0% i löneökning och inte mycket mer vid förra lönejusteringen. Inte direkt så att man känner nån vidare motivation på arbetsplatsen. Kanske ska man vara glad att man har jobbet kvar i denna bistra tid men jag är jävligt besviken faktiskt. Jag är en person som tar för mig och rentav LETAR ansvar och får alltså lika mycket i ersättning som nån som bara går till jobbet, inte gör något mer än nödvändigt och sen går hem. Snacka om att man hädanefter kommer att vara taktisk när man väljer vilket uppdrag man vill jobba med. ÄR det dåliga tider, då tar man ett jobb med så lite ansvar som möjligt eftersom man ändå inte kommer få betalt för det extra arbetet. Och när det är goda tider ska man plocka på sig så mycket ansvar man bara klarar av för då kommer man också få fetingmycket med stålar i ersättning. Låter jag bitter? Det är jag.
Hoppas att mitt bruttolöneavdragsförslag går igenom i alla fall. Fick tyvärr inte svar om det på mötet idag, men på någon sjuk vänster kan jag slå ut det vi sparar på varje behandling per månad och låtsas som att det är min löneökning...
Kanske ska söka nytt jobb?
onsdag 24 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja, det tyckte jag också. Sno det du. :)
SvaraRaderaJo, jag vet.:) Men man glömmer snabbt är det värsta.. är sååå sugen på att åka igen, får se hur det blir längre fram.. det brukar ju komma en fin skatteåterbäring vid midsommar. :)
Gud va gött du ska ha det, du är sååå värd det så njut fasen!
Fast trist med jobbet, men som du säger. Kanske man ska vara glad för att man har ett jobb. Fast det skadar ju inte att söka nytt under tiden..
KRAM
Hoppas att du får igenom bruttoavdraget, det ger ju ganska mycket pengar.
SvaraRaderaVad trist med ditt jobb, tyvärr är det så på mitt med. Jag gör en massa extra men inte får jag mer betalt för det. Kanske borde säga bort mina extra ansvarsområden.
Vad trist, förstår verkligen att motivationen tryter.
SvaraRaderaFunderar också på att söka nytt, känner mig inte riktigt uppskattad längre. Hade gjort det för längre sen om jag inte så längre tänkt "men snart är jag nog gravid"...
Jag har tänkt i de banorna tidigare, dvs att byta jobb. Jag trivs ju inte vidare med mitt jobb, men samtidigt är det en trygghet. Byter man jobb blir jag inte bara "sist in", det innebär också att jag måste fokusera all min energi åt det nya jobbet. Den energin har jag tyvärr inte.
SvaraRaderaFörstår att du är bitter om du kämpar så på ditt jobb. Du kämpar ju också privat. Beundrar dig!
Har vi samma typ av jobb när du skriver "uppdrag"?? :)
Kram Kix
Känner så väl igen mig, blev besviken själv vid sista löneförhandlingen och började nästan grina när chefen sa att det var för att jag inte lämnat in EN grej i tid (fast han sjäv godkänt att vi ändrat i tidsplanen för att det hände saker utanför min kontroll). ALLT annat har jag gjort i tid och levererat under hela året. Kändes verkligen att det var en löjlig undanflykt för chefen att inte behöva höja min lön. Får se vad som händer i den här löneförhöjningen...
SvaraRadera