Gråt tills du kräks

Går och köper glass. Massor med glass. Och bullar. Och en festis. Äter och äter och äter, trycker i mig allt samtidigt som jag tittar på Private Practise där minst 20 min av alla avsnitt handlar om små bebisar. Om människor som inte kan få några, om såna som får men som inte vill ha dem eller om små bebisar som dör för att ingen bryr sig om dem.

Och jag gråter. Gråter för att jag låter mig själv påverkas av en jäkla tv-serie, gråter för att jag känner mig så misslyckad och jag gråter för att jag har ätit så mycket att jag skakar av kväljningarna. Jag mår så dåligt av all skitmat som jag tryckt i mig att den står mig ända upp i halsen. Och sen gråter jag ännu mer för att kväljningarna gick över i kräkningar när jag grät och skakade som allra mest.

Jag gråter för pengarna som vi kommer att slänga i sjön för alla försök som vi kommer att misslyckas med. Gråter för att våra föräldrar vill hjälpa till och bidra med pengar trots att jag innerst inne känner att jag inte kommer att kunna ge dem några barnbarn. Gråter inför den dagen då vi bestämmer oss för att ge upp.

Jag gråter för att jag snart kommer att stå helt utan vänner. För så fort någon annan blir gravid så kommer vänskapen att dö ut och jag kommer att bli ensam. Och jag gråter för att jag inte kommer bry mig. Jag gråter för att jag kommer att välja att vara bitter och barnlös än att fortsätta att vara vänner.

Jag gråter för alla er som jag svikit den här gången och jag gråter för att jag inte kan ge A ett barn.

Jag gråter för att det inte hjälper. Hur mycket jag än lyckas gråta idag så har jag inte gråtit färdigt för den här gången.

Mitt pyre förtjänar att jag gråter mig sönder och samman. För vad är jag för mamma egentligen som inte kan behålla mina pyren i magen?

Fjärde gången gillt kanske?

Började dagen underbart med frukost nere på stan och en promenad i det mysiga höstvädret. Till och med solen tittade fram en stund.

När vi kom hem blev dagen genast sämre. Gick på toa och där kom det. Det där bruna som alltid kommer innan mensen :( Tog ett test som visade minus såklart och under resten av dagen har mensvärken kommit smygande. Allt det där hoppet och positivismen jag har haft var visst inte till mycket nytta.

Och alla era tummar som blivit blåa av allt hållande, det var ju också helt meningslöst :( Ni borde ju hållt dem för någon som har en chans att lyckas.

Pissedag idag alltså. Uppgiven, ledsen, misslyckad, värdelös, kass, förtvivlad och alla andra dåliga ord. Så känns det just nu. Helvetet tar visst aldrig slut...

Ruvardag 12, IVF3

Middagen var jättebra, fantastiskt god mat. Sen skulle vi spela spel och det var mindre roligt (ja alltså spelet var ganska kul, men allt annat runtomkring var jobbigt...). Jag dricker ju ingen alkohol under ruvarperioden och eftersom de andra drack (och ganska mycket) så blev det ett jävla liv och gnäll och jag blev bara så trött. Tror det beror på hormonerna också och för att jag är så nervös över resultatet...

Kvällens symptomsammanfattning:
- svullna bröst med jättetydliga ådror!
- huggande/stickande smärtor i livmoderområdet
- lite illamående under dagen (hjälpte att äta dock och ta bort den hårt knutna scarfsen runt halsen)

Jämförelse med IVF2.

Fortfarade safe!

Det känns helt otroligt. Nu har jag gått om mig själv på riktigt. Inga blödningar, ingen mensvärk, ingenting...märkligt.

Dagen har gått vansinnigt fort, har haft mer att göra på jobbet idag än hela förra månaden räknat tillsammans. Men det är skönt för jag har inte hunnit tänka på det här med symptom alls idag. Och nu är det kvällen och jag är fortfarande safe. För två ivf:er sen, på den här dagen, stod jag hemma på balkongen när A kom hem från jobbet och grät. Jag kände mig så misslyckad. Och på hans födelsedag dessutom...

