Sprutdag 5,6,7 och 8 förflöt ganska smärtfritt. Orgalutran gjorde som vanligt pissigt ont och igår tog jag den sista. Ikväll blir det Ovitrelle, ägglossningssprutan, exakt klockan 22.00 och sen är det sprutfritt. För det är nämligen så att det inte blir några progesteroninjektioner den här gången. Vi skippar det. De har inte tillfört alla fördelar de skulle så jag kan lika bra gå tillbaka till kladd-vagitorierna. Jippi...
Idag känner jag mig död i hela kroppen. Vill inget, orkar inget, känner inte ens för att göra sånt jag annars tycker är roligt. Ska tvinga iväg mig själv till nån blomsteraffär nu bara för att göra NÅGOT idag. Vill egentligen inte men är så trött på mig själv att jag inte står ut.
Tror gårdagens slöande tog kål på energin och nu måste jag jobba upp den igen...kan det förresten vara hormonerna som gör mig så här nere?
Dags att vakna.
Visar inlägg med etikett sprutor. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett sprutor. Visa alla inlägg
söndag 28 mars 2010
lördag 20 mars 2010
Sprutdag1, IVF5
När vi satte igång med vår första ivf-behandling minns jag att jag redan då var orolig över att inte lyckas på de tre första försöken.
'Tänk om vi misslyckas med alla tre?' sa jag till A. Han svarade med 'det kommer vi inte göra'. Han var så säker, så lugn. Men inte jag. Jag var livrädd. Men trots det lyckades han smitta av sig lite på mig och jag slappnade av en smula. Det var nog bra för mig då, men jag önskar att jag inte hade varit den som nu kan säga 'I told you so...'.
Och nu är jag alltså här, på sprutdag 1 igen, för femte gången. Läste varken den lilla instruktionsboken för Gonal-f som vi fick på kliniken den första gången vi var där, eller bipacksedel idag. Nu går allt på rutin. Ivf är ju en del av våra liv nu. På riktigt. Och det skrämmer mig lite när jag inser att jag har vant mig. Det är inte läskigt längre, inte konstigt. Det är knappt omständligt. Inte värre än att gå på toa. Jag har insett att mitt liv, våra liv, kommer att se ut så här ett tag till. Kanske ett bra tag framöver.
Det finns fortfarande dagar då jag är så bitter att jag inte vill tro på den här trasiga versionen av en sanning. Men större delen av tiden är jag på gränsen att acceptera att det är så. Det skrämmer mig också.
Jag tror egentligen det är bra att jag lägger mindre energi på att vara arg på att livet är orättvist. Tror jag mår så jäkla mycket bättre av det och kanske är det just det som saknats? Samtidigt känns det lite som att jag gett upp. Att jag kanske inte kämpar lika bra nu när jag inte är lika arg längre. Att jag genom att acceptera livet, som ett bra tag har räckt fingret åt oss och inte räcka femtielva fingrar tillbaka utan mest rycka på axlarna och säga 'Been there, done that. Har du inget nytt att komma med?', visar att jag är ok med det? Fastän jag innerst inne inte alls tycker det är ok. Det är så långt från ok man kan komma. Det är rent åt HELVETE. Äsch, jag snurrar in mig själv i mina filosofiska och psykologiska utsvävningar nu igen. Jag har aldrig varit bra på filosofi. I skolan tyckte jag mest det var en massa bullshit. Psykologi tyckte jag var kul, när det var på låtsas. Kanske är det nålarna som spökar? Har akupunktören gjort att bitterjoanna tagit semester? Eller så är det vinet som gör mig gott...
Sprutdag 1 är det oavsett om jag tycker filosofi mest är en massa dravel eller inte.
Och den första dosen gick lös på 225 IE den här gången.
'Tänk om vi misslyckas med alla tre?' sa jag till A. Han svarade med 'det kommer vi inte göra'. Han var så säker, så lugn. Men inte jag. Jag var livrädd. Men trots det lyckades han smitta av sig lite på mig och jag slappnade av en smula. Det var nog bra för mig då, men jag önskar att jag inte hade varit den som nu kan säga 'I told you so...'.
Och nu är jag alltså här, på sprutdag 1 igen, för femte gången. Läste varken den lilla instruktionsboken för Gonal-f som vi fick på kliniken den första gången vi var där, eller bipacksedel idag. Nu går allt på rutin. Ivf är ju en del av våra liv nu. På riktigt. Och det skrämmer mig lite när jag inser att jag har vant mig. Det är inte läskigt längre, inte konstigt. Det är knappt omständligt. Inte värre än att gå på toa. Jag har insett att mitt liv, våra liv, kommer att se ut så här ett tag till. Kanske ett bra tag framöver.
