tisdag 31 augusti 2010

Tiden räcker inte till

Jag önskar jag kunde blogga lite oftare, men det blir inte tid till det. På jobbet är det omöjligt, så mycket nytt att lära sig så många intryck. Hemma försöker jag hinna med allt det där jag gjorde när jag hade ledigt hela dagen. Det går, men med ganska mycket möda.

Så det är inte så att jag inte vill eller inte har lust att blogga lika ofta, det är bara lite mycket nu. Det lugnar nog ner sig på jobbet om ett tag och jag får lite bättre struktur på hemmasysslorna att jag kan klämma in en bloggarkvart lite då och då.

Sen vet jag att jag blivit usel på att kommentera på era bloggar. Den tiden har jag inte riktigt lyckats hitta tillbaka till än...Men jag läser dem allihop ska ni veta! Tills sambon tittar argt på mig i sängen och klockan är halv ett. Då tar jag min dator och går och sätter mig i fåtöljen i hallen istället...

Idag kommer grannen över och jag har en äppelkaka i ugnen med äpplen som jag pallat från hans trädgård =)

måndag 30 augusti 2010

Vad man kan göra med plommon, del 1

Har fått flera kilo plommon av min kära mor och har riktigt usel koll på vad man kan göra med sånahäringa frukter. Googlade hela kvällen och nedan ser ni det vackra resultatet.

Plommon- och ingefärsmarmelad:














Plommonsmulpaj:














Missförstå mig inte, jag har alltså massor med plommon kvar som jag planerar göra något festligt av. Men det får bli en annan kväll...

Årets första svampsoppa

Ser ut så här:













Toppade den med lite stekt minisparris och färsk bladpersilja. MUMS! =)

söndag 29 augusti 2010

Festen - recap

Ja, vi var ju på fest igår. Som jag skrev så var jag överraskande lugn i sinnet, blev lite förvånad själv. Sen under kvällens gång så mådde jag väl inte helt bra. Det VAR jobbigt, jag skulle ljuga om jag sa att jag inte kände så.

Det var inte en utan två gravida, en överraskning alltså. Tredje barnet dessutom så ni kan tro att det kändes ännu mer att inte ha ett enda. Sen fanns där ytterligare ett barn på festen som jag inte hade med. Så det var mycket spring, barnfilm på tv, målerihörna, barnbord, leksaker överallt osv. Jobbigt.

Jag lyckades hålla borta barnfrågorna, så vi slapp berätta. Kände inte för det just igår, det var alldeles för många med och jag tyckte redan det var jobbigt så jag hade nog brutit ihop om det förts på tal. När vi fick frågan 'Hur länge är det nu ni har varit tillsammans' svarade jag 'snart 11 år' och kände hur en eventuell barnfråga var på väg. Jobbigt. Men jag styrde snabbt in diskussionen på annat.

En av sambons kusiner sneglade på min mage när vi hälsade (jäklar vad tydligt det var, hon var inte så diskret haha) och jag kan tänka mig att hon länge har undrat om vi inte ska ha barn snart. Men hon frågade inte.

Vid middagsbordet berättade jag för för några andra att vi flyttat till hus för snart ett år sen och kände också att en barnfråga närmade sig men då kom värdarna förbi och frågade om det var något vi saknade och vips så var sammanhanget glömt.

Det som kändes alldra värst var att alla och då menar jag verkligen ALLA som fanns med under kvällen på något sätt hade eller skulle ha barn. Jag kände mig så otroligt utanför att det fortfarande gör ont i magen när jag tänker på det.

Det var svågern och svägerskan vi var hos och de har ju katt och eftersom jag är superallergisk så kunde vi inte stanna så länge. Det är först nu på senare år som jag börjat uppskatta det faktum att jag måste ursäkta mig och åka därifrån. Förr var det tråkigt, nu känns det skönt att ha en ursäkt för att slippa allt det jobbiga. Tråkigt att det känns så förstås, men vad fan ska man göra. Känslorna försvinner inte hur trevligt jag än förmår mig att inbilla mig att jag har.

För det känns verkligen så. Jag anstränger mig ända ut i fjunen på mina armar. Varenda liten molekyl i min kropp spänner sig för att jag ska orka stå upprätt på en sån här tillställning. Jag suger åt mig allt som jag faktiskt tycker är trevligt, att stå och prata med folk man inte sett på länge, att prata med 'de äldre' vars barn redan flyttat hemifrån, äta gott och titta lite på blommorna i trädgården. Men hur trevligt det faktiskt än är så räcker det inte jättelångt. Efter ett tag känner jag mig som en rustning, som bara står där och ser stel ut, står upprätt men som är fullständigt tom inuti...

lördag 28 augusti 2010

På väg till fest


Med sambons halva släkt. Gravid svägerska, 4 småbarn och en bebis. Så nu mina kära lärare, sänd mig en massa styrka är ni snälla! :)

Ångest blandad med förvånandsvärt mycket lugn...

Kliniken - recap

Självklart tänkte jag berätta om hur det var också. Hur det kändes, vilka intryck jag hade och vad vi kom fram till.

Vi hade möte med läkaren Pia halv elva i torsdags. Hon hade fått min journal från Öresundskliniken som vi tillsammans gick igenom. Jag la till lite information om hur jag hade mått, kompletterade med hormondoserna, men det mesta stod med i journalen.