Men idag känns det hundra gånger bättre. Nu ska jag bara överleva till tisdag. Det är mitt nya mål. =)
(Såvida jag inte tjuvtestar på söndag eller nåt)

Tack för att ni håller hoppet uppe allihopa!!!!

Ruvardag 10, IVF3

Äntligen lider dagen mot sitt slut! Och inga tecken på misslyckande än. Inte en tillstymmelse till blödning. Vet inte om jag vågar säga det, men det känns hoppfullt. Det känns positivt! Men ändå känns det ungefär på samma sätt som tidigare gånger, precis innan det blivit kass...

- Ömma och svullna bröst (fortfarande tydliga ådror)
- Huggande smärtor i livmodern (lite som mensvärk ibland, lite som molvärk ibland och ibland bara som hugg)
- Har haft lite yrsel när jag rest mig
- Lite kass i magen

Kan vara inbillning och kan vara progesteronet som spökar. Men kanske, kanske är det pyret som vill säga hej. =)

Jämförelse med IVF2.

Det snöar!

I skåne. Väldigt lite, knappt att det syns, men det snöar! =) Svinkallt är det också och jag höll på att blåsa bort under lunchen. Och samtidigt som jag skriver detta inlägg så verkar snön ha övergått till regn. Och nu är det snö igen...

Medan vädret bestämmer sig kan jag meddela att det fortfarande finns hopp. Rumpan kliar som faaaaan dock och jag funderar starkt på att ta ett foto på mina blåmärken och blogga det. Ser helt sinnessjukt ut. Men jag får ta några provbilder först :)

Kan för övrigt också berätta att trots att jag varit på toa och ja, bajsat, 4 gånger de senaste två dagarna så har jag ingen mens i sikte. Fanskapet kommer annars alltid i samband med toalettbesök av denna sort.

Jag räknade fel...

Fan också. Var så jäkla nöjd med att gårdagen var över men när jag började räkna på det igen kom jag på att jag räknat fel med en dag. På BÅDA ivf:erna!

IVF1 sket sig på eftermiddagen ruvardag 11 och IVF2 på morgonen ruvardag 10. Detta betyder i och för sig att jag är förbi IVF2 nu istället så det är ju alltid nåt. Men störigt allt som allt ändå. Känns som att jag får leva om hela gårdagen. Får se till att ha mycket att göra på jobbet så att dagen går oändligt fort. Om jag blinkar tillräckligt hårt så kanske det redan är fredag morgon? =)

Men ok, det är bara att kämpa sig igenom den här dagen. Igen.

Ruvardag 9, IVF3

- Brösten är stora, svullna och ömma
- Huggande smärtor mot underlivet
- Ingen blödning än!!! =)

Har en tung känsla i livmodern som trycker ner mot underlivet på det där konstiga sättet som jag kände förra gången också. Och så har jag varit helkass i magen hela dagen. Och nu är jag bara jättetrött...fast det är ju sent. Nästan dags-att-sova-sent.

Jämförelse med IVF2.

Bättre än IVF2

Idag gick jag om mig själv! Fick ingen tillstymmelse till blödning imorse och är alltså förbi den ena av två kritiska dagar. Känns skönt. Jag är gravid tills motsatsen bevisats!

Sen är det egentligen fånigt att man är så fruktansvärt nervös när man går på toa. Vänder och vrider på pappret för att försäkra sig om att där inte finns något blod. Pyret har ju redan bestämt sig för flera dagar sen. Det är ju inte mer sannolikt att jag är gravid ifall det inte finns något blod på pappret idag om pyret ändå aldrig fäste. Då kommer blodet förr eller senare...Men det är svårt att inte låta paranoian ta över.

Nä, nu ska jag gotta ner mig i soffan och titta på någon av alla mina serier som kom i förra veckan.

Svårt att sitta dock, rumpan ömmar och kliar och gör jäääääääätteont. (Nämnde jag att jag fick stå upp nästan hela dagen på jobbet idag igen för att jag inte kunde sitta på rumpan?! Har fantastiskt ont i fötterna nu också. Ska det behöva vara så här?)

