Lite blodstänk på pappret igår. Jag är inte alls bekymrad. 4 dagar efter återsättning, kanske var det lite nidblödning? Annars gissar jag på sargade slemhinnor efter progesteronet. Torrt, ack så torrt.
Imorse, vid frukost och simpsonsavsnitt började jag gråta. Det var nåt fint som hände i avsnittet, minns inte riktigt, lisa fick reda på att hon inte har simpsonsgenen som gör alla korkade vid 8-års ålder eller nåt, och detta fick mig att snyfta...
Trevligt om det är graviditetssymptom. Men det kan som bekant lika gärna vara alla hormoner jag proppar i mig.
Annars är allt bra. Lite tungt att andas, magen är svullen och jag känner mig lite lätt överstimulerad.
Visar inlägg med etikett ivf. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett ivf. Visa alla inlägg
lördag 10 juli 2010
fredag 9 juli 2010
Ytterligare frågor samt önskemål
Jag drar iväg ett inlägg till med lite svar =)
Från A
Varför tog utredningen fem månader?
Tja, jag vet faktiskt inte riktigt. Tycker själv det är alldeles för länge, sjukvården är på tok för SEG! Utredningen måste förstås ta ett par månader eftersom de kollar kvinnans cykel vid olika tidpunkter för att mäta olika hormonnivåer, ta olika prover osv. Sen görs undersökning på mannen hos Androlog plus att mannen får lämna ett par spermaprov under utredningstiden också. Så två månader kan jag köpa. Resten av tiden är bara väntan på att papper ska skickas från ett ställe till ett annat, kötider och annan bullshit.
Blev ni ordinerade IVF direkt?
Direkt efter sambons undersökning hos Andrologen fick vi en remiss till IVF.
Jag kan dock nämna att jag innan utredningen startade gick till en gynekolog för att kontrollera att allt stod rätt till och att min ägglossning var som den skulle. Han tyckte inte den var tillräckligt regelbunden så jag åt Pergotime i tre månader. När jag sen gjorde utredningen sa de på kvinnokliniken att det absolut inte var några konstigheter med min ÄL. Mycket konstigt att den förste gynekologen konstaterade raka motsatsen. Så pergotime-träsket har jag i alla fall också vadat lite i.
Hur ser er 'historia' ut?
Den har jag nog skrivit om vid ett par olika tillfällen men det är nog inte så lätt att hitta. Ska försöka fixa till strukturen på bloggen så att det inte är så rörigt, för det är det verkligen.
En väldigt kort version finns i vänsterspalten längst upp annars. Vår historia ska få ett alldeles eget inlägg eller rent av en egen sida. Kommer senare.
Från Anonym
Vad fattas er på fertilitetsfronten?
Har skrivit lite om det här (fjärde frågan) och säkert nån annanstans också.
Spermaproven visade att spermierna som finns är för få och för slöa för att vi ska lyckas på egen hand. Jo, visst, det fanns en mikroskopisk chans, men den är så liten att det känns ganska lönlöst. Och eftersom man 'avbryter' en utredning ifall man hittar 'fel' på mannen så görs aldrig den sista undersökningen på kvinnan, nämligen äggledarsköljning för att kolla ifall passagen från äggstockar till livmoder ser bra ut. Det hade jag velat ha svart på vitt så att jag vet att den mikroskopiska chansen att lyckas på egen hand faktiskt existerar. Men nu vet vi alltså inte det eftersom vi blev remitterade till IVF.
Från Johanna
Skriv med om hur du mår:
Just nu mår jag ganska bra. Psykiskt mår jag lika bra som förra gången, då var jag betydligt mer avslappnad än under IVF 1-4. Kanske har jag vant mig så mycket vid att det aldrig lyckas att jag inte har så höga förhoppningar?
Mina svettningar har inte börjat än, men de kommer alltid förr eller senare. Förra IVF:en började de jättesent, först efter missfallet vill jag minnas. Och varade i nästan 10 nätter. Brösten ömmar inte så mycket längre, det hugger till i livmodern då och då, speciellt när jag reser mig upp från sittande eller går uppför en trappa.
Jag skrev ganska mycket om hur mådde under mina tidigare behandlingar. Tänkte att det kanske blir lite tjatigt om jag skriver om det igen. Det är ju i stort sett samma störiga symptom som alltid. Men klart kan jag skriva lite mer om det än inte alls =)
Överstimulerad, du verkar inte vara det?
Det har jag bara varit en gång, förra IVFen. Och då började överstimuleringssymptopmen dagen efter att jag tagit min tredje halva Ovitrelle på ruvardag 4. Så om fenomenet tänker upprepa sig så blir jag kanske lite överstimulerad imorgon.
Mår du illa när du tar progesteronet?
Jag mår lite lite illa från och till. Ingen som jag tänker på eller besväras av och det går över fortare än det kommer.
Från A
Varför tog utredningen fem månader?
Tja, jag vet faktiskt inte riktigt. Tycker själv det är alldeles för länge, sjukvården är på tok för SEG! Utredningen måste förstås ta ett par månader eftersom de kollar kvinnans cykel vid olika tidpunkter för att mäta olika hormonnivåer, ta olika prover osv. Sen görs undersökning på mannen hos Androlog plus att mannen får lämna ett par spermaprov under utredningstiden också. Så två månader kan jag köpa. Resten av tiden är bara väntan på att papper ska skickas från ett ställe till ett annat, kötider och annan bullshit.
Blev ni ordinerade IVF direkt?
Direkt efter sambons undersökning hos Andrologen fick vi en remiss till IVF.
Jag kan dock nämna att jag innan utredningen startade gick till en gynekolog för att kontrollera att allt stod rätt till och att min ägglossning var som den skulle. Han tyckte inte den var tillräckligt regelbunden så jag åt Pergotime i tre månader. När jag sen gjorde utredningen sa de på kvinnokliniken att det absolut inte var några konstigheter med min ÄL. Mycket konstigt att den förste gynekologen konstaterade raka motsatsen. Så pergotime-träsket har jag i alla fall också vadat lite i.
Hur ser er 'historia' ut?
Den har jag nog skrivit om vid ett par olika tillfällen men det är nog inte så lätt att hitta. Ska försöka fixa till strukturen på bloggen så att det inte är så rörigt, för det är det verkligen.
