På måndag!

Då mina vänner, då blir det FET om det vill sig väl. Slemhinnan såg fin ut, 11mm!

Så, klockan 16 på måndag ska jag hit igen. Vi har ju bara ett stackars litet embryo så det finns så klart en överhängande risk att det inte blir något. Klarar det inte upptining så ringer de från kliniken innan lunch. Kommer att bli en tuff förmiddag på jobbet...

Tack för alla tummar!!!

Vill du ha en påse till det?

Det kändes verkligen lite som att vara och shoppa när vi var på Cura-kliniken i Malmö idag. Fick så mycket grejer!!! =)

Ny läkartid!

När vi fick den förra tiden bad jag dem att höra av sig ifall de fick ett återbud eller liknande, och imorse ringde telefonen 8:20. Jag, som fortfarande låg och sov!!, vaknade med ett ryck och knappade frenetiskt på den röda knappen på telefonen för att stänga av alarmet som jag trodde gått igång. Sen, efter några sekunder, såg jag att jag hade ett missat samtal från kliniken.

Ringde upp dem, väntade lite i kö, kom till Cura-kliniken (inte ivf, utan allmänna cura-kliniken) där de var en aning otrevliga (jag kan väl inte veta att om ett visst nummer står som missat i min telefon så är det inte dit jag ska ringa...utan jag ska veta att ivf-kliniken har ett eget nummer. Som inte syns när de ringer.)

Kom fram till rätt klinik till slut och där var de som vanligt mycket trevliga. Ett återbud på torsdag i nästa vecka gjorde alltså att vår läkartid blev bakåtflyttad med fyra dagar. Så nu är det bara sex dagar kvar. Kommer gå fort som fasen =)

Läkartid på Cura

De hade tyvärr inte så många lediga tider så vi ska inte dit förrän den 30/8. Visserligen bara en och en halv vecka tills dess och det borde inte innebära några problem för att få sätta igång med en behandling i mitten på september. Men lite störigt att vi inte fick till en träff nu när vi fortfarande är på semester.

Hoppas de inte tycker man är konstig på jobbet som smiter iväg på läkarbesök mitt på dagen efter att ha jobbat i bara en vecka. Men alla måste väl gå på läkarbesök ibland? Sen att vi gör det hutlöst ofta är en helt annan femma =)

JA - Precis så!

Nu har jag kommit ännu längre på min lista. Igår fixade jag en remiss för blodprov ang. glutenintolerans på labbet i stan. Laktosintoleransremiss tyckte han inte jag skulle få för det var så enkelt att kolla själv om man hade. Genom att hålla sig borta från laktos i två dagar och sen dricka två glas mjölk. Om man mår dåligt då så är man laktosintolerant. Har ni som funderat på att kolla er för laktosintolerans fått det här tipset av era läkare? =)

Sen åkte jag till Cura-kliniken i Malmö. Inga problem att hitta men jag hade lite svårt att hitta till receptionen eftersom det bara var ett skrivbord inne på ett av deras lab =) Men där presenterade jag mig i alla fall för en sjuksköterska, pratade en stund om vår situation och hon började leta tid för samtal med läkare. Under tiden satt jag i väntrummet och skrev jag upp alla våra uppgifter, adress, telefon osv. Då kommer hon ut till mig och frågar om vi gjort kromosomanalys! =) Ja, det var helt otroligt. Något som jag fått pressa den andra kliniken på, något som de själva verkligen inte tagit upp, det frågar hon mig om redan innan jag 'börjat' hos dem.

Jag blev storförtjust på direkten! Precis så vill jag att de ska göra. Komma med frågor och tips på vad man skulle kunna förändra, prova på. Hoppas det fortsätter på den här banan. Oavsett så kommer nästa försök att ske på Curakliniken istället för Öresundskliniken.

Läkaren från Öresundskliniken fortsatte att svara på mina frågemail. I det senaste jag skickade hade jag nog lite annan ton och ställde honom mer mot väggen och frågade om långtidsodling var något han kunde tänka oss i vårt fall, frågade lite om prednisolon och trombyl och fick följande svar:

- Långtidsodling. Vid tex enbart två delade embryon dag 2 ej ngn vits att odla till dag 5. Annars ok att gå vidare.
- Menopur. Kan möjligen ge bättre kvalitet men risk för färre ägg jmfrt m. Gonal-f.
- Trombyl/Prednisolon. Kan troligtvis ej skada, kan möjligen hjälpa. Upprepade studier ger inget säkert stöd för förbättrat resultat. Ok att ta om paret önskar.