Sen kom vi till hennes utlåtande. Och det var ju uppenbarligen ett stort minus att vi hade så många försök bakom oss men fortfarande inte var gravida. Fan, det kändes som ett stort hugg i magen när hon sa så. Samtidigt förstod hon att vi ville fortsätta försöka eftersom våra chanser att lyckas borde vara höga då vi haft så fina ägg, så bra befruktningar osv. Så det fanns inga hinder för oss att köra vidare. Hon berättade att de ibland var tvungna att säga till sina patienter att det inte var lönt att fortsätta eller om man hade gjort 20 försök och fortfarande inte lyckats så fick det vara nog. Det är ganska långt till 20 försök och dit tror jag aldrig vi kommer. Kanske lyckas vi på vägen...

Så, hon var ärlig med att vi kanske aldrig kommer att lyckas och att hon inte kunde komma med någon banbrytande behandling. Men vi gör lite förändringar i alla fall som jag är himla nöjd med. Jag hann inte ta upp mina tankar om långtidsodling förrän hon berättade att det skulle vi prova. Risken finns så klart att man kanske på dag 5 står där utan några ägg alls, men då har man i alla fall fått lite information på vägen. (Precis det här sa jag på Öresundskliniken men inte gjorde de nån långtidsodling för det...)
Sen hann jag precis nämna att jag hade funderat på att gå över till Menopur då hon avbröt mig och sa att det hade hon redan tänkt sig och bestämt att vi borde göra.

Det är ju SÅ HÄR det ska vara. Läkaren ska fundera ut förändringar och föreslå dem för mig, inte tvärtom!

Det känns fortfarande tråkigt att få det bekräftat rakt upp och ner att 'Så många misslyckade behandlingar   är inte så bra.' Kände hur hoppet bara rann av mig. Men jag höll känslorna inne och fortsatte att prata behandlingar och sen kändes det lite bättre. Jag måste fortsätta hoppas, så är det bara.

Hon tyckte akupunktur var en bra idé, eftersom det kanske hade påverkat vid tidigare graviditeter. Om inte för att det faktiskt ska fästa så för min egen sinnesstämning.

Jag glömde förstås att fråga om både Prednisolon och Trombyl men tänkte ringa på måndag och försöka få till ett samtal med läkaren och fråga vad hon tycker. Ni som gått på Cura, har ni nån erfarenhet av dessa läkemedel?

Vi kör igång på nästa menscykel, borde vara om ca 2,5 veckor. Det blir Menopur som sagt och en dos på 300 (vad brukar ni andra ta?). Istället för Ovitrelle blir det Pregnyl. Korta metoden som vanligt och progesteronvagitorier samt pregnyl-schema efter ET.

Glömde fråga om det blir insättning av ett eller två ägg, får jag fråga när jag ringer också. Någon som har erfarenhet av blastocyster och hur många ni i så fall fått tillbaka?

På vägen till bilen, precis utanför Cura, tog vi oss varsin korvmeny till lunch. Supercharmig och framför allt jätterolig kvinna som jobbade där i korvkiosken och nu tror jag vi får göra det till en tradition att ta en korv varje gång vi är på kliniken. Vi skrattade gott på vägen till bilen =)

torsdag 26 augusti 2010

Vill du ha en påse till det?

Det kändes verkligen lite som att vara och shoppa när vi var på Cura-kliniken i Malmö idag. Fick så mycket grejer!!! =)




















Var är svampen?

För den fanns inte där jag var igår.

Plockar ganska mycket svamp varje höst, eller försöker i alla fall. Det sitter i generna. Och möter man någon i skogen med en korg här nere i skåne kan man lika bra passa på att hälsa på polska för i 9 av 10 fall funkar det =)

Det blev en riktigt skön promenad i alla fall, trots svampbrist. Och vet ni...jag hittade mig ett par rosa gummistövlar till sist! (Fast enligt mamma är de rosa-lila).

























































tisdag 24 augusti 2010

Låååång tisdag

Tror på riktigt att jag hunnit med mer idag när jag jobbat jämfört med dagar då jag varit ledig. Man har visst ett privatliv ändå =)

TACK alla för lyckönskningarna på första jobbdagen!!! Blir så rörd att ni bryr er och kommer ihåg :)

Kom till jobb halv nio och fick en laptop, kort och koder och en massa listor med uppgifter att ta mig igenom den här första veckan. Det gick bra. Frånsett att datorn krånglade och vägrade göra som jag sa, och att killen på helpdesk därför redan hunnit bli trött på mig. Arbetskamraterna på kontoret var super, kände mig som hemma direkt. Sen vet jag inte hur länge jag blir kvar där, hoppas ju på ett uppdrag ute hos kund snart. Vill inte idla mer i år.

Efter jobb stack jag ner på stan och shoppade en skjorta på MQ:














Sprang inom en massa andra affärer, bland annat din Sko där jag hade tänkt köpa mig ett par rosa gummistövlar. Mina gamla gröna har mamma ärvt och imorgon har vi en svampplockareftermiddag/kväll inplanerad och då måste man ha ett par gummistövlar. Rosa helst. Men de fanns inte i min storlek.

Sen gick jag på akupunktur! Det är den fjärde akupunktören jag provar och hittills den bästa. Gick så himla snabbt och smidigt och inget sånt trams med kolla pulsen och tungan. Det är den delen av akupunkturen som jag tror allra minst på, mumbo-jumbo helt enkelt. Jag frågade akupunktören varför han inte kände på pulsen som de andra gjort och han menade att det är så otroligt få som faktiskt kan känna något och få ut något vettigt av det där att det oftast mest är en show för patienten. Sådär stämningsfullt och så. Jättemysig lokal i centrala lund, med värmelampa ifall man fryser och härlig plinkeplonkmusik.