Det finns fortfarande dagar då jag är så bitter att jag inte vill tro på den här trasiga versionen av en sanning. Men större delen av tiden är jag på gränsen att acceptera att det är så. Det skrämmer mig också.
Jag tror egentligen det är bra att jag lägger mindre energi på att vara arg på att livet är orättvist. Tror jag mår så jäkla mycket bättre av det och kanske är det just det som saknats? Samtidigt känns det lite som att jag gett upp. Att jag kanske inte kämpar lika bra nu när jag inte är lika arg längre. Att jag genom att acceptera livet, som ett bra tag har räckt fingret åt oss och inte räcka femtielva fingrar tillbaka utan mest rycka på axlarna och säga 'Been there, done that. Har du inget nytt att komma med?', visar att jag är ok med det? Fastän jag innerst inne inte alls tycker det är ok. Det är så långt från ok man kan komma. Det är rent åt HELVETE. Äsch, jag snurrar in mig själv i mina filosofiska och psykologiska utsvävningar nu igen. Jag har aldrig varit bra på filosofi. I skolan tyckte jag mest det var en massa bullshit. Psykologi tyckte jag var kul, när det var på låtsas. Kanske är det nålarna som spökar? Har akupunktören gjort att bitterjoanna tagit semester? Eller så är det vinet som gör mig gott...
Sprutdag 1 är det oavsett om jag tycker filosofi mest är en massa dravel eller inte.
Och den första dosen gick lös på 225 IE den här gången.
tisdag 9 februari 2010
Tillbaka i gruvan
Mådde ännu bättre i morse och kände att det nog var dags att masa sig till jobbet. Har inte så jättemycket att göra just nu, projektet rullar på rätt bra och jag bara övervakar.
Tänkte unna mig en massa mysigt idag så ikväll blir det bio med T, det ska bli riktigt mysigt! Har inte setts på ett tag, jag har ju varit sjuk, plockat ut och satt in ägg och sånt...
It's Complicated ska vi se i alla fall, känns som en perfekt film för oss. Och när jag kommer hem ska jag se om jag inte hinner baka lite ändå för det är jag så himla sugen på!!! =)
Någon som har något annat bra tips på biofilm? Är så jäkla sugen på bio helt plötsligt. Ett bra sätt att fördriva den här långa väntan antar jag...
Rumpsprutan i morse gjorde svinont och det svider fortfarande till lite ibland. Jag gör det bara för att jag tror att sprutorna ger mer effekt än vagitorierna. Annars hade jag aldrig gått med på den här galenskapen...
Tänkte unna mig en massa mysigt idag så ikväll blir det bio med T, det ska bli riktigt mysigt! Har inte setts på ett tag, jag har ju varit sjuk, plockat ut och satt in ägg och sånt...
It's Complicated ska vi se i alla fall, känns som en perfekt film för oss. Och när jag kommer hem ska jag se om jag inte hinner baka lite ändå för det är jag så himla sugen på!!! =)
Någon som har något annat bra tips på biofilm? Är så jäkla sugen på bio helt plötsligt. Ett bra sätt att fördriva den här långa väntan antar jag...
Rumpsprutan i morse gjorde svinont och det svider fortfarande till lite ibland. Jag gör det bara för att jag tror att sprutorna ger mer effekt än vagitorierna. Annars hade jag aldrig gått med på den här galenskapen...
torsdag 4 februari 2010
Två sprutor senare
Och rumpan mår ganska bra. Det brukar ta ett tag innan den ömmar ordentligt, men den som väntar på nåt gott... =)
Testdag efter den 18e heter det i papperna, vilket innebär 29 sprutor till. Trots att det var ett tag sen vi höll på med detta så är A jätteduktig. Gör knappt ont utan svider bara lite grann. Det blir värre efter ett par dagar när det finns färre och färre ostuckna ytor att sticka på. Och det är ju inte lite vätska som ska injiceras. 2 ml, alltså nästan dubbelt så mycket som jag brukade injicera i magen...
Nu väntar en hel rad med härliga graviditetssymptom. Det absolut sämsta med progesteronet är nämligen att man tror att man är gravid även om man inte är det. Jävla hormoner...kan de inte bara göra det de ska för en gångs skull? Och se till att de små fröna fäster? För tänk om den här gången äntligen skulle kunna sluta lyckligt? =)
Har jag nämnt att jag är nervös?...
Testdag efter den 18e heter det i papperna, vilket innebär 29 sprutor till. Trots att det var ett tag sen vi höll på med detta så är A jätteduktig. Gör knappt ont utan svider bara lite grann. Det blir värre efter ett par dagar när det finns färre och färre ostuckna ytor att sticka på. Och det är ju inte lite vätska som ska injiceras. 2 ml, alltså nästan dubbelt så mycket som jag brukade injicera i magen...
