Lämna ett avtryck

Som sagt, det känns knasigt att ni är så många som vet så mycket om mig och mitt liv medan jag inte har en aning om vilka ni är. Nu har jag haft bloggen i exakt ett år och en dag och det är min tur att få reda på lite mer om er. Ni får gärna vara anonyma om ni vill, och ni som har bloggar får gärna länka.

Så om ni har lust, skriv gärna några ord här nedan och berätta vem ni är!

100 kommentarer:

  1. Hej! Anna heter jag och genomgår oxå IVF, är på nr 4 just nu, sjunde insättningen (om det går väl). Har försökt fått barn i ca 8 å, mkt sorg och tårar genom dessa år. Är nyfärsk (finns det ens ett sånt ord?) som bloggare..

    Jag läser din (och många andras) för att känna att jag inte är ensam, att mina tankar och känslor är konstiga. För att ni förstår. Typ:-)

    MVH Anna på http://bebiskarusellen.bloggplatsen.se/

    SvaraRadera
  2. Hej!

    Jag heter Linda, är 25 år och bor i Stockholm. Jämfört med många andra fick vi nog inte kämpa så länge inser jag mer och mer, men det var ändå de värsta åren i mitt liv. Det tog två år av aktiva försök innan jag blev gravid med min pojke som idag är 21 månader. Jag hade turen att spontant bli gravid sista cykeln innan ivf. Nu är jag gravid med mitt andra barn, vilket blev lite utav en överraskning. Visserligen skyddade vi oss inte, men att jag skulle kunna bli gravid så lätt utan en massa kämpande hade jag aldrig trott! Nu är jag höggravid och beräknad om sex veckor.

    Ofrivillig barnlöshet är fortfarande något som påverkar och berör mig djupt och jag läser många bloggar som handlar om just det.

    LYCKA TILL!

    SvaraRadera
  3. Hej Joanna!Jag är en tjej på 23 år från Finland..Jag halkade in här via Nu när du finns(tidigare innan du fanns) och sedan har jag följt er kamp, på samma sätt som jag följde hennes. Jag önskar er all lycka och håller tummarna för att ni skall få ett alldeles eget mirakel!

    SvaraRadera
  4. En 27(snart 28) som har turen att få 2 barn via IVF en flicka född okt-08 och en flicka(FET) som är 1 månad idag. Vi kämpade i 2 år innan vi lyckades på våran första IVF.

    SvaraRadera
  5. Fredrik, kanske en av de få manliga läsarna! =) 31-årig it-konsult och gammal bekant till självaste huvudpersonen Joanna. Åratal av hälsorelaterade bekymmer av mer eller mindre akut art medförde en lång och krokig resa mot föräldraskapet för oss. Till slut slapp vi gå igenom IVF-karusellen och lyckades bli gravida på egen hand vilket jag är oerhört tacksam för. Dock har vi fått vår beskärda dos av vårdkaruseller. Nu när vi står här som blivande föräldrar snart kan jag inte fatta det, alla känslor jag haft genom åren är svåra att smälta. Sorg, rädsla, ledsamhet, glädje, avundsjuka, missunsammhet...ska jag våga känna lycka framöver eller mest rädsla inför att allt ska skita sig? Jag är lite av en tänkare...

    SvaraRadera
  6. Hej! Jag är 34 år och barnlös. Jag och min sambo har försökt bli gravid sedan 2006, men pga lite olika hälsoanledningar dröjde det till början av 2009 innan vi gjorde utredning. Gjorde vår första IVF i början av 2010, misslyckades. Fick tre till frysen, varav ett klara upptiningen och det fick vi tillbaka under våren 2010. Men vi misslyckades igen. Nu sprayar jag inför vår andra ivf och jag finns på Familjeliv och bloggar där. Kallas Kenai på den sidan. Läser många bloggar som handlar om ivf. För att finna styrkan i att man inte är ensam i denna jobbiga karusell. //Maria

    SvaraRadera
  7. Hej!
    35-årig skåning som väntade 5 år på ett barn. Precis när remiss till IVF skulle skickas blev jag gravid utan någon annan hjälp än akupunktur. Försöker så smått få till syskon nu, men inga resultat än. Har även en syster med IVF-barn. Följer slaviskt din blogg och tycker verkligen att det är dags för lite goda nyheter. Kram!

    SvaraRadera
  8. Hej Joanna, jag är 35 och bor i Skåne. Vi har försökt få barn i många år, men gjorde vårt första IVF juli 2010, efter MF väntar vi nu på FET under hösten.

    När vi startade med IVF, så blev allt så mycket påtagligare (tårar, frågor, smärta) och jag har fått ett stort behov av dela mina känslor med andra i samma sits. Läser din blogg och några till, samt började skriva själv. Jag känner att jag inte är ensam i kampen längre.
    Kram Nenne på http://ivfresan.bloggplatsen.se/

    SvaraRadera
  9. Hej hej. Är en 26åring från Malmö, bosatt i Örebro tillsammans sambo och en dotter och är gravid med lillebror. Jag brukar läsa din blogg. Inte för att jag själv är ofrivilligt barnlös utan för att jag fastnade här i er kamp. Har haft turen att bli gravid utan hjälp två gånger och ju mer jag läser i din (och andras) bloggar ju mer lyckligt lottad känner jag mig. önskar er all lycka och kommer fortsätta läsa om er resa.

    SvaraRadera
  10. Hej Joanna!
    Jag heter Tove och är 34 år. Vi har försökt få barn i drygt ett och ett halvt år och gör nu vår första IVF. Vi har inte försökt så länge jämfört med många andra, men det känns ändå som en evighet. Inga konstaterade fel på någon av oss. Jag kom in på din blogg för några månader sedan, när jag sökte mer information om IVF inför vårt första försök. Det har varit väldigt skönt att läsa din berättelse, framförallt att du är så öppen om de negativa känslorna runt andras graviditeter. Jag fick precis veta att min lillasyster är gravid. De lyckades på andra försöket. Att hon lyckas minskar inte mina chanser, men det känns ändå lite orättvist. Att ha läst din blogg gör att jag hanterar detta lite bättre än jag skulle ha gjort annars. Tack för att du delar med dig! Jag hoppas att ni lyckas vid ert nästa försök! Kram och lycka till!

    SvaraRadera
  11. My heter jag, snart 30 år, och mamma till en 8 månaders pojke. Jag ramlade in här via Innan du fanns, för flera månader sedan.
    Jag hade själv inte svårt att bli gravid men flera av mina vänner kämpar med att bli gravida och jag önskar och hoppas tillsammans med dem varje månad.
    Angående din tvekan att testa LCHF så vet jag en tjej som genomgick flera IVF utan resultat, efter att ha ändrat sin diet till mer protein-baserad (och på köpet gått ner ett antal kilon, vilket hon behövde) så blev hon gravid! Hon tror själv att det har att göra med det ökade proteinintaget.
    Håller tummarna för er, snart är det er tur!Lycka till!

    SvaraRadera
  12. hej. är en 24 årig ålänning som just studerat klart till undersköterska och funderar på sjuksköterska.hittade din blogg via nu när du finns som tidigare var innan du fanns.
    längtar själv efter en småtting men framtiden är väldigt oviss pga sjukdom.. =/
    håller iaf tummarna för er!
    lycka till!

    SvaraRadera
  13. Jag heter Linda, är 29 år och hittade din blogg via "bli mamma" som jag var inne mycket på när jag var gravid med mitt första barn (som föddes i februari). Hon kom som en överaskning så jag har aldrig varit i närheten av IVF-världen. Jag följer din blogg för att jag blir imponerad oh inspirerad av din (er) fantastiska kämparglöd och starka vilja efter något som nog de allra flesta tar för givet. Tex så har man ju alltid sagt "jag ska skaffa barn då och då" eller frågar "när ska ni skaffa barn" precis som om alla kan välja precis när och din och flera bloggar om samma ämne får mig att bli mycket ödmjuk inför detta. Jag önskar och hoppas med hela mitt hjärta att också ni mycket snart också får chansen att få uppleva detta fantastiska som ett barn innebär. Kom ihåg att hoppet är det sista som övrger... Stort lycka till!

    SvaraRadera
  14. Hej Joanna!

    Jag har följt din blogg ett bra tag nu. Jag heter linda, är 25 år och har inga barn. Har varit utan p-piller i 18 månader, men som sagt inga barn. Har sedan förra månaden börjat använda ägglossningstest för att försöka mer seriöst. Även börjat tempa mig på morgonen för att få bättre koll. Imorgon ska vi anmäla oss till barnlöshetsutredning, då de öppnar igen efter att ha haft semesterstängt.
    Har tyvärr bara min tenntrådssida igång för tillfället, men skapar nog en ny blogg om min barnlängtan när utredningen kommer igång. Meddelar länken senare.

    Håller tummarna för dig o A.
    kramar
    linda

    SvaraRadera
  15. precis fyllda 37 (känner mig inte alls så gammal, men det verkar som att kroppen gör det...) har försökt i snart 4 år, 2 misslyckade IVF:er bakom oss, varav den andra inte ens blev en återinsättning eftersom äggen inte ville dela sig. Alla prover på oss båda är toppenbra, men äggen ser sämre ut.

    Vi har varit tillsammans i 12 år i jul, har hus fasta jobb och är inte helt fucked up i huvudet någon av oss (även om jag varit mer än lovligt korkad av suprecuren de senaste veckorna ;-). Adoption är inget alternativ av orsaker som jag inte kan förklara, så IVF:erna är lite "allt eller inget" för oss.

    Jag browsar bland IVF:bloggarna för att det är så skönt att veta att jag inte är ensam om alla konstiga tankar och reaktioner. Avundsjuka, lessenhet, missunsamhet, bitterhet, u name it, jag känner inte igen mig själv och det är skönt att se att jag inte är den enda.

    Just idag är jag dock mycket glad och tacksam, började spruta gonal-f i onsdags och fick därmed halvera suprecuren! Har både idag och igår faktiskt orkat leva igen, varit ute i trädgården och renast ogräs, visste inte att det kunde vara så roligt att rensa ogräs! Så otroligt skönt att biverkningarna har gett med sig lite!

    /jenny_maria

    SvaraRadera
  16. Jag är en tjej på 36 år (man är väl tjej då fortfarande...)som har tre barn. Har inte varit ofrivilligt barnlös men dock gått igenom tre hemska jobbiga missfall, så misär och fruktan känner jag väl till, även om jag är lyckligt lottad med att ha kunnat bli gravid utan hormoner etc. Jag har en nära släkting som gått igenom samma helvete som ni. Hos dig hamnade jag via Innan du fanns och jag är fast! Lyckan att få barn borde vara alla som kämpar förunnat och jag hoppas Ni snart får Ert! Jag beundrar dig för att du är så ärlig med dina känslor, det är starkt! Stor Kram och Lycka Till!

    SvaraRadera
  17. Hejsan Joanna,
    Är en tjej i 30 års åldern som bor i småland, hamnade på din blogg då jag följt Linda Innan du fanns! Har själv två barn via IVF- behandling, har följt er kamp så som jag följde hennes! Det är mkt man känner igen och har någon gång lagt in någon kommentar av mina egna erfarenheter Håller tummarna att det ska gå vägen för er...att ni oxå ska få ert lilla mirakel!
    Kram från småland

    SvaraRadera
  18. Jag är en tjej på 23 som hittade hit genom bloggen Innan du fanns och har följt dig/er sen dess! Har inga barn själv men hoppas att jag en dag när jag träffat den rätt själv får bli mamma! Jag beundrar din ork och vilja att fortsätta kämpa och håller allt tummar jag kan för att ni en dag ska få ert lilla mirakel! Kram och stort lycka till!

    SvaraRadera
  19. Hej, jag är en 42 årig kvinna som bor i Stockholm. Har försökt få barn i massor av år, kunde för ca 5 år sedan konstatera att jag inte kan bli biologisk mamma. Därefter separerade jag från dåvarande sambon, träffade min nuvarande fru och vi försöker nu bli föräldrar genom min frus ägg och donerade spermier. Vi får hjälp via Huddinge sjukhus med IVF, men gör samtidigt inseminationer på Storkkliniken i Danmark. Vi har gjort 5 inseminationer, fått ett missfall, en IVF och två insättningar. Ännu inget positivt graviditetsbesked..

    Du är välkommen att följa min blogg www.regnbagsmamman.wordpress.com

    SvaraRadera
  20. Hejsan!

    Jag är en 29årig tjej som efter två års försök gick igenom första IVF i juni månad... det var då jag satt och googlade om IVF och hamnade på din blogg, och sen dess läser jag den flitigt. Tyvärr misslyckades vi och vi kör igång försök nr 2 i aug. Det är oerhört skönt att läsa dina tankar, mycket skulle jag kunna skrivit själv!

    Jag håller tummarna för er!

    Kram

    SvaraRadera
  21. Hej Joanna,

    Jag är en tjej på snart 25 år som bor i Västernorrland med min sambo. Jag upptäckte din blogg genom "innan du fanns" och har följt dig sedan dess. Vi har försökt i ett år nu och för tre månader sedan blev vi friskförklarade från bakteriell vaginos som gjorde att spermierna dog. Vi väntar på BIM och ser fram emot ett nytt besök hos vår gynekolog med skräckblandad förtjustning. Försöker hålla hoppet uppe inför varje försök. Håller tummarna varje månad och hoppas på det bästa för er!
    Tack för en bra blogg.
    Kram!

    SvaraRadera
  22. Hej!
    Emelie heter jag, är 28 år och halkade in på din blogg via forumet på minbebis.com. I april fick jag missfall ungefär i samma veva som du, det var så jag fick syn på dig på forumet.

    Det var i Mars 2010 som min kille och jag beslutade oss för att jag skulle sluta med minipillren och börja försöka. En månad senare blev jag gravid på första försöket, men efter 5 veckor som gravid så slutade det med missfall. Det har varit en mycket jobbig period efter missfallet, man vill bara bli gravid igen och komma 'back on track' så att säga. Efter missfallet så har vi försökt månad efter månad för att få ett nytt plus. Vi har prickat ägglossningen perfekt med hjälp av ÄL testande, men det har inte velat bli någonting. Är nu inne på 6:e försöket i September.

    Håller till på minbebis.com under användarnamnet Angelina_22. Besöker för det mesta BIM listorna i nuläget...:)

    Lycka till och hoppas att det blir bra för oss båda inom den närmaste framtiden. /Kram

    SvaraRadera
  23. Hej! Är 34 år och bosatt i norra Skåne. Halkade in på din blogg via Innan du fanns bloggen. Sen dess har jag varit fast här. Besöker din blogg varje dag. Hade själv svårt att bli gravid men det gick till slut med hjälp av Pergotime. Fick kämpa i 14 månader innan plusset kom. Idag är det faktiskt ett år sen exakt jag plussade. Nu finns min dotter. Jag är så imponerad av din styrka. Du skriver om alla de känslor som man har när man kämpar för sitt plus. Hur jobbigt det kan vara när alla ens vänner plussar. Jag önskar innerligt att ni kommer att få uppleva ert barn en dag! Det har ni banne mig förtjänat. Kommer att fortsätta följa er resa.
    Kram

    SvaraRadera
  24. Hej Joanna!

    Jag är 27 år gammal och har läst din blogg i några månader. Hittade den via "innan du fanns" och fastnade direkt för din blogg och eran kamp.
    Jag och min man har försökt få barn i ganska precis 1 år så för oss blir det snart aktuellt att ta kontakt för utredning. Avvaktar lite till dock och försöker istället ta tag i en eventuell faktor nämligen att jag har lite övervikt. Håller därför på med lchf och hoppas på att viktminskning samt kosten ska kunna hjälpa till.

    /Johanna

    SvaraRadera
  25. Hej! Jag är 28 år och har följt din blogg i ett helt år nu! Fick missfall i vecka 12 efter att ha blivit gravid av "misstag". Vi blev så inställda på barn och längtade mer och mer. Nu har det gått lite mer än ett år sedan missfallet och jag har fortfarande inte blivit gravid trots bra koll på cykeln. Nu står vi inför att påbörja en utredning. Jag har svårt för att se hur vi ska lyckas bli gravida (just nu iallafall, det går ju upp och ner!) och det är skönt att läsa om andra som har samma känslor och liknande erfarenheter.

    SvaraRadera
  26. Hej,
    Är en 36-årig trebarnsmamma som själv inte haft några problem att bli gravid men har både syskon och nära vän som väntat, längtat och kämpat i många år och slutligen fått hjälp att bli gravida. I mitt arbete (ssk på gyn) träffar jag dessutom många i din situation. Har följt din blogg ett bra tag av både privata och yrkesmässiga skäl och nu är jag fast! :) Din blogg känns väldigt uppriktig. Önskar er stort lycka till och hoppas innerligt att ni snart har ert eget lilla liv som väntar. Kramar från Skåne

    SvaraRadera
  27. Är inte alls den där typiska läsaren inser jag. Har två barn som det gick ganska så smidigt att skaffa , några månaders försök och lite ägglossningstest och sen blev det plus.

