Om att få fäste

Mitt pyre borde ha fäst nu. Om det kände för det alltså. Mina tidigare två pyren har inte varit så sugna. Det har väl inte varit så inbjudande i magen. Eller så har de inte orkat klamra sig fast stackarna...Men de kanske bara tyckte att mamma behöver träna på att hoppas lite? Så att hon har orken där när ett pyre faktiskt orkar stanna.

Jag behöver tro att det här kommer att lyckas! Jag behöver hoppas för att inte förlora förståndet. Fastna! Snälla snälla fastna. Så sköter jag resten.

Ok, inte tänka om, inte tänka om det minsta. Tänk om det inte lyckas igen? Då kommer jag tappa fotfästet. Om hela mitt liv. Tänk om? Nä fifan! Tänk om det lyckas?! YES! Tänk om det faktiskt lyckas. Då kommer jag att vara lyckligast i hela världen!

Har googlat i alla fall, sökt på forum och i artiklar och kan sammanfatta min forskning med att embryot fäster ca 3-5 dagar efter ET om ET gjordes på dag 2 efter ÄP. ET var i söndags. 4 dagar sen. Det är nu det händer.

Nervositeten och ontet i magen

Magontet kom tillbaka så snart den förra panodildosen slutat verka så det blev verkligen heldagspanodilkur igår. Jag var inte så duktig på att överlappa heller så kroppen fick sig en liten berochdalbaneresa.

Trots att jag ätit massor under dagen så gick det inte att gå på toa heller. Det var ju så ömt i hela magpartiet så det gick verkligen inte att spänna sig i en sekund. Skitjobbigt eftersom jag verkligen verkligen behövde. Så magen mådde verkligen dåligt på många sätt igår. När jag till slut tog mod till mig och bestämde mig för att jag måste bajsa så slutade det med rejäl värk i magen. Kändes som att något hade gått sönder. Men det var visst inget som inte några panodil kunde råda bot på.

Nervositeten vet jag dock inte hur jag ska bota. Den försvinner inte av panodilen i alla fall...sov riktigt dåligt inatt också. Fast jag tror att mitt mitt-på-dagen-sovande igår kan ha påverkat. Lite. Tänk om det inte blir något ET? Tänk om äggen varken befruktats eller delats? Jag HATAR att tänka om. Men ändå så gör jag det...korkade, korkade människa...

De ska ju ringa ifall det inte blir någon ET imorgon. Vilken tid ringer de oftast? Borde inte befruktningen ha skett redan? Borde de inte ha delat på sig minst en gång typ nu? Har försökt googla på det men hittar inga vettiga svar på när det där samtalet brukar komma.

Ska få ett sms imorgon, några timmar innan klockan 18 när det tänkta ET ska göras, om att allt är ok. Kommer vara pissenervös...fast det är jag nästan redan. Helgen kommer att bli sååååååå lång.

Kanske en dag till

Jag tror jag ska vänta med sprutorna. Till imorgon. Jag vet inte riktigt. Det har liksom inte kommit igång än, och jag vill inte börja för tidigt.

Och det började bara lite igår. På eftermiddagen dessutom. Jag vet inte riktigt vad definitionen säger. När är det dag 1 i menscykeln egentligen? Är det dag 1 även om den kommer sent på kvällen?

Ska jag behöva googla på det här också?...

Någon av er tjejer där ute i bloggvärlden som har en liknande erfarenhet att dela med er av?

Så här sjuk har jag varit

I huvudet alltså.

Efter ett par månaders av försökande tyckte jag det började kännas oroligt. Jag var precis i toppen av mitt googlande och hade faktiskt blivit en riktig mästare i det. "Vad kan man göra själv?" var frågan jag ställde. "Hur kan man påverka?"

Jag hittade otaliga trådar på ett dussin olika forum angående olika naturläkemedel. Det som det skrevs mest om var glandin25. Jag gick och köpte det (asdyrt) och knaprade på i en månad. Hjälpte inte...

Då sa det knäpp i mitt huvud och jag letade upp ALLA naturläkemedel som skulle kunna hjälpa.
Efamol
Rosenrot
Bidrottninggele
Bisolvon
Borago Jamsrot
Apiforce

Tror de alla var olika sorter och jag har säkert missat någon nu. Vissa skulle man ta innan ÄL andra skulle man ta efter ÄL. Vissa skulle man stoppa i sig gärna flera månader i rad. Så jag knaprade. Jag knaprade flera gånger om dagen. Ett stort berg med piller. Och till det fortsatte jag att käka Glandin25 samt mina vitaminpiller med folsyra. Märke inte någon skillnad tyvärr. Förutom att jag mådde lite skumt. Men gravid blev jag inte. Så jag slutade efter ett par månader. Det blev dyrt och ärligt talat vet jag inte om jag inte sabbade något i min kropp med min medicinmani...