Såhär tillmötesgående har han aldrig varit innan. Så om vi återvänder till Öresundskliniken nån dag har jag ett bra underlag.

Kromosomanalys - frågor!

Jag behöver lite input av er som gjort kromosomanalys för jag blev lite besviken när läkaren på kliniken sa att vi får betala 3800 kr per person för analysen.

- Gjorde ni det via er klinik eller kanske rentav på kliniken?
- Fick ni betala för analysen själva?
- Hur mycket kostade det?
- Var det kliniken som tog upp det eller ni själva?

Måste vara mysigt...

...att jobba på ett ställe där man har den här skylten på cykeln:

Har jag berättat...

att vi var på samtal på kliniken i förra veckan?

Det var vi i alla fall. Fick komma in på läkarens kontor och prata, där har vi aldrig varit innan. Han hade också MacBook, fast en vanlig och just då kändes det lite gött att jag hade en MacBook Pro =) Även om jag egentligen borde sparat pengarna till höstens räkningar som kommer att bli jobbiga eftersom vi inte kommer att ha några jobb. Men skit i det nu.

Vi pratade om graviditeten, att embryot faktiskt fastnade den här gången och att det var ett stort framsteg. Att vi under nästa behandling skulle försöka kopiera så mycket som möjligt för att uppnå samma goda resultat. Jag tror ju mycket på att anledningen till varför det äntligen fungerade berodde på att ett av embryona hunnit dela sig till 6 celler eller till och med 8. Jag vill fortfarande att det ska utföras långtidsodling på mina ägg men kliniken verkar inte fatta. Jag får jobba lite på att övertala dem igen. Tror att vi kommer att ge dem en chans till i alla fall.

En menscykel mellan två försök är vad som rekommenderas, och det är så vi har kört på förr. Nu kommer vi ta en månads extra paus och sätta igång i juni. Tror jag i alla fall. För att vi faktiskt ska kunna planera så behöver jag ju få ägglossning. Den har inte inträffat än. Bör jag bli orolig? Ni som varit med om missfall, kom äl som vanligt efteråt?

Nu ÄR jag gravid!

Fick svar från kliniken angående blodprovet lite senare idag och det såg helt normalt ut!!!

Fy fasen vad lättad jag är. Det är alltså inte lätt att tro att man lyckats när man kämpat som en gnu i oändligt många månader och misslyckats lika många. Jag trodde ärligt talat det skulle vara lättare. Jag har fnyst lite grann åt de som blivit gravida och sen omedelbart börjat oroa sig, och tänkt att 'Fan, de har ju fått ett plus, kan de inte bara vara glada för det?'. Men jag förstår precis hur det känns nu. Hur jäkla svårt det är att slå undan tankarna om att 'det skiter sig säkert', det har det ju gjort hittills.

Fast nu ger jag mig. Säger kliniken att allt är normalt, då tänker jag tro på det också. Nu är jag gravid tills det är dags att passera nästa milstolpe. Och det är ett VUL onsdagen den 5/5, alltså om lite mer än två veckor. Vansinnigt långt bort, men jag ska njuta fram tills dess och tacksamt invänta alla trevliga besvär som en graviditet innebär. Är inte alls sugen på den där ölen längre, men lite illamående hade suttit fint =)

Jag förstår inte hur ni står ut med mitt tjat och gnäll och nervositet och tjat och svammel och tjat. Men det är kanske är befogat att vara knäpp efter den resa jag gjort och den resa jag just påbörjat. Ni kanske tycker att det är ok. Joanna är lite knäpp. Men hon får vara det...det är ok.

Väntar på svar

Tillbaka från blodprovet. Åkte hem istället för tillbaka till jobb. Kändes inte så lönt att åka till kontoret och jobba i en kvart.

De var supersnälla på kliniken. Frågade hur jag mådde, och var genuint intresserade av mina svar. Och de förstod absolut min oro. Inget konstigt alls när man har kämpat så länge. Då är det svårt att tro att man nått ända fram.