    Har följt din blogg sedan "Innan du fanns" reklamande dig. Vet egentligen inte varför jag fortsätter läsa. Blir både förbannad och nyfiken på samma gång. Vill ju självklart att ni ska få plusset. Det är lycka att få det och ännu mera lycka att få bebisen. Det är klart jag vill att ni ska det! Det är väl därför jag läser, för att få uppleva din lycka och inte bara din längtan och bitterhet.

    SvaraRadera
  28. Hej!
    Är 29 år och bor i Skåne. Halkade oxå hit via "innan du fanns" och kan inte slita mig. Har själv 2 barn, en son på 3,5 och en liten tjej på 6 månader och tycker det är så jädrans orättvist att en del ska behöva kämpa sig blåa för att få uppleva detta fantastiska. Jag hoppas så att det snart händer för er, kollar in en gång om dagen minst.

    SvaraRadera
  29. 36 år (ok då, snart 37) och ofrivilligt barnlös. Efter 4 IVF-försök under ett par års tid är det nu dags för ett nytt spår. Adoption. Jag gillar att följa din blogg och håller konstant tummarna för att ni ska lyckas!

    SvaraRadera
  30. Johanna, 31 år, har en 3-årig son som vi fick efter 4 års kämpande, och tillslut en lyckad IVF.

    Försöker nu få syskon, men fick missfall efter senaste frysförsöket. Ska börja med spray om två veckor och alltså göra ett nytt färskförsök. Sen får det räcka. Då sätter både ork och ekonomi stopp.

    Jag har pco och endometrios, min man har för få och slöa spermier, ingen lysande kombination... Men det kan gå!

    SvaraRadera
  31. hej, jag är en 35-åring som har genomgått 2 ivf (färskförsök)+ 3 FET före jag blev gravid.Det var på 2:a färskförsöket det bet på och nu har vi en frisk 9 månaders bebis. Vi försökte bli gravida i 4 år före vi var framme vid vårt första IVF. jag hittade dig via bloggen "innan du fanns". Känner så igen dina känslor.....ni har kämpat på med sååå många ivf så nu måste det vara er tur. En kompis till mig lyckades på sitt 7:e IVF och x antal FET. Hon har en frisk 5 åring idag =)
    jag håller tummarna!

    SvaraRadera
  32. Hej,
    jag är en tjej på 37 år som har följt dig ca 1 år nu tror jag. Jag är mamma till två små pojkar 3 och 4 år. Men i mitt bagage har jag många IVFer och FETar. Vi fick kämpa i 6 år innan våra pojkar kom till på naturlig väg! Har provat allt man bara kan tänka sig för att lyckas i IVF karusellen, akupunktur, Moxaljus, behandlignen hos doktor L i sundsvall, druckit och ätit allt man ska göra för att det ska gå lättare att bli gravid, hoppat över allt som inte är bra när man ska bli gravid.
    Följer dig och hoppas att du en dag ska uppleva plusset på din resa.
    Kram Maria

    SvaraRadera
  33. Hej! Jag heter Ulrika och är 27 år. Jag läser din blogg för att du uttrycker dig så bra och att hålla alla tummar jag kan för att det ska gå bra!

    SvaraRadera
  34. Hej!
    Jag heter Anna och är 35 år gammal. Undrar var tiden tog vägen.. Sambo sedan många år tillbaka. Vi gjorde vårt första IVF-försök, slutade i missfall. Ja varför inte tänkte jag, varför ska vi lyckas när alla andra i ens omgivning lyckas. Jag har börjat känner att livet är så jädrans orättvist. Samtidigt vill jag ju inte byta ut mitt liv mot ngn annans. Vi har det så himla bra annars, jag vill bara att vi ska få en liten familj..
    Ja nu kör vi igång med vårt andra försök. Hoppas samtidigt att vi ksk lyckas på naturlig väg, allt "ser ju så bra ut" enligt läkarna.. Hoppas.
    Lycka till tjejen! Jag läser din blogg och skickar över lite positiva tankar!

    SvaraRadera
  35. Hej! Jag är 32 år och vi har försökt i 3,5 år och varit inskrivna på fertilitetsklinik här i Linköping. Nu är vi gravida på naturlig väg, går in i 12:e veckan nu. Är helt chockad och det känns verkligen overkligt, men vi håller alla tummar och tår för att det ska gå bra. Följer din blogg och förstår hur du känner dig och hopppas av hela mitt hjärta att det kommer att lyckas för er!

    SvaraRadera
  36. Hej!

    Minns inte hur jag började läsa här men det var nog när jag fick mitt första missfall för ett år sedan. Jag är 25 år och bor i sthlm. Har en son på 2 år som kom till på första försöket, många turer blev det till gyn under den graviditeten däremot med blödningar och allt från att dom trodde jag fått missfall till "hotade missfall", men sen kom han frisk och perfekt! =)

    När han var 1 år gammal ville vi ha ett syskon, det gick på första försöket där med och höll på med olika blödningar, men vi var inte så oroliga för så var det ju första gången med, men efter några veckor slutade hjärtat slå =(
    Nästa gång tog det några försök innan kroppen var redo igen och då var jag gravid i några veckor innan även det slutade i ett andra MA.
    Direkt efter den skrapningen så blev jag gravid en tredje gång (i sommras) men hann knappt mer än plussa innan jag fick ett missfall till.

    I nuläget står vi inför att göra en utredning för upprepade missfall och hoppas det ska kunna hjälpa oss.

    Beundrar dig för hur du orkar kämpa på och det ger mig själv kraft av att läsa din blogg!

    SvaraRadera
  37. Hej! Jag är en 28-årig tjej som bor i Uppsala. Vi började försöka skaffa barn i januari 2008 och gjorde en fertilitetsundersökning i april 2009. Där konstaterades det att min man har för få och för slöa spermier för att vi ska kunna få barn på naturlig väg. Vi gjorde vår första ivf-behandling i augusti 2009 som resulterade i ett plus. Glädjen var stor men vid det första ultraljudet såg läkaren att allt inte gått som det skulle och jag fick en remiss för att göra en skrapning eftersom det inte blev något missfall ”av sig självt” och så kul är det inte att går och vänta på ett heller… Veckan innan skrapningen fick jag diagnosen diabetes typ 1. Efter att jag fått ordning på blodsockret försökte vi med ett nedfryst embryo, men det ville sig inte. I våras genomgick vi vår andra ivf men den slutade precis som den första. Nu i september ska vi försöka oss på ivf 3. Vi får väl se hur det går.

    Jag känner igen mig i mycket av det du skriver! Missunnsamheten, rädslan och avundsjukan är något som jag verkligen känner själv också. Trädgårdsarbete, våra hundar och min häst är det som hjälper mig massor i allt det här.

    Kram

    SvaraRadera
  38. Hej!
    27 år, nyförlovad med drömmar om barn i framtiden. Hittade hit via "innan du fanns" och fastnade för din öppenhet. Håller alla tummar för er! Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter. Det har gjort mig mycket mer ödmjuk inför beslutet att skaffa barn och att allt inte går att planera. Fortsätt kämpa och skickar även med en hälsning till din sambo! Tillsammans fixar ni det!
    Kram Kristine

    SvaraRadera
  39. Anna heter jag. 30 år. Har genomgått en IVF men det gick inget bra då mina ägg inte utvecklades. Har genomfört ett AMH-test som visade ok resultat så i höst går vi in på vårt andra IVF-försök.

    Lever med en steriliserad man (vi har plockat ut spermier ur honom som väntar i frysen) och jag har själv problem med mina äggstockar, en fungerar inte alls så vägen är krokig...

    SvaraRadera
  40. 27-årig ålänning som väntar smått till julen. Följer din blogg och håller tummarna för er.

    SvaraRadera
  41. Hej Joanna!

    Jag heter Lisa och är 34-årig mamma till en liten pojke på 6 månader. Som så många andra klev jag in i skaffa barn-processen med attityden att självklart skulle jag bli gravid. Om inte på första försöket så i alla fall på andra. Men så blev det inte. Efter 2 missfall och 1,5 år blev jag gravid med min son. Jag önskar ett syskon så småningom, men nu är jag fylld av ödmjukhet och respekt för att det kanske inte kommer att bli något syskon. Jag läser din blogg för att jag tycker om hur du skriver och för att du sätter ord så bra på det som är svårt.

    Lycka till med din resa och jag håller tummarna för er!

