måndag 31 augusti 2009

Ruvardag 3, IVF2

- Tuttarna ÄNNU större. Hur är det möjligt?!
- Rumpan ÄNNU knöligare. Börjar bli blå/grönprickig vilket underlättar för sambon. Då vet han var han inte ska sticka.
- Molvärken har börjat ge sig till känna. Är det bra eller dåligt? Så här tidigt. Eller är det effekter av att embryot försöker fästa?
- Trött, trött, trött. Tar små tupplurer under dagen. När sambon kommit hem är det speciellt gött att slumra till i soffan medan han sitter och pillar med sin dator. För då kommer han och tittar till mig en gång i kvarten. "Mmmm, bara lite till" "Kom och väck mig om en kvart" "Mnam nam nam" "Zzzzzzzzzzz"

Tjock redan...

Bror var på lunchbesök idag. "Har du gått upp i vikt?" frågade han rakt upp och ner. "Ja, jo. Ett par kilo faktiskt". Hade jag faktiskt varit gravid hade det inte rört mig i ryggen. Men nu är jag inte det. Än i alla fall. Det är de jävla hormonerna. Jag kan inte sluta äta! Jag äter och äter och äter men blir aldrig riktigt mätt. Jag är inte direkt jättehungrig heller. Men fruktansvärt sugen - på allt! Det är som aptiten lever ett eget liv och att jag bara hänger på som ett bihang.

Och de där 2-3 kilona som jag lagt på mig sen behandlingen startade trodde jag att bara jag märkte, men så var det alltså uppenbarligen inte.

Kul med påhälsning i alla fall. Så jag får möjlighet att vara lite social. Här är så tomt hemma i lägenheten annars och eftersom jag redan är på gränsen till knäpp och paranoid tror jag inte steget är långt för mig att börja konversera med fikusen i hallen eller möjligtvis proppskåpet om fikusen är på dåligt humör...

Ok eller inte ok?

Så vad får man göra när man har ett embryo i magen? Kollar på klinikens hemsida och där står det följande:
"Lev så sunt ni kan. Vill man så kan man sjukskriva sig själv några dagar efter insättandet för att kunna koppla av lite extra. Vila gärna, ligg på sängen och läs eller titta på TV. Låt dig pysslas om lite extra. Storstäda inte, spring inte, lyft inte stora lådor, men ta gärna en promenad. Embryona kan inte ramla ut!"

Ok...räknas fönsterputsning som storstädning? För det var inte så jobbigt...putsade ett fönster nu i förmiddags och smutsen försvann efter bara ett trastag. Har jag sabbat allting nu då? Fönsterna måste ju vara rena till visningen...

Det står att man inte får springa men gärna gå. Men får man cykla? Det skumpar och har sig ju en del när man sitter där på sadeln.

Varför varför VARFÖR kan de inte bara droga ner mig och väcka mig när det är dags att testa?!

Ska vara sjukskriven imorgon också och resten av veckan tänkte jag jobba hemifrån. De är snälla på jobbet så jag hoppas att det inte ska vara några problem. På det sättet kan jag jobba liggandes i soffan. Och så slipper jag koncentrationssvårigheterna jag hade förra gången när jag faktiskt gick till jobbet dagen därpå. Det var svårt att fokusera på något annat än att jag behövde göra allt för att embryot inte skulle trilla ut eller må dåligt där inne. Dvs gör inget. Inget som jag inte måste.

söndag 30 augusti 2009

Ruvardag 2, IVF2

- Något tröttare.
- ENORMA bröst.
- Kan inte sova ordentligt. Inte ligga på mage för brösten ömmar satan. Inte ligga på rygg för rumpan ömmar ännu mer satan. Ligga lite snett på ena höftbenet och med armen under tutten så man är stel i hela kroppen när man vaknar.
- Svider i rumpan. Kvällens spruta var mindre bra. Sambon tryckte in den för lite (det ska gå i en snabbb rörelse) och fick långsamt trycka in resten av nålen och det var inget rumpkalas direkt. AJ!

Misär på annat håll väcker minnen till liv

En tjej som blev gravid i vår ivf-tråd på nätet för en vecka sen fick missfall igår. Hon var vårt ljus i mörkret, vårt hopp i hopplösheten och vi blev alla både motiverade och taggade. Att det lönar sig trots allt!

Och så händer detta...just nu känns allt miserabelt och för jävligt. Var finns rättvisan?! Hålla på och försöka i evigheter, gå igenom enroma påfrestningar med ivf, ätligen bli gravid och bara bli fråntagen allt när man precis vant sig vid tanken. Nä tack!

Men ändå...hur sjukt det än låter, har man inte blivit gravid förr och blir det till slut men får missfall, så vet man i alla fall att "bli-gravid-biten" faktiskt funkar. Hellre det än att aldrig bli gravid alls. Upplevde det ju själv i våras när jag fick vara gravid i några dagar. Inte ens en vecka var det. Och jag hann aldrig vänja mig vid tanken. Trodde inte riktigt på det, berättade inte för någon, inte ens för sambon, för strecket var så svagt, så svagt på kissestickan. Sambon fick reda på det sen, när blödningarna knackade på dörren och jag vred på mig av menssmärta inte från denna värld. Skakningar, nån form av frossa, hugg i livmodern och blod blod blod...mörkt blod. Med tjocka mörka klumpar i. Och nånstans bland klumparna fanns vårt lilla pyre som aldrig var menat att finnas till...

Det här med väldigt kall förvaring

Om man på återförandedagen har ägg som som är av sådan kvalitet att de är lämpliga för nedfrysning så kan man alltså spara dem till senare försök. Den här gången fanns det inget som är så bra. Jag kan ju inte låta bli att undra hur bra ägget de satte in i mig är egentligen. Behandlingen heter ju inte "genomförd" förrän ett embryo har blivit återinsatt. Tänk om de stoppar tillbaka embryon som är lite halvkassa bara för att kunna bocka av ännu en av staten betald behandling. Så att de kan inkassera de stora stålarna sen när vi tvingas betala själva?! Eller får de lika mycket bidrag från staten kanske? Äsch, jag håller fantamig på att bli paranoid. Eller, håller på och håller på...har nog varit det länge så som jag håller på.

Vi har i alla fall ett ägg i frysen sen förra IVF:en. Ett ägg som väntar på att bli återfört nån gång. Förhoppningsvis som ett syskon till pyret som sitter i mig nu. Vilket leder mig till det knasiga faktum att ägget som är nedfryst, embryot alltså, blev till före embryot som jag har i mig nu. Ja ja, jag vet att man räknar ålder från att barnet föds, men tekniskt sett så är det nedfrysta embryot äldre. Fastän barnet kommer att bli yngre. Ja, förutsatt att ägget klarar en upptining och faktiskt fastnar i min livmoderslemhinna...fet chans att det kommer hända. Låter jag bitter?
Det är jag.

lördag 29 augusti 2009

Ruvardag 1, IVF2

av 15. Det är hur många dagar som helst kvar! Jag står inte uuuuuut! Jag vill veta nu! NU! Ångest...

Men allt känns bra i kroppen i alla fall. Börjar redan känna av trötthet från progesteronet. Lite sådär lagom. Inte tillräckligt mycket för att jag ska kunna sova mig igenom hela vänteperioden men för att det ska bli lite härliga sovluckor här och var. Skönt. En av många bieffekter som jag faktiskt kan promota! Trist att det är ett tecken för graviditet också.

Och förvirringen har börjat..

Lura hela tjocka svärsläkten

Om och om igen. Ja, för fy fan vad jag ljög hela kvällen.

- "Ska inte du ha något vin?"
- "Nä jag kör. Är ju så förbaskat allergisk mot katter så jag vill kunna åka omedelbums ifall jag börjar må dåligt." (Nu är jag visserligen absurt allergisk mot just katter men ursäkten är befängd ändå...)

- "Har du tagit dina mediciner nu? I förebyggande syfte?"
- "Givetvis" (Nä, det har jag ju inte eftersom man helst ska hålla sig borta från läkemedel under ruvningstiden)

- "Och du har dina mediciner med dig så du kan ta dem ifall du blir dålig?"
- "Självklart" (Klart jag har med medicinen, jag vill ju inte dö, men jag har inga avsikter att ta den såvida jag inte håller på att just dö...)

Och den bästa av alla, min personliga favorit:
- "Heeeej. Hur eeeeee de?"
- "Jodå, det är bra." (Vilken jävla fetlögn..."det är sämre än nånsin" borde jag säga. "Riktigt jävla skitilla!" "Och själv då?")