J: Jag rekommenderar honom absolut. Han kändes vettig och normal och tog 300 för en behandling. Går tyvärr inte på högkostnadsskydd eftersom det inte är en form av smärtlindring, vilket är det enda som går att få bekostat. Synd, men billigast i Lund verkar han vara ändå. Och han har otroligt många kunder så det känns som att han är omtyckt och bra. Ring och boka! =)

Cornelia: Jag glömde kolla det där ang homeopati. Ska kolla när jag går dit nästa gång, vilket är på fredag.

Sen åkte jag hem, sambon väntade på mig så att jag slapp ta bussen 

Hemma har jag läst mail, läst bloggar, planterat blommor ute i trädgården i en timme, handlat och bakat inte ett utan TVÅ bananbröd (olika recept, tänkte jag skulle jämföra) och städat hela köket efter matlagning och bakning. Är rätt så slut...

(Förresten, nu har jag fixat så jag kan blogga från mobilen så det blir förhoppningsvis mer sånt. Ska bara få in rutinen.)

måndag 23 augusti 2010

Ordverifiering?

Det är många bloggar som har det och jag gillar det inte.

Jag hade det själv i början, tror att blogger har det som standardinställning. Men detta är alltså en funktionalitet som man kan stänga av. Vansinnigt störigt att behöva fylla i ett verifieringsord varje gång man kommenterar på någons blogg. Kanske kommenterar jag så ofta att jag upplever det som jobbigt? Någon annan som känner igen sig?

Ett alternativ för er som använder er av av ordverifiering som spamskydd, är att moderera inkomna kommentarer istället. På det sättet skyddar ni er från spam och samtidigt slipper era läsare att göra jobbet.

Jag uppskattar i alla fall de bloggare som valt att ta bort ordverifieringen på sina bloggar. Det känns alltid så lyxigt när man lämnar en kommentar på en sån blogg. Det går så snabbt och smidigt eftersom man slipper det där extra jobbet, så det känns som en självklarhet för mig att jag gör det lika smidigt för mina läsare. =)

Hoppas fler gör som jag!

Tankar, reflektioner och lärdomar

Bloggträff = Fullträff

Så kändes det i helgen och gör fortfarande efter att jag kommit hem. Det bästa av allt är att jag fick möjligheten att lära känna de härliga tjejer som gömmer sig bakom bloggar som jag så länge har följt. Och så har jag fått ett par nya bloggar att följa!

Det kommer säkerligen att kännas annorlunda nu när man kikar in på era bloggar, nu när vi faktiskt träffats. Visserligen kändes det som att träffas med ett gäng gamla vänner redan efter ett par minuter, men nu har jag i alla fall ett jättefint komplement till den blogvänskap som fanns sen innan.

Det jag slogs mest av och som faktiskt gjorde mig rejält förvånad var det lugn jag kände i hela kroppen när vi sågs under fikan och det fanns en massa småbarn med. De senaste två åren har småbarn inte betytt något annat för mig än ångest. Det har varit jobbigt, jag har blivit ledsen, påmind om vad jag själv har så svårt att få och avundsjuka och missunnsamhet har krupit fram. Det har bara fått mig att må skit helt enkelt.

Men så i lördags, för första gången på två år, så njöt jag av de små. Jag log, jag lekte, pratade med dem, höll dem i mitt knä och såg på dem med en värme som jag trodde att jag inte var kapabel till längre. Det går inte riktigt att beskriva och låter säkert hur fjolligt som helst. Men ni anar inte hur stort det kändes. För en liten stund kände jag mig nästan hel igen.

Avundsjukan finns så klart alltid, oavsett om barnet man träffar blivit till på första försöket eller efter 3 års kämpande, för inget av scenariona löser mitt eget problem. Men det är den där känslan av förståelse för hur vi har det som fortfarande kämpar, som betyder så mycket och som gör det vansinnigt mycket lättare. De fattar att man kanske inte tycker det är så kul att titta på deras barn, de fattar att man blir påmind och ledsen, men de fattar framför allt att det inte är personligt. Jag slapp få den där känslan av dåligt samvete, jag slapp skämmas för att jag mår dåligt av något som är det bästa och finaste i någon annans liv. Och det var SÅ befriande!

Jag har fått massor med hopp inför framtiden, ork och vilja att fortsätta kämpa no matter what! Jag vet att jag har ett helt gäng härliga tjejer som finns där för mig hela vägen fram till det där eftertraktade plusset. Det kändes verkligen som att jag fick vara med om något väldigt speciellt den här helgen, och det är något som jag kommer att ha med mig resten av livet. Oavsett hur mitt liv kommer att se ut.

Carpe Fucking Diem säger jag bara! =)

söndag 22 augusti 2010

Fika och promenad i gamla stan


Välförtjänt med fika efter en lång promenad i stockholm som faktiskt är soligt idag!



















Maria och Molly tar en lite kortare promenad =)














Efter ett tag mötte Sara upp oss och vi promenerade vidare genom huvudstaden. Totalt blev det 14000 steg, en perfekt början på min och nya stegräknarens karriär tillsammans.

Bloggmiddag!

På TGI Fridays där vi hungriga tryckte i oss varsin stor köttabit. Jösses vad hungrig jag var. Och med min konstiga mage efter laktostestet...den är fortfarande inte sig lik. Lite halvdöd sådär. Och då beställde jag dessutom efterrätt...korkat. Men gott!
