    Kram Lisa

    SvaraRadera
  42. Hej.
    Akå heter jag och är 32(snart)år och har två fina tjejer, en på 3 år och en på 2 månader. Har inte haft problem med att bli gravid men har full respekt för processen att "bli med barn". Hela livet försöker man att inte bli med barn och sen förväntar sig de flesta att de bara kan bli, som på beställning, gravid!
    Är otroligt tacksam att jag inte behövt gå igenom det som många går igenom för att lyckas få barn.
    Kom in på din blogg via Innan du fanns.. och har varit fast sen dess. Du skriver otroligt bra och fängslande.
    Jag håller tummar, tår och snippa när det behövs för er!
    Kram Akå

    SvaraRadera
  43. Superrolig grej Joanna!!! Som du säkert vet så är jag Lila på bloggen www.minbloggvarld.blogspot.com. Är 30 år, kämpade 4.5 år med tre IVF och en donatorinsemination. Blev trots alla odd gravida spontant. Men nu har vi försökt få ett syskon i typ 6 år utan att lyckats. På vägen har maken haft cancer och jag utmattningsdepression. Vi har ytterligare en misslyckad IVF bakom oss, men tre ligger och väntar på oss på en privatklinik. Förutom allt "skit" så har vi även haft 4 missfall. Men vi tror och hoppas, att när det är dags så kommer vi få vårt väntade och högst saknande syskon till skruttan vår.

    SvaraRadera
  44. åh jag fattade inte att man skulle lämna ett avtryck just här..

    Jag sitter på nåt vis i samma båt om än inte i samma hytt.

    Jag är 35, bor med M och bråkkatterna i stockholmstrakten och lyssnar massor på musik. jag har inga barn.

    Senaste tiden har vi brottats med rädsla för cancer, eftersom fina M har cellförändringar, kanske snarare än barnlöshet.

    Jag hittade hit via någon blogg.

    SvaraRadera
  45. hej! jag kommer in på din blogg emellanåt. går på ÖK själv.. inväntar andra ivf beh. men kroppen strular denna månad. denna gången var de meningen att ta den korta metoden, förra gången gjorde vi den långa, spraya 17dagar för att sen börja med sprutor gonal-f. denna gången skulle menopur tas istället för gonal-f. Kliniken mailade mig: doktorn föreslår att vi gör nästa behandling är att höja dosen på det hormon som stimulerar äggblåsorna.
    Ge ett hormon som heter Menopur som kan ha positiv effekt på äggmognaden.
    Stimuleringen startas i anslutning till mens.
    Ev. kan man göra AHA assisted hatching.

    men som sagt så krånglar min kropp nu, trode jag skulle vart igång med sprutor nu.

    SvaraRadera
  46. Hej Joanna!

    Jag heter Malin, är 26 år och från Västerås. Jag har alltid trott att barn skulle ta tid för oss att få, eftersom det tog mina föräldrar 7 år att få till mig (till slut kom jag dock på naturlig väg). Men på första försöket kom vår pojke och det är jag väldigt tacksam för.
    Hoppas verkligen det är er tur snart, och jag håller alla tummar jag har! Har följt din blogg sen i vintras tror jag, och jag kommer fortsätta!
    Kram Malin

    SvaraRadera
  47. Anna heter jag och jag har inte själv varit inne i IVF-Karusellen, men fick vänta nästan ett år på plus och jag hade hunnit leta upp nummer för utredning innan det tog sig. Nu har jag en liten son på fem månader som jag inte tar för givet. Jag fastnade för din blogg och har fortsatt läsa. Jag önskar dig och er all lycka i er kamp. Tror att det är er tur nu.
    Kram

    SvaraRadera
  48. Hej! KLara heter jag & är 30år. Bor i östergötland tillsammans med min sambo & våran två barn (son på 6½år & en dotter som snart blir 4). Jag är inte ofrivilligt barnlös...Det tog 1½år innan jag blev gravid med sonen & "bara" den tiden tycker jag var jobbig, så det ni går igen måste vara tusen gånger jobbigare! Jag hamnade här efter att ha läst bloggen "Innan du fanns". Jag stannade kvar & följer nu eran kamp att få barn. Jag hoppas att ni kommer att lyckas med det en vacker dag & det snart! Håller mina tummar & tår för er!
    Kram Klara

    SvaraRadera
  49. hej...

    heter emma o. är 33 år... kommer från finland vi har försökt i ca 2,5 år nu... äggledarna krånglar så därför ivf... lyckades i februari men i april fick jag missfall... ja... det var på 1 fet med två misslyckade ivf... sedan dess har jag bara krånglat... o. vet inte när jag kan börja på nya tag... har 2 kvar i frysen o. hade hoppats att de ska andvändas nu i höst... men får se...

    SvaraRadera
  50. Hej Joanna,

    jag bloggar anonymt, och jag kallar mig Kix. Jag har läst din blogg i snart 1 år, ungefär samtidigt som när jag startade upp min egen blogg. Jag suger åt mig information från flera bloggar, det är skönt att läsa det du så öppet skriver om och det jag så exakt känner igen mig i. Det beundrar jag dig för. Jag beundrar dig också för att du är så stark, fastän jag borde förstå att jag också är stark. Vad är alternativet, att bryta ihop??

    Jag är 36 år och bor i Västernorrland, det snåla landstinget som bara ersätter 1 IVF-försök. Är gift sedan 3 år och varit ett par i 12 år. Vi har försökt bli gravida i 4,5 år, och har nu 4 IVF-försök (färsk)bakom oss. Vi väntar nu på att få starta ett FET-försök snart. Läkarna har inte hittat något fel på någon av oss, det är oerhört frustrerande att inte förstå vad barnlösheten beror på. Med mig i bagaget har jag en konistering (operation för att ta bort cellförändringar i livmodertappen) som har ställt till det i IVF-sammanhang; läkningstid, igenväxning, ytterligare operationer för att öppna livmoderhalsen etc.

    Jag har aldrig fått se plusset, men förstår att det måste göra ont att få se det någon dag men sedan ändå inte få behålla det, du är stark Joanna. Missfall skrämmer mig, jag håller tummar för oss båda! Kram Kix

    SvaraRadera
  51. Hejsan!!

    Louise heter jag och genomgick ivf i Falun i Februari i år.. Är in och kikar på din blogg ofta och håller tummar och tår för er...

    Kika gärna in på min sida om du är intresserad...
    IvfKramar Louise

    www.ivfmare.blogg.se

    SvaraRadera
  52. Är en 17-årig tjej som hittade hit genom Innan du fanns, som så många andra. Jag tycker om din blogg enormt mycket och är inne flera gånger om dagen för att kika om det kommit upp något nytt. Jag följer din blogg därför att du är ärlig och skriver om intressanta saker. Jag själv lär inte försöka få barn på ett tag än men när det väl är dags så vill jag vara beredd på att det inte alltid går som man vill och vara en aning förberedd. Sen jag förlorade min bror så tror jag alltid på det värsta först för att inte ramla ner i ett djupt hål. Livet är så fruktansvärt orättvist och ofrivillig barnlöshet är ett viktigt ämne som även borde ingå i sexualkunskapen i skolan. Man får höra om hur barn blir till men aldrig har jag hört att det kan vara svårt att få barn och att man kan behöva hjälp med det!

    Jag önskar er all lycka till och hoppas verkligen att ni ska få er plutt inom en snar framtid! Det är ni värda, så som ni har kämpat!

    Kram!

    SvaraRadera
  53. Candra heter jag, har läst din blogg till och från och har lämnat avstamp lite då och då. Jag är 29 år nu och bor med min man och två katter i en lagom stor stad i Västra Götaland. 2007 började vi försöka "skaffa" barn, det gick inget vidare och 9 månader senare sökte vi hjälp. Jag ljög mig helt enkelt in tidigare för det hände aldrig något och så fortsatte det, jag gick på otaliga pergotimekurer, behandlingar och en massa möten med olika läkare innan vi helt enkelt blev slussade till Sahlgrenska för IVF. Jag genomförde aldrig mitt IVF försök då jag fick en panikångest attack, vi bestämde oss för att ta ledigt över sommaren och jag stressade på som vanligt med jobb och träning. Till min förvåning fick jag plus den 10 juli och är nu i v. 13 + 4, helt overkligt och ibland känner man sig som en förrädare som gick över till andra sidan. Dock har jag en massa erfarenheter och en enorm förståelse som jag kanske inte hade haft om vi hade lyckats från första början.

    Det jag fyller mina dagar med är jobb, träning och tillverkning av smycken. Man har nästan blivit proffs på stresshantering och smärtgränsen är högre.

    Jag önskar dig/er all lycka och håller tummar och tår tills dem blir blåa.