Nu väntar en hel rad med härliga graviditetssymptom. Det absolut sämsta med progesteronet är nämligen att man tror att man är gravid även om man inte är det. Jävla hormoner...kan de inte bara göra det de ska för en gångs skull? Och se till att de små fröna fäster? För tänk om den här gången äntligen skulle kunna sluta lyckligt? =)
Har jag nämnt att jag är nervös?...
lördag 30 januari 2010
Förberedelser
Efter ÄP men främst efter ET, är det meningen att man ska ta det lugnt. Inte bära tunga grejer, inte gå så mycket i trappor, leva ganska normalt, men utan ansträngningar.
Så idag har vi förberett. Lite grann i alla fall. Städat nästan hela huset, burit upp de nya skjutdörrarna till sängkammaren, köpt ÅTTA! säckar ved och burit in, slängt ner all smutstvätt i källaren (det är där tvättstugan är. Vi slänger inte ner den bara för att bli av med den. Eller jo, lite.)
Nu sitter jag med tända ljus i vardagsrummet och räknar ner minuterna tills klockan blir tio. Då ska jag ta sista spruttet med nässpray och sticka mig i magen med Ovitrelle (ägglossningssprutan). Vill bara ha det gjort, det är så jäkla nervöst annars. Så mycket som kan gå fel. Att jag tappar sprayet i marken, att jag bryter av nålen på sprutan, att jag inte har sprutorna hemma. HERRE JÄVLAR! Måste springa och kolla...
Puh! Hade faktiskt två i kylen. Vilket jag egentligen visste, men man vet aldrig. De kan ha fått ben och sprungit iväg.
För övrigt så anar ni inte hur det värker i äggstockarna nu. Eller jo, det gör ni ju eftersom många av er varit i precis samma sits, men för er som inte anar, så känns det som att det sitter pyttesmå gubbar i 10 blåsor och trycker och tänjer ut dem allt vad de orkar. Så känns det. Hoppas det är MINST 10 blåsor...
En annan irriterande hormoneffekt är att mina bröstvårtor numera är känsligare än en fröboll på en maskros. Minsta lilla vidröring och jag ryser i hela kroppen och får hålla mig för att inte skrika rakt ut. Nu överdriver jag antagligen en aning, men det får man faktiskt när man är så nervös att man bara vill rulla ihop sig till en boll och nynna så att tystheten inte äter upp en.
Två timmar kvar!
Nu är jag helt jäkla nojjig över att sprutorna jag har i kylen inte legat i kylen hela tiden. Tänk om de var utanför kylen för länge när vi flyttade? Tänk om jag har råkat ha dem i rumstemperatur i flera dagar för att jag blandat ihop paketen. Vissa sprutor ska ju vara i kylen andra inte, jävligt störigt det där. Varför kan de inte bestämma sig för att alla ivf-läkemedel ska kunna förvaras i samma temperatur?!!!
Så idag har vi förberett. Lite grann i alla fall. Städat nästan hela huset, burit upp de nya skjutdörrarna till sängkammaren, köpt ÅTTA! säckar ved och burit in, slängt ner all smutstvätt i källaren (det är där tvättstugan är. Vi slänger inte ner den bara för att bli av med den. Eller jo, lite.)
Nu sitter jag med tända ljus i vardagsrummet och räknar ner minuterna tills klockan blir tio. Då ska jag ta sista spruttet med nässpray och sticka mig i magen med Ovitrelle (ägglossningssprutan). Vill bara ha det gjort, det är så jäkla nervöst annars. Så mycket som kan gå fel. Att jag tappar sprayet i marken, att jag bryter av nålen på sprutan, att jag inte har sprutorna hemma. HERRE JÄVLAR! Måste springa och kolla...
Puh! Hade faktiskt två i kylen. Vilket jag egentligen visste, men man vet aldrig. De kan ha fått ben och sprungit iväg.
För övrigt så anar ni inte hur det värker i äggstockarna nu. Eller jo, det gör ni ju eftersom många av er varit i precis samma sits, men för er som inte anar, så känns det som att det sitter pyttesmå gubbar i 10 blåsor och trycker och tänjer ut dem allt vad de orkar. Så känns det. Hoppas det är MINST 10 blåsor...
En annan irriterande hormoneffekt är att mina bröstvårtor numera är känsligare än en fröboll på en maskros. Minsta lilla vidröring och jag ryser i hela kroppen och får hålla mig för att inte skrika rakt ut. Nu överdriver jag antagligen en aning, men det får man faktiskt när man är så nervös att man bara vill rulla ihop sig till en boll och nynna så att tystheten inte äter upp en.
Två timmar kvar!