Stannade ändå alldeles för länge för jag skulle tvunget vänta på efterrätten så jag blev ju lite dålig ändå och fick efter många timmars försök att uthärda allergiastman inhalera mina skakmediciner i alla fall...skit också ifall det skadar mitt lilla pyre.

Förlåt förlåt förlåt, jag ska inte ta astmamedicinen nåt mer! Mamma lovar!!!

Fler sprutor....

När man satt tillbaka ett embryo hjälper man kroppen lite på traven i form av - Jo visst - ÄNNU FLER hormoner! Jag är hög på hormoner och inte det minsta nöjd med effekterna än så länge faktiskt. Vilket skitämne att vara beroende av. Då tar jag hellre det där smärtstillande medlet i armen några gånger om dagen.

Förra ivf:en fick jag recept på Progesteron i form av vagitorier. Slemmiga små rackare. Formade som små raketer som man ska stoppa upp mellan benen och låta smälta lite härligt långsamt. Konsistensen blir till konstigstens...vaxliknande sörja som inte går att få bort. Trosskydd efter trosskydd hjälper inte på långa vägar. Alla trosorna, trots flera turer i tvättmaskinen är fortfarande lite styva i strukturen. Precis som att hormonvaxet format dem efter muffen. Har ett 20-tal små rustningar i lådan nu. Får se om jag ska ge dem en omgång tvätt med extra mycket mjukmedel. Annars blir det sopen för dem. - Rustning som underkläder är alltså inte skönt. "Check på den".

Den här ivf:en i varje fall blev vi ordinerade sprutor istället. Och anledningen till att jag säger VI är för att sambon får vara med på ett hörn den här gången. Det enda riktigt aktiva deltagandet förutom simmarlämnande på äggplockardagen. Det här är nämligen inga gosiga sprutor som de jag gett mig själv i magen förr..nej nej. Det här är sprutorna från helvetet!!! Eller grannar i alla fall...

Intra-muskulära sprutor, två gånger om dagen (morgon och kväll), i RUMPAN!! 2 ml varje gång (vilket ärligt talat är svinmycket! Var i helvete ska det ta vägen?!) med en nål på 7 cm. Good times... Och det är alltså sambon som blir sprutaren vilket iofs känns som en ganska rimlig roll. Vi fick träna på kliniken igår. Först fick sambon träna på att stabba en sån där stressboll i skumgummi och sen var det bara att gå lös på ena skinkan. "-Hur långt in ska nålen" frågade han sjuksköterskan. Hon svarade inte utan pekade på nålen (som jag inte såg eftersom jag låg på mage, redo att ta emot första dosen i min vänstra bakdel).

Det gick väl bra. Vet inte riktigt vad jag ska säga, har inte mycket att jämföra med. Kändes inte så mycket. Fast imorse var det överjävligt! Kändes som att skinkan skulle gå sönder på mig. Kunde inte sitta på den, inte klämma, inte röra på något sätt. Som en träningsvärk utan att träna. Och en stor knöl hade det bildats också. Mitt under sticket. Förtjusande!

Imorse tog vi den första sprutan utan övervakning. Sambon är superduktig! Verkligen! Hade definitivt inte gjort det bättre själv och det är något jag sällan erkänner...

2 down - 27 to go...

fredag 28 augusti 2009

Chattfnatt

Ända sen vi sprang på varandra på det där forumet har vi fått fnatt. Vi kan liksom inte hålla oss borta från varandra. Vi började lite smått i en tråd, snackade lite. Vi hoggade ju tråden fullkomligt och gick över på privata meddelanden som sedan blev till msn och sms. Varje dag sms:ar vi. Flera gånger om dan. Och det är så jäkla skönt! Att ha nån som bryr sig. Som kollar varje dag om man fortfarande lever.

Pling-pling, ett nytt sms. "Är det M nu igen" frågar sambon. "Får ni inte nog av varandra?".
- "NÄ". "Never"! Och vi fortsätter att plinga. M's sambo tycker också vi tokiga. Men är det så tokigt när det för med sig så mycket bra? En ljuspunkt i den vardagliga misären, det unnar jag mig, annars får jag fnatt.

Den andra skärmen

Just det ja. Lovade ju att jag skulle berätta om den där andra skärmen som fanns i operationssalen. Den visar bilden som en kamera spelar in på labbet intill. Precis innan de suger upp embryot i en spruta så ställer de provskålen under kameran och zoomar in så att vi får se vårt lilla pyre i närbild. Fyra små celler inuti en liten bubbla.

Det var faktiskt en himla häftig känsla. Att få se sitt lilla barn så tidigt i utvecklingen. DET är något inte många kan skryta med i alla fall!

Pyre in place

Då var det klart! Känns inte lika konstigt den här gången. Förra gången vågade jag knappt röra på mig, var rädd att pyret skulle trilla ut. Minns att jag fick säga till sambon att inte gå så förbaskat snabbt. Små små ministeg. Tog 5 minuter att gå de 200 meterna bort till bilen.

Korkad parkering förresten...p-skiva i 2 timmar. Oftast tar det längre tid på kliniken. Ska sambon behöva springa ner och snurra fram pilen då eller? Förra gången ställde vi oss på Mobilias parkering men där verkade de också vara begränsad p-tid. Fan vad folk har dille på att begränsa allas möjligheter hela tiden. Jag är så jävla trött på att vara begränsad! Ge mig lite svängrum vetja! Så kanske det blir ungar av...

Och inga ägg till frysen heller. Av 10 ägg hade 6 tecken på befruktning 1 dag senare och 6 hade delat på sig ytterligare ett dygn senare. Av dessa fick jag ett återinsatt och resten åkte i sopen. Känns fruktansvärt att bara slänga de stackars befruktade äggen, embryona. Det är ju mina små potentiella barn. "De överblivna äggen kasseras" står det i papperna vi fick. Jag tror jag spyr...

YES!

"Allt ok välkommen för återförande enligt avtalad tid.
IVF Öresund"

ET - en alien

Idag ska jag få en liten alien instoppad i magen. Något som inte varit där innan men som ska tvingas in i härligheten. Hoppas den vill stanna kvar.

För jävla nervös faktiskt. Jag ska få ett sms ett par timmar innan återföringen med besked om att det är lönt att komma in. Dvs att äggen blivit befrukade och fortsatt dela på sig. Varje gång jag får ett sms så blir jag hysterisk. Fick ett sms av sambon precis och tappade telefonen i vasken för att jag var för ivrig...kan alla snälla sluta sms:a mig!!! Inte nu. Inte idag!

Piss också! Tänk om ALLA tio äggen var kassa? Inget blev befruktat och därför inte heller delat. Eller de stackare som faktiskt blev befruktade gick och dog för att en fluga beslöt sig för att gotta ner sig i provplastskålen eller nåt.

Är det inte lönt att komma in idag så ringer de. Så allihopa, ring mig inte idag heller! Sen att vi valt att hålla vår ivf-historia hemlig än så länge och ingen av mina vänner faktiskt läser den här bloggen är en annan historia. Inga sms och inga samtal! Capishe?!

torsdag 27 augusti 2009

Skååååns

Kommer varken från skåne eller från england utan från skottland (och namnet från Holland). Se på fan!

Det har vi i alla fall bakat idag. Det var faktiskt fantastiskt längesen jag bakade scones senast. Minns inte riktigt. Jag minns förstås sconesbakarkvällarna vi hade på gymnasiet, med kompisgänget. Kändes vuxet att träffas och baka scones och dricka te. Haha! Fan vad nördig man var...inget ut och supa, slå sönder brevlådor eller så. Nädå, på med förklädet och dra igång lite jazz i högtalarna så har vi lite kvällsfika med engelska marmelader och en god lagrad ost.

Sambon är kvar hemma och möter upp mig på kliniken imorgon inför vårt andra ET (Embryo Transfer). Om det är något embryo som klarat sig så här långt. Och som är tillräckligt bra. Fan, nu blev jag nervös! Helveteeeee. Det bara poppar upp "tänk om" efter "tänk om" i skallen. Bort! Väck! Vill inte. Ska sova nu. Får "tänka om" imorgon istället...eller helst inte alls.

Ledig lyx

Det är meningen att jag ska ligga och vila idag. Det låter ju skitlyxigt, bara ligga i soffan, vila, kolla på teve, läsa mailen...pompopom...men guuuuud så långtråkigt! Och speciellt skitsvårt när man vet att man borde piffa med lägenheten så att man kan vältra sig i massor med vinstpengar sen.