    Kram

    SvaraRadera
  54. Hej! Milla, en värmlänning på 28 år här. Har kommenterat några gånger förut. Jag vet inte hur jag hittade din blogg men är glad att jag gjorde det. Du är fylld av positiv energi trots er svåra kamp. Det ger mig lite energi också. ;)

    Jag och min sambo har försökt bli gravida i snart 1,5 år. Jag har en hormonsjukdom som gör att jag har svårare att bli gravid än andra, men jag äter medicin för det och det ska då göra så att man ska kunna ha ungefär samma chans som andra vanliga dödliga. Vi har dock inte lyckats ännu. Jag mår fruktansvärt dåligt varje gång mensen kommer och står precis i startgroparna för att ringa det där samtalet till fertilitetskliniken så vi kan få hjälp. Men det tar emot på något vis. Jag är så rädd för vad de ska säga. Tänk om de bara tittar på mig och säger; Jaha, nä, du kommer aldrig att kunna få barn. Och bara så tvingas man omvärdera allt. Men jag SKA ringa. Det är förstås bättre att få veta. Dessutom kanske de faktiskt kan hjälpa en på vägen att bli gravid.

    Jag har också en blogg. Den är inte särskilt intressant egentligen. Jag skriver mest om min vardag. Men har du lust kan du ju kika in någon gång. :)http://millablom.blogspot.com

    Tack för en bra blogg!

    SvaraRadera
  55. Hej Joanna!

    Jag är en tjej på 27 år. Jag och min sambo ska snart göra vårt första IVF försök.
    Halkade in på din blogg när jag surfade runt på liknande bloggar. Tog ett tag innan jag kom på vart jag hade sett dig innan... Vi jobbade ett kort tag tillsammans i en klädesaffär. Hade inte koll på att det fanns så många som hade problem med att bli gravida... Finner en viss tröst att veta att man inte är ensam, även fast jag önskar att alla som vill ska kunna få barn! Jag hoppas att allt snart kommer att lösa sig för er!
    Tack för att du delar med dig av din IVF resa!

    SvaraRadera
  56. Hej! Jag är en 31-årig tjej som har följt dig ett tag. Vet inte riktigt hur jag hamnade hos dig, tror det var via någon annans blogg. Jag har PCO och ingen egen ägglossning. Sökte hjälp och fick börja med pergotime, och lyckades till min egen förvåning redan på andra försöket. Har nu gått 24 fulla veckor och lilla pyret sparkar för fullt i magen! =) Så vår väntan och längtan blev inte längre än 1,5 år innan vi fick plus på stickan, även om det kändes som en evighet för oss...

    Tycker du är oerhört stark och följer din blogg slaviskt! Jag håller alla tummar och tår för att det snart blir din tur att få det efterlängtade plusset!

    SvaraRadera
  57. Tjej på 38 som blev spontant gravid 2008....slutade med missfall i vecka 13. Började med IVF-behandlingar 2010. Första blev ingenting, andra blev jag gravid men slutade oxå illa i vecka 8.....snart dax att börja med försök 3...

    SvaraRadera
  58. Hej Joanna!
    Linda, en 30 årig skånetös som har försökt bli gravid sedan hösten -07. Har gjort två IVF som båda mislyckats. Nu under hösten ska jag/vi göra vårt första FET. Vet dock inte när det kommer att göras då jag fortfarande lider av den mentala kollaps som jag fick i juni.

    Jag är ofta inne och läser på andras bloggar men bloggar inte själv ang min och min sambos problem. Jag tycker att det är ett stort stöd vi ofrivilligt barnlösa kan ge varandra och varje gång jag ser någon av oss lyckas så glädjs jag med dem och delar allas sorg när vi misslyckas.

    Tack för en fin och super ärlig blogg. // Linda

    SvaraRadera
  59. Hej! Jag är en 19 årig tjej från Finland som bor tillsammans med min fästman och vår son. Jag mins inte riktigt hur jag halkade in här men jag hejar på er och hoppas att ni får en liten en snart:)
    Lycka till!

    SvaraRadera
  60. Hej! Jag är en 24-årig tjej som läser till läkare i Köpenhamn och bor här i Danmark tillsammans med min karl och nyfödda son. Jag har följt din blogg sedan Innan-du-fanns-Linda länkade till dig, då jag fastnade för er kamp mot barnlösheten. Jag har själv inte haft problem med att bli gravid, men jag känner djupt för de människor som har det och är sugen på att jobba med obstetrik och barnlöshet när jag blivit färdig läkare. Jag berörs av dina känslor och beundrar din ärlighet! Hoppas innerligt att ni ska få ert mirakel tillslut.

    Karin

    SvaraRadera
  61. Hej Joanna!
    Jag har följt din blogg i några månader och tittar varje dag in här för att läsa. Man känner sig ofta ensam om sin kamp och därför är det så skönt att man kan stötta varandra. Jag är själv väldigt öppen med vår kamp och de flesta i min omgivning vet om det. Det är mitt sätt att bearbeta hela situationen. Bloggar även om det.

    För övrigt: Jag är 35 år och vi har försökt att få barn i 2 år, med ett missfall bakom oss. Har sedan feb 2010 påbörjat utredning, så idag håller jag på med tredje kuren Pergotime. Jag tycker det är skönt att kommit intill för utredning men är samtidigt livrädd för vad den kanske kommer visa...

    Tack för en underbar blogg!!

    SvaraRadera
  62. Hej Joanna!
    Jag är nog inte alls som dina andra läsare.
    Jag är en tjej på 23 år som inte har några problem med att bli gravid. Snarare åt andra hållet. Jag hittade din blogg via en annan blogg. Anledningen att jag läser din blogg är för att få mer förståelse och för att jag känner på mig att jag snart kikar in på den här bloggen och ser ett fett pluss :-)
    Jag kan erkänna att jag har svårt att förstå.
    När jag blev gravid fick jag uppleva hur en vännina inte kände någon glädje åt det alls och drog sig undan. Jag blev såklart sårad, jag väntade mig att hon alltid skulle finnas i vått och torrt, i motgång och medgång så som vår vänskap alltid har varit. Idag är vi inte längre vänner.
    Efter den erfarenheten söker jag insikt och förståelse, det får jag via din blogg.
    Ibland är jag arg på dig, ibland gråter jag
    och ibland gläds jag med dig.

    Tack för en bra och ärlig blogg.

    Jag har också en blogg:
    alexzandraek.blogspot.com
    Jag bloggar om hur det är att vara och bli mamma oplanerat och om vår vardag.
    Kika in om du har lust :-)

    Mvh Alexandra

    SvaraRadera
  63. Hej Joanna!
    Vet inte riktigt hur jag trillade in här hos dig men är lätt beroende av dina ord nu. (:
    Jag är nyligen fyllda 25 och bor med min pojkvän i Stockholm. Vi står just nu i kö till PGD eftersom jag har en kronisk och genetisk sjukdom. En sjukdom som ökar risken för missfall..
    Jag bloggar anonymt eftersom jag inte vill att alla ska veta. Jag klarar inte av blickarna och jag tycker att du är så stark som valt att inte vara anonym.
    Jag håller alla tummar jag har för er!

    SvaraRadera
  64. Jag bara älskar din blogg. Sättet du skriver och innehållet är så fantastiskt och fängslande. Hur jag hittade hit vet jag faktiskt inte. Har själv en liten kille på dryga 2 år, som blev till oplanerat. Min graviditet var hemsk, fick foglossning innan jag ens plussat, och staplade på kryckor och var sjukskriven från vecka 8-10 någon gång, och de sista 4-5 månaderna satt jag i rullstol. Kotten mådde finfint hela tiden, men jag var ett vrak. För tidig vattenavgång gjorde mig sängliggandes på lasarett, och när jag var redo för att gå (rulla) de sista veckorna hemma kollapsade min kropp så jag blev inlagd på IVA - fortfarande oklart varför, men att de trodde jag skulle stryka med är definitivt. Till sist blev jag igångsatt, födde en toppenkille, fortsatte kryckvandringen ytterligare fem månader, och har nu börjat jobba lite grann efter nästan 3 års total sjukskrivning pga min kassa rygg och kropp. Och när killen fyllde 2 i april var då jag kunde börja ta hand om mig själv och min son för första gången utan hjälp.

    Ryggen är fortfarande kass, och jag knaprar nu "bara" 2 citodon om dagen för att klara vardagen, men det är ingenting mot de 10 jag käkat om dagen under något års tid.

    Hur som helst kan jag omöjligt känna det du känner, men jag diggar dig och din blogg. Jag själv drömmer också om fler barn, och är väl på sätt och vis ofrivilligt barnlös. För blir jag gravid igen (vilket jag säkert skulle bli lätt eftersom det är så opassande för mig - jag är inget att avla på) riskerar jag det jag redan har, och det är jag inte redo för. Jag vet ju att kroppen skulle ta ännu mer stryk av en till graviditet, om jag ens skulle överleva.

    Önskar till sist så innerligt att du ska få din lilla knodd, och få (hoppas självklart på en bättre upplevelse än min) uppleva en underbar graviditet, med all den lycka och känslo-berg-och-dal-bana det innebär.

    Plus och kram ;)

    SvaraRadera
  65. Hej!