Nu är jag helt jäkla nojjig över att sprutorna jag har i kylen inte legat i kylen hela tiden. Tänk om de var utanför kylen för länge när vi flyttade? Tänk om jag har råkat ha dem i rumstemperatur i flera dagar för att jag blandat ihop paketen. Vissa sprutor ska ju vara i kylen andra inte, jävligt störigt det där. Varför kan de inte bestämma sig för att alla ivf-läkemedel ska kunna förvaras i samma temperatur?!!!
fredag 29 januari 2010
Snart sista sprutorna
För den här gången? Eller för alltid kanske?! =)
Bara ÄL-sprutan kvar imorgon och sen är det vila. Visst, det är sprutor av både en och annan sort som väntar mig både under ÄL och under ruvning. Många sabla sprutor som ska stickas in i kroppen. Men de räknas inte. Allt från ÄP och framåt är mer på riktigt. Då händer det grejjer. Ägg plockas, befruktningar sker och embryon sätts tillbaka. Ett barn kanske blir till, och den tanken är så överväldigande att allt annat bara försvinner. Efter ET är det hoppet som gör att jag står ut med att få en fet nål tjoffad i rumpan, morgon och kväll, i 16 dagar!!!
Men innan dess är det 5 dagars vedervärdig nervositet. Det är värst att inte veta om det fanns några ägg i blåsorna. Och sen är tiden mellan ÄP och ET allra värst, när man inte vet om det ens blivit nån befruktning. Och när det är förbi så är väntan värst istället. Känns som att var man än befinner sig i behandlingen så är det värst just då...
Men skönt att det är helg i alla fall!
Njut nu allihopa =)
Bara ÄL-sprutan kvar imorgon och sen är det vila. Visst, det är sprutor av både en och annan sort som väntar mig både under ÄL och under ruvning. Många sabla sprutor som ska stickas in i kroppen. Men de räknas inte. Allt från ÄP och framåt är mer på riktigt. Då händer det grejjer. Ägg plockas, befruktningar sker och embryon sätts tillbaka. Ett barn kanske blir till, och den tanken är så överväldigande att allt annat bara försvinner. Efter ET är det hoppet som gör att jag står ut med att få en fet nål tjoffad i rumpan, morgon och kväll, i 16 dagar!!!
Men innan dess är det 5 dagars vedervärdig nervositet. Det är värst att inte veta om det fanns några ägg i blåsorna. Och sen är tiden mellan ÄP och ET allra värst, när man inte vet om det ens blivit nån befruktning. Och när det är förbi så är väntan värst istället. Känns som att var man än befinner sig i behandlingen så är det värst just då...
Men skönt att det är helg i alla fall!
Njut nu allihopa =)
tisdag 26 januari 2010
Sprutorna
är jag definitivt ingen fan av. Pisseskit rent ut sagt. Visst, jag är glad att jag slipper Orgalutran för den sprutan var inget skoj. Nålen var tjock, stickstället kliade och så gjorde det rätt så ont.
Luveris är lite annorlunda men inte alls lika "kul" som Gonal-f. Blandandet av vätska och pulver är inte så farligt, men nålen är ganska tjock och VÄLDIGT lång. Dessutom är själva sprutan lite trög så det är svårt att injicera. Antingen så kommer det inget alls eller så råkar jag trycka in allt på en gång. I förrigår kunde jag knappt spruta i något alls för sprutan bara gled ur fingrarna på mig hela tiden. Skit!
Här kommer ett foto på härligheten:
Luveris är lite annorlunda men inte alls lika "kul" som Gonal-f. Blandandet av vätska och pulver är inte så farligt, men nålen är ganska tjock och VÄLDIGT lång. Dessutom är själva sprutan lite trög så det är svårt att injicera. Antingen så kommer det inget alls eller så råkar jag trycka in allt på en gång. I förrigår kunde jag knappt spruta i något alls för sprutan bara gled ur fingrarna på mig hela tiden. Skit!
Här kommer ett foto på härligheten:
lördag 23 januari 2010
Spraydag 25, Sprutdag 5, IVF4
Ikväll blev jag osäker på vilken sida jag skulle spruta på. På vänster sida har jag ett fett blåmärke och där har jag inte sprutat sen jag tillverkade det lite fint. Då måste det ju vara dags ikväll. Men sen kändes det som att jag kanske missat att ta på vänster sida igår för det var väl längre än två dagar sen det där blåmärket föddes.
Hjärnan går tamejfan på helvarv hela tiden. Inte ens när det borde vara lugn och ro i skallen är det så. Det känns som att jag saboterar lite för mig själv, varför kan jag inte bara slappna av? Måste jag vara så hysterisk?
Är det för magens skull eller hormonernas som man ska byta sida varje kväll? Nån som vet?
Symptom: Växande äggblåsor, det känns! Märks inte så mycket än dock...visuellt alltså.