En väldigt kort version finns i vänsterspalten längst upp annars. Vår historia ska få ett alldeles eget inlägg eller rent av en egen sida. Kommer senare.
Från Anonym
Vad fattas er på fertilitetsfronten?
Har skrivit lite om det här (fjärde frågan) och säkert nån annanstans också.
Spermaproven visade att spermierna som finns är för få och för slöa för att vi ska lyckas på egen hand. Jo, visst, det fanns en mikroskopisk chans, men den är så liten att det känns ganska lönlöst. Och eftersom man 'avbryter' en utredning ifall man hittar 'fel' på mannen så görs aldrig den sista undersökningen på kvinnan, nämligen äggledarsköljning för att kolla ifall passagen från äggstockar till livmoder ser bra ut. Det hade jag velat ha svart på vitt så att jag vet att den mikroskopiska chansen att lyckas på egen hand faktiskt existerar. Men nu vet vi alltså inte det eftersom vi blev remitterade till IVF.
Från Johanna
Skriv med om hur du mår:
Just nu mår jag ganska bra. Psykiskt mår jag lika bra som förra gången, då var jag betydligt mer avslappnad än under IVF 1-4. Kanske har jag vant mig så mycket vid att det aldrig lyckas att jag inte har så höga förhoppningar?
Mina svettningar har inte börjat än, men de kommer alltid förr eller senare. Förra IVF:en började de jättesent, först efter missfallet vill jag minnas. Och varade i nästan 10 nätter. Brösten ömmar inte så mycket längre, det hugger till i livmodern då och då, speciellt när jag reser mig upp från sittande eller går uppför en trappa.
Jag skrev ganska mycket om hur mådde under mina tidigare behandlingar. Tänkte att det kanske blir lite tjatigt om jag skriver om det igen. Det är ju i stort sett samma störiga symptom som alltid. Men klart kan jag skriva lite mer om det än inte alls =)
Överstimulerad, du verkar inte vara det?
Det har jag bara varit en gång, förra IVFen. Och då började överstimuleringssymptopmen dagen efter att jag tagit min tredje halva Ovitrelle på ruvardag 4. Så om fenomenet tänker upprepa sig så blir jag kanske lite överstimulerad imorgon.
Mår du illa när du tar progesteronet?
Jag mår lite lite illa från och till. Ingen som jag tänker på eller besväras av och det går över fortare än det kommer.
tisdag 6 juli 2010
Svar på frågor kräver ett alldeles eget inlägg
Från Anonym
Hur såg väntan ut för att komma till IVF för er?
Vi fick en remiss efter att utredningen (som tog cirka 5 månader) var slut. Fick välja på tre kliniker, två privata och en på sjukhuset i Malmö. Jag tog kontakt med de båda klinikerna i Malmö och valde den som gav mig trevligast bemötande och som hade mindre sommarstängt ifall vi skulle hinna med ett försök innan de stängde. Från och med att remissen skickades från andrologen till sjukhuset (där behandlas visst alla IVF-remisser för att sen fördelas på de olika klinikerna) tog det två-tre veckor innan den hamnade hos kliniken. De hörde av sig och inom två veckor hade vi vårt första möte. Mensen var precis igång och vi kunde börja med vår första behandling just den dagen. Så det gick verkligen snabbt. Tror mycket av det berodde på att jag ringde runt en massa och höll koll på vår remiss. Ringde både sjukhuset för att kolla om de skickat den än och till kliniken för att kolla om de fått den än. Tror det är bra att ligga på. Jag behöver det i alla fall för då känner jag att jag gör vad jag kan. Medger härmed att jag har ett lite väl freakigt kontrollbehov =)
Vad kostar det att göra privat IVF?
Det är ganska olika från klinik till klinik, men ligger i snitt på 25.000 kr för ett försök. Vi betalar 24.000 på vår klinik (de tar 28.000 på första försöket). Den andra kliniken i Malmö tar 26.500 kr för ett första försök och 25.500 för efterföljande. Cura-kliniken i Falun som jag funderat mycket på (för att de gör långtidsodling som rutin) är billigare och tar 'bara' 21.500 kr för ett försök.
Från Sandra
Hur står du till aborter? Ok eller inte och varför?
Jag tycker verkligen att det är ok med aborter. ALLA som blir gravida blir inte det för att de vill. Det kan vara misstag, dålig timing eller till exempel övergrepp som leder till graviditeter som man verkligen inte ska behöva fullfölja. Man kan ångra sig, något annat kan spela in och påverka ens livssituation, det har jag full förståelse för också. Sen kan jag så klart bli riktigt sur på människor som skiter i att skydda sig, blir gravida och sen gör abort efter abort istället. Det är INTE ok.
Och givetvis blir jag avundsjuk på dem som blir gravida lätt som en plätt och har den 'lyxen' att själva kunna välja när de vill och inte vill ha ett barn. Jag kan bli arg och sur över att jag minsann inte hade gjort abort och att de inte förstår vad de tackar nej till. Men alla är vi olika och vill olika saker och jag tycker att alla ska ha möjligheten att välja bort ett eventuellt barn de inte vill ha/är redo för.
Från ganska många
'Johanna'
Det händer lite då och då, att folk kallar mig Johanna här på bloggen. Händer det irl så reagerar jag direkt och rättar. Här har jag inte brytt mig om det, känns inte lika blodigt. Men på sistone har det inträffat mycket oftare och jag är lite allergisk mot att bli kallad ett namn som inte är mitt eget.
Så, inget H i mitt namn tack!
Hur såg väntan ut för att komma till IVF för er?
Vi fick en remiss efter att utredningen (som tog cirka 5 månader) var slut. Fick välja på tre kliniker, två privata och en på sjukhuset i Malmö. Jag tog kontakt med de båda klinikerna i Malmö och valde den som gav mig trevligast bemötande och som hade mindre sommarstängt ifall vi skulle hinna med ett försök innan de stängde. Från och med att remissen skickades från andrologen till sjukhuset (där behandlas visst alla IVF-remisser för att sen fördelas på de olika klinikerna) tog det två-tre veckor innan den hamnade hos kliniken. De hörde av sig och inom två veckor hade vi vårt första möte. Mensen var precis igång och vi kunde börja med vår första behandling just den dagen. Så det gick verkligen snabbt. Tror mycket av det berodde på att jag ringde runt en massa och höll koll på vår remiss. Ringde både sjukhuset för att kolla om de skickat den än och till kliniken för att kolla om de fått den än. Tror det är bra att ligga på. Jag behöver det i alla fall för då känner jag att jag gör vad jag kan. Medger härmed att jag har ett lite väl freakigt kontrollbehov =)
Vad kostar det att göra privat IVF?