I nästa vecka får jag i alla fall lite besök av vän och bror under mina lediga dagar så slipper jag ojja mig över att jag egentligen har tid (trots att jag inte borde) att springa runt och måla 12 väggar och slipa 7 trösklar.

Om jag skulle ta och åka ner till svärföräldrarna i Höllviken ikväll. Få lite sällskap. It's a date!

Fullt hus

Vi hade två värderingar till igår, på självaste operationsdagen. Tokigt, tycker ni, men nu är det bråttom! Lägenheten måste ju komma ut till försäljning och fort ska det gå. Dessutom mådde jag solklart mycket bättre efter gårdagens operation än under förra ivf:en. För den här gången var jag nämligen förberedd! Eller, nja, jag kom fram till att jag behövde ta två alvedon så fort jag kom hem så jag slapp det där ontet som kom efter nån timme och inte ville ge sig av trots att jag tryckte i mig pilla efter pilla. Så när vi var på kliniken igår sa jag att jag bara måste stoppa i mig ett par alvedon annars kommer jag att dö hemma i soffan. Jag fick 8 stycken i en fin liten tablettpåse och slapp ta en omväg till apoteket på vägen hem. Utmärkt!

Nu har vi i alla fall valt mäklarfirma. Det blev den med vettigast pris och vettigast mäklare. Ganska vettigt.

onsdag 26 augusti 2009

Köra bil köra bil

det får jag alltså inte göra efter operationen. Får inte jobba heller. Ska helst bara ligga ner och vila resten av dagen. Får åka bil istället. Sambon kör så försiktigt så det funkar för mig. Visserligen älskar jag att sitta bakom ratten, men inte idag. Idag får sambon köra utan att jag ens kommenterar. Jag rattar ner passagerarsätet till liggande istället och halvsover hela vägen hem.

Information om operation

När man kommer till kliniken får man ett eget rum. Jag får ta på mig en mycket snygg och moderiktig rock medan sambon får gå in på toa med lektyren och lämna sitt prov. Jag blir nerbäddad i sängen och får en lugnande tablett som får mig att må riktigt bra. Efter ett tag får jag tänka mig för när jag reser mig upp eller går omkring. Allt är nämligen inte riktigt som det brukar eller verkar. Efter ett tag kommer en sjuksköterska in och sätter ett venflon i armen. Rätt arm den här gången, där jag faktiskt har blodkärl som syns. Förra gången envisades de med att sticka i högerarmen och det var långt ifrån skönt. Kunde inte riktigt böja den sen...uuuuggghhh, det var läbbigt.

Sen, när alla är klara, blir vi hämtade och ledda till operationssalen. Sambon får ta på sig en rock han också (fast han slipper vara naken under) och ett par foppatofflor. Inne i operationssalen står en gynstol mitt i rummet, en "besökspall" till vänster och lite bakom gynstolen där sambon får sitta. En läkare och en sjuksköterska är med i rummet och det är upp i stolen direkt som gäller. Blå plastpåsar på fötterna och värmedyna på magen. Och så drogerna i armen. Det är då det roliga börjar. Jag fnissar lite hela tiden medan sambon mest ser skräckslagen ut.

Rakt fram finns det två skärmar på väggarna. Den ena visar bilden som ultraljudsapparaten tar (och med ultraljud menar jag vaginalt ultraljud...det har jag menat hela tiden för med det vanliga så ser man inget). Den andra bilden händer det inget på idag. Den berättar jag mer om om två dagar!!

Jag får även lokalbedövning med en groteskt stor spruta som faktiskt gjorde lite ont den här gången. Och sen börjar äggplocket. Läkaren sticker hål på blåsorna (han går via livmoderväggen och inte genom äggledarna som jag trodde förr när jag läste om ivf) och suger ut innehållet och sjuksköterskan springer till luckan i väggen med varje äggblåseinnehåll i en spruta och lämnar över till labbet som finns på andra sidan väggen. Där inne börjar de efter ett par timmar med befruktningen av äggen. Det hade varit sjukt spännande att faktiskt få se det.

Sambon håller handen hela tiden och det känns så skönt att han är där med mig.

När alla äggen är utplockade, hjälps jag ner från stolen. Sjuksköterskan håller mig i ena armen och sambon i andra. Det är svårt att få benen att stå och gå av sig själva. De har en tendens att vika sig lite oväntat...vi går tillbaka till rummet, jag får en värmedyna på magen och vi vilar. Det tar ett tag innan vi får reda på hur många ägg det blev. Det finns fika utanför rummet. Måste vila lite till först...

Sjuksköterskan kommer in och vill ta bort venflonet men vill att jag ska äta och dricka något först. Annars kan jag bli väldigt illamående och det har jag ju som bekant tendenser till. Sambon kilar iväg och hämtar macka, kex, te och juice. Vi fikar ett tag och sen kommer sjuksköterskan in igen och tar bort venflonet.

Efter ett tag kommer läkaren in och meddelar antalet ägg. En sjuksköterska kommer in igen och ger oss recept till progesteronet. Men såna har jag fortfarande hemma tänker jag...
-"Ja, ni ska ju köra med progesteroninjektioner den här gången istället för vagitorierna". -"Jaha", säger jag. "Jasså, det visste ni inte. Ja ni får lära er allt på fredag. Det kommer att gå jättebra". Sambon får två antibiotika-tabletter att ge till mig när vi kommer hem eftersom det finns en viss inflammationsrisk efter ett sånt här ingrepp. Så inget badande på en vecka! (Jag är ju en badkruka så det stör mig inte så mycket...ett bubbelbad hade varit gött dock).

Sen får vi äntligen åka hem. Då är klockan lite efter 12.

Resultatet

Det enda jag verkligen såg fram emot var att få höra att äggen satt kvar. Och det gjorde de!!! 12 äggblåsor punkterades och 10 ägg plockades ut. (jämför med 13 resp 7 förra gången!!!)

Känns ju gött att det blev fler ägg trots missödet med sprutan i söndags. Men jag gissar på att antalet ägg även beror på den ogudaktigt långa sprutperiod som jag hade den här gången. Misär misär...

Hehe, en annan grej som jag faktiskt såg fram emot var den sköna känslan när de sprutar in lite goa droger i armen på mig och det börjar snurra efter en sådär 5 sekunder. Fast nä, inte snurra, allt far iväg framåt/neråt. Lite som när man spelar guitar hero för länge och tittar på något annat än teven och märker att allt rör sig neråt...skadat beteende...

ÄP - Kuckeliku

Nu är det snart värpdags! Så passande att man är uppe med tuppen!

Hoppas äggen sitter kvar där de ska och att inget ramlade loss när jag cyklade hem igår. Eller när jag nyste imorse när jag vaknade....nojja deluxe...

Jag vägrar att acceptera att det här försöket går åt skogen innan det ens börjat bli på riktigt!

Off to the clinic!!! Nu ska det läggas ägg!

tisdag 25 augusti 2009

Lugnet innan stormen?

Ikväll blev jag bortbjuden till min goda vän T för lite relaxtid. En chans att lugna ner mig lite, rensa huvudet och bara ha det gött. Maten stod på bordet när jag kom, alkoholfria drycker var kylda och tilltuggen var väl utvalda (inget som inte passar sig för gravida). Jag är fan riktigt lyckligt lottad som har så många goa vänner som tar hand om mig på det här sättet.

Det var i alla fall sjukt najs, jag blev ompysslad som aldrig förr och trots att jag babblade på också som aldrig förr också om besiktningar och behandlingar så lyssnade hon och log. "Det kommer att ordna sig". Det hade jag också velat tro. Hur gör man? Kan man lära sig det? Eller är det något man kan äta?

Från och med klockan 00:00 så är det fasta som gäller. Inget äta och inget dricka. Allt som oftast är det just då som jag är som törstigast. Typiskt.

Åkte hem vid elva, behöver gå och lägga mig i lagom tid så vi hinner upp imorgon bitti utan att stressa. Sambon får äta lite frukost, jag får titta på. Vi får duscha och se till att vi är ordentligt rena på alla ställen som det ska fokuseras på imorgon bitti.

Natti

Besiktning

idag hade vi besiktning av vår framtida villa. Och det gick riktigt jävla bra, if I may be so bold! Ett steg närmare ett alldeles eget hus.

Tänk om man kunde besiktiga inför en ivf-behandling också. Få det svart på vitt liksom. Det här behöver ni fixa till, det här ser jättebra ut, åtgärdar ni bara detta så kommer allt att funka. En garanti hade helt enkelt varit riktigt najs. Ta sprutorna, ät vitaminerna, följ den här livsstilen så garanterar vi er en bebbe.

måndag 24 augusti 2009

Ovitrelle - ägglossning på riktigt

ägglossningssprutan. Hoppas mina stackars ägg har fattat att de inte ska börja lossna förrän sprutan kommer och inte när jag klantar mig och tar stoppa-ägglossnings-sprutan alldeles för sent. De har det inte lätt de små groddarna...