    Jag heter Helena och har en son som efter mycket kämpande till slut kom med hjälp av IVF. Nu är han två år och vi är precis i startgroparna för att se om det kan gå att få till ett syskon.

    Halkade in på din blogg av en slump, googlade på IVF-bloggar, och fastnade.

    Håller tummarna för att ni lyckas snart!

    SvaraRadera
  66. Jag heter Frida, är 24 år och bosatt uppe i Kiruna. Om jag inte minns fel så hittade jag hit via 'Innan du fanns'. Jag fastnade för din blogg på en gång och tittar in här varje dag och hoppas på att få läsa glada nyheter.
    Hittills har jag inte haft några egna problem med ofrivillig barnlöshet, har en dotter på 6 mån som kom till utan problem, och jag hoppas verkligen att du också får bli mamma snart.

    Lycka till!

    SvaraRadera
  67. Lämnar även jag ett litet avtryck hos dig :-)

    29 årig Skånetös som bor ett stenkast från dig, går även på ÖK och innan sommaren misslyckades vi med vårt andra ivf. Nu i höst väntar ett första FET när vi känner oss redo, måste bara samla lite mod att ta av inför ruvningen. Inga problem hittade hos oss heller vilket känns frustrerande när det borde fungera.

    Hittade din blogg via Innan du fanns och fastnade här eftersom du vågar skriva precis hur du känner och inte döljer det.
    Känner igen mig i så många av de saker som du beskriver och bockar av samt fyller på min lista över saker som även vi kanske borde prova.

    Kanske "ses" vi på ÖK i höst!

    SvaraRadera
  68. Hej Joanna!
    Jag har följt din blogg ett bra tag nu. Jag håller mina tummar och jag hejar på så mycket jag bara kan. Själv är jag en 30-årig tjej och bor i ett angränsande län till Skåne. Men vi hjälp i Malmö. Jag och min sambo började vår IVF-karusell 2006. I vintras fick vi äntligen göra vårt första ICSI-försök. Det har varit en h-vetes (ursäkta svordomen) karusell. För många fel och misstag på resans gång. Vi får göra ICSI för i vårt fall är det en manlig faktor. Nu i månadsskiftet ska vi påbörja vårt 3:e försök, som egentligen blir vårt 2:a. Vi fick avbryta förra försöket.
    Du skriver så öppenhjärtligt och igenkännande.

    Stort lycka till med jobbet och nu är det dags att det blir bebisar. Heller hur?

    /Teecee

    SvaraRadera
  69. Hej Joanna!

    Som du vet heter jag Sara och är 29 år, bor i norrbottens djupa skogar ;)
    Jag & min man har försökt få barn sen 2001.

    Vi har genomgått 4 ivf försök och 3 fet. Vid de 4:a senaste återföringarna har jag fått plus på stickan varje gång. 3 av dem har resulterat i missfall och det fjärde plusset är vårat pyre som är i magen nu och kommer till oss i slutet av oktober.

    Jag önskar så att ni andra kämpare får uppleva detta.

    Varje litet steg tar en närmare målet!

    Kram

    SvaraRadera
  70. hej hej!
    tjej på 28 år, sambo, en son på 1½, och är nu v 5. Har inte haft så svårt att bli gravid, men på nåt sätt har jag fastnat på det här med ofrivillig barnlöshet. Hittade din blogg via nån annas har jag för mig.

    Din blogg är så uppriktig och ärlig. har följt dig sedan i våras och tycker verkligen att det är eran tur nu!!! Lycka till!! kram

    SvaraRadera
  71. Hej!
    Jag hittade hit via Linda (Nu när du finns). Heter Frida och är 27 och bor i Småland.

    Tycker det är intressant att läsa om hur du känner inför allt kämpande, alla dessa känslor. Försöker förstå hur jobbigt det kan kännas. Detta eftersom jag har en 4-månaders flicka som kom till på första försöket och en bror med fru som just nu är gravida i vecka typ 16 med hjälp av IVF, första försöket. Är otroligt glad för deras skull, för jag har förstått att det inte har varit särskilt lätt för dem att "följa" min graviditet och lära känna min bebis. Har inte heller varit så lätt för mig att veta hur mycket jag ska dela med mig av allt, för samtidigt vill jag ju att min bror och fru ska lära känna mitt barn. Min bror och jag har i vanliga fall väldigt bra kontakt och kan prata om mycket, men detta har förstås känts jobbigt för honom. Det har också varit många andra i deras bekantskapskrets som fått barn senaste året.
    Men ja, nu är det deras tur! Och det märks redan, att ända sedan hon plussade så har de slappnat av mer kring oss och intresserar sig mer för min bebis och nu pratar vi massa graviditetsgrejer, det har liksom inte varit aktuellt innan.

    Det jag har lärt mig av att läsa din blogg är att hålla en låg profil under min graviditet, att inte trycka upp ultraljudsbilderna i ansiktet på dem osv, för det måste vara jättejobbigt såklart. Tack för det.

    Kram!

    (och lycka till med erat kämpande!!)

    SvaraRadera
  72. Hejsan!
    Maria här 26 år ( i oktober ) barnlös som tusan med ett tredje IVF försök inom snar framtid. Min läkare avslutade en behandling i Juli pga äggblåsor som inte ska vara där tydligen...
    Är ganska bitter pga det men jag lever =)
    Bor utanför Älmhult med min man sedan 2 år tillbaka. Hund och en liten katt + 3 hönor och en tupp =)

    Vi hörs
    Och Lykka till!
    Kram

    SvaraRadera
  73. Hej!
    Therese heter jag, 34 år, från Göteborg. Hittade också hit via Innan du fanns-Linda.

    Vi försökte bli gravida på egen hand i 1 ½ år innan utredning. Direkt när utredningen var klar såg vi en annons där de sökte ofrivilligt barnlösa till en studie på Carlanderska. Efter behandling där fick vi tillbaka ett ägg och två till frysen. Fick dessvärre missfall i april och gjorde en skrapning i v. 12. Fick tillbaka ett av de frysta äggen när kroppen var redo igen och är nu snart i vecka 13. Tog lite drygt två år till att komma där vi är idag och som det känns nu kommer vi vara oerhört glada och tacksamma om vi "bara" lyckas få ett barn.

    Håller tummarna för att det snart är Er tur att få ett plus igen!

    Kram, Therese

    SvaraRadera
  74. Hej Jonna!
    Jessica, 28 år. Bosatt på österlen med sambo.Flyttar in i ett nybyggt hus i oktober. Vi har försökt få barn sen juni förra året och fick vårt första missfall i september -09 och har sen haft två till (januari -10, maj -10). Nu genomgår vi en utredning men den kommer förmodligen inte att ge oss någon klarhet i det hela. Nu längtar vi mer än någonsin efter en liten bebis. :D Det är ju många i vår vänkrets som skaffar barn nu och det är så påfrestande.

    Jag önskar er all lycka och håller tummarna för att det är er tur nu!
    Kram
    Jessica

    SvaraRadera
  75. Hej!
    Camilla, 33 år. Efter 4 års kämpande och 3 IVF har vi nu vårt mirakel Victor 1 år. Jag följer din blogg då du sätter ord på alla mina tankar och känslor som jag har gått igenom! Jag håller nu alla tummar och tår att det ska lyckas för er med! Vilket jag tror att det kommer att göra! Lycka till och tack för att du delar med dig av dig själv och det du går igenom, det är till stor hjälp för många ska du veta! Kram C

    SvaraRadera
  76. Hej!
    Jag heter Gitte och är 32 år. Jag hittade din blogg via det som tidigare var innan du fanns. Jag följer dig nu och hoppas att era försök ska lyckas så ni också får en liten bebis. Själv har jag 2 flickor, 4 och 1 år gamla.
    Ett stort lycka till från en som inte har en aning om vad du går igenom!!! Kram

    SvaraRadera
  77. Hej Joanna

    Jag hittade din blogg genom Innan du fanns. Är inne varje dag och läser. Är en tjej i 30 års åldern som har en underbar son som är född 2004. Men sommaren 2006 beslutade jag och min sambo att vi skulle börja försöka med ett syskon till vår son. Lättare sagt än gjort...har nu gått igenom massor av undersökningar, gått på hormoner, sprutor m.m 3 misslyckade ivf försök. Jag känner igen dina känslor som du beskriver efter misslyckade försök, kompisar som lyckas med syskon till sina barn och ibland kommer även frågan ifrån vår son varför han inte har några syskon när hans kompisar har det. Det är inte lätt att föklara. Vi är så lyckliga för att vi har vår son men den där stora familjen man hade tänkt sig känns sååå långt ifrån. Jag hoppas så innerligt att ni en dag kommer att få uppleva en graviditet och känslan att få ett barn. Kommer fortsätta att följa dig och hoppas att ni snart få ett STORT + som håller i sig hela vägen. Kram

    SvaraRadera
  78. Hej Joanna! Jag hamnade på din sida via någon annan blogg, minns inte riktigt vilken. Jag är 34 år och har två barn, men har också gått igenom fyra missfall, det senaste i somras. Innan barnen kom upplevde och kände jag mycket av det du skriver om och det blir lite som att du sätter ord på sådant jag tänkte då. Jag fick mitt första missfall ganska direkt efter att jag och maken träffades, och då var vi heller inte redo för barn. När vi några år senare kände oss redo så dröjde det 1,5 år innan jag blev gravid och det var en lång, tung väntan. När jag väl blev gravid slutade det med ett MA i v 16 och några månader senare blev det ett MF i v 7. Då var jag ganska knäckt. Efter det fick jag iaf mina två barn, på naturlig väg. Nu har jag kopparspiral, men blev trots det gravid i somras - fast det slutade med MF "igen". Det här har väckt många funderingar och på något vis en sorg och längtan efter barn och graviditet.
    Jag känner mig full av ödmjukhet inför din kamp och längtan efter barn, och jag hoppas så att det kommer att gå vägen för dig/er!!!