Efter maten knallade vi iväg till Humleparken till en mysig pub med uteservering där vi satt resten av kvällen och gick laget runt flera varv och avverkade i stort sett alla stora ämnen. När det plötsligt blev tyst i en sekund kändes det jättekonstigt eftersom vi pratat nonstop hela dagen. ALLA reagerade =)















En underbar avslutning på dagen i alla fall och det känns verkligen som att man fått sig en näve nya vänner. Ganska otroligt faktiskt och ger en mysig och varm känsla i magen.

lördag 21 augusti 2010

Bloggfika

Gud så roligt det var!!! =)

Mitt tåg var lite sent så jag och Åsa kom sist men det var ju inte direkt svårt att hitta 'klungan' som stod och väntade vid caféet =). Allt som allt blev vi 8 tjejer och 4 småttingar. Massor med prat, god mat och barnjoller.

Det här med ivf funkar alltså på riktigt! Småttingarna man ser på tjejernas bloggar existerar och är inte bara foton snodda nånstansifrån. Kanske, kanske kommer det här med ivf funka till slut även för oss?

Här kommer lite foton!































Sitter här på tåget















Utsikten är trevlig, fast inte från min plats. Jag lånar platsen framför ibland, där finns ett stort fönster. Kanske är det någon från näst hållplats som äger den...

När man åker första klass får man en sån här frukost:














Man får även gratis tillgång till internet som funkar helt ok. Det strulade i början och en gång vid Nässjö, men annars är jag riktigt nöjd. Läser aftonbladet, mailen, bloggar lite.

Hade ett besvärlig upplevelse av att gå på toa på ett tåg; första toan var där upptaget så länge att konduktören fick gå och knacka på och fråga personen där inne om det gick bra. Det gjorde det. Jag knatade iväg till nästa toalett. Där var det också upptaget. Då såg jag i ögonvrån att det blev ledigt i den första toaletten. Jag knatade tillbaka. Då hade någon annan hunnit gå in där utan att jag märkt det. Upptaget igen alltså. När det äntligen blev min tur gick jag in och vred om ett av de två låsen på insidan. Det visade sig efter en stund att jag valde fel lås eftersom en äldre dam kikade in och ursäktade sig. Jag vred om det andra låset och satt resten av mitt toalettbesök ifred.

Laktosintoleranstest

Jag höll mig laktosfri i onsdags och torsdags. Torsdag kväll åt jag en stor skål yoghurt och drack två koppar te. Den därpå uppsvällda magen kan jag därför inte fastställa ifall den beror på laktosintolerans eller för stora mängder te. Dumt av mig.

Igår åt jag som vanligt igen. Hade ganska ont i magen under morgon/förmiddag. Jag glömde äta lunch och tänkte inte på magen under hela dagen. På kvällen blev det pizza och när det blev läggdags pratade magen med mig non stop. Bubblade och hade sig. Blev tokdålig och fick sitta på dass i 20 min.

Idag gör det ont i magen igen och den är uppsvälld och gasig. Men jag vet inte. Kanske har jag ätit nåt konstigt. Jag hade ändå velat veta ifall jag är laktosintolerant eller inte och jag gillar inte att jag ska behöva testa mig själv genom att äta laktosfri mat och sen dricka ett glas mjölk och kolla om jag är dålig.

Det finns ju faktiskt tester som läkare kan göra, jag får dricka en laktoslösning och läkarna kan genom ett blodprov kan mäta hur effektivt mjölksockret spjälkas i tarmen. Hur 'övertalar' man en läkare att få detta gjort? Gick inte när jag ringde senast...

Ojojoj, bara 8 timmar kvar...

...innan tåget bär iväg mot hufvudstaden! =)

Känns lite pirrigt i magen. Och då har jag tränat på att träffa tjejer jag lärt känna via forum och bloggar pga barnlöshet hela TRE gånger tidigare. Första gången var för lite över ett år sen när jag flög till Stockholm för att hälsa på min numera goda vän M. som jag lärde känna via en barnlöshetstråd på minbebis.com. Spännande, pirrigt men samtidigt jätteroligt var det! =)

Andra gången var när jag träffade Lisa i Warszawa som jag lärt känna via bloggen.

Och tredje gången var faktiskt i förmiddags då jag träffade en av mina trogna läsare på en frukost i Lund. Supertrevligt! Ganska tråkig anledning att träffas och lära känna nya människor, men nu är det så och då får man göra det bästa av det, och att lära känna en massa härliga tjejer är inte tråkigt alls! =)

Imorgon blir det visserligen en träff av lite större magnitud, men det är ju lika nervöst och knasigt för oss allihopa så jag tror nog det ska gå bra det här. Tror rentav att det kommer bli skitkul och att vi kommer att få en superskön helg tillsammans och få chansen att lära känna varandra på riktigt.

Ses snart!!! =)

fredag 20 augusti 2010

Ny läkartid!

När vi fick den förra tiden bad jag dem att höra av sig ifall de fick ett återbud eller liknande, och imorse ringde telefonen 8:20. Jag, som fortfarande låg och sov!!, vaknade med ett ryck och knappade frenetiskt på den röda knappen på telefonen för att stänga av alarmet som jag trodde gått igång. Sen, efter några sekunder, såg jag att jag hade ett missat samtal från kliniken.

Ringde upp dem, väntade lite i kö, kom till Cura-kliniken (inte ivf, utan allmänna cura-kliniken) där de var en aning otrevliga (jag kan väl inte veta att om ett visst nummer står som missat i min telefon så är det inte dit jag ska ringa...utan jag ska veta att ivf-kliniken har ett eget nummer. Som inte syns när de ringer.)

