Självklart tänkte jag berätta om hur det var också. Hur det kändes, vilka intryck jag hade och vad vi kom fram till.
Vi hade möte med läkaren Pia halv elva i torsdags. Hon hade fått min journal från Öresundskliniken som vi tillsammans gick igenom. Jag la till lite information om hur jag hade mått, kompletterade med hormondoserna, men det mesta stod med i journalen.
Sen kom vi till hennes utlåtande. Och det var ju uppenbarligen ett stort minus att vi hade så många försök bakom oss men fortfarande inte var gravida. Fan, det kändes som ett stort hugg i magen när hon sa så. Samtidigt förstod hon att vi ville fortsätta försöka eftersom våra chanser att lyckas borde vara höga då vi haft så fina ägg, så bra befruktningar osv. Så det fanns inga hinder för oss att köra vidare. Hon berättade att de ibland var tvungna att säga till sina patienter att det inte var lönt att fortsätta eller om man hade gjort 20 försök och fortfarande inte lyckats så fick det vara nog. Det är ganska långt till 20 försök och dit tror jag aldrig vi kommer. Kanske lyckas vi på vägen...
Så, hon var ärlig med att vi kanske aldrig kommer att lyckas och att hon inte kunde komma med någon banbrytande behandling. Men vi gör lite förändringar i alla fall som jag är himla nöjd med. Jag hann inte ta upp mina tankar om långtidsodling förrän hon berättade att det skulle vi prova. Risken finns så klart att man kanske på dag 5 står där utan några ägg alls, men då har man i alla fall fått lite information på vägen. (Precis det här sa jag på Öresundskliniken men inte gjorde de nån långtidsodling för det...)
Sen hann jag precis nämna att jag hade funderat på att gå över till Menopur då hon avbröt mig och sa att det hade hon redan tänkt sig och bestämt att vi borde göra.
Det är ju SÅ HÄR det ska vara. Läkaren ska fundera ut förändringar och föreslå dem för mig, inte tvärtom!
Det känns fortfarande tråkigt att få det bekräftat rakt upp och ner att 'Så många misslyckade behandlingar är inte så bra.' Kände hur hoppet bara rann av mig. Men jag höll känslorna inne och fortsatte att prata behandlingar och sen kändes det lite bättre. Jag måste fortsätta hoppas, så är det bara.
Hon tyckte akupunktur var en bra idé, eftersom det kanske hade påverkat vid tidigare graviditeter. Om inte för att det faktiskt ska fästa så för min egen sinnesstämning.
Jag glömde förstås att fråga om både Prednisolon och Trombyl men tänkte ringa på måndag och försöka få till ett samtal med läkaren och fråga vad hon tycker. Ni som gått på Cura, har ni nån erfarenhet av dessa läkemedel?
Vi kör igång på nästa menscykel, borde vara om ca 2,5 veckor. Det blir Menopur som sagt och en dos på 300 (vad brukar ni andra ta?). Istället för Ovitrelle blir det Pregnyl. Korta metoden som vanligt och progesteronvagitorier samt pregnyl-schema efter ET.
Glömde fråga om det blir insättning av ett eller två ägg, får jag fråga när jag ringer också. Någon som har erfarenhet av blastocyster och hur många ni i så fall fått tillbaka?
På vägen till bilen, precis utanför Cura, tog vi oss varsin korvmeny till lunch. Supercharmig och framför allt jätterolig kvinna som jobbade där i korvkiosken och nu tror jag vi får göra det till en tradition att ta en korv varje gång vi är på kliniken. Vi skrattade gott på vägen till bilen =)