    SvaraRadera
  79. Hej!
    Jag är en 25årig student som just nu pluggar i Australien. Har inte börjat försöka att få barn än, men uppskattar att läsa din blogg och det har verkligen fått mig att tänka till angående ofrivillig barnlöshet. Jag har helt slutat med "när ska ni skaffa barn då?" och inser att barn är inte något som man beställer med leverans 9 månader senare!

    SvaraRadera
  80. Hej!
    Har ingen aning om hur jag hamnade här. Antar att det betyder att jag varit i svängarna alldeles för länge.
    Maria heter jag är 27 år och bor i NV Skåne. Vår resa började med 1,5 års aktivt försök med ägglossningstest, bisolvin, zonterapi, Glandin25 - you name it.
    Därefter var det x antal kurer pergotime utan någon som helst graviditet och därefter var det dags att påbörja IVF. (efter många och och men och v ä n t a n)

    2 IVF har vi gått igenom, 3 insättningar och där emellan har jag opererat min livmoder 2 gånger pga hjärtformning med långt septum (skiljevägg).

    3e insättningen lyckades och vi var lyckligast i världen.. tills i torsdags.. Sent missfall dagen innan vi skulle gå in i vecka 17. ;(

    Jag vet inte hur vi kommer orka gå vidare..hade inte vi varit med om tillräckligt?

    Ett stort lycka till!

    //maria_ott@hotmail.com

    SvaraRadera
  81. Och jag är på internet Fertilitychallenged. Jag har (som singel) gjort 11 inseminationer och 4 IVF'er. Den tredje blev det inga överlevande embryon, den fjärde får vi se efter helgen hur det blir med...

    Detta är min sista IVF eftersom jag får så få ägg. Nästa steg är embryodonation i Warszawa. Där väntar nu embryon som donerades i början av månaden. Om inte mina sköldkörtelvärden sätter käppar i hjulen kan det tänkas vara dags för FET med donerade embryon i oktober (om inte den pågående IVFen lyckas förstås)

    SvaraRadera
  82. Gjorde två IFV för 18 år sedan, ett resulterade i ett X med efterföljande operation och nummer två i en underbar dotter som idag är 17 år. Har lagt denna tiden bakom mig men när jag läser din blogg så förstår jag dels hur oerhört lyckosamma vi var samt hur mycket känslor som jag aldrig tillät mig att släppa fram. Talade knappt med någon om detta och det tycker jag nu var en verkligt dum strategi. Lider med dig i din kamp, som jag är säker på att du kommer att vinna, samt beundrar ditt brutalt ärliga sätt att erkänna alla känslor. KRAM och ge inte upp.

    SvaraRadera
  83. Är en tjej född-80 som efter 5 graviditeter som slutat i MF äntligen skall påbörja sin "ivf-karusell" Är väldigt förväntansfull och ser mycket fram emot detta! Jag tackar dig för din blogg för att du är så öppenhjärtlig! Önskar dig/er all lycka!

    SvaraRadera
  84. Hej Joanna!
    Anna heter jag och har läst din blogg i ungefär en månad. Halkade in via IVF-bloggar. Jag är just 40 fyllda.och inne på vår första IVF, ibland känns det som om jag e för gammal, när jag läser om de flesta som e kring 25-35. Önskar dig Joanna all lycka, du är verkligen värd att lyckas med det här svåra:)) kram

    SvaraRadera
  85. Kvinna. Syster. Mamma till två underbara barn, som jag och maken lyckades göra själva. Hittade hit idag, via "Nu när du finns", som jag läst länge. Och så är jag barnmorska och träffar fantastiska gravida kvinnor och blivande föräldrar i mitt dagliga arbete.

    Jag håller tummarna för er!

    SvaraRadera
  86. Johanna heter jag. Hade inte så många ambitioner i livet egentligen. Har alltid drömt om att bli mamma. Men det blev mycket svårare än vad jag någonsin trott. Påbörjade IVF karusellen 2008 efter år av "vanliga" försök. Det har varit så mycket krångel och smärtor på vägen. Senast ett missfall i augusti. Vi är värda och lyckas som vi kämpar. Jag ska följa dig och hålla tummarna för dig!

    SvaraRadera
  87. Jag heter Sara, är 33 år och bor i Stockholm. Jag och min man började försöka 2006. Blev spontant gravid efter 8 månader som tyvärr slutade i mf i v 11. Därefter hände inget och vi påbörjade en utredning i jan 2008 som visade att vi var oförklarligt barnlösa.
    Första IVF fick avbrytas pga för låg stimulering, andra IVF blev det minus. Därefter skulle det bli ett FET men embryot klarade inte upptiningen.
    IVF 3 fick vi tillbaka 2 fina men det slutade i ett mf i v 7 och ett x i v 9.
    IVF 4 fick vi återigen tillbaka två fina varav ett blev underbara dottern på 6 månader.
    Vi försökte sammanlagt 3,5 år innan vi blev gravida med dottern.
    Jag hittade hit genom Innan du fanns och hoppas att ni någon gång ska lyckas hela vägen. Ser ingen anledning till att ni inte skulle göra det. Läkarna sa i alla fall till mig att ett mf visar att man kan bli gravid och det är positivt i deras ögon även om det är f-jävligt i ens egna.
    Fortsätt kämpa.!

    SvaraRadera
  88. Izzy:

    Liksom många av dina läsare, har jag med haft nöjet att få åka ett par svängar i ifv karusellen ... efter 8 år, utredningar och 3 st misslyckade icsi, hade vi till slut lyckan att bli duplex gravida med ett FET...

    om 3-4 veckor kommer ungarna till världen men det har knappast varit en rak, enkel väg, verken till graviditeten eller genom den trots det är jo lyckan obeskrivlig och jag hoppas av hela mitt hjärta att du en vacker dag står där med din höggravida mage och ler mot världen ,lite så där som en tokig kvinna gör...

    Jag vet att förlusten söker öppna sår, håller de preparerade, spirande och att man undrar hur mycket man egentligen orkar och visst är de värda alla tårar som rinner och skulle man nån gång under livets gång få veta varför det blev så här just för oss, få man skatta sig lycklig men allt har väl ändå sin mening i slutändan, det är vad jag vill gärna tro ...

    hoppas på det bästa, vara bered på det värsta , det är nog det enda rätta i många sammanhang, hur jäkla jobbigt det må vara så har man ändå krafter att älska och det är dit vi få vända oss med våra böner ...när inget annat lindrar galenskapens vassa skri...

    http://www.2sma.se

    SvaraRadera
  89. Hej!
    Mitt namn är Sofia, student och börjar närma mig 30- sträcket. Min kärlek har en ärftlig sjukdom och vi ska inom snar framtid kontakta neurologer m.m och förhoppningsvis börja prata om PGD. Jag har ca 1 år av studier kvar, men vi vill vara i fas redan nu.

    Fann din blogg genom Tonci.

    Jag önskar dig och din man all lycka i världen och tack för att du delar med dig.
    Kram Sofia!

    SvaraRadera
  90. Sanna heter jag. Har följt dig länge och skrattat och gråtit med dig.

    Har tvillingar som blev till på fjärde försöket efter tre misslyckade ICSI och efter att vi fått nobben från två kliniker för att jag svarade så dåligt på behandlingen. När tvillingarna var drygt ett år blev jag spontant gravid mot alla tänkbara odds och nu är jag trebarnsmor.

    Någon gång kommer du att bli mamma och om jag får ska jag följa dig hela vägen dit.