Det är ganska olika från klinik till klinik, men ligger i snitt på 25.000 kr för ett försök. Vi betalar 24.000 på vår klinik (de tar 28.000 på första försöket). Den andra kliniken i Malmö tar 26.500 kr för ett första försök och 25.500 för efterföljande. Cura-kliniken i Falun som jag funderat mycket på (för att de gör långtidsodling som rutin) är billigare och tar 'bara' 21.500 kr för ett försök.
Från Sandra
Hur står du till aborter? Ok eller inte och varför?
Jag tycker verkligen att det är ok med aborter. ALLA som blir gravida blir inte det för att de vill. Det kan vara misstag, dålig timing eller till exempel övergrepp som leder till graviditeter som man verkligen inte ska behöva fullfölja. Man kan ångra sig, något annat kan spela in och påverka ens livssituation, det har jag full förståelse för också. Sen kan jag så klart bli riktigt sur på människor som skiter i att skydda sig, blir gravida och sen gör abort efter abort istället. Det är INTE ok.
Och givetvis blir jag avundsjuk på dem som blir gravida lätt som en plätt och har den 'lyxen' att själva kunna välja när de vill och inte vill ha ett barn. Jag kan bli arg och sur över att jag minsann inte hade gjort abort och att de inte förstår vad de tackar nej till. Men alla är vi olika och vill olika saker och jag tycker att alla ska ha möjligheten att välja bort ett eventuellt barn de inte vill ha/är redo för.
Från ganska många
'Johanna'
Det händer lite då och då, att folk kallar mig Johanna här på bloggen. Händer det irl så reagerar jag direkt och rättar. Här har jag inte brytt mig om det, känns inte lika blodigt. Men på sistone har det inträffat mycket oftare och jag är lite allergisk mot att bli kallad ett namn som inte är mitt eget.
Så, inget H i mitt namn tack!
måndag 5 juli 2010
Nu är jag med embryon!
Efter JÄTTElång väntan på kliniken (hade tid 13:30 men fick inte komma in till operationsrummet förrän klockan 15) var det äntligen dags!
Av 9 ägg hade sex stycken blivit befruktade och delat på sig i precis lagom takt. Två av dessa gjordes det AHA på och sen sattes de tillbaka i min mycket fina och hemtrevliga livmoder =) Det ena ägget var 8-celligt och det andra 10-celligt. När jag frågade om kvalitén så var den minst lika bra som förra gången och då låg graviditetschansen på över 50%.
Inga till frysen som vanligt så det var inte direkt en överraskning. Men synd så klart.
Så nu är jag ruvare igen. Och med ens så steg spänningen och jag är redan skitnervös. Kom precis på att jag inte tagit progesteronet än. Kladd kladd, men fan vad det är värt det om det lyckas till slut. Och så blir det extra ovitrelle-sprutor även denna ruvning. En halv idag, en halv i övermorgon och så en halv två dagar efter det. Förra gången blev jag lite överstimulerad så jag får ta det lite lugnt. Skönt att vara ledig nu i alla fall.
Det är synd om era tummar, jag vet. Men håll ut ett tag till! Det går ju så bra nu =)
Av 9 ägg hade sex stycken blivit befruktade och delat på sig i precis lagom takt. Två av dessa gjordes det AHA på och sen sattes de tillbaka i min mycket fina och hemtrevliga livmoder =) Det ena ägget var 8-celligt och det andra 10-celligt. När jag frågade om kvalitén så var den minst lika bra som förra gången och då låg graviditetschansen på över 50%.
Inga till frysen som vanligt så det var inte direkt en överraskning. Men synd så klart.
Så nu är jag ruvare igen. Och med ens så steg spänningen och jag är redan skitnervös. Kom precis på att jag inte tagit progesteronet än. Kladd kladd, men fan vad det är värt det om det lyckas till slut. Och så blir det extra ovitrelle-sprutor även denna ruvning. En halv idag, en halv i övermorgon och så en halv två dagar efter det. Förra gången blev jag lite överstimulerad så jag får ta det lite lugnt. Skönt att vara ledig nu i alla fall.
Det är synd om era tummar, jag vet. Men håll ut ett tag till! Det går ju så bra nu =)
Idag är det dags!
De har inte ringt än och mina ägg har äntligen fått odlas i mer än två dagar. Jag är nästintill lyrisk!
Steg upp tidigt imorse för att hinna med lite grovgöra i trädgården för det tänker jag inte ägna mig åt efter återinsättningen. Då blir det mest så lite i små plastkrukor och rota med lilla spaden.
Igår blev det inga inlägg för då hade jag stora flängaredagen. Den kommer att återges inom kort och med bilder.
Tack alla ni som håller era tummar. Kanske är det tillräckligt många den här gången för att det ska gå vägen? =)
Steg upp tidigt imorse för att hinna med lite grovgöra i trädgården för det tänker jag inte ägna mig åt efter återinsättningen. Då blir det mest så lite i små plastkrukor och rota med lilla spaden.
Igår blev det inga inlägg för då hade jag stora flängaredagen. Den kommer att återges inom kort och med bilder.
Tack alla ni som håller era tummar. Kanske är det tillräckligt många den här gången för att det ska gå vägen? =)
lördag 3 juli 2010
Bilder från ÄP
Tänkte jag kunde dela med mig av hur det ser ut när man är på kliniken och väntar på att få en massa ägg utopererade. Många av er vet precis hur det känns och ser ut men här kommer en liten foto-session för er som aldrig varit med om det. Hade redan tagit Stesolid så jag var rätt så dåsig redan, vilket syns på det sista fotot =)
fredag 2 juli 2010
Nu blev det kvällen
Har sovit i flera omgångar idag. Blev som sagt illamående av doxyferm-tabletterna och tog en tupplur ute i hängmattan. Sen åkte jag en kort sväng med svärmor till en plantskola och köpte hallonbuskar och en röd vinbärsbuske. Blev så klart trött och matt efter denna lilla exkursion och fick vila lite framför teven och fotbolls-vm.