Testdagstid och konstig värk

Nu har jag suttit och jämfört tider på forumet och googlat fram andra tider runt om i nätet. Hur många dagar efter ett ÄP man ska testa. Och konstigt nog varierar det jättemycket! Beror det på klinik? Embryokvalitet? Ålder? VAD?!

Jag ska testa 17 dagar efter ÄP, det är typ, JÄTTETIDIGT. Många andra ska inte testa förrän 20-22 dagar efter ÄP. Det ska jag fråga läkaren vad det beror på, nästa gång vi talas vid...(har en bedrövande känsla att det kommer bli vid nästa misslyckande...)

Idag har jag haft konstig värk. Känner igen den men begriper inte vad det innebär. Det värker i nedre delen av magen, snett in mot livmodern och neråt mot underlivet. Som ett starkt tryck. Känns mest när jag rör på mig lite hastigt, byter ställning i soffan, eller byter från sittande till stående. Har så klart googlat på det och får mest fram att det är ett välkänt graviditetstecken. Det låter för bra för att vara sant!!! =) Det måste ju bara vara bra, eller hur?!

Ok eller inte ok?

Så vad får man göra när man har ett embryo i magen? Kollar på klinikens hemsida och där står det följande:
"Lev så sunt ni kan. Vill man så kan man sjukskriva sig själv några dagar efter insättandet för att kunna koppla av lite extra. Vila gärna, ligg på sängen och läs eller titta på TV. Låt dig pysslas om lite extra. Storstäda inte, spring inte, lyft inte stora lådor, men ta gärna en promenad. Embryona kan inte ramla ut!"

Ok...räknas fönsterputsning som storstädning? För det var inte så jobbigt...putsade ett fönster nu i förmiddags och smutsen försvann efter bara ett trastag. Har jag sabbat allting nu då? Fönsterna måste ju vara rena till visningen...

Det står att man inte får springa men gärna gå. Men får man cykla? Det skumpar och har sig ju en del när man sitter där på sadeln.

Varför varför VARFÖR kan de inte bara droga ner mig och väcka mig när det är dags att testa?!

Ska vara sjukskriven imorgon också och resten av veckan tänkte jag jobba hemifrån. De är snälla på jobbet så jag hoppas att det inte ska vara några problem. På det sättet kan jag jobba liggandes i soffan. Och så slipper jag koncentrationssvårigheterna jag hade förra gången när jag faktiskt gick till jobbet dagen därpå. Det var svårt att fokusera på något annat än att jag behövde göra allt för att embryot inte skulle trilla ut eller må dåligt där inne. Dvs gör inget. Inget som jag inte måste.

Houston - we've got a problem!

Fan fan fan, helvetes jävla skit!!!

Jag tänkte ju på det här för några dagar sen. Jag tänkte "Tänk om det skiter sig", fastän kuratorn sagt åt mig att låta bli att "tänka om". Jag "tänkte om" i alla fall men gjorde aldrig något åt det, fullkomligt pantad som jag är ibland.

Jag satt i godan ro för bara en timme sen. Tog min gonal-f i lugn och ro och tog ett foto på blåmärket på magen som fortfarande syns från när jag klantade mig med sprutan. Tog faktiskt ett foto på magen i profil också för den ser bisarrt stor ut just nu. Nästan så att jag ser lite gravid ut. minst 10 äggblåsor (säger ägg älldeles för ofta, vilket är fel...) som har mellan 15 och 20 mm i diameter. Tar en del plats...

Men piss också, nu kom jag av mig.

När jag sen skulle ta orgalutranen, händer det som absolut inte får hända. Jag har bara en ask kvar och i asken ligger en spruta - som redan är använd! Jag - mitt korkade miffo - har använt en spruta och lagt tillbaka den i asken!!! Helvete!!! Jag har ju inga fler...

Och vi har valt den nu uppenbarligen fantastiskt pantade tiden 22.00 att ta sprutorna, när det sista apoteket precis har stängt. Vad i helvete ska vi göra nu?!!! Sitter och håller på att gå sönder för mig själv ett tag. Sambon sitter helt ovetandes vid datorn i ett annat rum...jag googlar. Jag googlar som aldrig förr. Fingrarna rör sig som trumpinnar på de blanka tangenterna. Jag blir alldels kallsvettig. Hittar inget. Ingen i hela världen har lyckats klanta sig som jag. Tittar åt sambons håll, han tittar upp och jag säger "Vi har ett problem".

Vi googlar tillsammans, i säkert en timme. Hittar inget mer än att om det gått mer än 6 timmar sen man skulle ha tagit sprutan ska man ta den så fort som möjligt och ta kontakt med sin läkare. Jag kan alltså inte göra något annat än att sova och köra till malmö imorgon bitti till det enda apoteket som öppnar klockan 8.

Sova? Nä, hur fan ska det gå?