Samtidigt försökte de förklara för mig att det här inte alls behöver betyda något. Alla är olika och det är många saker som spelar in. 'Klart det här ska funka' sa Anki som vanligt =)

Så nu väntar jag. Det är ett helvete. Jag är ett endaste samtal ifrån glädje eller ångest. Kanske får jag inget vettigt svar alls...vad vet jag. Måste kanske lämna fler blodprov...

Ska få svar idag eller eventuellt imorgon bitti. En stor stark hade suttit fint nu.

Nä, gott folk

Testet kändes inte direkt starkare. Trots att jag höll mig i 4 timmar. Vet inte om det är lika starkt eller svagare...det lutar åt svagare.

Ni kan få avgöra själva. Inte samma ljus eller vinkel så det är kanske svårt att se.

Ringde till kliniken, berättade om plusset och påpekade hur orolig jag är och att jag vill ta ett blodprov och de gick faktiskt med på det utan att det krävdes längre övertalningar =) Superskönt. Underbara klinik, idag är jag lyrisk över hur snälla de är. Så nu ska jag susa iväg till Malmö och mäta hcg-värde.

Fan alltså om det här ska skita sig redan...

Håll tummarna igen är ni snälla!

Och så tar vi ett snack

med kliniken. Ringde dit och de är så hjälpsamma så man nästan smälter fast i luren.

Jo, jag är överstimulerad. Typiska symptom hade jag och det är JÄTTEviktigt att jag tar det lugnt just nu. Mitt jobb är ju inte så fysiskt ansträngande men Anki på kliniken tyckte ändå att jag skulle åka hem ungefär omedelbums. Borde ha varit sjukskriven igår och i förrgår också men dum som man är tror man att det bara är att knata iväg till jobbet, hur ont man än har. Jag hade fel.

Så nu är jag hemma och vilar i soffan. Har även fått order om att ringa in till kliniken och rapportera om mitt tillstånd minst en gång varje dag. Hoppas det blir bättre av vilan. Känns som att jag har magont och astma på samma gång.

Så här var jag tvungen att göra med byxorna idag. INTE normalt!

Kliniken

Vet inte om det är rätt beslut eller inte. Jag vet ingenting längre känns det som. Men jag och A beslutade i alla fall att köra ett försök till på Öresundskliniken. Det blev ju en del förändringar igen i min behandling med en massa tillskott som jag aldrig haft innan och kanske kommer det att göra susen?

När jag pratade med Anki på kliniken igår så berättade hon även att de haft ett möte om just mitt fall och det fick mig att känna mig mycket tryggare. Att det inte bara är Fredrik som bestämmer vad som ska göras i mitt fall utan att alla läkarna diskuterar det tillsammans.

Jag ska få mitt schema och nya recept hemskickade och så startar jag nog med sprutorna bara nån dag efter att jag kommit hem från semestern! =) Peppad och utvilad!

Men jag är så jäkla rädd att jag tagit fel beslut. Att jag borde byta klinik (vet inte till vilken dock, har än så länge inte blivit positivt överraskad av någon...)
Vad tycker ni? Är jag korkad som väljer att stanna?

Fredag!

Och äntligen snnart helg! =)
Jag har mailat kliniken i Falun och väntar spänt på svar. A tycker att vi ska fortsätta på Öresundskliniken eftersom vi tog fram en ny modell för nästa behandling som han hoppas på. Jag har även kontaktat Curakliniken i Malmö som tillhör samma organisation som kliniken i Falun men återigen blir jag besviken av bemötandet.

Jag mailar och skriver att vi precis misslyckats med vårt fjärde försök och jag undrar lite om deras rutiner och vad som krävs för att långtidsodling ska komma på tal.

Hade jag jobbat där hade jag svarat något i stil med: "Vad tråkigt att ni inte har lyckats efter 4 försök. Kriterierna är många när vi tar beslut om långtidsodling är ett alternativ, men kanske vill ni komma hit så kan vi ta ett samtal och komma fram till ett beslut tillsammans. Vi vill gärna försöka hjälpa er".

Istället får man svaret: "Det som avgör är antal behandlingar, kvalitet på äggen och hur många som blir befruktade. Minst fem måsta vara befruktade för att odla vidare till dag fem." Och där tog det slut...
Är inte det lite konstigt?

Så nu vet jag inte riktigt hur eller vad vi ska göra. Tänker ta mig en riktig funderare i helgen =)

Igår skulle vi börja med att sätta upp våra garderobsskjutdörrar men kom fram till att det inte var så enkelt som vi hoppats på. Det ena problemet efter det andra dök upp och till slut var vi så matta att vi gav upp och gick ner och tittade på OS istället.

Håller tummarna extra hårt för Åsa som är på ÄP på Öresundskliniken idag. Kom igen nu Åsa! Heja heja! =)

Och, förresten! Inatt svettades jag aningen mindre och slapp byta om mitt i natten, vända på täcket och ligga på en handduk. För det har jag fått göra de senaste 5 nätterna - URK!

Mer kött på benen?

Ja, det vet jag inte.

Mötet på kliniken var...intressant. Återigen kan jag konstatera att jag är en expert på att känna igen vilka människotyper som jag passar bra ihop med. Jag gillade inte Fredrik från första början när jag träffade honom för ett antal månader sen och idag fick jag det verkligen bekräftat. Nu tar jag säkert allting alldeles för personligt och hade jag gått ditt med en annan sinnesstämning och inte med 4 misslyckade ivf-försök bakom mig så hade jag kanske inte brytt mig så mycket. Men fy faaaaaaan vad jag irriterar mig på denna människa!

Orkar ni läsa mitt tjat är ni välkomna. Andra kan sluta läsa nu för jag befarar att det här inlägget kommer att bli rekordlångt.

Det gick rent åt helvete från första början för så fort vi kommit in på rummet och satt oss ner så tittade han på oss och sa:
- "Jaha, ni hade några frågor?"
Bara där var jag sugen på att säga "Är du dum i huvudet?". Men det gjorde jag inte. Men vad är det för läkare egentligen, som efter att patienten bett om ett möte för att den 4:e behandlingen misslyckats, inleder mötet på det sättet? "Vad synd att det inte gick den här gången heller", "Usch, jag förstår att det måste vara jobbigt", "Vad bra att ni ringde, nu ska vi se vad vi kan göra för att förbättra chanserna ytterligare" Vad som helst av detta hade varit acceptabelt. Men människan är ju som en empatilös robot. Både jag och A blev helt ställda. Det kändes nästan som att vi skulle behöva be om ursäkt för att vi kom dit och tog upp hans värdefulla tid. Det kändes verkligen jättetråkigt att få det bemötandet.

Sen började jag ställa alla mina frågor.

- Varför funkade det inte denna gång?
Det kunde han inte svara på som vanligt.
 - Vad är förutsättningarna för att långtidsodling ska göras och har vi dessa?
Äggen måste vara av liknande kvalitet och efter två dagar så ska man inte direkt kunna avgöra vilket/vilka ägg som är starkt bättre än andra. De ägg som vi har satt tillbaka har dock varit av väldigt bra kvalitet och därför har inte långtidsodling varit ett alternativ.
- Om inte, vad kan man göra för att förbättra möjligheten för långtidsodling?
Den här frågan ställde jag inte för jag blev så arg att jag nästan började skaka.

Här började nämligen läkaren Fredrik känna sig "anklagad" eller nåt. Jag förstod aldrig riktigt varför han blev arg, (det var det jag uppfattade honom som i alla fall). A tyckte inte han verkade så arg dock...men men.
Han sa att jag inte kan ställa den typen av professionella frågor/önskemål eftersom jag inte har utbildningen det kräver att veta vilken innebörd allt har. Att jag ska hålla mig till mitt så sköter han det medicinska. Då kontrade jag med att allt jag kan göra är just att ställa frågor. Jag vill förstå hur saker och ting fungerar, jag vill få det bekräftat att misslyckandena inte beror på att jag har nyst för mycket, jag vill vara säker på att jag har gjort allt i min makt för att få så goda förutsättningar som möjligt, och så blir man "satt på plats" av läkaren istället. 

Vi pratade nog förbi varandra ett par gånger tror jag, jag var ju upprörd så klart. Men i såna här fall så ligger det väl i läkarens ansvar att förstå hur en person mår som är i min situation. Att man kanske säger saker som man inte har riktig koll på, att man är ett nervvrak som griper efter halmstrån. Inget som han ska ta illa upp av och bli arg över. Han borde ju för fanken ha förståelse för varför jag ställer en massa frågor och att jag bara vill bli gravid. Det är det ENDA jag vill med mina frågor.