Efter maten, som blev från en thairestaurang som vanligt. Ja, alltså, efter varje ÄP vi gjort har A alltid åkt iväg och köpt thaimat till oss. Vårrullar till förrätt, varsin god gryta och sen friterad banan och glass till efterrätt. Det är tradition helt enkelt. Så det fick det bli idag också. Vansinnigt mätt och trött efter maten, gick jag och tog en halv ovitrelle som läkaren ordinerat.
Får se om det blir fler såna halvor. Tror det gjorde susen också under senaste behandlingen. Känner mig redan lite överstimulerad, lite tungt att andas och en mage som är minst lika svullen som igår kväll.
Gick och däckade i hängmattan igen med kudde och filt och där låg jag tills solen försvunnit bakom träden. Härligt. Tror jag kommer sova gott inatt.
Efter maten, som blev från en thairestaurang som vanligt. Ja, alltså, efter varje ÄP vi gjort har A alltid åkt iväg och köpt thaimat till oss. Vårrullar till förrätt, varsin god gryta och sen friterad banan och glass till efterrätt. Det är tradition helt enkelt. Så det fick det bli idag också. Vansinnigt mätt och trött efter maten, gick jag och tog en halv ovitrelle som läkaren ordinerat.
Får se om det blir fler såna halvor. Tror det gjorde susen också under senaste behandlingen. Känner mig redan lite överstimulerad, lite tungt att andas och en mage som är minst lika svullen som igår kväll.
Gick och däckade i hängmattan igen med kudde och filt och där låg jag tills solen försvunnit bakom träden. Härligt. Tror jag kommer sova gott inatt.
Äggplocket
Nu är det över. Ligger vid svärföräldrarnas hus nere vid havet och vilar. Vi kom iväg från kliniken tidigare än vanligt. Det gjorde inte så vansinnigt ont att tårarna började rinna hejvilt som det gjort att par gånger tidigare så jag slapp bli så drogad att jag däckade. Så jag sov bara i drygt en halvtimme efter operationen.
Och nu till resultatet: 9 ägg fick de ut! Jag är nöjd. Inte det bästa resultatet vi haft men absolut inte det sämsta heller. Lagom =)
Det var Leif som plockade ut äggen och det gjorde mig lugn. Tycker om Leif, han är bra. Och barnmorskorna var underbara som vanligt. Tror det är viktigt att vara lugn och må bra när man är där och det är de jätteduktiga på att få en att bli.
Det blir ICSI och AHA på embryona och ingen insättning på söndag, två dagar senare som vanligt, utan på måndag. Så det blir tre dagars odling vilket är en dag närmre långtidsodling vilket gör mig jätteglad. Jag tror att det faktum att ett av embryona hade hunnit dela på sig till fler celler än 4 senaste försöket var det som gjorde susen för oss. 13:30 på måndag alltså, då är det dags för er alla att hålla tummarna igen! Förhoppningsvis blir det DET också.
Tog anti-infektionstabletterna precis, tillsammans med kaka och en stor kopp te men det märkte jag ganska snabbt att det var för lite mat. Fy fan vad jag mår illa. Har tryckt ner en macka till och hoppas att det hjälper. Är lite trött också så jag ska nog lägga mig och sova en stund.
Tack för tummarna idag allihopa!!! Ni är bäst!
Och nu till resultatet: 9 ägg fick de ut! Jag är nöjd. Inte det bästa resultatet vi haft men absolut inte det sämsta heller. Lagom =)
Det var Leif som plockade ut äggen och det gjorde mig lugn. Tycker om Leif, han är bra. Och barnmorskorna var underbara som vanligt. Tror det är viktigt att vara lugn och må bra när man är där och det är de jätteduktiga på att få en att bli.
Det blir ICSI och AHA på embryona och ingen insättning på söndag, två dagar senare som vanligt, utan på måndag. Så det blir tre dagars odling vilket är en dag närmre långtidsodling vilket gör mig jätteglad. Jag tror att det faktum att ett av embryona hade hunnit dela på sig till fler celler än 4 senaste försöket var det som gjorde susen för oss. 13:30 på måndag alltså, då är det dags för er alla att hålla tummarna igen! Förhoppningsvis blir det DET också.
Tog anti-infektionstabletterna precis, tillsammans med kaka och en stor kopp te men det märkte jag ganska snabbt att det var för lite mat. Fy fan vad jag mår illa. Har tryckt ner en macka till och hoppas att det hjälper. Är lite trött också så jag ska nog lägga mig och sova en stund.
Tack för tummarna idag allihopa!!! Ni är bäst!
torsdag 1 juli 2010
Det råder inga tvivel...
...om att Ovitrellen gjorde susen:
Något annorlunda mage än för ett par dagar sen när den såg brun och smal ut. Nu är den bara fet och svullen. Men det är ju positivt i det här fallet =)
Tio minuter kvar innan det är fasta för min del. Hällde precis i mig två glas apelsinjuice och lite mangosmoothie. Sjukt törstig i den här värmen så det känns inte direkt nådigt att vara fastande från midnatt och fram till efter operationen imorgon. Jag kommer att vara SÅ jäkla törstig imorgon att det inte går att föreställa sig.
Hoppas det blir fler än 3 ynka ägg som det blev under IVF nummer 3. Tack för alla tummar ni håller! Jag tror de gör susen =)
Något annorlunda mage än för ett par dagar sen när den såg brun och smal ut. Nu är den bara fet och svullen. Men det är ju positivt i det här fallet =)
Tio minuter kvar innan det är fasta för min del. Hällde precis i mig två glas apelsinjuice och lite mangosmoothie. Sjukt törstig i den här värmen så det känns inte direkt nådigt att vara fastande från midnatt och fram till efter operationen imorgon. Jag kommer att vara SÅ jäkla törstig imorgon att det inte går att föreställa sig.
Hoppas det blir fler än 3 ynka ägg som det blev under IVF nummer 3. Tack för alla tummar ni håller! Jag tror de gör susen =)
Heldag på Österlen
Med en mage som sväller för varje timme som går. Kanske inte en utmärkt idé, men jag tror inte det ska vara nån fara. De andra får gå långsamt helt enkelt =)
Ovitrellesprutan igår gick alldeles lysande och jag kände hur magen började bli svullen redan efter en timme. Hoppas det håller i sig nu! Fast jag tycker inte det känns lika svullet som det brukar, dagen innan ÄP, och ärligt talat skrämmer det mig lite. Vad har ni andra för synpunkter på detta? Erfarenheter?