Hjärnan går tamejfan på helvarv hela tiden. Inte ens när det borde vara lugn och ro i skallen är det så. Det känns som att jag saboterar lite för mig själv, varför kan jag inte bara slappna av? Måste jag vara så hysterisk?
Är det för magens skull eller hormonernas som man ska byta sida varje kväll? Nån som vet?
Symptom: Växande äggblåsor, det känns! Märks inte så mycket än dock...visuellt alltså.
torsdag 21 januari 2010
Jag är en nåldyna
Försökte räkna ut hur många sprutor jag har tagit det senaste året. Det är inte lite...här kommer en ganska precis höftning:
Gonal-f - 32 st
Orgalutran - 17 st
Ovitrelle - 6 st
Progesteron - 56 st
Sammanlagt: 111 sprutor!!! Hälften subcutant och andra hälften intra-muskulärt.
onsdag 20 januari 2010
Spraydag 22, Sprutdag 2, IVF4
Andra sprutan gick mycket bättre, kände mig som en van användare igen =) Stack mig nog i nåt blodkärl eftersom det kom en droppe blod, men sånt händer ju.
Symptom för ikväll - inga alls.
Symptom för ikväll - inga alls.
fredag 6 november 2009
Varför progesteroninjektioner?
Under vår första ivf tog jag vagitorier. Jag började dock småblöda redan på morgonen på dag 10. Därför blev jag vid vår andra ivf ordinerad injektioner istället. Började visserligen blöda redan på dag 11 den gången men skulle ändå fortsätta med injektionerna under ivf3.
Det verkar inte vara så vanligt med injektioner, har inte hört om någon annan som använt dem bland bloggar jag läst och forum jag varit inne på. Kanske för att det inte är i närheten så enkelt som med vagitorier. Man kan inte ta sprutorna själv och rumpan blir prickig och knölig samt att den kliar hela tiden.
Sen tar det en stund att förbereda alltihopa. 2 ampuller ska det skakas bort bubblor i och så ska toppen brytas av. En större nål sätts på en spruta för att suga upp de 2 ml vätska som ska upp i sprutan. Sen knackar man på sprutan för att få bort alla bubblor och byter till en mindre nål (den som syns på bilden i föregående inlägg).
Här kommer en bild på en liten del av min rumpa. Det syns knappt att det är en rumpa, men det är det. Ser inte så trevligt ut dock så om ni är känsliga, titta inte!
Det verkar inte vara så vanligt med injektioner, har inte hört om någon annan som använt dem bland bloggar jag läst och forum jag varit inne på. Kanske för att det inte är i närheten så enkelt som med vagitorier. Man kan inte ta sprutorna själv och rumpan blir prickig och knölig samt att den kliar hela tiden.
Sen tar det en stund att förbereda alltihopa. 2 ampuller ska det skakas bort bubblor i och så ska toppen brytas av. En större nål sätts på en spruta för att suga upp de 2 ml vätska som ska upp i sprutan. Sen knackar man på sprutan för att få bort alla bubblor och byter till en mindre nål (den som syns på bilden i föregående inlägg).
Här kommer en bild på en liten del av min rumpa. Det syns knappt att det är en rumpa, men det är det. Ser inte så trevligt ut dock så om ni är känsliga, titta inte!
torsdag 5 november 2009
Ruvardag 11, IVF3
Då var den här dagen också förbi. "Bara" 4 dagar och 5 nätter kvar till TD. Så här nära har vi aldrig kommit förr...
Symptom
- Ingen mens eller färgade flytningar, ett typiskt bra tecken! :)
- Ömma och känsliga bröst
Sen kan jag inte riktigt förstå varför rumpan kliar så mycket den här gången. Har inget minne av att den gjorde det förra gången. Och på vilket sätt är det ett positivt tecken förutom att det är ett symptom jag inte haft innan? Ifall det är ett plus, vad är det som gör att det kliar?
Har sjukt mycket att göra på jobb imorgon också så förhoppningsvis kommer dagen bara att försvinna igen och på kvällen ska vi bort på middag. Hoppas jag överlever trots massiv nervositet.
Dags för spruta nr 23 alldeles strax vilket innebär att jag bara har 8 kvar innan testdag! =) Och blir det plus så blir det 14 sprutor till. Wohooo!
Så här ser progesteronsprutorna ut förresten:
Något tjockare (och framför allt längre...) nål än Gonal-f och Orgalutran som jag tog inför äggplock.
Jämförelse med IVF2.
Symptom
- Ingen mens eller färgade flytningar, ett typiskt bra tecken! :)
- Ömma och känsliga bröst
Sen kan jag inte riktigt förstå varför rumpan kliar så mycket den här gången. Har inget minne av att den gjorde det förra gången. Och på vilket sätt är det ett positivt tecken förutom att det är ett symptom jag inte haft innan? Ifall det är ett plus, vad är det som gör att det kliar?
