Våra gemensamma vänner vet ingenting om våra gravidplaner. Det är vad jag tror i alla fall för vi har inte berätta något för dem. De kanske misstänker det?! Sneaky bastards i så fall!
Några av mina vänner vet, för att jag valt att berätta för dem. För att jag uppenbarligen behöver kräka ur mig svärdomar och bitterhet mycket oftare än sambon. Mmm, jag behöver lite stöd också. Men jag lägger fokus vid bitterhet för det är det jag är bäst på!
Husköpet verkar också vara lite hemligt, undrar varför? Har vi blivit såna mästare på att ha livsomvälvande hemligheter att vi gör det utan att tänka numera? Eller har vi förlorat behovet av att berätta livsomvälvande händelser för våra vänner? Hur skadad blir man egentligen av ofrivillig barnlöshet och hela den medföljande karusellen? Vi verkar ju bli påverkade på sätt som jag inte direkt räknat med. Undrar hur påverkad man blivit i det undermedvetna? Undrar hur många "hemligheter" jag har från mig själv?! Skador som kommer att poppa upp lite då och då, nån gång i halvåret och fullständigt överrumpla en när man minst anar det. När man står där i den vanliga kassakön på ica för att snabbkassorna gått sönder igen, och försöker betala men korthelvetet inte funkar och kassabiträdet vänligt säger att det kanske är dags att skaffa ett nytt kort, och man vräker ur sig "DET HETER INTE SKAFFA, DET HETER FÖRSÖKA FÅ!!!!!!"
fredag 14 augusti 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar