Nu blev det kvällen

Jag åt för mycket. Och somnade i soffan. Jag anade att jag skulle somna i soffan så jag satte på ett alarm på telefonen. För nu ska jag iväg på bio. Det skulle egentligen blivit fika och bio, men jobbet var dumt, och tiden var knapp så kompisen blev sen. Uppenbarligen var jag i desperat behov av att sova en smula så det löste sig utmärkt.

Jag har inte vågat testa än och det har fortfarande inte skitit sig. Däremot har jag suttit och utrett mina gamla resultat och kommit fram till att de två bästa resultaten är från de gånger jag tog extra ovitrelle-sprutor efter ET. Gången jag kom till dag 11 hade jag tagit en halv ovitrelle extra efter ET. När jag kom till dag 13 var under en ivf där jag tog två halvor ovitrelle extra efter ET. Ser ni mönstret? Jag försöker att inte jaga upp mig själv men det skulle ju kunna vara så illa att om jag tar tre halvor ovitrelle så skiter det sig på dag 15.

Många av er är lika duktiga experter som jag på att överanalysera så jag tar gärna emot en analys på min analys.

Tack för att ni hejar allihopa förresten. Jag blir överväldigad varje gång jag får ett nytt pepp-inlägg. På riktigt! Nästan så jag skuttar av glädje, men låter ändå bli. För pyrenas skull. När det blir safe att hoppa lovar jag er allihopa ett riktigt glädjeskutt, på bild dessutom!!!

Idag

vill jag tacka för alla de kommentarer som har trillat in. Många av er säger att ni inte har några råd att ge, eller tröstande ord, men fasen vad mycket bättre jag mår nu när ni har delat med er av era historier. Det är en trygghet att få veta att man ändå reagerar någorlunda normalt och att man inte är ensam.

Och jag har fått massor med tips så det här ska banne mig gå att få ihop. Vi får ta det steg för steg. Mycket små steg, men så länge det går framåt.

Känner mig mer positivt idag, är inte nere i gårdagens svarta hål. En av de stora fördelarna med den här berg och dalbanan =) Att man uppskattar topparna mer än vad man hade gjort annars! =)

TACK allihopa. Det är ni som drar upp mig ur skiten gång på gång.

TACK!!!!

Här skriver man av sig lite grann, bara några ynka meningar om lite oro man bär på i kroppen - och så vips! 20 kommentarer på en eftermiddag. Ni är helt otroliga tjejer!!! =)

Nu känns det mycket bättre. Jag väljer att lyssna på alla positiva anledningar till varför det kunde bli lite rosa på pappret idag. Och de ska jag ha i huvudet så länge det inte kommer mer rosa, utan håller sig borta.

Det kom förresten inget mer idag, så peppar peppar, var det inget att oroa sig för. Nu kan jag nog slappna av resten av kvällen, eller försöka i alla fall, för dagen har varit annat än kort och lätt. Jag måste ju bara berätta för er om allt jag har varit med om idag, men det blir ett lååångt inlägg och det orkar jag inte skriva nu utan spar det till imorgon istället.

Så kram på er allihopa och tack för att ni stöttar mig under den här, något skumpiga, resan. =)

Helgen är slut

Och det är dags att se verkligheten i vitögat. Det är dags att försöka leva med läget. Inte gilla och definitivt inte acceptera. Men leva måste jag.

Det är tur jag har mitt jobb. Annars har jag svårt att föreställa mig att jag hade orkat rycka upp mig. Men nu måste jag i alla fall kliva upp på morgonen och knalla till kontoret och vara någorlunda proffsig i mitt arbete.

Jag vill tacka er allihopa för era underbara kommentarer. Jag blir rörd varje gång jag läser dem och jag har läst dem alla många många gånger om nu. Och för varje gång jag läser dem så gråter jag lite. Men det är glada tårar. För det känns så overkligt att ni är så många där ute som delar den här misären med mig. Som hjälper mig så mycket trots att jag aldrig träffat större delen av er. Ni gör det lättare att resa sig igen och ni hjälper mig att våga hoppas på ett mirakel nån gång i framtiden. Stor kram till er allihop!!!!

I eftermiddag ska jag ringa till kliniken och bestämma vad som händer härnäst. Blödningarna har kommit igång och misslyckandet är ett faktum. Något som varit positivt, om man nu måste leta efter nåt, är att det här hände i början på helgen så att vi båda fick chansen att sörja i lugn och ro. Vi har myst tillsammans, packat inför flytten, lagat mat och sett på film och försökt komma över det faktum att vi nu misslyckats med de tre betalda försöken. Något som vi aldrig trodde på när vi började med ivf. Nu väntar oss en helt ny ivf-värld, där allt kostar pengar och där varje försök inte blir en axelryckning. Inte för att det riktigt varit på det sättet innan, men ni förstår säkert vad jag menar.

Nu börjar livet om igen.