Ovitrellesprutan igår gick alldeles lysande och jag kände hur magen började bli svullen redan efter en timme. Hoppas det håller i sig nu! Fast jag tycker inte det känns lika svullet som det brukar, dagen innan ÄP, och ärligt talat skrämmer det mig lite. Vad har ni andra för synpunkter på detta? Erfarenheter?
måndag 28 juni 2010
Undersökning nummer 2
blir på onsdag. Det fanns en hel del stora ägg på vänster sida men bara ett stort på höger. Jag kör på med samma doser ikväll och imorgon så tar läkaren en ny titt på onsdag. Kanske hinns det med lite äggplock innan helgen! =)
Magen ser numera ut såhär:
Magen ser numera ut såhär:
onsdag 23 juni 2010
onsdag 5 maj 2010
Har jag berättat...
att vi var på samtal på kliniken i förra veckan?
Det var vi i alla fall. Fick komma in på läkarens kontor och prata, där har vi aldrig varit innan. Han hade också MacBook, fast en vanlig och just då kändes det lite gött att jag hade en MacBook Pro =) Även om jag egentligen borde sparat pengarna till höstens räkningar som kommer att bli jobbiga eftersom vi inte kommer att ha några jobb. Men skit i det nu.
Vi pratade om graviditeten, att embryot faktiskt fastnade den här gången och att det var ett stort framsteg. Att vi under nästa behandling skulle försöka kopiera så mycket som möjligt för att uppnå samma goda resultat. Jag tror ju mycket på att anledningen till varför det äntligen fungerade berodde på att ett av embryona hunnit dela sig till 6 celler eller till och med 8. Jag vill fortfarande att det ska utföras långtidsodling på mina ägg men kliniken verkar inte fatta. Jag får jobba lite på att övertala dem igen. Tror att vi kommer att ge dem en chans till i alla fall.
En menscykel mellan två försök är vad som rekommenderas, och det är så vi har kört på förr. Nu kommer vi ta en månads extra paus och sätta igång i juni. Tror jag i alla fall. För att vi faktiskt ska kunna planera så behöver jag ju få ägglossning. Den har inte inträffat än. Bör jag bli orolig? Ni som varit med om missfall, kom äl som vanligt efteråt?
Det var vi i alla fall. Fick komma in på läkarens kontor och prata, där har vi aldrig varit innan. Han hade också MacBook, fast en vanlig och just då kändes det lite gött att jag hade en MacBook Pro =) Även om jag egentligen borde sparat pengarna till höstens räkningar som kommer att bli jobbiga eftersom vi inte kommer att ha några jobb. Men skit i det nu.
Vi pratade om graviditeten, att embryot faktiskt fastnade den här gången och att det var ett stort framsteg. Att vi under nästa behandling skulle försöka kopiera så mycket som möjligt för att uppnå samma goda resultat. Jag tror ju mycket på att anledningen till varför det äntligen fungerade berodde på att ett av embryona hunnit dela sig till 6 celler eller till och med 8. Jag vill fortfarande att det ska utföras långtidsodling på mina ägg men kliniken verkar inte fatta. Jag får jobba lite på att övertala dem igen. Tror att vi kommer att ge dem en chans till i alla fall.
En menscykel mellan två försök är vad som rekommenderas, och det är så vi har kört på förr. Nu kommer vi ta en månads extra paus och sätta igång i juni. Tror jag i alla fall. För att vi faktiskt ska kunna planera så behöver jag ju få ägglossning. Den har inte inträffat än. Bör jag bli orolig? Ni som varit med om missfall, kom äl som vanligt efteråt?
måndag 3 maj 2010
TACK för frågor och råd!
Dagens uppdatering:
Stegräknaren har dött igen. Den levde inte länge på uppladdningen via datorn så det blir till att köpa ett nytt batteri. Dagens uppgift, som jag har för avsikt att bocka av redan innan lunch!
IVF:
Det är många som råder mig att vänta. 1 mån, 2 mån, 3 mån. Vänta hela sommaren osv osv. Överväldigande många som röstar på vänta istället för 'inte vänta'. Är det bara jag som vill köra på direkt? Om och om igen tills vi lyckas? Är det bara jag som har sån ork? Eller tror jag bara att jag orkar när jag egentligen inte har nån ork alls och går på sparlågor...?
Jag vill köra på direkt. NU och helst igår. A vill ta en paus. Med tanke på att vi gjort som jag vill de senaste gångerna (förutom över julen för då gick jag med på en kort paus för att A ville det) så är det nog A's tur att bestämma igen. Tråkigt, men jag vill inte tvinga honom till något. Behöver han en paus, så får vi ta en paus. Hur jobbigt jag än tycker att det är.
Sen har vi det här med sommarstängt som inte hade slagit mig innan trots att jag var väl medveten om öppettiderna förra sommaren. Tack för att du påminde mig Tea! Har slängt iväg ett mail till kliniken och hoppas att de svarar snart. Det kommer ju att bli ganska avgörande för vår del, och kanske till och med påverka besluten om hur lång paus vi ska ta och när.
Tack för era fina tips och råd. Ska försöka ta mig till dem. Vissa i alla fall...
Jag får försöka tänka på att jag kommer att ha möjlighet att träna mer under pausen i alla fall. Fler fördelar ser jag faktiskt inte. Jag vet att kroppen inte kommer att bli mer fri från hormoner. Har haft många samtal på kliniken och där menar de att det räcker gott och väl med en menscykel mellan två försök. Pausar man längre påverkar det inte kroppen positivt på något sätt alls. Varken gällande hormoner eller att kroppen blir mer utvilad och mottaglig. Det är bara att köra på, så länge psyket hänger med. Och det är så klart också jätteviktigt. Mitt psyke mår enligt mig inte alls bra av pauser. Jag vet att jag inte kommer att kunna rensa huvudet bara för att vi väntar en månad extra. Då kommer jag bara tvingas att längta efter något i en månad längre...jag kopplar ju inte bort ivf:en bara för att vi inte är mitt uppe i den. Den finns där hela tiden. Den är en del av våra liv, med ett fett TYVÄRR här...men visst. Jag kan ju försöka att koppla bort tankarna så mycket det går. Men lite bitter, det är jag nog alltid =)
Frågor:
Förresten, många av er ställer jätteintressanta frågor som jag absolut tänker svara på. Hoppas kunna få upp ett inlägg inom ett par dar. Frågor är alltid välkomna hos mig och nu när jag lovat att komma med svar kan ni ju passa på att ställa några till.