Inga fler sprutor nu, hoppas jag, och inga fler ivf-försök! Nu får det fantamig räcka!

Försöker tänka på annat och roar mig med bilden av mäklaren som kom och värderade lägenheten åt oss innan idag. Hahaha, vilken liten fjäskande stackare. Supertrevlig, visst. Men med ett sådär ditlimmat leende. "Inte för att fjäska eller så, men fan vad snyggt ni har det här" "Ni har ju koll". Haha...det blev bara too much. Nä, den mäklarfirman blir det inte! Trots det fina priset.

Det luktar sjukhus hemma

och nu i bilen också.

Jag har alltid undrat vad det är som gör att det luktar sjukhus på sjukhuset. Den där sterila och lite fräna lukten. Nu vet jag. Det är alla medicinerna. Det är de som gör att sjukhusen luktar sjukhus...eller om det är tvärtom. Oavsett så är vårt hem i stort sett ett sjukhus nu. Bara lite läkare och sånt som fattas...

Det luktar verkligen starkt. Och mest om fingrarna när sprutorna är tagna. Lite vätska som stänker och det är kört. Då luktar fingrarna sjukhus i flera dagar. Men det är kanske bra antar jag. Den där sjukhuslukten gör att man blir lite mer fokuserad, lite mer påmind om vad det handlar om. När det är sprutdags är man inte hemma längre, då är man på sitt egna lilla imaginära sjukhusluktande sjukhus med nålarna i högsta hugg och mer koncentrerad än nånsin. Jag hade ärligt talat inte märkt om sambon sprungit runt spritt språngande naken med 80-talsplastkeps på huvet och trombon i näven, för när det är sprutdags så försvinner allt annat.

So far so good

Ok, det blev en ganska så sömnlös natt. Inte så konstigt.

Vi stack till apoteket tidigt imorse, ställde oss i kön till recepten och ringde kliniken samtidigt. Sjuksköterskan som svarade behövde höra med en av läkarna först. Hon skulle ringa tillbaka. Och i kassan sa de att jag bara har en förpackning kvar att ta ut. För förra gången fick jag ut fel antal, alltså alldeles för många. Herre gud, tänk om jag inte hade haft kvar några sprutor alls på receptet?! Jag som redan håller på att gå i bitar. Medan jag står i receptkassa skickar jag iväg sambon för att köpa lite bomullsrondeller (jag vet, skitfult ord. nästan så jag vägrar skriva det...) och alkogel. Helvete! Alkogelen verkar vara slut. De måste ut på lagret och kolla. Svininfluensan har fått folk att bunkra upp med all alkogel som finns att få tag på. Men de hittade en låda till på lagret. "Hur många ska ni ha" frågar de. Herre gud, folk har blivit knäppa! Jodå, en räcker faktiskt.

Sambon rusar till jobbet, jag sätter mig i bilen och väntar på att kliniken ska ringa. Jag vet ju inte om jag ska ta sprutan över huvud taget. Ikväll är det ju tänkt att jag ska ta äl-sprutan.

De ringer till slut och säger att jag ska ta sprutan omedelbums och att vi sen kör vidare på samma schema som vi bestämt. Shit vilken lättnad! Tänk om jag visste det här igår. Att det fortfarande är ok.

Visst fan kommer jag att vara orolig tills på onsdag. Att äggen ska släppa och att det inte finns några kvar att plocka. Jag kommer att ta det lugnt idag och imorgon. Riktigt riktigt nunnelugnt. Inte göra något alls...som jag inte måste.

söndag 23 augusti 2009

Houston - we've got a problem!

Fan fan fan, helvetes jävla skit!!!

Jag tänkte ju på det här för några dagar sen. Jag tänkte "Tänk om det skiter sig", fastän kuratorn sagt åt mig att låta bli att "tänka om". Jag "tänkte om" i alla fall men gjorde aldrig något åt det, fullkomligt pantad som jag är ibland.

Jag satt i godan ro för bara en timme sen. Tog min gonal-f i lugn och ro och tog ett foto på blåmärket på magen som fortfarande syns från när jag klantade mig med sprutan. Tog faktiskt ett foto på magen i profil också för den ser bisarrt stor ut just nu. Nästan så att jag ser lite gravid ut. minst 10 äggblåsor (säger ägg älldeles för ofta, vilket är fel...) som har mellan 15 och 20 mm i diameter. Tar en del plats...

Men piss också, nu kom jag av mig.

När jag sen skulle ta orgalutranen, händer det som absolut inte får hända. Jag har bara en ask kvar och i asken ligger en spruta - som redan är använd! Jag - mitt korkade miffo - har använt en spruta och lagt tillbaka den i asken!!! Helvete!!! Jag har ju inga fler...

Och vi har valt den nu uppenbarligen fantastiskt pantade tiden 22.00 att ta sprutorna, när det sista apoteket precis har stängt. Vad i helvete ska vi göra nu?!!! Sitter och håller på att gå sönder för mig själv ett tag. Sambon sitter helt ovetandes vid datorn i ett annat rum...jag googlar. Jag googlar som aldrig förr. Fingrarna rör sig som trumpinnar på de blanka tangenterna. Jag blir alldels kallsvettig. Hittar inget. Ingen i hela världen har lyckats klanta sig som jag. Tittar åt sambons håll, han tittar upp och jag säger "Vi har ett problem".

Vi googlar tillsammans, i säkert en timme. Hittar inget mer än att om det gått mer än 6 timmar sen man skulle ha tagit sprutan ska man ta den så fort som möjligt och ta kontakt med sin läkare. Jag kan alltså inte göra något annat än att sova och köra till malmö imorgon bitti till det enda apoteket som öppnar klockan 8.

Sova? Nä, hur fan ska det gå?

Mamma

ringer nästan varje dag och frågar hur det är med mig. Mamma bryr sig och mamma lider med mig. Det känns skönt att ha henne så nära men jag lider att mamma lider. Jag lider att jag själv inte är en mamma och att jag kanske aldrig kommer att ha barn att lida med. Mamma lider nog för det också. Men mest lider hon för att hon är min mamma och det är så mammor ska finnas där för sina barn.

Tack mamma för att du inte hade samma problem som jag har nu.

Jag älskar dig mamma! och hoppas att jag en gång kommer få höra samma sak.

Trött som en gnu

Möhippan igår gick faktiskt asbra! Logistiken funkade utan större problem och alla verkade ha roligt. Bruden också faktiskt!

Drejningskvinnan pratade väldigt väldigt mycket. Allting inom drejningsyrket kunde utan problem relateras till giftermål, män och livet. "det är precis som i livet" blev ett uttryck som vi använde flitigt resten av dagen. Hon tog inte upp barn, precis som hon lovat.

Kvällens spruta fick jag smita iväg och ta mitt under vinprovningen som jag själv höll i. Hoppades på att tjejerna fått i sig tillräckligt mycket vin för att inte förstå att jag var borta ganska länge. Ingen sa något i alla fall.

Som vanligt efter orgalutranen blir jag kass i nån timme. Och att sitta upp är inte kul alls. Fick knäppa upp byxorna för att det inte skulle trycka på magen. Inbillar mig ändå att det gjorde mindre ont än annars. Kanske för att jag fick anstränga mig och kanske för att vinet gjorde mig lite glad.

Vi höll på in på natten och jag minns inte när och att jag somnade. Men jag minns att jag fortfarande var trött när jag vaknade. Hejdlöst trött. Och lite full.

fredag 21 augusti 2009

Sprutdag 9, IVF2 - sneaky pussel

Förutom ivf, husköp och lägenhetsförsäljning har jag haft en möhippa att planera. Jag har planerat i flera månader nu men de här sista dagarna har varit de värsta. Det är ett enormt pussel där bitar inte passar, fattas och med tiden blir fler och fler...men pusslet hade ju bara 500 bitar från början. Hur är det möjligt?!

En av aktiviteterna imorgon är drejning. Kvinnan på stenkärlsfabriken ville ha lite information om bruden och frågade faktiskt, helt otippat, om det var ok att prata barn och så. Ifall brudparet faktiskt planerar något sånt eller om det är något som har problem med barnlöshet för i så fall behövde hon inte relatera till det. Shit vad skönt! Skönt att hon faktiskt frågar (för jag hade ingen tanke på att hon skulle dra så många paralleller och visste inte att jag behövde vara orolig. Fan vad jobbigt om hon hade lett in oss på det spåret och alla hade börjat tjattra om barn...nä, det pallar jag verkligen inte med nu!) Skönt också att hon frågar på ett sånt hänsynsfullt sätt som jag hade velat att alla frågade på. Inga påhopp som "Ska inte ni skaffa barn snart?". En medveten kvinna helt enkelt. Uppfriskande!

