Dumhet

För hur kan man annars förklara det jag tänker berätta för er nu? Jag tänkte nämligen att börja kräka av mig av den värsta biten. Den andra grejen är bara en petitess och mer av en frågeställning som jag hoppas att ni kan hjälpa mig igenom lite senare.

Men det här alltså...håll i hatten tjejer. Vet i ärlighetens namn inte om det bara rör sig om dumhet. För om hon så mycket som anade att hon skulle såra mig, så var det bara taskigt. Jag vill verkligen tro att det bara rör sig om ren taktlöshet, men jag är både arg och besviken och vet varken ut eller in. Jag har så svårt att tänka mig att någon kan vara SÅ klantig.

Nu ska jag inte hålla er på halster längre, så här kommer hela historien:

På semestern, med tre härliga dagar kvar fullspäckade med utflykter, ringer A's brors tjej, dvs min svågers tjej. Hon har vetat sen förra sommaren och vårt då andra ivf-försök hur situationen ser ut för oss. Hur mycket vi kämpar och lider och hur vansinnigt det tär på krafterna. Hon har också visat en hel del intresse, ställt frågor om behandlingarna, frågat hur jag mår och har helt enkelt verkat bry sig.

Hon ringde i alla fall, och jag började omedelbart berätta att jag till slut hade hittat de där byxorna som hon ville att jag skulle köpa till henne och jag var så stolt för jag hade letat i över 50 butiker. Trodde det var därför hon ringde, för att påminna mig om byxorna....

ISTÄLLET, så ringde hon, under min semester på andra sidan jorden, för att berätta att hon är GRAVID!!! ( de har 'försökt' i 6 månader ungefär, inte speciellt aktivt utan med mentaliteten blir det nåt så blir det, och nu senaste månaden första gången med äl-stickor. Lätt som en plätt var det för dem alltså...)

Men är det normalt? Kan någon snälla förklara för mig hur man ens kan komma att tänka tanken att göra som hon gjorde?!

Jag sa till henne direkt att jag inte förstod varför hon kände sig tvungen att ringa och berätta det för mig när jag är på semester i Thailand. Hon svarade att vi ju hade kommit överens om att hon skulle berätta tidigt för mig ifall hon blev gravid. Och visst, det ville jag fortfarande att hon skulle göra, men vad trodde hon egentligen? Att jag skulle hålla det emot henne att hon väntade några dagar med att berätta så att jag fick ha min semester i fred? Varför skulle jag vilja få de nyheterna just då?! Hur tänkte hon egentligen? Vem gör något sånt?!

Så där sitter jag, på min semester i Thailand, och har ingenstans att ta vägen! Jag vill inte berätta för mamma och förstöra hennes semester också för då hade de sista dagarna bara handlat om hur dåligt jag mår. Jag hade ingen att prata med. Sms:ade visserligen frenetiskt med några nära vänner (utan dem hade jag nog gått sönder), men i en sån situation behöver man träffas, kräka av sig ordentligt och få minst 100 kramar. Jag ville inte ringa A och förstöra hans kommande semester också. Inte för att han hade brytt sig hälften så mycket som jag att svägerskan är gravid, men jag vet att han hade blivit jätteledsen att höra om hur dåligt jag mår och hur illa hon betett sig mot mig.

Jag var inte hemma, i min trygga miljö, där jag hade kunnat krypa ner i sängen och gråta lite. Mysa ner mig i soffan och se en film. Träffa någon kompis och få det stödet jag behövde.

Jag var på en snordyr semester, med min mamma, och vi båda behövde den för att slappna av, ta det lugnt, samla krafterna. För mig var det framför allt ett tillfälle att slippa behöva tänka på ivf:er, barn och graviditeter. Ett ställe där det bara handlade om att njuta och ta hand om sig själv.