Jaja, sen verkade vi äntligen komma förbi det där och jag tog mod till mig och fortsatte att ställa mina frågor men jag fick verkligen tänka på att vara försiktig och så ödmjuk det bara gick för att han inte skulle känna sig trampad på tårna. Mycket ska man behöva tänka på när man är ofrivilligt barnlös. Allt annat djävulskap är nämligen inte nog...nu ska man passa sig för att inte göra läkaren arg också.

- Varför får vissa Trombyl utskrivet och är det något för oss?
Eftersom du börjar blöda så tidigt och Trombyl är blodförtunnande så är detta inget alternativ. (Det köper jag)
- Tror ni akupunktur er skulle kunna hjälpa?
Den här frågan kände jag inte alls för att ställa. Dels för att jag var arg och dels för att ni är så många som har skrivit att det borde vara någon som studerat kinesisk akupunktur och eftersom jag redan provat den kinesiska och lite"råare" akupunkturen så vet jag att den inte är något för mig.
-  Vilken inverkan har ämnesomsättningen på om man lyckas eller inte?
Den här glömde jag bort. Men ifall den har något att göra med FSH så ställde jag den frågan istället. Och de kollade FSH på mig i januari förra året när vi gjorde utredningen och då var värdena normala. Men jag fick honom i alla fall att ta blodprov på mig igen. Varför jag skulle behöva övertala honom förstår jag inte. Mycket handlar ju om att jag vill känna mig säker på att alla gör allt de kan för oss och då borde de på direkten erbjuda att ta en massa nya blodprover på mig bara för att lugna mig så att jag får lite ro i kroppen, även om de tror att alla mina värden är normala.
- Finns det något annat ni kan utreda? Göra fler tester?
Samma som ovan.

Sen frågade jag honom vad han ansåg. Om vi borde ge upp. Och självklart frågar jag honom ur ett medicinskt perspektiv, för han kan ju inte svara åt mig vad vi vill, hur vi känner och vad vi klarar av rent psykiskt och ekonomiskt. Men han börjar istället prata med mig om vad man som par klarar av,att alla par är olika, och chatter på familjeliv och skit som jag inte förstod vad det hade med våra chanser att lyckas att göra. Där blev jag väldigt sugen på att snäsa åt honom och säga, "Håll du dig till det medicinska så sköter jag mina känslor själv tack!". Men det gjorde jag så klart inte. Slutade att lyssna och väntade tills han var klar och frågade på nytt igen men med betoning på om vi ur ren medicinsk synvinkel borde ge upp eller om våra chanser fortfarande är goda. Han tyckte gott vi kunde fortsätta. Så vi diskuterade fram vilka åtgärder man kan göra för att ytterligare försäkra sig om att ett embryo har bäst förutsättningar för att fastna.

I så fall skulle jag få tillskott av östrogen för att stimulera livmoderslemhinnan att bli ännu tjockare och mottagligare. Och så skulle jag ta en halv ovitrelle varannan dag efter ÄP. Vet inte vad det hjälpte, får höra med A sen om han uppfattade det. Men nu när jag tänker efter så kommer det ju att bli väldigt svårt att ta ett gravtest om jag ska ta ovitrelle hela ruvarperioden. Någon som gjort nåt liknande?

Vi kom fram till att jag kan slippa ta progesteroninjektionerna eftersom de inte direkt påverkat mensen märkbart. Speciellt som den gav sig till känna så jäkla tidigt den här gången. Så under nästa behandling blir det i så fall vagitorierna igen. Och den långa metoden med spray resulterade inte heller i många fler ägg så nästa gång blir det korta metoden igen. Skönt.

Om vi fortsätter här på kliniken så kör vi nog igång direkt på nästa mens, om en månad alltså. Precis när A kommit hem från sin snowboardsemester. Men jag kanske borde maila Falun och fråga vad de tycker i alla fall.