Är rädd att bebisprat kommer att dyka upp imorgon i alla fall. Kanske inte helt otippat om man stuvar ihop 10 tjejer i 25-30-årsåldern och tvingar dem att umgås med varandra i över ett dygn. Här gäller det att vara förberedd och kunna leda in diskussionerna på helt andra spår utan att de andra märker det. Använder de små flickorna som pusselbitar på mitt omledningsbräde. Ha! Very, very sneaky!

Kvällens sprutor gick bra btw.

Stolen från helvetet och stinkande fötter

Gynstolen då alltså...bara att bita ihop, försöka tänka på något annat, och fläka ut sig i denna besynnerliga möbel. Och när man tror att man lagt sig så långt fram som möjligt så säger läkaren:
-"Du kommer lite närmre". "lite högre upp". För i helvete! (vill säga det men har inte vågat än...)

Och varför har de sitt anteckningsblock precis där vid ena foten? Man ligger där, med sina stinkande fötter i vädret. Fötter som varit inlåsta i både skor och strumpor i timmar, och så måste de ha sitt anteckningsblock på en liten yta på ultraljudsapparaten så att de är millimeter från min högerfot när de lutar huvudet åt sidan för att skriva. Det verkar så korkat...

Irritation är ok

när man går igenom en ivf. Det har i alla fall sjuksköterskan sagt. Och om hon säger att det är ok så är det. Och då ska jag vara så irriterad jag bara vill!

Det var många på kö imorse...sitta i väntrummet och titta på dåliga program på teven eller läsa i katalogerna igen. Spela mobilspel? Sambon vill prata om något...jag är stressad och vill bara ha det gjort. Jag behöver ett schema!!!

Undersökningen gick väl bra. Enligt läkaren. Enligt mig gick det pissedåligt. Det blir inget äp på måndag heller!!! Varför inte då? Ja, det fick jag inte reda på! Minns iofs inte att jag frågade...var alldeles för fokuserad på att vara arg. Ursinnig faktiskt!

Han var ju kass också, läkaren. Sa inget alls när han kollade på äggen, om det såg bra ut eller inte. Hur många de var, hur stora osv. Det är kanske därför det inte blir något äp på måndag. för att läkaren helt enkelt är kass! Kass i huvudet!

Han planerade in ÄP på onsdag, sen fick vi prata med en sjuksköterska för att gå igenom detaljerna. Jag var så arg att jag nästan skakade. Hon frågade hur vi mådde, jag sa att jag var SUR! Så här i efterhand inser jag att jag nog var ganska så otrevlig. Men sjuksköterskan var jättesnäll! "Man får vara irriterad", sa hon. Det är ok. "Behöver du vara irriterad ett tag tycker jag du ska vara det", sa hon igen och log. Jag blev genast lugnare. Det märks att de lägger stor fokus på bemötande. De fattar att det är viktigt. Sjuksköterskorna i alla fall...

Ta med 600 kr

Undersökningarna är inte gratis trots att landstinget bekostar behandlingen. Det visste vi inte...vid förra behandlingen hade vi förvisso bara en undersökning men inte fan betalade vi för den. Kvinnan i receptionen frågade oss då "Betalar ni?". Jag tittade frågande på henne och sa "Nä-ä", som att det var en självklarhet. För det trodde jag då. Och det trodde ju hon förresten också så några skuldkänslor har jag minsann inte...

Men eftersom vi inte hade kontanter på oss i tisdags (nä, de tar inte kort...jag fattar inte hur man inte kan ta kort år 2009...) så fick vi betala dubbelt idag istället. Ta med 600 kr stod det i min kalender. Så det ska vi göra.

torsdag 20 augusti 2009

Sprutdag 8, IVF2 - Jag sprutchansar

På bipacksedeln till Orgalutransprutan står det att när man har stuckit sig i fläsket så ska man DRA IN i sprutan. Om det kommer blod så ska man slänga sprutan och göra om. Det har jag struntat i helt och hållet. Låter inte det minsta roligt...jag chansar.

Dessutom är där väldigt mycket luft i sprutan. Och jag vet inte riktigt om jag ska trycka ut luften först eller som jag bara ska spruta tills all vätskan verkar ha försvunnit ut sprutan...

En gång tryckte jag ut luften, tills det kom en droppe vätska genom nålen. Sen stoppade jag nålen i magen och tryckte till. När det sa stopp var där ju fortfarande lite vätska kvar i sprutan. "Herre gud" tänkte jag, "där är vätska kvar i sprutan! Nu går allt åt helvete!" Det gjorde jag aldrig om igen...jag chansar.

Varje gång.

Vi gör det här tillsammans

Jag är inte ensam, även om det känns så ibland. Vi är ju faktiskt två. Även om vi inte pratar om våra problem så ofta. De bara finns där och vi lever på lite som vanligt. Jag har mitt bloggande och forumande och kräkande på vänner lite vid sidan om, när jag behöver prata av mig. Och det behöver jag ofta. Sambon är lugnare, mer sansad, mer hoppfull. Kanske är det därför han inte behöver prata så mycket om det. Han ser möjligheterna och inte problemen. Det låter sunt.

Men även om vi inte pratar om det så ofta som jag hade velat så finns han där för mig alltid! Varje dag, varje kväll, varje gång jag gråter, varje gång allt känns hopplöst och varje gång vi åker till kliniken.

Det är ju bara mig de gör undersökningar på. Det är bara jag som får lägga mig i helvetesstolen. Men han följer med ändå. "Vi gör ju det här tillsammans" säger han. "Visst, det är bara dig de undersöker och opererar, men det är oss båda de försöker göra till föräldrar."

Det är stunder som denna som jag vet att om vi bara fick chansen så skulle bli de mest kärleksfulla och lyckligaste föräldrarna i hela världen. Det är stunder som denna som jag vet att jag inte hade velat dela föräldraskapet med någon annan.

Procent och sånt

Det är ca 30% chans att lyckas vid ett ivf-försök. Enligt någon normalfördelning!!! I den statistiken räknas ALLA in. Men vi röker inte, dricker inte (inga mängder i alla fall), vi är inte tjocka (även om jag använder just det ordet om mig själv ibland...), vi har inga exotiska sjukdomar och vi äter inga konstiga mediciner. Vi har inga jobb som kan inverka på fertiliteten och sambon älskar inte att basta. Våra chanser är större än så. Borde ju ligga på 50%, MINST!!!

Men jag har inte vågat fråga läkarna. Inte sen den gången på kvinnokliniken....när jag frågade om sambons simmarvärden och hon sa att "det behövde jag inte veta". Hon hade nån idé om att ju mindre man vet desto lättare är det att slappna av. Och så har man mindre att googla på.

Fel, fel, fel, fel, fel FEL, som brasse så klokt hade sagt. Det är HELT fel! Stämmer inte alls på mig! Jag vill veta! Vet jag inte så blir jag stressad. Berättar hon för att värdena är SÅÅÅÅ dåliga? Berättar hon för att hon tycker jag verkar freakigt besatt? Är hon bara störig? Eller knäpp? Stress, stress, stress!!!

Men oavsett, 50% är ganska mycket. Men vi lyckades ju uppenbarligen inte alls på förra ivf:en. Kom inte ens i närheten...är då sannolikeheten mer på vår sida den här gången? Statistikkursen från LTH har satt sina spår i huvudet. Men inte i form av matte...nej nej. Statistiken är ett eko av ångest i tomrummet mellan mina hjärnhalvor.
- "Normaaaaaalfördeeeeeeelning" "Binomiaaaaaaalfördeeeeeeelning"

Nu när jag behöver statistikläran som mest. Minns inget. Fattar inget...

onsdag 19 augusti 2009

Sprutdag 7, IVF2

Dubbla sprutor...hade det varit ÄP på fredag som läkaren så snällt hintade om i måndags så hade jag bara behövt ta en spruta idag. En riktigt harmlös en i jämförelse...

Stick stick så var det klart. Så underbart.

Ljuga för banken

Var på banken idag för att snacka lån. Bara ett par miljoner eller så...