Istället fick jag under de sista dagarna lägga på ett fett smile och låtsas att allt var bra. Mamma och jag umgicks med några tjejer vi lärt känna på hotellet och då kunde jag ju inte gräva ner mig i sanden varje kväll. Jag fick helt enkelt låtsas och det tärde nåt så oerhört på krafterna...när vi var ute och åt middag på restauranger fick jag smita iväg på toa för att få en stund för mig själv och gråta ut lite. Samma kväll jag fick de glada nyheterna låste jag in mig på badrummet medan mamma gått över till tjejernas hotellrum. Där i badrummet storgrät jag. Jag kände mig så fruktansvärt ensam och visste inte var jag skulle ta vägen. Jag visste inte vad jag skulle göra med informationen jag precis fått, hur jag skulle hantera den. För första gången i mitt liv satt jag på ett kallt toagolv och hyperventilerade och jag var flera hundra kilometer hemifrån...

Det kanske låter överdrivet, det kanske låter fånigt, men för mig var det stort och tufft. Dels att få reda på det under de här omständigheterna och dels att samtidigt behöva acceptera att vi inte kommer att vara först med att ge A's föräldrar ett barnbarn. Något som vi drömt om så länge.

Så nu kämpar jag med att ge semestern den plats den förtjänade och den bild jag behöver att den har för mig. Inte bilden av 'semestern då svågerns tjej bestämde sig för att berätta för mig att hon är gravid', utan istället ' semestern då jag hade det supermysigt med mamma, tog hand om mig själv och fyllde på energireserverna'. Jag förtjänar den senare...jag gör verkligen det. Och jag tänker fan inte låta henne ta det ifrån mig. Dumma människa...

Andra veckan i Thailand

Återigen handlar det här inlägget mest om att jag visar bilder på allt härligt vi var med om på semestern. Tyvärr var jag faktiskt med om två jobbiga saker också, den ena mycket värre än den andra, men de vill jag försöka skilja från själva semesterbiten. Kommer givetvis i senare inlägg, för jag MÅSTE få skriva av mig skiten...

Utsikten från huvudgatan i Ao Nang när vi satt och åt lunch. Fantastiskt coola palmer! Kan man ha en sån i trädgården här hemma? Då måste man väl ta in den under vintern antar jag...

Den här coola utsikten hade vi från balkongen =) Hotellet i sig var inte hälften så häftigt som det förra men helt ok och låg mitt i stan så det var nära till allt.

Railey beach. Hit åkte vi med longtail-båt från hamnen i Ao Nang. Jag har ju varit i Ao Nang förr så det var bara för Mamma att hänga på, vilket hon verkade tycka var riktigt skönt.

Phra Nang, som ligger vägg i vägg med Railey (fast med stora klippor emellan) var vansinnigt mycket mer turistig än när jag var där senast. Nu kunde man ju köpa massor med mat och dryck. För några år sen fick man ha med sig matsäck. Till höger i bilden ser man longtailbåtarna som man åkte med för att komma hit.

Här är vi ute på utflykt med en snorkelbåt. Ön heter Bamboo Island och är en del av Phi-phi-öarna. Visst ser det idylliskt ut?

Chicken Island, en ö som ligger en bit från Ao Nang. Inte så jättemånga som åker hit så man får lite lugn och ro under dagen. Tur det finns skugga under träden för värmen var vansinnig!

Såna här krabater såg man lite varstans. Himla söta men luriga små rackare. På Chicken Island var det en apa som lyckades roffa åt sig någons ryggsäck och åt upp all mat som fanns därinne. Turligt nog lämnade han ryggsäcken sen.

Speedbåten till vänster åkte vi på en utflykt med. Sitt aldrig längst fram i en speedboat för i helvete!! Fy fan vad ont det gjorde att studsa upp och ner sådär. Var rädd att ryggraden skulle gå av på mitten.

Phi phi lei, här spelades filmen 'The Beach' in. Kolla in vattnet!!! =)

Lunch på en annan av Phi-phi-öarna, Phi phi Don med en utsikt som slår det mesta. Det här får bli det sista fotot för jag tror ärligt talat att ni inte orkar mera :)

Första veckan i Thailand

Var vi på en strand på Phuket som heter Nai Yang. Vi bodde på ett riktigt lyxhotell och bara slappade hela dagarna. Trots att vi låg i skuggan större delen av tiden lyckades vi ändå bli röda som rödbetor flera dagar i rad.