Ruvardag 8, IVF3

Den där hemska blödardagen som skulle kunna inträffa imorgon eller på onsdag närmar sig. Jag är apnervös. Vill inte att det ska blöda igen. Kan det inte bara funka den här gången?!

Kom igen nu!!!!

- Brösten fortfarande superömma
- Fruktansvärt ont i rumpan idag. Kunde inte sitta ordentligt på jobbet utan fick hissa upp bordet och stå upp halva dan. Morgonens spruta gjorde inte direkt ont när jag fick den. Sved bara till lite precis som att nålspetsen rispade något. Skit samma egentligen. Den 5 cm stora svullnaden lägger sig väl nån gång.
- De huggande smärtorna i livmodern när jag reser på mig snabbt var tillbaka idag och lite gammal hederlig mensvärk har kommit och gått under eftermiddagen.

Jämförelse med IVF2.

Ruvardag 7, IVF3

- Fortsatt ömma bröst. Extremt spända.
- Synligare ådror
- Mörkare bröstvårtor
- Lite illamående under dagen (fast jag tror det beror på att jag åt för mycket...)
- Inte alls lika mycket smärtor i livmodern

Alla de här symptomen har jag haft under både ivf1 och ivf2 så det är egentligen inget som är MER lovande än föregående gånger. Trots det så drömde jag mig bort framför spegeln på toa när jag stod och borstade tänderna. Jag förställde mig hur jag berättar för A att det äntligen blivit ett plus, hur vi berättar för familj och vänner. Jag tänkte på min stora mage och hur vi njuter av varje dag fram tills barnet föds och ännu mer när det kommit till världen.

De minuterna för en stund sen var underbara och kändes så verkliga. Nu när jag är tillbaka i verkligheten förstår jag inte hur jag kan tillåta mig själv att sväva iväg med tankarna sådär. Klart jag kan hoppas men jag behöver ju inte inbilla mig saker..

Det sved

idag när jag fick morgonens spruta i högerskinkan. Tror A satte den för högt upp på rumpan och kom åt muskeln tidigare än vanligtvis när han har mer fläsk att ta sig igenom. Och det svider fantamej fortfarande. Så mycket att jag bara vill klia klia och klia. Men det gör jag inte. För då gör det bara mer ont. Jag har provat.

14 sprutor avklarade
17 kvar...

Ruvardag 6, IVF3

- Maaaaaassor med mensvärk från och till.
- Huggande smärtor i livmodern varje gång jag reser mig för fort.
- Lite illamående som kommer och går
- Lite svimfärdig ibland
- Brösten har nu börjat ömma (fast inte förrän väldigt sent in på småtimmarna så det kanske inte räknas förrän ruvardag 7?)

Det känns i alla fall hoppfullt! =)

Jämförelse med IVF2.

Ruvardag 5, IVF3

- Mycket värk/kramper/smärtor i livmoderområdet. Speciellt när jag reser på mig eller rör på mig lite för hastigt. Jag vet att det är ett positivt tecken. Problemet är att jag hade samma känslor vid förra ivf:en och den slutade ju inte speciellt lyckligt. Så jag ska inte hänga upp mig på det här symptomet. Men jag accepterar att det finns och att det KANSKE kan innebära något positivt.

- Lite trött
- Lite öm i högra tutten. Kan bero på att jag klämmer på dem som en tok för att kolla ifall de inte blivit ömma än...
- Besynnerlig aptit. Fortfarande. Jag äter och äter och äter och blir inte mätt. Jag hatar att de här hormonerna gör mig tjock också. På fel sätt!

Jämförelse med IVF2.

Ruvardag 4, IVF3

- Brösten är mindre. Inte svullna
- Och inte ett dugg ömma
- Lite huvudvärk
- Mer molvärk
- Konstig aptit

Jämförelse med IVF2.

