Ruvardag 1, IVF2

av 15. Det är hur många dagar som helst kvar! Jag står inte uuuuuut! Jag vill veta nu! NU! Ångest...

Men allt känns bra i kroppen i alla fall. Börjar redan känna av trötthet från progesteronet. Lite sådär lagom. Inte tillräckligt mycket för att jag ska kunna sova mig igenom hela vänteperioden men för att det ska bli lite härliga sovluckor här och var. Skönt. En av många bieffekter som jag faktiskt kan promota! Trist att det är ett tecken för graviditet också.

Och förvirringen har börjat..