Har sjukt mycket att göra på jobb imorgon också så förhoppningsvis kommer dagen bara att försvinna igen och på kvällen ska vi bort på middag. Hoppas jag överlever trots massiv nervositet.
Dags för spruta nr 23 alldeles strax vilket innebär att jag bara har 8 kvar innan testdag! =) Och blir det plus så blir det 14 sprutor till. Wohooo!
Så här ser progesteronsprutorna ut förresten:
Något tjockare (och framför allt längre...) nål än Gonal-f och Orgalutran som jag tog inför äggplock.
Jämförelse med IVF2.
söndag 1 november 2009
Det sved
idag när jag fick morgonens spruta i högerskinkan. Tror A satte den för högt upp på rumpan och kom åt muskeln tidigare än vanligtvis när han har mer fläsk att ta sig igenom. Och det svider fantamej fortfarande. Så mycket att jag bara vill klia klia och klia. Men det gör jag inte. För då gör det bara mer ont. Jag har provat.
14 sprutor avklarade
17 kvar...
14 sprutor avklarade
17 kvar...
tisdag 27 oktober 2009
Jag vill sova!
Den här natten blev, precis som förra, rätt så sömnlös. Jo, visst. Jag sov. Men jag vaknade gång på gång för att rumpan är så öm. Det blir lite samma känsla som när man ligger och sover och täcker har trillat av. Man fryser och halvsover och vet att det är något som inte stämmer men man vaknar inte riktigt och tar på sig täcket utan ligger och halvsover och mår dåligt istället. Så känns det. HELA natten!
Snart kommer väl nattsvettningarna också, precis som förra gången, och jag blir tvungen att byta säng runt halv fyra på morgonen. Masa mig bort till gästsängen.
Har jag nämnt att jag springer och kissar flera gånger per natt? Hur är DET möjligt? Jag kissar innan jag går och lägger mig, dricker inte mer än vanligt, och ändå måste jag upp minst två gånger varje natt. Det är ju inte direkt så att jag har en bebis som trycker på redan. Än så länge är pyret bara ett tiotal celler...
Igår kväll var jag inte ens kissenödig men gav mig fan på att gå och kissa ändå. Satt läääääänge länge på toastolen. Satte till och med igång vattnet i kranen för att bli lite "inspirerad" :) Funkade till slut. Men nog fick jag springa upp och kissa mitt i natten i alla fall. Konstigt.
Snart kommer väl nattsvettningarna också, precis som förra gången, och jag blir tvungen att byta säng runt halv fyra på morgonen. Masa mig bort till gästsängen.
Har jag nämnt att jag springer och kissar flera gånger per natt? Hur är DET möjligt? Jag kissar innan jag går och lägger mig, dricker inte mer än vanligt, och ändå måste jag upp minst två gånger varje natt. Det är ju inte direkt så att jag har en bebis som trycker på redan. Än så länge är pyret bara ett tiotal celler...
Igår kväll var jag inte ens kissenödig men gav mig fan på att gå och kissa ändå. Satt läääääänge länge på toastolen. Satte till och med igång vattnet i kranen för att bli lite "inspirerad" :) Funkade till slut. Men nog fick jag springa upp och kissa mitt i natten i alla fall. Konstigt.
måndag 26 oktober 2009
Ruvardag 1, IVF3
YES! Har tagit mig igenom första ruvardagen och det känns precis som Tony brukar säga, Grrrrrrrejt!
Då kör vi gamla symptomlistan igen, det är en fin tradition.
- Brösten något större
- Annars, inget speciellt. Förutom knölar i rumpan men de är så uppenbara att de inte får vara med på listan.
Var förresten på utflykt till apoteket idag. Behövde bunkra upp med Ovitrelle som jag ska ta en halv av imorgon, samt nålar, sprutor och progesteronampuller för vårt vardagliga användande. Just nu använder vi de som blev över från förra gången men de räcker bara veckan ut. Och de hade inte så mycket som jag behövde på apoteket. Men uppenbarligen kan jag ringa imorgon och berätta vad jag behöver så har de det fixat till dagen därpå på det apotek som jag väljer. DET visste jag inte. Låter ju skitsmidigt!
Jämförelse med IVF2.
Då kör vi gamla symptomlistan igen, det är en fin tradition.
- Brösten något större
- Annars, inget speciellt. Förutom knölar i rumpan men de är så uppenbara att de inte får vara med på listan.
Var förresten på utflykt till apoteket idag. Behövde bunkra upp med Ovitrelle som jag ska ta en halv av imorgon, samt nålar, sprutor och progesteronampuller för vårt vardagliga användande. Just nu använder vi de som blev över från förra gången men de räcker bara veckan ut. Och de hade inte så mycket som jag behövde på apoteket. Men uppenbarligen kan jag ringa imorgon och berätta vad jag behöver så har de det fixat till dagen därpå på det apotek som jag väljer. DET visste jag inte. Låter ju skitsmidigt!