Fick alla vanliga frågor: hur mycket tjänar ni? har ni några andra lån? har ni några barn? (Jag börjar känna mig lite nere för jag vill så himla gärna kunna svara ja på den frågan nån gång i mitt liv...men jag får svara nej på den...) Ni kanske planerar att skaffa barn snart? (Var det verkligen en fråga?! Ska jag svara? Tänk om det pajar våra chanser att få ett vettigt lån? Syns det att jag svettas och hyperventilerar nu?!!! Helt plötsligt vill jag inte svara ja på frågan. Eller jo, jag vill ju. mer än något annat på den här jorden, men jag borde kanske inte? Jag vet ju inte ens om det var en fråga....jag höftar till med något mittemellan. Varken fisk eller fågel...)

- "Nja, kanske det. Nån gång"

Ett forum - flera fora

Ringde till kliniken. De tyckte förstås att jag inte skulle komma på undersökning på torsdag utan istället på fredag. FREDAG, som antagligen skulle varit min äggplockardag har hux flux blivit omvandlad till en vanlig kolla-hur-det -ser-ut-där-nere-dag...

Kollade in lite på forumet innan idag. Skrev ett långt inlägg på tråden för oss som håller på med ivf. Riktigt trist och deprimerande att vi är så många men jätteskönt att vi har varandra. Det låter fjolligt och puttenuttigt för vissa, jag vet. Men har ni inte varit i nån liknande situation kan ni hålla käften. För samhörighet, vänskap och stöd är det enda vi har och lever på nu för tiden. Jag är så tacksamt glad att jag har ett ställe där jag kan föra en dialog med en massa härliga tjejer utan att bry mig så mycket om hur och vad jag skriver. Allt är tillåtet!

I somras, när vi höll på med vår första ivf och nästan alla kliniker var stängda, så var jag alldeles ensammen i tråden. Hade inte så många att prata med om just ivf så det kändes lite ensamt. Rumstrerade i alla andra trådar och märkte att det är otroligt lätt att hitta stöd bland andra barnlängtande tjejer oavsett hur man försöker och hur länge man har hållt på. Så riktigt ensam är man aldrig. Det finns många fina fora att välja bland!

tisdag 18 augusti 2009

Sprutdag 6, IVF2

Nu sänkte jag alltså dosen till 150 IE (Har fortfarande ingen aning om vad det dära IE står för...). Öppnar en helt ny sprutpenna så jag får köra igång hela börja-med-ny-penna-kalaset. Men man är ju van nu så det går i ett nafs.



Orgalutranen är en engångsspruta så den har jag många paket av. Gonal-f innehåller 900 IE så jag kan använda den i flera dagar. Jag har läst på och lärt mig att en kvällsdos faktiskt kan vara lite från en penna och lite från en annan men vem vill egentligen sticka sig i magen fler gånger än nödvändigt? Så jävla ball är det INTE! Så jag börjar alltid på en ny när den gamla inte riktigt räcker...

Antagligen har mist sin innebörd...

Äggplock antagligen på fredag, och vi hör av oss angående dina blodprover antagligen imorgon, my ass!!

Mitt under kontraktsskrivningen av huset ringer det på sambons telefon. Skyddat nummer, han tror det är jobbet och trycker bort samtalet. Efter kontraktsskrivningen kör vi till Byggmax för att handla en massa skit till lägenhetsrenoveringen och sambon lyssnar av sina meddelanden. Jo, det är kliniken som har ringt! Det är svårt att höra vad de säger, de pratar ju så förbannat fort. Vi har tittat på dina hrmhrmrhmrm-värden och vill att du sänker Gonal-f-dosen till 150 genast (Men jag har ju bara haft den på 225 i en dag!!! Det låter inte bra det här...). Och så vill vi att du hör av dig till oss imorgon så bokar vi in en ny tid för undersökning på torsdag eller fredag.
Happ...

Undrar varför de inte ringde på min mobil? Suck...telefonhelvetet startar inte, vilket också blir svaret på min fråga.

Äggstatus

Äggen såg bra ut med betoning på pluraländelsen och att de var BRA! =)
Det hade faktiskt gått riktigt bra och riktigt fort. Läkaren fick till ett "Oj!" när han satt där mellan mina ben. "Oj, vad konstigt här såg ut då" som var min första tanke, fick jag reda på ett par sekunder senare att det inte gällde. Utan, "Oj, vad snabbt det växer hos dig. Vi får ta lite blodprov och kolla några hrmhrmhmrhm-värden och sen hör vi av oss senare idag. Eller, antagligen imorgon egentligen. Kan vi nå dig på din mobil?"
Javisst säger ja. Den är alltid på.

Det kommer antagligen bli äggplock på fredag eller möjligtvis på måndag. Utmärkt tänkte jag. Lite kortare eller lite längre värptid än förra gången. Hoppas det blir på fredag!!! Det är ju så snart. Najs najs.

Omelett?

YES! Idag är det äntligen dags för äggundersökning! I eftermiddag sticker sambon och jag till kliniken och ser hur värpningen har gått. Sambon är aldrig med när de mäter äggen, ser inte så sexigt ut när man ligger i gynstolen med benen i vädret och en helt ny läkare ska stoppa upp ultraljudsstaven i muffen på en.

Och varför är det en ny läkare varje gång? Kliniken är inte sååååå stor faktiskt. Så vad är problemet?!!! Eller ska alla få den stora äran att titta runt lite?

Inte så skönt heller måste jag erkänna. Staven är INTE liten och de rotar friskt där inne. Vickar lite till höger, vickar lite till vänster, hade den varit rosa och batteridriven hade den hört hemma i en sexbleksaksutik.

Undrar om killarna faktiskt förstår vad det är vi går igenom. Vad vi låter läkarna att göra med våra kroppar för att nån gång faktiskt få bli föräldrar. Det är ett stort pris att betala men litet i jämförelse med vad man kanske får för det.

Massagi - yeeeees?

Har en massage inbokad på jobbet idag. En sån där halvtimmesmassage för ryggen tack vare vårt stillasittande jobb. Men man får ju inte gå på massage när man är gravid...nu är jag visserligen inte gravid, men mycket närmare än jag varit på länge. Tänk om det påverkar äggtillväxten? Tänk om varje knådning av höftfläsket gör att ett ägg börjar vandra?! Så mång ägg hade jag nog inte att jag kan offra några för en fläskknådning.

Helvete....måste googla lite. Hittar inga svar i världens största uppslagsverk. Hur är det möjligt?!! Internet som annars är svaret på allt...Får ringa kliniken istället. De skrattar nästan i luren på mig. "Njut du av massagen. Det gör ingenting alls".

Ok då. Klinikens ord är min lag.

måndag 17 augusti 2009

Det är helt normalt att feta in nålar i kroppen

Jahapp. Då har man lyckats med det omöjliga. Värsta fetingblåmärket. Med den LÄTTA sprutan?!! Ingen tur i oturen här. Verkar som att otur och otur är bästisar i min värld. Svider som fan efter Orgalutranen, rödflammigt på magen och tungt! Svårt att beskriva den känslan men det är som att någon lagt en blyklump i magen på mig. Det känns sjuuuukt tungt! Och fel. Och så gör det svinont också. Men jag vet i alla fall att det händer något. Hellre ont som bevis än ingen reaktion alls och smått hysterisk för att jag gjort fel.

Lägger mig i soffan och vilar. Efter en timme har det värsta gått över.

Sprutdag 5, IVF2

Grattis Joanna! Idag ska du inte ta en utan TVÅ goa sprutor. Ska inte det bli skoj?

Mmm, så jävla skoj det ska bli. Tar upp pisseförpackningen till engångssprutan och ryser. Det är en spruta från helvetet, går inte att ta miste på. Fast de varnade mig visserligen på kliniken för att vara noga med att inte blanda ihop Orgalutran och Ovitrelle. Sprutorna ser precis likadana ut men fungerar synnerligen olika. Orgalutran stoppar ägglossningen medan Ovitrelle sätter igång den. Så, ajabaja med att blanda!!!

Orgalutran alltså...nä fifan. Börjar med sprutpennan så länge. Den är ju safe i jämförelse!

Öresund öppnar igen!!!

Det kändes lite nervigt att börja med sprutorna flera dagar innan kliniken öppnat efter månaders semesterstängning. Schemat fick jag postat till mig och det var så in i helvetes svårt att komma fram på telefonen under deras två telefontider i veckan (nä, de har ingen telefonkö. Är det upptaget så är det. "Var vänlig försök igen". Men för i helvete!!! Hur många gånger ska jag försöka egentligen och hoppas på att ni precis lagt på och att ingen annan hunnit före?!!!)