Kom fram till rätt klinik till slut och där var de som vanligt mycket trevliga. Ett återbud på torsdag i nästa vecka gjorde alltså att vår läkartid blev bakåtflyttad med fyra dagar. Så nu är det bara sex dagar kvar. Kommer gå fort som fasen =)

torsdag 19 augusti 2010

Läkartid på Cura

De hade tyvärr inte så många lediga tider så vi ska inte dit förrän den 30/8. Visserligen bara en och en halv vecka tills dess och det borde inte innebära några problem för att få sätta igång med en behandling i mitten på september. Men lite störigt att vi inte fick till en träff nu när vi fortfarande är på semester.

Hoppas de inte tycker man är konstig på jobbet som smiter iväg på läkarbesök mitt på dagen efter att ha jobbat i bara en vecka. Men alla måste väl gå på läkarbesök ibland? Sen att vi gör det hutlöst ofta är en helt annan femma =)

Nya jobbet

Kan man känna sig något annat än välkommen när man får det här hemlevererat en vecka innan man börjar?













En vacker bukett blommor och lyxig liten chokladask.














Två dagar senare ser rosorna fortfarande superfina ut. Och den där känslan jag haft den senaste veckan, att det känns lite tufft att börja jobba efter att ha varit ledig i nästan tre månader, är i stort sett som bortblåst! =)

onsdag 18 augusti 2010

Förresten...

...mensvärken höll på att slå omkull mig imorse. Att jag fortfarande blir förvånad över hur ont det kan göra övergår mitt förstånd lite. Lär man sig aldrig eller?

Visserligen har det ju blivit mycket värre efter att vi börjat med ivf-behandlingarna så jag har bara haft ett drygt år att vänja mig vid det. Kanske är det inte tillräckligt? Är det någon annan som märkt av att det gör mer ont efter att ni börjat med ivf? Kanske bara jag som är klen som en överkokt sparris...

Avbockningstajm

En fullspäckad dag blev det igår och jag hann med med större delen av mina listor. Men eftersom jag som vanligt ställer alldeles för höga krav på mig själv så blir jag heller aldrig riktigt nöjd.

Idag fortsätter kampen med att bli klar med listorna! =)

- Gå till vårdcentralen och ta blodprov för att kolla glutenintolerans. FIXAT!
- Ringa den där akupunktören i Lund som jag blivit tipsad om och fråga om behandlingar hos honom måhända inte går på högkostnadsskyddet. BOKAT TID!
- Göra ett laktostest hemma, antingen med det där som man visst kan köpa på apoteket, eller inte äta laktos på två dagar och sen proppa i sig enorma mängder mjukglass. FÖRSTA LAKTOSFRIA DAGEN IDAG!
- Ringa Cura-kliniken. De skulle höra av sig till mig angående en tid för läkarsamtal, det har de inte gjort än. Imorgon är det dags för jävlaranamma-joanna att ringa och höra med dem varför det dröjer så förbannat... TID BOKAD!

Om exakt en vecka börjar jag jobba igen. Mycket ska hinnas med innan dess så här kommer en lista till:
- Städa bilen. Efter 13 resor till tippen med både tradgårds- och husavfall behöver den en makeover HALVVÄGS...
- Köpa ny stegräknare för den förra gick och dog (oj, det blev visst en ordvits =)) BESTÄLLD!
- Gå till banken och laga bankdosa och fråga om jag kan få en näve miljoner. LAGADE BANKDOSAN SJÄLV!
- Gå till frissan och göra något åt...ja, jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det jag har på huvudet för tillfället. Fågelbo räcker inte riktigt till... TID BOKAD TILL I MORGON!
- Plantera en massa blommor som fortfarande står i sina små krukor ute i trädgården. Fint ska det bli! DAGENS STORA PROJEKT?


Sen måste jag ju såklart utöka listan lite så det jag också ska hinna med idag är:
- Sy och hänga upp gardiner i arbetsrummet
- Slipa minst ett trappsteg till
- Shoppa lite kläder
- Tvätta

måndag 16 augusti 2010

Tisdagslista

- Gå till vårdcentralen och ta blodprov för att kolla glutenintolerans.
- Ringa den där akupunktören i Lund som jag blivit tipsad om och fråga om behandlingar hos honom måhända inte går på högkostnadsskyddet.
- Göra ett laktostest hemma, antingen med det där som man visst kan köpa på apoteket, eller inte äta laktos på två dagar och sen proppa i sig enorma mängder mjukglass.
- Ringa Cura-kliniken. De skulle höra av sig till mig angående en tid för läkarsamtal, det har de inte gjort än. Imorgon är det dags för jävlaranamma-joanna att ringa och höra med dem varför det dröjer så förbannat...

Om exakt en vecka börjar jag jobba igen. Mycket ska hinnas med innan dess så här kommer en lista till:
- Städa bilen. Efter 13 resor till tippen med både tradgårds- och husavfall behöver den en makeover
- Köpa ny stegräknare för den förra gick och dog (oj, det blev visst en ordvits =))
- Gå till banken och laga bankdosa och fråga om jag kan få en näve miljoner.
- Gå till frissan och göra något åt...ja, jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det jag har på huvudet för tillfället. Fågelbo räcker inte riktigt till...
- Plantera en massa blommor som fortfarande står i sina små krukor ute i trädgården. Fint ska det bli!

lördag 14 augusti 2010

Nya läsare

Ibland märker jag hur bloglovin-räknaren tickar uppåt och jag kan ju inte låta bli att tänka på vilka alla dessa människor är som läser min blogg. Vissa av er känner jag privat, många av er har jag lärt känna genom den ofrivilliga barnlösheten som vi lever i men de flesta av er har jag ingen aning om vilka ni är.