Här är två bilder av stranden vi slappade på. Vi åt lunch och middag här nere också så det kändes lite som att man bodde på stranden :)

Mmmm, vårrullar!!! En av de många rätterna jag glupskt stoppade i mig under semestern.

Och en sån här söt liten ask med vattenmelon fick vi varje dag på stranden. Ska det vara lyxhotell så ska det vara gratis vattenmelon i små palmbladsskålar.

En av poolerna vid hotellet. Vi var mest vid havet dock och på kvällarna, när vi var på väg hem från stranden tog vi alltid en avstickare till en av de andra poolerna, där barn under 14 år inte fick vistas (TACK!!!)

Den barnfria poolen och mina ben som alltså inte längre är anonyma :)

Vår jättemysiga balkong! Här ute satt jag flera kvällar i rad och läste, drack vin och åt cashewnötter. Fick några myggbett tyvärr trots att jag sprayat mig med nåt jätteäckligt som jag köpt i den lokala lilla marketen. Klibb klibb...

Och sist men inte minst (jäkligt fånigt uttryck egentligen...varför måste man poängtera att det inte är minst bara för att det är sist?) utsikten från frukostbordet. Blir inte mycket mysigare än så här.

Heeellooooo Sweden!

Det verkar som att det där vårvädret som jag beställt till min hemkost faktiskt har behagat att dyka upp. Härligt!

Kom hem igår eftermiddags, åkte och handlade sjuka mängder mat (Handla aldrig när du är hungrig-mentaliteten sket jag fullständigt i). Åt ungefär en tiondel av det jag handlade och däckade i soffan. Gick upp och la mig i sängen klockan 23 och sov sammanlagt i 11 timmar.

Idag är jag tillbaka på jobbet, lite lagom jetlaggad. Tror jag i alla fall. Hela kontoret gungar känns det som och jag är lite halvt förvirrad hela tiden. Men ganska utvilad i alla fall.

Jag har massor att berätta, massor av bloggar att läsa och en jäkla massa foton att tråka ut er med. Hoppas hinna med en del idag då jag ändå inte har så mycket jobb att göra.

Joanna sager hej...

...fran andra sidan jordklotet. Sitter vid en mac pa hotellet och har ingen mojlighet att fora over nagra foton. Men jag kommer att trotta ut er med dem sen, det kan jag lova.

Jag har det otroligt skont, solar, badar, ater gott och dricker annu godare. Har forbjudit mig sjalv att blogga under semestern, men nu kunde jag inte halla mig langre. Behovde i alla fall checka laget. Jag hinner inte alls kommentera hos nagon for det skulle tagit halva natten. Men jag har en massa inlagg att ta mig igenom och jaklar vad manga kommentarer jag ligger back. Kanns lite som ett andra liv man lever, har pa bloggen.

Jag kommer pa mig sjalv att tanka "Undrar hur det gar for alla i bloggvarlden?". Sa tills jag ar hemma igen vill jag bara saga STORT GRATTIS till er som plussat. Maste kannas underbart att fa slappa allt vad barnloshet heter. Se till att njuta nu for alla oss andra ocksa!

Och till de som det inte gatt lika bra for, tror jag inga ord fran mig kommer att gora nan skillnad. Just nu ar livet skit, allt ar orattvist, man hatar ungefar allt och alla och vill bara vara for sig sjalv. Hoppas att ni tar hand om varandra, laddar batterierna och kommer igen med nya tag. Jag kommer ocksa att finnas dar pa den langa vagen till ett litet mirakel, sa ni ar inte ensamma.

Nasta inlagg kommer antagligen nar jag ar hemma igen. Jag ska i alla fall forsoka att halla mig borta fran bloggen, for mitt eget basta (eller nat...). Njuta av semestern sa lange jag har den i alla fall och inte tanka pa nagat annat an mig sjalv och min energi. IVF:en i sig ar svarare att inte tanka pa, har med mig en bok som handlar om barnloshet, ivf, aborter och en massa annat dumt. Forstar inte varfor jag har med mig den, men den ar himla bra tyvarr...hamnade i en typiskt dalig diskussion med mamma igar dessutom om adoption bland annat. Jag var dur och hon blev ledsen och hela kvallen imploderade kandes det som. Men vi pratade ut lite mer, grat nagra tarar och nu ar det nog bra...na, for fasen. Jag skulle ju inte blogga mer. Det ar precis som att det finns en magisk kraft som gor att mina fingrar skriver av sig sjalva sa fort jag narmar mig bloggen. Det ar som en sjukdom :)

Nu far det racka. Nytt inlagg om cirka en vecka. Nu ska jag dricka vitt vin pa balkongen, ata cashewnotter, mala naglarna, lasa min bok och ta pa flera liter med after-sun-aloe-vera.