Anki kom och tog blodprov på mig och frågade hur mötet gick och jag kände hur varm jag blev i ansiktet och hur otroligt upprörd jag var fortfarande. Jag berättade att jag var besviken på Fredriks bemötande och att jag tyckte det var tråkigt att bli behandlad på ett så likgiltigt sätt när man redan mår så himla dåligt. Och då blev det väldigt svårt att hålla tårarna inne, så de bara rann och rann ner för kinderna på mig. Och Anki var lika underbar som vanligt. Hon gav mig en näsduk och frågade om vi ändå inte kom fram till något bra på mötet. Och att det här med empati och personkontakt kanske inte är några av Fredriks bästa sidor. Hon tyckte att jag inte skulle bry mig om honom utan istället vara stolt över att jag är så stark och att jag kämpar och vill så mycket. Att jag undersöker och tar reda på allt jag kan komma över och att jag är så aktiv i den här situationen. Och att Fredrik, trots allt, är en jätteduktig ivf-läkare. Och lite smidigt gick hon över på frågor om semestern i Thailand och hur skönt det kommer att bli och att jag får en chans att ta igen mig. Och att "det är väl klart att ni ska ha barn".

Alltså ärligt talat, hade inte barnmorskorna varit så underbara och omtänksamma på kliniken hade jag aldrig velat gå tillbaka dit. Men jag kanske kan nöja mig med erfarna och kompetenta läkare utan varken empati eller patientförståelse när det finns så många underbara barnmorskor runt omkring som kan få mig att må bra igen?

Jo förresten. Det blev så klart problem med nålen också så hon fick sticka flera gånger och byta nål för den första var kass och på den lilla stunden hann jag bli både svettig och illamående, ovanpå allt annat. Typiskt...

Orkade ni ända hit? Otroligt :)
Jag är i alla fall helt matt efter att ha skrivit detta jumboinlägg.

Tipsen

Jag har ju fått hur många tips som helst och det är många som delat med sig av sina historier. Vill bara säga att jag verkligen uppskattar det. Tänkte skriva ihop en lång lista på allt jag vill fråga om på kliniken. Allt jag fått tips från er om att kolla upp eller prova på.

Här kommer den:

- Varför funkade det inte denna gång? (Har visserligen aldrig fått svar på den frågan och förväntar mig det inte direkt nu heller. Men fråga tänker jag göra ändå!)
- Vad är förutsättningarna för att långtidsodling ska göras och har vi dessa?
- Om inte, vad kan man göra för att förbättra möjligheten för långtidsodling?
- Varför får vissa Trombyl utskrivet och är det något för oss?
- Tror ni akupunktur er skulle kunna hjälpa? (Jag har ju gett akupunkturen flera försök redan och jag mådde SÅÅÅ dåligt. Men kanske är barnmorskorna på kliniken lite försiktigare?)
-  Vilken inverkan har ämnesomsättningen på om man lyckas eller inte?
- Finns det något annat ni kan utreda? Göra fler tester?


Har jag missat något? Hör av er innan 11 i så fall för sen bär det av mot Malmö i en rasande fart! =)

Nya tag med rasande fart

Idag kom mensen igång på riktigt. Men det var ju väntat, det har molat i magen ordentligt de senaste dagarna och det rosa och bruna i förra veckan tydde ju på att något var fel.

Tack allihopa som fortsatt hoppas för oss. Känns skönt att ni gör det när mina krafter tar slut. Men nu är det dags för nya tag!

Jag har återfått lite krafter nu. Eller om det bara är jävlar anamma, det vet jag inte. Men jag är både arg och taggad. Det här SKA funka, jag tänker inte ge mig än. Ringde till kliniken precis, berättade som det var, försökte diskutera en massa men både jag och barnmorskan kom fram till att det nog var bäst att vi pratade med en läkare ändå. :)

Först ville hon boka in oss i v.9 men då är ju jag på semester och jag vill reda ut det här innan. Och v.8 har de bara en läkare så då gick det inte. Så jag fick se till att de kunde klämma in oss imorgon eller på fredag och till slut gick det. Så imorgon ska vi dit och så ska jag tala förstånd med dem! "Ställa dem mot väggen" som många av er har skrivit i era kommentarer =)

Jag vill ha det här utrett med en ny handlingsplan så att jag kan semestra i lugn och ro!

Så orkar ni får ni gärna hålla tummarna för att vi kommer fram till något vettigt på mötet med läkaren imorgon. Men är ni trötta på att hålla tummar nu så förstår jag ;)

Kliniken den går upp och ner...

doda, doda...