Jag tycker det är jätteroligt när ni lämnar kommentarer och är supertacksam för att ni hjälper mig att berätta min historia. Det hade inte varit hälften så givande om ingen läste det jag skriver. Så ställ frågor, dela med er av tips och erfarenheter och fortsätt att lämna avtryck!

Det känns ibland lite skumt att ni alla vet så mycket om mig men att jag vet så lite om er. Så berätta gärna vilka ni är om ni har lust. Hmmm, nu blev jag faktiskt lite sugen att skapa en sida på bloggen där ni som vill kan lämna en liten kommentar om vem ni är. Håll utkik, kommer alldeles strax! =)

Och ni som inte följer mig på bloglovin än, klicka HÄR eller på knapparna uppe till höger!


Nu så! Nu finns det en länk under headern som heter 'Vem är du' där ni kan berätta mer om er själva!

fredag 13 augusti 2010

JA - Precis så!

Nu har jag kommit ännu längre på min lista. Igår fixade jag en remiss för blodprov ang. glutenintolerans på labbet i stan. Laktosintoleransremiss tyckte han inte jag skulle få för det var så enkelt att kolla själv om man hade. Genom att hålla sig borta från laktos i två dagar och sen dricka två glas mjölk. Om man mår dåligt då så är man laktosintolerant. Har ni som funderat på att kolla er för laktosintolerans fått det här tipset av era läkare? =)

Sen åkte jag till Cura-kliniken i Malmö. Inga problem att hitta men jag hade lite svårt att hitta till receptionen eftersom det bara var ett skrivbord inne på ett av deras lab =) Men där presenterade jag mig i alla fall för en sjuksköterska, pratade en stund om vår situation och hon började leta tid för samtal med läkare. Under tiden satt jag i väntrummet och skrev jag upp alla våra uppgifter, adress, telefon osv. Då kommer hon ut till mig och frågar om vi gjort kromosomanalys! =) Ja, det var helt otroligt. Något som jag fått pressa den andra kliniken på, något som de själva verkligen inte tagit upp, det frågar hon mig om redan innan jag 'börjat' hos dem.

Jag blev storförtjust på direkten! Precis så vill jag att de ska göra. Komma med frågor och tips på vad man skulle kunna förändra, prova på. Hoppas det fortsätter på den här banan. Oavsett så kommer nästa försök att ske på Curakliniken istället för Öresundskliniken.

Läkaren från Öresundskliniken fortsatte att svara på mina frågemail. I det senaste jag skickade hade jag nog lite annan ton och ställde honom mer mot väggen och frågade om långtidsodling var något han kunde tänka oss i vårt fall, frågade lite om prednisolon och trombyl och fick följande svar:

- Långtidsodling. Vid tex enbart två delade embryon dag 2 ej ngn vits att odla till dag 5. Annars ok att gå vidare.
- Menopur. Kan möjligen ge bättre kvalitet men risk för färre ägg jmfrt m. Gonal-f.
- Trombyl/Prednisolon. Kan troligtvis ej skada, kan möjligen hjälpa. Upprepade studier ger inget säkert stöd för förbättrat resultat. Ok att ta om paret önskar.


Såhär tillmötesgående har han aldrig varit innan. Så om vi återvänder till Öresundskliniken nån dag har jag ett bra underlag.

torsdag 12 augusti 2010

Kromosomanalys - frågor!

Jag behöver lite input av er som gjort kromosomanalys för jag blev lite besviken när läkaren på kliniken sa att vi får betala 3800 kr per person för analysen.

- Gjorde ni det via er klinik eller kanske rentav på kliniken?
- Fick ni betala för analysen själva?
- Hur mycket kostade det?
- Var det kliniken som tog upp det eller ni själva?

onsdag 11 augusti 2010

IVF-listan forts.

Nu har jag kommit en bit på vägen. Börjat bocka av lite smått. Imorgon kommer jag nog känna mig ännu mer på väg genom min lista.

Saker som jag ska få kliniken att göra:
- Långtidsodling på våra embryon - Efter mailkonversation med läkaren på kliniken: Långtidsodling använder man bara sig av för förhoppningsvis förbättrad selektion och inte som jag föreslog, att kontrollera att våra ägg fortfarande ser bra ut på dag 5. Nehe. Blir till att prata med Cura och höra vad de tycker.
- Skriva remiss för kromosomtest - Efter mailkonversation med läkaren på kliniken: En remiss kan kliniken fixa. Själva testet bekostas av oss själva.
- Byta från Gonal-f till Menopur - Har mailat om detta men inte fått svar än.
- Ge mig Prednisolon - för att få ner immunförsvaret - Har mailat om detta men inte fått svar än.
- Ge mig Trombyl el. Fragmin - för att motverka blodproppar i livmodern - Har mailat om detta men inte fått svar än.
- Ta nya TSH-värden (T3 och T4)? - jag bad dem visserligen göra det i våras och de var precis lika normala som våren året innan. - Tar nya prover om jag byter klinik.

Saker jag själv kan göra:
- Gå på akupressur alternativt akupunktur igen. - Ska ringa imorgon.
- Kolla upp ifall jag är laktos eller glutenintolerant. - Har bokat telefontid med läkare på orten imorgon bitti för en ev. remiss.
- Prova LCHF? - Nja. Vi får se. =)

Bloggträffen nalkas

Och det känns nervöst och spännande på samma gång. Vi känner ju redan varandra på ett sätt men det kommer säkert kännas lite knasigt att lära känna sina bloggvänner på riktigt.