    SvaraRadera
  91. Linda heter jag. Vi har provat att få barn på naturlig väg i snart två år nu. Vi började vår utredning i januari i år och nu i höst har vi äntligen kommit igång med IVF (eller ICSI som vi måste genomgå). Vårt problem visade sig att vara dålig sädkvalitet.

    Nu sitter jag här och ska ta min ägglösningsspruta om en kvart. Byxorna spänner och känns trånga - äggen tar plats :-). På torsdag ska vi inn och plocka ut mina ägg och om allt går bra ska vi in och sätta inn ett befruktat ägg på lördag. Detta är vårt första försök. Det är spännande och förväntansfullt. Men samtidigt vet man ju att det sällan går bra..

    Jag gråter med dig, hoppas med dig, gläds med dig.

    Det är skönt att veta att man inte är ensam. Att du har delat dina erfaringar och varit ärlig med dina känslor har gjort att jag har varit förberedd på några av de känslor som har "poppat upp" på denna resan. Jag trodde nämligen aldrig att jag skulle känna mig missunnsam på andra som får barn, men jodå det kom också här. Det är en så jävla svår känsla. Man är ju egentligen glad för att de man känner blir gravida, men så gör det så ont för att man själv gör allt för att det ska bli vår tur. Men alla andra hinner före.

    Lycka till, till dig och alla oss andra som hoppas bli 1 + 1 = 3

    SvaraRadera
  92. Jag är kanske en av få (?) läsare som inte själv behövt kämpa med att bli förälder. Jag berörs oerhört av det du beskriver och upplever och önskar det fanns nåt sätt att hjälpa. Har en son på 8 månader och iom att jag blivit mamma själv känner jag ännu mer för alla som har svårt att bli föräldrar. Jag skulle vilja kunna ge er det jag själv har fått. Jag fortsätter följa er kamp och tror och hoppas att den kommer att löna sig! Kram!

    SvaraRadera
  93. Hittade hit via "Nu när du Finns" för några månader sedan och har följt dig sen dess.
    Har en dotter på snart 1½ och väntar på nummer två om några veckor. Finns människor i min närhet som går igenom samma sak som bl.a. du och jag har ibland känt mig "orättvis" som lyckats självmant.
    Det är svårt när man inte är i samma situation och jag hoppas innerligt att även Ni en dag får uppleva glädjen och gå hela vägen in i mål.
    Jag älskar ditt brutalt ärliga sätt att skriva, allt blir så äkta.
    Hoppas verkligen att 2011 blir ert år!

    SvaraRadera
  94. Hej
    jag hittade hit av en slump då jag sitter och googlar för att finna tröst och hopp då jag är i på samma sida av helvets gapet. Jag och min har totalt genomgått 6 återföringar. 3 färska icsi och 3 FET. Har försökt bli gravid sedan -07. Fick uppleva ett pluss på stickan för första gången i slutet av november 2010 men på första VUL så konstaterades en tom hinnsäck. satte igång missfall 22 december. Smärtan är så oerhört stor och jag ser inge slut på detta elende. jag fäller stora tårar då jag läser dina inlägg och alla andra som väljer att öppna sitt hjärta och dela med sig av sin vardag.
    Det är så orättvist. jag kämpar med ovissheten om hur framtiden ska bli.. hur länge orkar man. jag vill aldrig ge upp och vill bara kasta mig in i nya försök men psyket och kroppen hänger inte med hjärtat... känner så igen mig i dig. Vad händer med vår relation? vart har de stakra och trygga -VI- tagit vägen??

    jag bråttas med omgivningen. det är inte bara smärtan att man själv kämpar sig blå av att få bli 3 utan det är så fruktansvärt jobbigt när man känner att man inte orkar vet hur man ska umgås med sina vänner. just nu är 4 nära vänner gravida och varav flera väntar nr 2. Vi alla började försöka samtidigt men jag står kvar på ruta noll och ser hur alla omkringen bara flyter längre och längre ifrån..
    allt känns så orättvist. Vill inte vara bitter men det är tungt när man känner att man blir mer och mer själv i sin närkrets.

    jag kommer fortsätta kika in här. För jag tror vi tillsammans kan finna styrka i denna jobbiga situation.

    Stor kram! Jag vill våga tro att de blir vår tur detta år. De bara MÅSTE bli så.

    Vi ska börja nya försök på Huddinge efter att ha förbrukat våra privat finansierade försök.

    SvaraRadera
  95. Hej! Jag är en snart 23-årig två barns mamma från Finland. Hittade bloggen som en "värt att läsa länk" på en annan blogg jag följer. Jag har själv inte haft svårt att få barn utan har fått mina båda pojkar som överraskning. Tycker du skriver väldigt intressant och följer med er kamp. Hoppas ni också ska lyckas snart.

    Vet nog inget om hur det känns med barnlöshet, då mina kom så snabbt. Men vet istället hur det känns att veta att man inte klarar av att få flera, även om man innerst inne vill.

    Önskar er allt gott och hoppas ni också får en liten snart.

    SvaraRadera
  96. Hej Joanna,
    hamnade här lite av en slump, när jag sufade runt om missfall och barnlöshet.
    Jag är 35 år,bor med sambon i Göteborg och vi har försökt bli gravida i 4 år nu.
    Sex gånger har vi fått känna på lyckan ett kort ögonblick, och sex gånger har lyckan tagits ifrån oss då vi fått missfall.
    Utredningarna visar inga fel på oss, men ändå lyckas vi inte behålla de små liven.
    IVF vill läkarna inte prova på oss, eftersom vi blivit spontangravida 6 gånger.
    Att alla 6 graviditeterna resulterat i missfall har de heller inget svar på :-(
    "ge inte upp, kämpa på, en vacker dag går det"
    lått för andra att säga, mindre lätt att ta till sig när åren rusar förbi.
    Lycka till i er kamp, jag kommer följa med dig!

    SvaraRadera
  97. Hej!
    Jag är en 21-årig tjej som bor i norra Sverige. Har tillsammans med min sambo försökt blivit gravid i 1,5 år. I slutet av förra sommaren (augusti -10) fick jag ett + men som tyvärr slutade i ett sent mf. Då jag har pco så har jag äl max 2 ggr per år. Vi börjar vår gemensamma utredning den 2a mars (på privatklinik) och hoppas på att få hjälp.

    Jag följer många bloggar om ofrivillig barnlöshet och kommer nog alltid att göra det.

    Jag håller tummarna för dig/er och hoppas att kunna läsa här om då du har fått ditt efterlängtade + och om din graviditet. Många kramar!

    SvaraRadera
  98. Hej Joanna,
    Kämpar själv i detta helvete och bloggar om mina känslor och tankar om barnlöshet och längtan efter att bli mamma. Din blogg är jättefin =)
    Lycka till!
    Anna http://whytheuniverseissoscrewedup.blogspot.com/

    SvaraRadera
  99. Hejsan!

    Hittade dig med...

    Jag och sambon började försöka att bli gravida runt 27-28 års åldern, tog Pergotime som jag fick utskrivet, inte så smart utan ha gjort en utredning. Sedan kom beskedet som ställde allt på sin spets - för tidigt klimakterie och dålig äggreserv. Va ? Jag är ju bara 29 år! Ivf rekommenderades inte, utan äggdonation. Det var ett tufft besked, tårarna sprutade när jag satte mig i bilen för att köra hem från kliniken.

    Efter 2-ivf behandlingar med Menopur maxdos och små blåsor som inte växte till sig är jag nu 5 år senare inne på min andra omgång av äggdonation. Tyvärr endast ett tillbaka och inget till frys. Efter detta säger landstinget stopp och jag måste hitta egen donator eller söka mig privat.



    ...Är på ruvardag 5, det var det jag sökte på och hittade din blogg.

    Kram Thyra.

    SvaraRadera
  100. Hej, första gången jag är inne på din blogg, kom in via google och direkt in i detta inlägget så jag skriver :)

    Jag och min man började försöka bli gravida i början av 2011, jag var då 36 år och min man 46. Vi bor i Västsverige och har gjort utredningen på vårt lokala sjukhus. I oktober 2012 hade vi vårt första möte på reproduktionsmedicin på Sahlgrenska i Göteborg. Jag fick då erbjudande att gå med i en forskningsstudie med syfte att se om viktnedgång kan öka chanserna till lyckade IVF. Jag lottades in i viktminskningsgruppen och har gått på pulver i 90 dagar för att gå ned i vikt. I slutet av januari 2013 fick jag börja äta igen och snart ska jag även starta hormonbehandlingen. Så i mars planeras vår första IVF :)

    Lycka till!!
    Ps. Nu ska jag läsa din blogg :)

    SvaraRadera