Gammal uppdatering

Jag skrev lite dagbok, tyvärr inte elektronisk, även under vår första ivf-behandling. Jag hade tänkt försöka lägga in den informationen i bloggen lite retroaktivt på nåt snitsigt sätt. I så fall kommer ni kunna hitta ännu "äldre" inlägg än de som finns nu. Har lite dagbok (typ...det är mest strötankar som jag skrivit ner lite här och var) från när vi började försöka bli gravida över huvud taget. Kanske borde lägga in det också... Vad tycker ni? Eller är det att "fuska" på något sätt?

Nu när jag faktiskt har en blog känns det lite synd att inte utnyttja den och samla hela vår ivf-och-försöka-få-bli-gravida-historia på ett och samma ställe.

Hoppelihopp

Förra ivf:en såg jag till att planera in aktivitet efter aktivitet under hela väntetiden så jag inte skulle bli stirrig eller stressad över just väntetiden. Istället blev jag stressad över allt jag skulle hinna göra. Inte så lyckat nä.

Den här ivf:en kör jag den omvända taktiken. Mycket vila och lugn. Och jag måste nog erkänna att det passar mig mycket bättre. Ligga och vila i soffan och bar avänta ut det. Och veta att jag gjort allt jag kunnat för att grodden ska fästa.

Så ska jag nog göra nästa gång också......!!!!Men vad fan säger jag?!!!!! Det ska väl för i helvete inte bli nån nästa gång!!! Nu går det utför i mitt huvud. Nu är det nåt som har gått fullkomligt galet i hjärnsignalerna. Vadå " hoppet har försvunnit"? Var tog det vägen? Men stå inte bara där som ett fån...Hitta det!

Fler sprutor....

När man satt tillbaka ett embryo hjälper man kroppen lite på traven i form av - Jo visst - ÄNNU FLER hormoner! Jag är hög på hormoner och inte det minsta nöjd med effekterna än så länge faktiskt. Vilket skitämne att vara beroende av. Då tar jag hellre det där smärtstillande medlet i armen några gånger om dagen.

Förra ivf:en fick jag recept på Progesteron i form av vagitorier. Slemmiga små rackare. Formade som små raketer som man ska stoppa upp mellan benen och låta smälta lite härligt långsamt. Konsistensen blir till konstigstens...vaxliknande sörja som inte går att få bort. Trosskydd efter trosskydd hjälper inte på långa vägar. Alla trosorna, trots flera turer i tvättmaskinen är fortfarande lite styva i strukturen. Precis som att hormonvaxet format dem efter muffen. Har ett 20-tal små rustningar i lådan nu. Får se om jag ska ge dem en omgång tvätt med extra mycket mjukmedel. Annars blir det sopen för dem. - Rustning som underkläder är alltså inte skönt. "Check på den".

Den här ivf:en i varje fall blev vi ordinerade sprutor istället. Och anledningen till att jag säger VI är för att sambon får vara med på ett hörn den här gången. Det enda riktigt aktiva deltagandet förutom simmarlämnande på äggplockardagen. Det här är nämligen inga gosiga sprutor som de jag gett mig själv i magen förr..nej nej. Det här är sprutorna från helvetet!!! Eller grannar i alla fall...

Intra-muskulära sprutor, två gånger om dagen (morgon och kväll), i RUMPAN!! 2 ml varje gång (vilket ärligt talat är svinmycket! Var i helvete ska det ta vägen?!) med en nål på 7 cm. Good times... Och det är alltså sambon som blir sprutaren vilket iofs känns som en ganska rimlig roll. Vi fick träna på kliniken igår. Först fick sambon träna på att stabba en sån där stressboll i skumgummi och sen var det bara att gå lös på ena skinkan. "-Hur långt in ska nålen" frågade han sjuksköterskan. Hon svarade inte utan pekade på nålen (som jag inte såg eftersom jag låg på mage, redo att ta emot första dosen i min vänstra bakdel).

Det gick väl bra. Vet inte riktigt vad jag ska säga, har inte mycket att jämföra med. Kändes inte så mycket. Fast imorse var det överjävligt! Kändes som att skinkan skulle gå sönder på mig. Kunde inte sitta på den, inte klämma, inte röra på något sätt. Som en träningsvärk utan att träna. Och en stor knöl hade det bildats också. Mitt under sticket. Förtjusande!

Imorse tog vi den första sprutan utan övervakning. Sambon är superduktig! Verkligen! Hade definitivt inte gjort det bättre själv och det är något jag sällan erkänner...

2 down - 27 to go...

Fullt hus

Vi hade två värderingar till igår, på självaste operationsdagen. Tokigt, tycker ni, men nu är det bråttom! Lägenheten måste ju komma ut till försäljning och fort ska det gå. Dessutom mådde jag solklart mycket bättre efter gårdagens operation än under förra ivf:en. För den här gången var jag nämligen förberedd! Eller, nja, jag kom fram till att jag behövde ta två alvedon så fort jag kom hem så jag slapp det där ontet som kom efter nån timme och inte ville ge sig av trots att jag tryckte i mig pilla efter pilla. Så när vi var på kliniken igår sa jag att jag bara måste stoppa i mig ett par alvedon annars kommer jag att dö hemma i soffan. Jag fick 8 stycken i en fin liten tablettpåse och slapp ta en omväg till apoteket på vägen hem. Utmärkt!

Nu har vi i alla fall valt mäklarfirma. Det blev den med vettigast pris och vettigast mäklare. Ganska vettigt.