Resan är bokad, hotellet fixat och ingen ivf inplanerad just nu. Ska bli riktigt skoj att få komma iväg på en minisemester precis innan jobbet börjar. Har lyxat till det med mysigt hotell och tågresa i 1:a klass (som nästan var billigare än 2:a klass. Så tokigt kan det bli när man bokar låååång tid i förväg!)

Här kan man läsa mer om träffen ifall man är nyfiken! =)

Det är förstås synd på ett sätt att man lär känna så många supertrevliga människor genom en så urtråkig situation som ofrivillig barnlöshet är. Jag önskar innerst inne att vi inte var så många. Samtidigt är jag tacksam över att ha så många att dela mina tankar och känslor med. Ni hjälper till att göra min egna situation lättare att hantera!

måndag 9 augusti 2010

Det där med lakrits

Det har jag nämnt ett par gånger. Tror till och med att jag tar upp det i ameliaartikeln som jag inte vet när den kommer ut. =)

Det jag har hört, och givetvis minns jag varken var eller när, är att lakrits är dåligt att äta när man försöker eller är gravid. Kanske är det därför. Fast själv trodde jag att för mycket lakrits kunde resultera i ett missfall. Någon annan som hört något om vilken inverkan lakrits kan ha? Tror ni det är något att bry sig om?

Eller är detta ungefär i stil med att om man undersöker tillräckligt noga kan man komma på att ALLT är dåligt för en på olika sätt, i olika mängder och kombinationer? Att man egentligen inte kan äta något alls, oavsett om man är gravid eller inte.

söndag 8 augusti 2010

Så kallad 'ny forskning'

Aftonbladet skriver en del intressanta saker, en massa trams som är roligt att läsa och en massa trams man hade klarat sig utan. Men ibland ligger de bara efter...

Är det någon detta är nytt för? Och varför kan de inte skriva lite mer om vad man faktiskt kommit fram till och hur, eller i alla fall uppge lite information om företagen eller personerna som bedrivit forskningen så att man kan kolla upp lite mer info på egen hand?

Löfte - dålig vecka

I slutet på maj hade jag en skitdag som jag ryckte upp mig från. Tills jag fick världens käftsmäll och skitdagen blev till en skitvecka istället. I efterföljande inlägg lovade att jag skulle berätta mer om varför allting helt plötsligt blev kasst, så det tänkte jag göra nu.

Jag gillar inte att prata så mycket om det, gillar inte att tänka på det överhuvudtaget för då får avundsjukan in klorna under skinnet på mig och det blir så jäkla svårt att göra sig fri. Missunnsamheten finns där också och den är jag så förbenat trött på.

Min kusin, G, är gravid. Igen. När hon blev gravid första gången gick jag sönder. Minns inte om jag berättat om hur det var när hon berättade den där första gången, så det kanske blir lite upprepning nu.

Det var i alla fall i december 2008 som hon berättade. Bjöd in på mig en kopp kaffe efter middagen hos mamma. Mysigt, tänkte jag. Resten av fikan kändes mest som en dimma. Hon sa att hon hade något att berätta. Minns inte om 'Är du gravid?' var min fjärde eller femte fråga. Den låg definitivt inte i topp. Men det förklarade varför hon inte drack något vin tidigare samma dag, och jag som inte ens tänkte tanken. Det var ju inte hon som skulle ha barn först. Hon visade stolt upp sina vitaminpiller som hon skulle äta varje dag (Mitt Val Kvinna) för att få i sig tillräckligt med folsyra. Dessa vitaminer hade jag redan proppat i mig i ett halvår, men det berättade jag aldrig. Jag låtsades vara intresserad och ställde lite frågor men orkade inte vara kvar så länge.

Satte mig i bilen och började köra hemåt. Grät hela vägen och är idag fortfarande förvånad att jag lyckades ta mig hem i ett stycke. Såg ingenting, det var som att köra hem i värsta regnovädret. Gick och la mig i gästsängen när jag kom hem och kunde inte sluta gråta. A satt snart vi min sida och frågade mig vad som hade hänt. Han blev mer och mer orolig när jag inte svarade, men jag grät så intensivt att jag inte kunde prata. Fick inte fram en vokal ens. A trodde någon hade dött. När jag till slut förmådde mig att berätta blev han lättad att det inte var något värre. Men för mig var det början på något som bara gjort ont i mig sen dess.

Det blev en pojke sommaren 2009. Kusin G och jag slutade att umgås. Jag orkade inte ta initiativet och kusinen verkade inte orka heller. Eller så brydde hon sig inte. Ibland lyckades jag lyfta mig ur självömkan och köpte lite bebiskläder till barnet eller lite choklad till kusinen. Jag försökte visa att det inte var personligt. Att det bara handlade om att det gör så ont att bli påmind om att jag är ofrivilligt barnlös. Och att det får mig att känna mig så otroligt misslyckad och utanför. Värdelös.

När jag blev gravid i april kände jag hur det äntligen lossnade. Jag stod inte på andra sidan strecket längre. Äntligen fick även jag vara med på de gravidas sida och tvättade bort värdelös-stämpeln som jag så länge burit med mig. Jag började planera för en träff med kusinen, det skulle bli så mysigt. Att äntligen kunna ses och bara njuta. Men så kom missfallet och allting blev en soppa. Trots all misär kände jag ändå att jag var redo fatt börja umgås med min kusin. Jag såg fram emot det.