Så det blev aldrig blev någon vild diskussion från min sida. Inga frågor om varför schemat är annorlunda än förra gången. Hur länge jag ska spruta, vad chanserna är osv osv. Bara tacka och ta emot och lita på att läkarna faktiskt vet vad de gör. De lyckades visserligen inte göra mig gravid förra gången och för de borde de få en spark i röven!!!

Både kliniken och jag har öppnat och är ready for business! Välkommen in i hela härligheten!!!

söndag 16 augusti 2009

Sprutdag 4, IVF2

Ok. Idag var det dags att öka dosen till 225 IE! Ingen märkbar skillnad direkt. Ett extra klick i sprutan bara. Har vant mig vid de där klicken nu. Nu känns de mer som en bekräftelse på att jag tagit rätt dos.

Första gången blev jag HYSTERISK!!! "Klick", sa det. "Va? Vad var det där?! Hörde du klicket? Varför klickade det? Gick sprutan sönder? Vad har jag gjort? Sjuksköterskan sa inget om något klick!!!!! Och det klickade minsann inte när vi provsprutade på kliniken! Fast vi sprutade ju inte direkt. Vi tränade bara på att sticka med nålen i magen."

Jag googlade direkt."Gonal-f klickljud normalt". Jisses vilken ångest innan jag hittade svaret.
"Det är inget konstigt." "Så ska det låta"
- Men va fan! Kunde de inte sagt det på kliniken?!!! Så hade jag besparat mig en halv hjärtattack och sambon hade sluppit stänga in sig på sitt rum för att jag blev hysterisk.

Om det blir som förra gången har jag nu alltså bara 4 dubbla sprutdagar kvar och en ÄL-spruta. Det låter precis lagom i mina öron!

Natti natti

Slut på den riktiga semestern

Sista dagen på semestern idag, faaaaan vad trist! Men det blir ju en del "semester" framöver. Kanske inte den sorten man längtar efter direkt, fast på något förvridet sätt längtar jag ju ändå att få vara lite sjukskriven. För då kommer jag vara flera dagar närmare att få bli gravid. Just ÄP-dagen är kanske inte en höjdarledighet men resten av dagarna är ok.

Renoveringen fortsätter, målar tak, duttar färg på väggar, målar dörrkarm - det här helvetesjobbet gör jag aldirg om igen!!! Att renovera för att det ska bli snyggare och för att man faktiskt blir nöjd med slutresultatet är väl en sak. Men det blir fantamig inte snyggt det här. I huset köper vi nytt!!! Jag målar inte en dörrkarmsjävel till! NEVER! (Ok, måste bara måla den in till sovrummet också. Men sen får det vara slut med skitgörat!)

Varför gjorde vi inte det så här fint när vi faktiskt skulle bo kvar ett tag till? Vi har ju visserligen letat hus i 1,5 år och på den tiden har vi inte lyft ett endaste renoveringsfinger. Det behövdes ju inte, vi skulle ju flytta!

Känns lite som tiden sen vi bestämde oss för att försöka bli gravida. Ända sen dess är livssynen lite annorlunda. Jag passar mig för vad jag äter, dricker inte så mycket alkohol längre, viktigt med folsyra och skippa lightprodukterna! Vi tar båda hänsyn till att det kommer finnas barn i våra liv. (Snarast möjligt helst!). Även saker som ligger månader och år in i tiden påverkas av vårt försöka-bli-gravida-beslut. Sambon funderar över vilka högtalare ska vi ha i vardagsrummet. Kanske inte går att ha golvhögtalare för om barnen börjar klättrar på dem så välter de ju. Vi måste bygga en liten trappvägg på ovanvåningen så barnen inte trillar ner. Och så måste vi köpa en sån där trappgrind så de inte trillar ner den vägen heller. Och bilen borde vi nog sälja och köpa en ny och större så vagnen får plats. Visserligen sa hon vi köpte bilen av att en barnvagn visst får plats i bagageluckan. Men då får resten av packningen vara i baksätet och då blir det väldigt trångt om vi ska vara två vuxna och en bebis i bilen.

Men vi är inte ens i närheten av att vara två vuxna och en bebis. Vi är inte ens två vuxna och ett foster. Vi är två vuxna, men känner oss som missfoster...två vuxna, som inte kan få en bebis. Inte själva i alla fall...

lördag 15 augusti 2009

Sprutdag 3, IVF2

- Ta en spruta på resande fot (typ). Check!

Det blev lite väl stressigt där ett tag. I alla fall för min stressfria smak.

Haha! Säkert. Kom inte här och ljug, hade många säkerligen sagt för om det är något som är utmärkande för mig är just att jag stressar. Jag stressar mig själv, andra runt om mig, ja hela min omgivning om jag kan. Allt ska gå fort, utan betänketid, inget krångel, och "kom igen nu gubbe! Plattan i mattan, det är INTE 80 km/h på motorvägen!!!" Sån är min vardag och det trivs jag med.

Men inte när det kommer till sprutorna. Jag vill ha lugn och ro. Jag vill kunna tänka efter. Stämmer allt nu? Klantar jag mig inte? Vila lite innan sprutan. Knäppa upp byxorna. Dutta med bomullstuss och alkogel. Ta ett djupt andetag. Klämma tag om fläsket. Trycka in sprutan. Spruta in hela dosen, klick för klick. Räkna till tio. Dra ut sprutan. Långsamt. Dutta med bomullstuss och alkogel. Vila lite. Sätta på korken på sprutan. Slänga engångsnålen. Knäppa byxorna.

Blev inte riktigt det scenariot ikväll. Vi skulle inte gå förrän klockan 22 så jag satt och tog det lugnt i soffan med mitt rosévin. Vi hade det faktiskt riktigt trevligt tillsammans när någon plötsligt utbrast att "nu är det dags att dra!".

Shit!!! Är toan ledig?! YES! Fram med handväskan, in på toa och lås dörren för faaaaaan! Stressa, stressa, stressa!!! Inte tappa nålen på golvet nu, skit i alkogel, räcker med lite tvål och vatten. In med skiten, ut med skiten. Nu bankar det på dörren. "Alltså, hallå. Hur jävla länge ska du vara där inne?! Vi ska gååååå nu. Och det är många andra som också behöver gå på toa".
HA! Om ni bara visste vad jag pysslar med här inne. Sticker mig med nålar och lite sånt. Tänk om jag skulle utbrista bara sådär. "Håll käften, och tagga ner för fan. Jag ska bara hormonknarka färdigt!"

Renovering - en ond cirkel

Ivf:en tar fantastiskt mycket av min energi och det är svårt att fokusera på annat. Ofta sitter man och googlar som en sann vill-bli-gravid-nörd. In på samma bloggar, samma forum, samma trådar som alltid. Läser allt om och om igen, präntar in diverse saker att tänka på; vitaminer att konsumera, överstimulering, understimulering, varför vissa får 10 ägg till frysen och varför vissa inte får ett enda som är fint nog att sätta in igen. Älta, älta, älta!!!

Som tur är har jag en hel dröse med uppgifter att lägga fokus och tankar på nu för tiden så jag har i alla fall ingen ursäkt till sambon ifall jag säger att jag inte har något att göra och att jag bara har ivf i skallen. Det är bara att ta en spackel och restaurera loss!

Jag har satt ihop en lång lista, kategoriserad efter rum i lägenheten och med prio ett överst för varje rum, listfreak som jag är. Blir lite snurrig i huvudet av allt som måste göras innan fototagning, innan visning, innan flytt. Det är skönt att ha något att tänka på men samtidigt borde jag kanske ta det lugnt? Fast det är väl inte förrän efter ÄP? Eller? Kanske inte skadar att vila nu heller? Eller? Bäst jag googlar på det!

Backpackerspruta

Ikväll ska vi på fest hos några vänner och sen gå ut tillsammans och se Timbuk på Malmöfestivalen. Det blir sent. FÖR sent för att jag ska vänta med att ta sprutan hemma och sen knalla iväg på fest eftersom jag valt den förträffliga tiden 22.00 att ta mina sprutor på. Och jag hinner inte hem efter festen och konserten för Timbuk, den jävelen, börjar ju inte spela förrän 23.30!

Jag får ta med sprutan helt enkelt. Inget konstigt med det. Tar sprutan i ena handen och vinflaskan i andra så blir det en höjdarkväll! Tackar ivf-gudarna att jag inte ska börja med orgalutran förrän på måndag. Jävla pissespruta rent ut sagt. När jag tar den, då kvider jag fantamig! HÖGT! För det får jag!

Ligger fortfarande kvar på dosen 150 IE, imorgon ökar vi den till 225 IE!