Nä, nu är det batteriinköpstajm! Hoppas på att Kjell har ett CR2032 inne.
Stegräknaren har dött igen. Den levde inte länge på uppladdningen via datorn så det blir till att köpa ett nytt batteri. Dagens uppgift, som jag har för avsikt att bocka av redan innan lunch!
IVF:
Det är många som råder mig att vänta. 1 mån, 2 mån, 3 mån. Vänta hela sommaren osv osv. Överväldigande många som röstar på vänta istället för 'inte vänta'. Är det bara jag som vill köra på direkt? Om och om igen tills vi lyckas? Är det bara jag som har sån ork? Eller tror jag bara att jag orkar när jag egentligen inte har nån ork alls och går på sparlågor...?
Jag vill köra på direkt. NU och helst igår. A vill ta en paus. Med tanke på att vi gjort som jag vill de senaste gångerna (förutom över julen för då gick jag med på en kort paus för att A ville det) så är det nog A's tur att bestämma igen. Tråkigt, men jag vill inte tvinga honom till något. Behöver han en paus, så får vi ta en paus. Hur jobbigt jag än tycker att det är.
Sen har vi det här med sommarstängt som inte hade slagit mig innan trots att jag var väl medveten om öppettiderna förra sommaren. Tack för att du påminde mig Tea! Har slängt iväg ett mail till kliniken och hoppas att de svarar snart. Det kommer ju att bli ganska avgörande för vår del, och kanske till och med påverka besluten om hur lång paus vi ska ta och när.
Tack för era fina tips och råd. Ska försöka ta mig till dem. Vissa i alla fall...
Jag får försöka tänka på att jag kommer att ha möjlighet att träna mer under pausen i alla fall. Fler fördelar ser jag faktiskt inte. Jag vet att kroppen inte kommer att bli mer fri från hormoner. Har haft många samtal på kliniken och där menar de att det räcker gott och väl med en menscykel mellan två försök. Pausar man längre påverkar det inte kroppen positivt på något sätt alls. Varken gällande hormoner eller att kroppen blir mer utvilad och mottaglig. Det är bara att köra på, så länge psyket hänger med. Och det är så klart också jätteviktigt. Mitt psyke mår enligt mig inte alls bra av pauser. Jag vet att jag inte kommer att kunna rensa huvudet bara för att vi väntar en månad extra. Då kommer jag bara tvingas att längta efter något i en månad längre...jag kopplar ju inte bort ivf:en bara för att vi inte är mitt uppe i den. Den finns där hela tiden. Den är en del av våra liv, med ett fett TYVÄRR här...men visst. Jag kan ju försöka att koppla bort tankarna så mycket det går. Men lite bitter, det är jag nog alltid =)
Frågor:
Förresten, många av er ställer jätteintressanta frågor som jag absolut tänker svara på. Hoppas kunna få upp ett inlägg inom ett par dar. Frågor är alltid välkomna hos mig och nu när jag lovat att komma med svar kan ni ju passa på att ställa några till.
Nä, nu är det batteriinköpstajm! Hoppas på att Kjell har ett CR2032 inne.
lördag 1 maj 2010
IVF-planering
Jag vill köra på direkt, sambon tar gärna en paus.
Det finns inga fördelar med att köra på direkt, men det finns heller inga nackdelar.
Jag är bjuden på två bröllop utomlands i sommar. Om jag vill kunna gå på båda måste vi ta en paus i ivf-andet i hela TVÅ månader. Jag vet, det är ena jäkla lyxproblem det här. Men småsaker som dessa får verkligen bägaren att rinna över just nu. De stora livsomvälvande sakerna har jag nästan vant mig vid, men detaljerna kan jag fortfarande bli vansinnig över.
Så nu vet jag alltså inte vad jag ska göra, vad VI ska göra. Om jag ska vara helt ärlig, så känns det som en stort nederlag att ta en massa pauser. Det känns helt fel och bara tanken får mig att känna mig mer misslyckad än vad jag redan tycker att jag är.
Äsch, är på lite tråkigt humör just nu. Tänkte vara ute och rota i trädgården idag men fick vansinnig migrän efter valborgsfirandet igår kväll som behagade att hänga kvar i morse. Sambon fick cykla och handla värktabletter till frukost. Och nu när jag äntligen hade tid och lust att gå ut och rensa rabatter började jag tänka på svägerskan och hur jag ska lära mig att hantera situationen. Jag kom inte på något bra, det enda jag tänker på är hur dåligt jag vet att jag kommer att må när vi ses. Och att jag inte kommer att vilja prata med henne. Jag kommer att bli den där som förstör stämningen varje gång vi är på plats samtidigt...suck. Och jag vill ju INTE känna så här, inget jag är direkt stolt över. Men jag har ingen aning om hur jag ska attackera det här, som uppenbarligen kommer att bli ett STORT problem...
Det finns inga fördelar med att köra på direkt, men det finns heller inga nackdelar.
Jag är bjuden på två bröllop utomlands i sommar. Om jag vill kunna gå på båda måste vi ta en paus i ivf-andet i hela TVÅ månader. Jag vet, det är ena jäkla lyxproblem det här. Men småsaker som dessa får verkligen bägaren att rinna över just nu. De stora livsomvälvande sakerna har jag nästan vant mig vid, men detaljerna kan jag fortfarande bli vansinnig över.
Så nu vet jag alltså inte vad jag ska göra, vad VI ska göra. Om jag ska vara helt ärlig, så känns det som en stort nederlag att ta en massa pauser. Det känns helt fel och bara tanken får mig att känna mig mer misslyckad än vad jag redan tycker att jag är.