Ringde nu på eftermiddagen eftersom vi kom överens om att jag skulle ringa efter helgen. Dagens barnmorska var mer hoppfull och sa dessutom att en förkylning definitivt inte kan påverka om embryot fastnar eller inte, speciellt inte om jag inte har feber (för det har jag i princip aldrig). Dessutom så kvittar det om jag nös 100 gånger en av mina förkylningsdagar. Jag hade lika gärna kunnat nysa 1000 gånger, det hade inte gjort nån skillnad. Jag ska fortsätta ta progesteron till testdagen nu på fredag...

Så nu känns det lite bättre. Nu vet jag att jag inte har mig själv att skylla och att jag antagligen inte har onaturligt starka muskler där nere som gör att varje potentiellt frö mosas när jag hostar, nyser eller bajsar.

Sen tror jag inte att vi lyckats i alla fall eftersom det visade negativt i lördags och eftersom min mens alltid börjar med färgade flytningar. Den enda gång jag faktiskt blivit gravid (och då var jag det i drygt en vecka med ett vansinnigt svagt plus) fick jag inte ens en tillstymmelse till färgade flytningar eller mens. Det kommer att vara mitt tecken, mitt säkra kort, den gången vi faktiskt kommer att lyckas. Då kommer mensen att lysa med sin frånvaro ända fram till testdagen då jag kommer att få se mitt efterlängtade plus.

Så nu tänker jag faktiskt inte bry mig så mycket mer om det här. Säger jag bara förstås, när man kommer hem och det är mörkt ute och man tittar på det där datorrummet som man så gärna hade gjort om till barnrum så är det inte så lätt att hålla modet uppe och tårarna inne. Men jag tänker tamejfan försöka!

En timme och 30 min kvar

De har inte ringt än och vid det här laget måste det ju bara betyda att allt är ok. Men ändå är jag så nervös att jag nästan klättrar på väggarna.

Värdet är oförutsägbart så vi måste nog åka tidigare än vanligt....måste hinna dit i tid. Herre jävlar, tänk om vi får tillbaka två embryos idag? Jag blir så klart glad om det bara blir ett, men det hade känts som en välbehövd förändring med två. Lite nytt hopp.

Tack för era förstoppningsfixartips förresten =) Gick "bajsgången" en runda och det hjälpte lite. Har inga katrinplommon hemma tyvärr...har proppat i mig russin istället. Men kanske gör det ingen skillnad för ET-ingreppet om jag inte bajsat på flera dagar? Någon som vet?

Nu gäller det snart tjejer!!! Om ett par timmar kommer jag kanske att vara ruvare igen. Vet att ni håller tummarna allihopa, men håll dem allt vad ni orkar nu. Sen lovar jag att ni ska få vila dem ett tag! =)

Inget samtal

från kliniken än så länge. Nu har de bara halva morgondagen på sig. Och sannolikheten att det har skitit sig är väl liten om de inte ringt idag? Undrar hur statistiken ser ut egentligen. Vilken dag ringer de oftast, dan innan eller samma dag som ET?
Det känns bra, även om jag varit orolig under dagen. Berättade för A när han kom hem från jobbet att de inte har ringt samtidigt som jag försökte studsa upp och ner (går inte riktigt än, är fortfarande öm och lite annat som jag tänkte prata om senare. Ja, ämnet kräver faktiskt ett eget inlägg....)

A förstod inte vad jag menade och frågade:
- Varför skulle de ringa?
- För att berätta ifall det skitit sig.
- Ja, men det kommer det ju inte göra. Så det är ju klart att de inte har ringt.

Hur han kan vara så säker förstår jag inte. Men det smittar av sig i alla fall och nu är jag lugnare. Väldigt mycket lugnare än förra gången då de bara fick ut tre ynka ägg. Ska försöka hitta på något att göra imorgon som håller mig aktiv ända till ET. Funderar på att rensa datorn, flytta över allt jag vill spara till min externa hårddisk och sen formatera om skiten. Den är slö och gaggig som en gammal pensionär. Om ni har några andra tips på tidsfördriv så tar jag tacksamt emot dem. Surromamman har ju redan tipsat mig om att dricka en liter ananasjuice om dagen under ruvningsperioden så att jag får annat att tänka på :)

Tack igen till alla er som håller tummarna. Den här gången tror jag faktiskt det hjälper! =)