Jämförelse med IVF2.
Injektionerna - nä, de tar aldrig slut
Igår började en ny sprutperiod. Morgon och kväll, 2 ml progesteron-jordnötsolja i vardera skinka. Så här mycket skräp genereras alltså varje gång.
Jag var lite nervös igår kväll när jag skulle få första injektionen för A hade ju inte tränat på nästan 2 månader. Jag når ju inte att sticka mig själv i rumpan så A får vara ansvarig för den biten. Men det gick jättebra! Kändes inte alls. Det jag däremot inte ser fram emot är "träningsvärksontet" som kommer efteråt. Sprutan från igår kväll ömmar rejält redan och en knuta är på gång. Men hur var det egentligen jag skrev under förra ivf:en. Att det tog ca 4 dagar, sen är smärtan i rumpan konstant. För varje ny spruta jag får så har smärtan från den jag fick för 4 dagar sen lagt sig.
En härlig tid jag har framför mig =) Men jag ska vara sååååå positiv. Den här gången ska jag tro att vi kommer lyckas. VARJE dag! Kom igen nu!
onsdag 21 oktober 2009
Sprutdag 10, IVF3
Det gick jättebra! Och vilken lycka att få ta en ovitrelle istället för orgalutran. Sprutorna ser likadana ut så det är extra viktigt att vara noggrann och verkligen försäkra sig om att det är rätt spruta man tar vid rätt tillfälle. Låste in mig på toan på stället vi gick till efter restaurangen, plockade fram mitt förberedelsekit med alkogel och bomullspads.
Några arga dörrknackningar senare knallade jag nöjt ut från dasset och fortsatte kvällen med att diskutera nördiga datasamtalsämnen och en guitar hero-kamp hemma hos en kompis.
No more sprutor! Subkutant i alla fall...
Några arga dörrknackningar senare knallade jag nöjt ut från dasset och fortsatte kvällen med att diskutera nördiga datasamtalsämnen och en guitar hero-kamp hemma hos en kompis.
No more sprutor! Subkutant i alla fall...
Spruta på toa igen
Ikväll, alldeles strax faktiskt, ska jag iväg på AW med jobbet. Först bowling och sen mat på restaurang! =) Trevligt, men sprutan ska ju tas klockan 22 så det får bli att ta med den...med orgalutran har jag alltid haft med en extra spruta ifall något skulle vara fel med den första. Men Ovitrelle ska ju ligga i kylskåp så tar jag med en extra och inte använder den så måste den använas inom 30 dagar och det känns ju bortkastat.
Vid IVF1 fick jag ta en halv ovitrelle efter ET men inte vid IVF2. Hmmm, varför tar man lite extra ägglossningshormon efter ET? Någon som vet och kan upplysa mig?
Annars får jag fråga på kliniken imorgon.
Det sa bli riktigt intressant att bowla med den här svullna magen :)
Vid IVF1 fick jag ta en halv ovitrelle efter ET men inte vid IVF2. Hmmm, varför tar man lite extra ägglossningshormon efter ET? Någon som vet och kan upplysa mig?
Annars får jag fråga på kliniken imorgon.
Det sa bli riktigt intressant att bowla med den här svullna magen :)
tisdag 20 oktober 2009
Sprutdag 9, IVF3
Tog sprutorna i all hast i hemmamiljön innan jag och A for iväg till våra vänner på en spelkväll. Det gick jättebra att ta sprutorna idag, inget motstånd i fläsket och inga blödningar. Förstår inte riktigt varför det varierar så mycket från dag till dag. Känns inte som att jag gjorde något annorlunda direkt. De gånger det har gått sämre har jag iofs inte varit hemma...kanske blir jag lite stressad av att behöva skynda med sprutorna på toa?
Nu har jag bara en spruta kvar innan jag får tillbaka ett litet embryo och det är själva äglossningssprutan imorgon. Kan bli lite knivigt eftersom jag ska ut på aw med jobbet. Får ta med mig sprutan och smita undan på toa för att ta den. Men den gör i alla fall inte ont som orgalutranen så det blir nog en kakbit för en så erfaren sprutare som mig själv. Efter embryo transfer, som antagligen blir på söndag, kan jag ana att det blir progesteron i form av dagliga injektioner. Morgon och kväll...
Har varit jättesvullen i magen hela kvällen. Känns lite som att jag är kissnödig utan att faktiskt vara det. Trots det så känns det fantastiskt bra att vara svullen. =) De flesta av äggblåsorna borde vara mellan 15 och 20 mm i diameter nu. Och de är 10-12 stycken så de tar ju en hel del plats...Svårt att sitta normalt på en stol, får se hur det blir imorgon. Kanske får leta upp en soffa att jobba från, på kontoret imorgon. Om laptopen är färdiglagad det vill säga. Lite svårt att knalla omkring på jobb med en jätteburk till dator under armen.