Äsch, är på lite tråkigt humör just nu. Tänkte vara ute och rota i trädgården idag men fick vansinnig migrän efter valborgsfirandet igår kväll som behagade att hänga kvar i morse. Sambon fick cykla och handla värktabletter till frukost. Och nu när jag äntligen hade tid och lust att gå ut och rensa rabatter började jag tänka på svägerskan och hur jag ska lära mig att hantera situationen. Jag kom inte på något bra, det enda jag tänker på är hur dåligt jag vet att jag kommer att må när vi ses. Och att jag inte kommer att vilja prata med henne. Jag kommer att bli den där som förstör stämningen varje gång vi är på plats samtidigt...suck. Och jag vill ju INTE känna så här, inget jag är direkt stolt över. Men jag har ingen aning om hur jag ska attackera det här, som uppenbarligen kommer att bli ett STORT problem...
onsdag 7 april 2010
Svullo
Idag hade jag inte gått till jobbet om det inte vore för alla möten jag hade inbokade. 9-16 med en kort paus för lunch. Annars var det knappt man hann springa på toa. Hur mycket jag än skyndade mig så var jag ändå sist tillbaka in i konferensrummet...
Tillbaka till det där inte-gå-till-jobbandet. Jag är äckligt svullen i magen! Tog den sista halvan ovitrelle i måndags och både igår och idag har varit nästintill olidliga. Efter första sprutan i fredags skrattade jag åt vad läkaren hade sagt om att man kan bli väldigt svullen och att det kan göra ont. Det är ju bara lite svullet, SÅ klen är jag inte. Idag vet jag precis vad han pratade om. Det här är INTE kul. Jag sov superdåligt både förra natten och inatt. Magen gjorde svinont och jag bara vred på mig hela tiden. Magen gjorde mer ont då, så jag förstår inte poängen med att vrida på sig. Kan inte kroppen bara ligga still? Drömde mardrömmar gjorde jag också. Om konstiga graviditeter och skumma magar.
Är det någon som varit så svullen att ni knappt kunnat gå? Eller, jag kan ju gå såklart, men det gör apont! Det känns till och med ansträngande att andas djupt. Nysa är jag rädd för och gäspa ligger inte på topplistan för tillfället. Borde jag kanske ringa kliniken imorgon? Trycker jag lite på sidorna känner jag att det är väldigt ömt. Rakt över äggstockarna.
Här kommer en bild på hur jag såg ut i måndags, och sen dess har det bara blivit värre....
Alltså, ska det se ut så här?! Med en sån mage vill jag ju vara gravid. Vem fan vill ha svullomage annars?
Tillbaka till det där inte-gå-till-jobbandet. Jag är äckligt svullen i magen! Tog den sista halvan ovitrelle i måndags och både igår och idag har varit nästintill olidliga. Efter första sprutan i fredags skrattade jag åt vad läkaren hade sagt om att man kan bli väldigt svullen och att det kan göra ont. Det är ju bara lite svullet, SÅ klen är jag inte. Idag vet jag precis vad han pratade om. Det här är INTE kul. Jag sov superdåligt både förra natten och inatt. Magen gjorde svinont och jag bara vred på mig hela tiden. Magen gjorde mer ont då, så jag förstår inte poängen med att vrida på sig. Kan inte kroppen bara ligga still? Drömde mardrömmar gjorde jag också. Om konstiga graviditeter och skumma magar.
Är det någon som varit så svullen att ni knappt kunnat gå? Eller, jag kan ju gå såklart, men det gör apont! Det känns till och med ansträngande att andas djupt. Nysa är jag rädd för och gäspa ligger inte på topplistan för tillfället. Borde jag kanske ringa kliniken imorgon? Trycker jag lite på sidorna känner jag att det är väldigt ömt. Rakt över äggstockarna.
Här kommer en bild på hur jag såg ut i måndags, och sen dess har det bara blivit värre....
Alltså, ska det se ut så här?! Med en sån mage vill jag ju vara gravid. Vem fan vill ha svullomage annars?
onsdag 31 mars 2010
'Mellandagen'
Idag är det dagen mellan ÄP och ET. Alltså dagen efter att jag blivit plockad på 11 ägg och dagen innan jag får ett eller två tillbaka.
Fick förresten lära mig igår att ET med två ägg heter DET (Double Embryo Transfer).
Åker rätt in i ordlistan! :)
Mår mycket bättre idag, fortfarande svag dock och så klart öm i magen efter operationen igår. Men piggare! Har idag ätit två ostskivor, ett glas proviva och en liten kopp med fil, kanel och socker. Mår illa av det nu, men äta måste jag ju. Det går nog över. Ska bli intressant att se hur jag ska lyckas få ner lammfärsbiffarna med tzatziki under lunchen. Det är vad som bjuds på här på jobbet idag när vi ska ha fortsättningsmöte angående varslet. Hoppas så klart att få reda på att jag sitter någorlunda säkert, men vågar såklart inte hoppas.
Borde ärligt talat ägna hela helgen åt att leta jobb...
Och ja, jag är faktiskt tillbaka på jobbet idag. Under IVF1 var jag tillbaka på jobbet under mellandagen men efterföljande behandlingar har jag stannat hemma, dels pga smärtorna och dels av de många psykologiska anledningarna. Men idag är det ju viktigt möte så det får man ju gå på. Om jag inte får i mig nån lunch idag så får jag nog åka hem och vila. Man blir lätt trött om man inte äter nåt...
Fick förresten lära mig igår att ET med två ägg heter DET (Double Embryo Transfer).
Åker rätt in i ordlistan! :)
Mår mycket bättre idag, fortfarande svag dock och så klart öm i magen efter operationen igår. Men piggare! Har idag ätit två ostskivor, ett glas proviva och en liten kopp med fil, kanel och socker. Mår illa av det nu, men äta måste jag ju. Det går nog över. Ska bli intressant att se hur jag ska lyckas få ner lammfärsbiffarna med tzatziki under lunchen. Det är vad som bjuds på här på jobbet idag när vi ska ha fortsättningsmöte angående varslet. Hoppas så klart att få reda på att jag sitter någorlunda säkert, men vågar såklart inte hoppas.
Borde ärligt talat ägna hela helgen åt att leta jobb...