Om att få fäste

Mitt pyre borde ha fäst nu. Om det kände för det alltså. Mina tidigare två pyren har inte varit så sugna. Det har väl inte varit så inbjudande i magen. Eller så har de inte orkat klamra sig fast stackarna...Men de kanske bara tyckte att mamma behöver träna på att hoppas lite? Så att hon har orken där när ett pyre faktiskt orkar stanna.

Jag behöver tro att det här kommer att lyckas! Jag behöver hoppas för att inte förlora förståndet. Fastna! Snälla snälla fastna. Så sköter jag resten.

Ok, inte tänka om, inte tänka om det minsta. Tänk om det inte lyckas igen? Då kommer jag tappa fotfästet. Om hela mitt liv. Tänk om? Nä fifan! Tänk om det lyckas?! YES! Tänk om det faktiskt lyckas. Då kommer jag att vara lyckligast i hela världen!

Har googlat i alla fall, sökt på forum och i artiklar och kan sammanfatta min forskning med att embryot fäster ca 3-5 dagar efter ET om ET gjordes på dag 2 efter ÄP. ET var i söndags. 4 dagar sen. Det är nu det händer.

Ruvardag 3, IVF 3

- Brösten lite större igen
- Rumpan lite ondare
- Konstig aptit
- Ganska trött
- Känslig för minsta lilla
- Molvärk! Idag har den kommit :) Jag tolkar det som bra och att värken är här för att pyret håller på att fästa!

Jämförelse med IVF2.

Har jämfört och det är stort sett samma "symptom" som förra gången. Förutom att brösten inte ömmar. Fast nu väljer jag att gå över till att det är ett bra tecken! Pyret snor allt progesteron så tuttarna får inget. De börjar inte ömma förrän pyret har fäst ordentligt. Vad tror ni om det? Låter inte det liiiiite sannolikt i alla fall?

Det stiger mig åt huvudet

Det där hoppet.

Kom precis på mig själv att sitta och titta på mammakläder på nätet. I nätbutiker, på tradera, på andras bloggar. Och jag gjorde det utan att jag egentligen tänkte på det tills jag helt plötsligt insåg vad jag sysslar med. Kändes lite skrämmande faktiskt. Är på ruvardag 3 bara. Jag är inte gravid. Än i alla fall.

Men kanske funkar det där hopp-tänket? Jag verkar i alla fall ha landat i ett kanske-gravid-mode. Hoppas jag kan gå tillbaka till de där sidorna igen om några veckor eller månader och faktiskt ha rätt att köpa mig nåt :)

Ååååååh! Hoppas hoppas hoppas!

Bomullspads

Jag har blivit en väldigt flitig användare av bomullspads på sistone. Har provat otaliga märken, ICAs, apotekets, Kick's mm. Men nu har jag utsett en vinnare! De luddar inte, de delar inte på sig och de kostar inte så mycket! Jag är supernöjd och kommer hädanefter bara köpa dessa, som kommer från Lindex!


















Och på tal om något helt annat. Mina bröst är fortfarande inte ömma. Jag fattar ingenting! Vid det här laget borde de ömma något fruktansvärt. Det har de alltid gjort innan. Pyret kan ju inte ha fäst än så jag tror inte det är ett positivt tecken direkt. Tänk om min kropp har ballat ur? Gett upp liksom. Och vägrar att reagera på hormonerna. Kanske därför det bara blev tre ägg i förra veckan?

Någon av er andra som inte haft ömmande bröst i början av ruvartiden?

Ruvardag 2, IVF 3

Det blev ingen status igår, var så fruktansvärt trött. Tror det berodde både på enorma doser progesteron samt att jag sovit så dåligt pga ont i rumpan.

Så jag sov i soffan mellan 21 och 24, sen kom A och väckte mig och jag gick och la mig i sängen istället. Fast först fick vi fixa med sprutan så klart. Vaaaaarje kväll.

Så gårdagens status kommer idag istället:
Symptom
- Trött
- Större bröst
- Lite lätt värk i livmoderområdet

Jämförelse med IVF2

Hmmm, skumt. Mina bröst ömmar inte alls än...varför inte då?