Nu har jag bara en spruta kvar innan jag får tillbaka ett litet embryo och det är själva äglossningssprutan imorgon. Kan bli lite knivigt eftersom jag ska ut på aw med jobbet. Får ta med mig sprutan och smita undan på toa för att ta den. Men den gör i alla fall inte ont som orgalutranen så det blir nog en kakbit för en så erfaren sprutare som mig själv. Efter embryo transfer, som antagligen blir på söndag, kan jag ana att det blir progesteron i form av dagliga injektioner. Morgon och kväll...
Har varit jättesvullen i magen hela kvällen. Känns lite som att jag är kissnödig utan att faktiskt vara det. Trots det så känns det fantastiskt bra att vara svullen. =) De flesta av äggblåsorna borde vara mellan 15 och 20 mm i diameter nu. Och de är 10-12 stycken så de tar ju en hel del plats...Svårt att sitta normalt på en stol, får se hur det blir imorgon. Kanske får leta upp en soffa att jobba från, på kontoret imorgon. Om laptopen är färdiglagad det vill säga. Lite svårt att knalla omkring på jobb med en jätteburk till dator under armen.
Jag behövde inte betala
på undersökningen idag! Känns fett med najs att ha högkostnadsskydd, det må jag säga.
Undersökningen gick strålande, och jag blev inte sur trots att ÄP inte blev förrän på fredag. Det fanns 5-6 ägg på vardera sida, vissa redo att plockas medan vissa fortfarande behövde växa till sig nån dag. Alltså blir det Orgalutran och Gonal-f även ikväll och Ovitrelle imorgon istället.
Det var Leif som undersökte idag och det kändes superbra! Tycker han är så vettig och ordentlig. Han förklarar alltid så noggrannt och berättade idag extra mycket om slemhinnan som jag såg på skärmen. "Det här på skärmen, som ser ut som ett taskigt läppavtryck, är slemhinnan" sa han. Och så förklarade han om storlek och tjocklek och djupet i bilden. Och mina äggblåsor såg så fina ut, som stora och runda köttbullar! (Ibland säger jag fel och säger ägg, men det man ser på skärmen är alltså äggblåsor. Och i dessa finner man oftast ett ägg. Men inte alltid.)
Jag frågade om vilken progesteronmetod vi ska köra med den här gången och det skulle de återkomma med. Ingen av metoderna är något att hurra för, båda är jobbiga fast på olika sätt. Jag frågade också om det inte finns något annat man kan göra åt mina små blödningar som jag alltid får ca 10 dagar efter ÄL. Enda gången det inte har hänt var när jag blev gravid och fick mitt tidiga missfall i våras. Så det tyder ju på att det är typiskt dåligt att börja småblöda på dag 10. Men det skulle barnmorskan också kolla upp. Men antagligen kan man inte göra så mycket annat än att ta progesteronet...
Svullen och spänd i tjejmagen nu! =)
Undersökningen gick strålande, och jag blev inte sur trots att ÄP inte blev förrän på fredag. Det fanns 5-6 ägg på vardera sida, vissa redo att plockas medan vissa fortfarande behövde växa till sig nån dag. Alltså blir det Orgalutran och Gonal-f även ikväll och Ovitrelle imorgon istället.
Det var Leif som undersökte idag och det kändes superbra! Tycker han är så vettig och ordentlig. Han förklarar alltid så noggrannt och berättade idag extra mycket om slemhinnan som jag såg på skärmen. "Det här på skärmen, som ser ut som ett taskigt läppavtryck, är slemhinnan" sa han. Och så förklarade han om storlek och tjocklek och djupet i bilden. Och mina äggblåsor såg så fina ut, som stora och runda köttbullar! (Ibland säger jag fel och säger ägg, men det man ser på skärmen är alltså äggblåsor. Och i dessa finner man oftast ett ägg. Men inte alltid.)
Jag frågade om vilken progesteronmetod vi ska köra med den här gången och det skulle de återkomma med. Ingen av metoderna är något att hurra för, båda är jobbiga fast på olika sätt. Jag frågade också om det inte finns något annat man kan göra åt mina små blödningar som jag alltid får ca 10 dagar efter ÄL. Enda gången det inte har hänt var när jag blev gravid och fick mitt tidiga missfall i våras. Så det tyder ju på att det är typiskt dåligt att börja småblöda på dag 10. Men det skulle barnmorskan också kolla upp. Men antagligen kan man inte göra så mycket annat än att ta progesteronet...
Svullen och spänd i tjejmagen nu! =)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