Vad står egentligen IE för? Har så klart googlat men inte ihärdigt nog för att ha ett svar...

fredag 14 augusti 2009

Sprutdag 2, IVF2

Sprutan gick bra idag också. Inga konstigheter. Skönt att slippa det där fixa-med-sprutan-första-gången, 37,5-dos, ut med luften, ny nål och annat skit. Nu var det bara att tuta och köra!

Sprutare = asocial jävel

Efter konserten i folkets park skulle alla andra gå till puben och ta några öl. Men klockan är ju redan 21!

- Ska inte du med till puben?!
- Eeeh, jo, alltså. Nä, men jag körde ju bil hit så jag kan inte dricka öl.
- Men du kan ju hänga med och ta en cola istället!
- Njaaaaaa, alltså.

Vad fan säger man?! "Jag måste hem och ta en spruta i magen för vi kan inte riktigt få barn på egen hand utan måste få hjälp på en klinik. Ja, och första provrörsbefruktningsförsöket gick ju åt helvete så nu kör vi på andra". Har varit riktigt sugen på att bara vräka ur mig något liknande vid flera tillfällen men det är inte riktigt rättvist. Vi har ju själva valt att hålla det hemligt så det är bara att ta skiten och få stämpeln "asocial jävel" framöver.

Undrar om alla tror att jag blivit tråkig hemmafru. Eller trillat ner i en bottenlös depression. Eller att sambon och jag bråkar eller nåt. Jag är ju aldrig med längre. Inte om kvällarna i sprutartider i alla fall....

Hemlig bitterhet

Våra gemensamma vänner vet ingenting om våra gravidplaner. Det är vad jag tror i alla fall för vi har inte berätta något för dem. De kanske misstänker det?! Sneaky bastards i så fall!

Några av mina vänner vet, för att jag valt att berätta för dem. För att jag uppenbarligen behöver kräka ur mig svärdomar och bitterhet mycket oftare än sambon. Mmm, jag behöver lite stöd också. Men jag lägger fokus vid bitterhet för det är det jag är bäst på!

Husköpet verkar också vara lite hemligt, undrar varför? Har vi blivit såna mästare på att ha livsomvälvande hemligheter att vi gör det utan att tänka numera? Eller har vi förlorat behovet av att berätta livsomvälvande händelser för våra vänner? Hur skadad blir man egentligen av ofrivillig barnlöshet och hela den medföljande karusellen? Vi verkar ju bli påverkade på sätt som jag inte direkt räknat med. Undrar hur påverkad man blivit i det undermedvetna? Undrar hur många "hemligheter" jag har från mig själv?! Skador som kommer att poppa upp lite då och då, nån gång i halvåret och fullständigt överrumpla en när man minst anar det. När man står där i den vanliga kassakön på ica för att snabbkassorna gått sönder igen, och försöker betala men korthelvetet inte funkar och kassabiträdet vänligt säger att det kanske är dags att skaffa ett nytt kort, och man vräker ur sig "DET HETER INTE SKAFFA, DET HETER FÖRSÖKA FÅ!!!!!!"

Hustitt = husköp!

Jaha, då var man husägare. Typ. Fan vad knastigt. Det här kom helt oväntat.

Vi stod och tvättade och vaxade bilen, sambon och jag. Det har vi inte gjort sen vi köpte den för ett år sen så det var garanterat dags. Och mitt i det löddrigaste löddrandet ringer mäklaren och säger "Grattis, huset är ert!" Jag höll på att tappa mobilen i hinken med allt det bruna och skabbiga vattnet som vi klämt ur tvättsvampen.

Men det är väl bara att hoppas att huset lever upp till ALLA förväntningar och inte bara här-ska-vår-stora-familj-bo-känslan.

Men jag vill ju ha en stor familj! Jag har alltid drömt om att ha många barn. Fler än två i alla fall! Känns aplångt bort nu. Tänk om jag inte får ett endaste?! Och får jag det så är det fortfarande aplångt till att ha många barn ändå.

Vad var det nu kuratorn sa? Hon som jag valde efter rösten på telefonsvararen. Det finns två på kvinnokliniken och hon lät trevligast. Aningen alternativ och "speciell" när jag väl fick en bild till rösten, men vettig. Hon sa i alla fall åt mig att inte lägga ner energi på "tänk om"-fallen eftersom de bara inträffar i 5% av fallen. Skitsvårt att inte tänka om, men man får väl anstränga skiten ur sig antar jag. Så man får valuta för pengarna! Visst, det kostar bara 200 futtiga spänn, men väljer jag till slut att "vara svag" och gå till en förpestad kurator och "prata ut" så vill jag fan att det ska vara värt det också!

torsdag 13 augusti 2009

Hustitt = husköp?

Sambon och jag var på visning i söndags och en extra gång på samma hus idag för äntligen ÄNTLIGEN verkar det som att vi faktiskt hittat ett hus vi gillar. Eller så har vi dragit ner våra sjuka krav till något som liknar en normal människas standard...vi har letat hus ungefär lika länge som vi har försökt bli gravida. Innan hette det "försökt skaffa barn" men det låter så jäkla avlägset...ett steg i taget. Bli gravid först! Sen blir det snack om barn.

Men nu är det snack om hus. Huset var fortfarande najs, och vi bjöd! Rakt upp och ner, på sms, 2,8 mille. Vadå miljoner? Hundra tusen hit eller dit? Så nu är det nervöst...

Men det slog mig att jag kanske blivit bedragen av mitt mamma-mode. Det är dags för ivf-försök, jag är närmare en graviditet än nånsin, tittar på ett hus och föreställer mig ungar till höger och vänster. Pojkrum, flickrum, lekhörna, myshörna, trappgrind, spjälsäng och babymonitorer överallt. Tänk om jag blivit lurad?!! Tänk om huset känns som mitt drömhus för att jag föreställer mig mitt drömscenario där?

Det snurrar rejält i huvudet nu!

Det gick ju bra...eeeh?

Jag har ju kört hela den här bergochdalbanekarusellen med sprutor innan men lik förbannat var det skitnervöst ändå. Följde jag instruktionerna? trycktes all luft ur? är det rätt dos? är det rätt dag? är det rätt spruta?!!! Tänk om nålen bryts?...

Herre guuuuuuud! Det kom ut en droppe injektionsvätska från hålet i magen! Tänk om dosen blev för låg nu?!!!!

Jag driver mig själv till vansinne, jag fattar det, men fortsätter att vara hysterisk mitt sinne till trots. Är man självplågare så är man...

De hade inte skickat hem mig från kliniken om de inte trodde att jag kan göra det här själv. Jag är ju värsta pedanten for christ's sake!! Om någon fixar det här så är det jag!!! Jag misslyckades ju dessutom inte förra gången, varför skulle jag göra det nu? Vad är statistiken för det egentligen? JA! Jag vet, statistiken har inte riktigt varit min vän på sistone....

Nevertheless, första sprutan avklarad.

Sprutdag 1, IVF2

Det låter onekligen mycket snuskigt och helt klart mycket mer underhållande än vad det faktiskt innebär. Dags att plocka fram sprutkitet! Jag har fått bunkra upp med nya sprutor av både få-sprutt-på-äggen-sorten och se-till-att-de-håller-sig-i-skinnet-sorten. Sätt-igång-ägglossningskavalkaden-sprutorna hade jag redan gott om sen förra pisseförsöket så där är jag på det torra.

Det känns skitskumt att komma ut från apoteket med värsta bautapåsen, fylld till bredden med läkemedel. Som att man är en knarkare eller hypokondriker av väldiga proportioner. Den här gången behövde jag i alla fall inte pröjsa för påsen, det åtgärdade vi redan vid det första ivf-försöket då kalaset gick på 1800 kr eller var nu slipp-att-betala-gränsen går.

En ny blogg har skådats på internätet

Nu har jag äntligen bestämt mig för att börja blogga om den här misären. Resan mot ett plus! En resa som hittills varit lång och tuff. Där hoppet om att nån gång bli föräldrar är det enda som styr oss framåt. För resultaten hittills har inte varit så festliga.

IVF är en del av våra liv just nu och det ligger mycket fokus på att bli gravida. Hoppas att ni gillar min blogg och lär er något om hur det är att vara ofrivilligt barnlös och att kämpa som fasen för att få det där efterlängtade plusset.

Kanske leder bloggen i slutändan till att det här med barnlöshet lyfts upp och människor börjar förstå att det inte alltid är så lätt och att världen vi lever i är någon man kanske måste vara beredd på. Livet är inte rättvist och i vårt fall inte en dans på några som helst rosor...