Ungefär samtidigt hörde hon plötsligt av sig på msn. Det var inget som inträffade frekvent direkt. Konstigt. Hon ställde en massa frågor om våra behandlingar, om hormoner, om hur jag kände osv. Wow, tänkte jag. Är hon intresserad? På riktigt? Vad roligt. Jag berättar gärna, jag är ju nästintill professor i ämnet. Det gick inte många sekunder förrän hon frågade om jag vill att hon berättar när hon blir gravid igen. What? Var kom detta ifrån? Varför frågar du mig det nu, tänkte jag.
'- Är du gravid?'
'- Ja.'

Det visade sig att hon blev gravid samtidigt som jag men inte ville berätta då och ta min stund ifrån mig. Något jag är otroligt tacksam för. Det var jättesnällt och den lilla tiden jag var gravid njöt jag. Sen fick jag missfall, medan min kusin fortsatte att vara gravid. Idag är hon nästan halvvägs i sin graviditet.

Det gör ont att hon är inne på andra barnet när jag inte ens kommit till det första. Det gör ont att jag är två år äldre. Det gör ont att vi varit tillsammans nästan tre gånger så länge. Det känns orättvist. Och nä, man ska inte vara missunnsam och man ska inte vara avundsjuk. Men nu är det så och jag skiter fullständigt i att det är fult och dåligt. Hade jag kunnat och orkat hade jag bara varit glad för alla som är gravida och har barn. Jag har försökt, det går inte. Det gör bara ONT!

lördag 7 augusti 2010

Löfte - Stringhylla

Malla ville se foto på min fina stringhylla och inte fan la jag ut nåt foto. Dåligt.

Här kommer det:

Löften

De senaste veckorna har jag lagt allt som tar för lång tid att berätta på hög och tänkt att det kan jag ta itu med senare. Nu när jobbet är ett faktum så är jag helt plötsligt stressad över allt jag inte kommer hinna göra. Ni vet, stian ska skuras, locket ska läggas på brunnen...

Nä, men allvarligt talat så har jag en lista på grejer som hade varit skönt att få undan innan jag börjar jobba. Dels är det renoveringsprojekt här i huset. Främst utvändiga sådana som med fördel görs under sommarhalvåret. All invändig renovering kan vi göra sen när det är för kallt att vara ute. Sen har jag hela ivf-listan att ta itu med. Den här veckan har det gått lite segt med den, men nästa vecka tror jag nog jag kan komma igång med den.

Och sist men inte minst har jag listan över allt jag lovat att jag ska berätta om här på bloggen men fortfarande inte tagit itu med. Dåligt. Så jag tänkte att jag börjar lite smått med min löfteslista idag så får vi se hur mycket jag hinner innan den 24/8.

fredag 6 augusti 2010

2 veckor kvar av semestern

Och att jag faktiskt är anställd igen är ett faktum efter förmiddagens kontraktsskrivning =) Allt gick bra och de ville fortfarande ha mig. Man vet ju aldrig...

Jag börjar den 23/8 eller rättare sagt den 24 för chefen var upptagen på måndagen. Gratis lön i en dag låter inte helt fel i mina öron. Alltså, förstår ni hur lättad jag är?! Nu har vi råd med hur många IVF:er som helst! =)

Det är så det känns i alla fall, men jag vet att varken jag eller A kommer att orka hålla på med IVF tills vi blir 40. Antingen får vi lyckas innan eller så får vi tänka om. Men en del av lugnet har hittat tillbaka till mig och det kommer att bli med helt nya krafter som vi sätter igång med IVF nr 7 i mitten på september. I Augusti tar vi en välförtjänt paus.

torsdag 5 augusti 2010

Jag är med jobb!

Nästan i alla fall. Ska skriva kontrakt imorgon och efter det kommer det antagligen kännas ännu mer på riktigt. Hade två riktigt bra erbjudanden att välja mellan och valde i slutändan det som kändes bäst. Sådär i magen ni vet ;)

Börjar min anställning den 23 Augusti, så nu är det 'bara' 2,5 veckors semester kvar. Känns helt ok faktiskt =) Det är en konsulttjänst så jag vet inte riktigt var jag kommer att hamna eller vad jag kommer att jobba med. Vi får se. Blir kanske lite pendling. Eller så blir det till att samåka till Lund med sambon istället. Båda alternativen passar mig alldeles utmärkt.

Det känns otroligt skönt och spännande och jag är så vansinnigt lättad. Att inte behöva bry sig om pengar när man reser med IVF-tåget känns jätteskönt. Det är verkligen för jävligt att man utöver allt annat ska behöva bli bekymrad om pengar och att man kanske inte har råd. Riktigt jävligt är det och jag hoppas verkligen det blir ändring på det i framtiden. Sånt här ska man inte behöva bekosta själv...

Men nu slipper jag det bekymret i alla fall. Hoppas det ger lite resultat.

tisdag 3 augusti 2010

Ursäkta tystnaden...jag letar jobb

Det händer mycket på jobbfronten nu. Har fått ett erbjudande på ett företag i Malmö och är 99% säker att jag kommer att få ett erbjudande i dagarna från ett företag i Lund. Känns otroligt lyxigt i så fall att jag kan välja och vraka, sån tur trodde jag inte att jag skulle ha. Skönt att något i livet går lite bättre i alla fall.

Men det är i alla fall därför jag inte skrivit på ett tag. Det har blivit en del intervjuer, referensfixning, personlighetstester, problemlösning och kompetensprov på nätet. Är helt slut i huvudet =)

Igår var jag på en intervju i tre timmar trots att den bara skulle vara i en och en halv. Hoppas testresultaten bara bidrar till att de vill ha mig ännu mer. Håll tummarna! Borde veta den här veckan om jag får ett jobb eller inte.