Procent och sånt

Det är ca 30% chans att lyckas vid ett ivf-försök. Enligt någon normalfördelning!!! I den statistiken räknas ALLA in. Men vi röker inte, dricker inte (inga mängder i alla fall), vi är inte tjocka (även om jag använder just det ordet om mig själv ibland...), vi har inga exotiska sjukdomar och vi äter inga konstiga mediciner. Vi har inga jobb som kan inverka på fertiliteten och sambon älskar inte att basta. Våra chanser är större än så. Borde ju ligga på 50%, MINST!!!

Men jag har inte vågat fråga läkarna. Inte sen den gången på kvinnokliniken....när jag frågade om sambons simmarvärden och hon sa att "det behövde jag inte veta". Hon hade nån idé om att ju mindre man vet desto lättare är det att slappna av. Och så har man mindre att googla på.

Fel, fel, fel, fel, fel FEL, som brasse så klokt hade sagt. Det är HELT fel! Stämmer inte alls på mig! Jag vill veta! Vet jag inte så blir jag stressad. Berättar hon för att värdena är SÅÅÅÅ dåliga? Berättar hon för att hon tycker jag verkar freakigt besatt? Är hon bara störig? Eller knäpp? Stress, stress, stress!!!

Men oavsett, 50% är ganska mycket. Men vi lyckades ju uppenbarligen inte alls på förra ivf:en. Kom inte ens i närheten...är då sannolikeheten mer på vår sida den här gången? Statistikkursen från LTH har satt sina spår i huvudet. Men inte i form av matte...nej nej. Statistiken är ett eko av ångest i tomrummet mellan mina hjärnhalvor.
- "Normaaaaaalfördeeeeeeelning" "Binomiaaaaaaalfördeeeeeeelning"

Nu när jag behöver statistikläran som mest. Minns inget. Fattar inget...

Massagi - yeeeees?

Har en massage inbokad på jobbet idag. En sån där halvtimmesmassage för ryggen tack vare vårt stillasittande jobb. Men man får ju inte gå på massage när man är gravid...nu är jag visserligen inte gravid, men mycket närmare än jag varit på länge. Tänk om det påverkar äggtillväxten? Tänk om varje knådning av höftfläsket gör att ett ägg börjar vandra?! Så mång ägg hade jag nog inte att jag kan offra några för en fläskknådning.

Helvete....måste googla lite. Hittar inga svar i världens största uppslagsverk. Hur är det möjligt?!! Internet som annars är svaret på allt...Får ringa kliniken istället. De skrattar nästan i luren på mig. "Njut du av massagen. Det gör ingenting alls".

Ok då. Klinikens ord är min lag.

Sprutdag 4, IVF2

Ok. Idag var det dags att öka dosen till 225 IE! Ingen märkbar skillnad direkt. Ett extra klick i sprutan bara. Har vant mig vid de där klicken nu. Nu känns de mer som en bekräftelse på att jag tagit rätt dos.

Första gången blev jag HYSTERISK!!! "Klick", sa det. "Va? Vad var det där?! Hörde du klicket? Varför klickade det? Gick sprutan sönder? Vad har jag gjort? Sjuksköterskan sa inget om något klick!!!!! Och det klickade minsann inte när vi provsprutade på kliniken! Fast vi sprutade ju inte direkt. Vi tränade bara på att sticka med nålen i magen."

Jag googlade direkt."Gonal-f klickljud normalt". Jisses vilken ångest innan jag hittade svaret.
"Det är inget konstigt." "Så ska det låta"
- Men va fan! Kunde de inte sagt det på kliniken?!!! Så hade jag besparat mig en halv hjärtattack och sambon hade sluppit stänga in sig på sitt rum för att jag blev hysterisk.

Om det blir som förra gången har jag nu alltså bara 4 dubbla sprutdagar kvar och en ÄL-spruta. Det låter precis lagom i mina öron!

Natti natti

Renovering - en ond cirkel

Ivf:en tar fantastiskt mycket av min energi och det är svårt att fokusera på annat. Ofta sitter man och googlar som en sann vill-bli-gravid-nörd. In på samma bloggar, samma forum, samma trådar som alltid. Läser allt om och om igen, präntar in diverse saker att tänka på; vitaminer att konsumera, överstimulering, understimulering, varför vissa får 10 ägg till frysen och varför vissa inte får ett enda som är fint nog att sätta in igen. Älta, älta, älta!!!

Som tur är har jag en hel dröse med uppgifter att lägga fokus och tankar på nu för tiden så jag har i alla fall ingen ursäkt till sambon ifall jag säger att jag inte har något att göra och att jag bara har ivf i skallen. Det är bara att ta en spackel och restaurera loss!

Jag har satt ihop en lång lista, kategoriserad efter rum i lägenheten och med prio ett överst för varje rum, listfreak som jag är. Blir lite snurrig i huvudet av allt som måste göras innan fototagning, innan visning, innan flytt. Det är skönt att ha något att tänka på men samtidigt borde jag kanske ta det lugnt? Fast det är väl inte förrän efter ÄP? Eller? Kanske inte skadar att vila nu heller? Eller? Bäst jag googlar på det!