och få som man vill. Bullshit! Livet är INTE rättvist, man får INTE som man vill och det blir fan ALDRIG som man tänkt sig.

Den här dagen hade jag aldrig kunnat förutspå. Den här dagen hade jag aldrig kunnat tänka mig. Den här dagen kommer jag att berätta mer om. Imorgon.


Gott Nytt År allihopa! Ni som tror på sånt...