Och ja, jag är faktiskt tillbaka på jobbet idag. Under IVF1 var jag tillbaka på jobbet under mellandagen men efterföljande behandlingar har jag stannat hemma, dels pga smärtorna och dels av de många psykologiska anledningarna. Men idag är det ju viktigt möte så det får man ju gå på. Om jag inte får i mig nån lunch idag så får jag nog åka hem och vila. Man blir lätt trött om man inte äter nåt...
fredag 26 mars 2010
Ikväll
har vi haft 24-marathon. Vi är båda två vansinnigt betuttade i den här serien (tror det var 13 år sen jag använde uttrycket betuttad förresten. Det var på tiden att plocka fram detta underbara adjektiv), så vi har påbörjat en fin liten tradition där vi träffas med ett par vänner och ser igenom ett par avsnitt en kväll i månaden.
Men det är svårt att fokusera på tv:n när man vet att någon annan gått igenom ett helvete den här dagen. Jag är så arg och ledsen att jag egentligen skulle vilja slå sönder något. Jag vet, man ångrar sig alltid sen, men det är gott för själen för stunden.
Min fina bloggvän Åsa har idag varit med om något som jag bara tycker är så orättvist och sorgligt. Speciellt för någon som redan ligger ner, som redan krälar i den svarta sörja som man hittar i botten av IVF-träsket. Det känns nästan som ett skämt. Att det bara är på skoj alltihopa och att man snart vaknar ur den här drömmen och inser att det inte gått flera år med känslan att man bara står och stampar. Att det inte finns något som heter ofrivillig barnlöshet. Att alla som vill kan bli gravida och att det därför inte heller finns en massa sorgliga bloggar där alla lider med varandra. Men varje morgon, när man vaknar, får man en fet käftsmäll av verkligheten.
söndag 21 mars 2010
Frågestund
Jag fick en intressant fråga för några dagar sen som rört till det ordentligt i huvudknoppen och nu tänkte jag ge mig på att försöka svara.
'Om du blir gravid, kan du tänka dig att blogga oanonymt då?'
Just den här tanken har jag nog inte haft. Eller, jag har inte orkat fokusera så mycket på det eftersom bilden av mig som gravid förflyttat sig längre och länge bort från min fantasi. Jag har inte velat tänka på någonting alls som skulle inträffa efter att jag fått se det där plusset. Allting efteråt har nämligen bara blivit suddigt. Plusset är ungefär så långt mina ögon nått, så långt mina tankar burit mig, så långt mitt hjärta orkat kämpa. Men om jag nu tvingar mig själv att tänka efter så är svaret hur enkelt som helst. 'Otvivelaktigt!' Jag hade kanske väntat till efter vecka 12. Bara för att ha någon form av garanti att backa upp beslutet. Men jag hade definitivt velat berätta för er vem jag är.
Ska jag vara helt ärligt har jag på sistone lekt med tanken att börja blogga oanonymt helt och hållet. Ända sen vi blev indragna i ivf-världen har vi försökt att hålla den hemlig. Det är något som vi behövt för att orka med helvetet. Bara några enstaka i vår närhet har vetat om det. Kanske har andra räknat ut vad det är som händer, det kan jag inte svara på. Men jag tror inte det.
I mitt förra inlägg pratade jag mycket om hur jag börjat anamma det här livet, hur det går på rutin och är en så pass 'normal' del av vår livsstil att det nog kommer kännas konstigt när vi inte håller på det längre. Så långt har det gått. Och då börjar tanken på att så många av våra vänner fortfarande inte vet, fortfarande inte har nån aning, kännas riktigt besynnerlig. Det känns fel att hålla det hemligt. Både för att det ser ut som att vi skäms för det här genom att inte berätta, och den bilden vill jag verkligen inte måla upp för någon. Vi skäms inte. Vi har inte gjort något fel. Vi behövde bara lite tid för oss själva. Att smälta den här verkligheten. Att vänja oss.
Men det känns även konstigt att våra nära vänner inte känner till den här verkligheten. Detta något, som är så otroligt stort för oss. Att de inte fått chansen att vara delaktiga, att finnas där för oss och vara allt en vän ska vara. JAG hade velat att mina vänner berättade sånt här för mig.
Vet ni vad? Jag tror jag står vid ett vägskäl nu. Jag tror det är dags att välja.
'Om du blir gravid, kan du tänka dig att blogga oanonymt då?'
Just den här tanken har jag nog inte haft. Eller, jag har inte orkat fokusera så mycket på det eftersom bilden av mig som gravid förflyttat sig längre och länge bort från min fantasi. Jag har inte velat tänka på någonting alls som skulle inträffa efter att jag fått se det där plusset. Allting efteråt har nämligen bara blivit suddigt. Plusset är ungefär så långt mina ögon nått, så långt mina tankar burit mig, så långt mitt hjärta orkat kämpa. Men om jag nu tvingar mig själv att tänka efter så är svaret hur enkelt som helst. 'Otvivelaktigt!' Jag hade kanske väntat till efter vecka 12. Bara för att ha någon form av garanti att backa upp beslutet. Men jag hade definitivt velat berätta för er vem jag är.
Ska jag vara helt ärligt har jag på sistone lekt med tanken att börja blogga oanonymt helt och hållet. Ända sen vi blev indragna i ivf-världen har vi försökt att hålla den hemlig. Det är något som vi behövt för att orka med helvetet. Bara några enstaka i vår närhet har vetat om det. Kanske har andra räknat ut vad det är som händer, det kan jag inte svara på. Men jag tror inte det.
I mitt förra inlägg pratade jag mycket om hur jag börjat anamma det här livet, hur det går på rutin och är en så pass 'normal' del av vår livsstil att det nog kommer kännas konstigt när vi inte håller på det längre. Så långt har det gått. Och då börjar tanken på att så många av våra vänner fortfarande inte vet, fortfarande inte har nån aning, kännas riktigt besynnerlig. Det känns fel att hålla det hemligt. Både för att det ser ut som att vi skäms för det här genom att inte berätta, och den bilden vill jag verkligen inte måla upp för någon. Vi skäms inte. Vi har inte gjort något fel. Vi behövde bara lite tid för oss själva. Att smälta den här verkligheten. Att vänja oss.
Men det känns även konstigt att våra nära vänner inte känner till den här verkligheten. Detta något, som är så otroligt stort för oss. Att de inte fått chansen att vara delaktiga, att finnas där för oss och vara allt en vän ska vara. JAG hade velat att mina vänner berättade sånt här för mig.
Vet ni vad? Jag tror jag står vid ett vägskäl nu. Jag tror det är dags att välja.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