STOR KRAM till er alla i min lilla bloggvarld.

Nu sticker jag!

Till det soliga Thailand och när jag kommer tillbaka så hoppas jag att våren har kommit, för det har jag beställt. Snöns och slaskets tid får fantamej vara över nu.

Jag bloggar kanske lite från semestern, eller inte. Vi får se. Men jag kommer ju tillbaka och då blir det blogging igen för då är det ju start för IVF nr 5.

Ha det så gött allihopa, och ni som ruvar - se till att få en jäkla massa plus nu!!!! =)

STORA VARMA KRAMAR

Att blogga på semestern?

Jag får ta och kolla upp det där med att blogga med min mobiltelefon. Just nu går det att blogga men inläggen hamnar på min gamla blogg och det vill jag försöka ändra på. Någon som har koll?

Sen är det väl för jävla dyrt att blogga utomlands? Jobbet betalar visserligen mobiltelefonräkningen men inte om den blir humongous. Sen är det väl meningen att jag ska ta det lugnt på semestern och inte bry mig om bloggen men jag anar att jag kommer ha lite svårt att hålla mig borta, så nåt inlägg då och då blir det nog.

Och kanske retar jag upp er allihopa med lite härliga strandbilder =)

Semestern närmar sig

Och om några dagar kommer min värld varje dag att se ut ungefär så här:

Istället för så här:

Eftersom flyger går om, OMG!, bara TVÅ dagar så är det jävligt dags att börja packa. Har redan hämtat upp resväskan från källaren, lagt fram mina fina nya vakuumklädpåsar som jag tänkte inviga den här resan och letat upp förra sommarens solkrämer som inte gått ut än.

Beställde nån snordyr solkräm på taxfree till utresan, och några BIBar så att vi inte får alkoholbrist där borta.

Har även en lista (så klart. För vad vore världen utan mina listor?) på allt jag ska ta med mig så när som på exakt vilka hårsnoddar som ska med i necessären.

Har jag berättat om Thailand?

 Jag bestämde mig nämligen i måndags i förra veckan då jag slog till och beställde en resa till mig och mamma bara sådär. Orkade inte med den svenska kylan längre utan tillät mig själv att drömma mig bort till andra sidan jordklotet. Det känns skönt att veta att oavsett hur det går med den här fjärde ivf:en så kommer jag att åka på en välförtjänt solsemester i slutet på februari.

Mamma har aldrig varit i Thailand men själv har jag varit där två gånger redan. Det ska bli så himla mysigt att åka dit bara hon och jag och jag ser fram emot att få visa henne allt som detta fantastiska land har att erbjuda =)
Min fina mamma förtjänar verkligen det här!

Jag behöver semester

från att leta efter semesterresor. Herre gud vad jobbigt och tidskrävande!!! Andra gånger när vi varit i Thailand så har vi överlåtit bokningen till nån annan och bara "hängt med" på resan. Visst, man får inte vara med och bestämma boende men skönt att slippa bry sig. Jag tror jag har suttit med diverse resesidor i sammanlagt 10 timmar nu...

Och jag kan inte få in det i min tjocka skalle att hur boendet än blir så har själva resan alltid varit suverän. Så länge där finns mat, strand och sol så blir det alltid bra. Men jag letar vidare. Andra tider, andra hotell, andra stränder. Skitsvårt!

På tisdag är det läkarbesök och efter det (samma kväll!) tänker jag beställa mammas och min resa baserat på när BIM i så fall borde bli. Så har jag det avklarat och kan njuta av min semesterlängtan =)

Här kommer en bild som jag tog på min förra resa till Thailand. Mmmmmm...najs!