söndag 18 oktober 2009

Om svåra möten

Ikväll är det middag hos svärföräldrarna med svågern och hans tjej. De har nyligen också börjat försöka och jag känner mig mer stressad än nånsin. Det är ingen tävling, jag vet. Men jag kommer att bli helt förkrossad om de går och blir gravida nu. Innan oss. De känner till våra problem och ivf-behandlingar och jag förstår att det måste kännas jobbigt för dem också. Att hela tiden ha det i bakhuvudet att vi har det så fruktansvärt jobbigt och att de kanske kommer lyckas innan oss.

Men i slutändan är det ändå vi som står där, barnlösa, glädjelösa och livlösa...

Nä, va fan Joanna! Jag skulle ju vara positivt inställd. Jag skulle ju tro på det här, att vi äntligen kommer att lyckas. Tredje gången gillt. Rensa huvudet, rensa rensa rensa. Shit vad svårt det är. Det enda som poppar upp just nu är glada nyheter från svåger. Trots att hans tjej har varit så snäll och lovat att berätta för mig först ifall de lyckas, så att jag får tid att bearbeta det.

Varför kan jag inte sluta vara så manisk? Kanske borde jag låta bli att träffa andra människor ett tag? Det är då jag mår som bäst i alla fall. När jag inte behöver träffa en massa familj och vänner som jag inbillar mig bara vill träffas för att någon av dem har "glada nyheter" att berätta... Nu när till exempel E har gift sig också så är det inget som står i deras väg för att också gå och bli gravida.

Helvete! Ok, OK! Jag gör ett försök till att bli lite positiv. Går och piffar mig inför middagen. Fint ska det va! Långa och djupa andetag. Slappna av. Ta ett glas vin. Medan jag kan ;)

(Kvällens sprutor tar jag förresten hos svärföräldrarna. Det kommer att bli...ehhh...intressant.)

5 kommentarer:

  1. Jag förstår hur du känner. Men jag tror att ni snart kommer ha en liten knodd hos er =) Får jag lägga till din blogg och följa den? Kram

    SvaraRadera
  2. Oj Oj, känner igen mer än väl! killens syster kommer börja försöka snart (om dom inte redan börjat ) och jag är nästan förbannad! Jag vet har ingen rätt att vara det men den dagen dom kommer och säger att dom lyckats så dör en bit av mitt hjärta! För jag VET att det kommer bli innan oss. Ingen tävling visst - Men varför känns det så då?!
    Jobbigt!
    Kram M
    http://ledsenihemlighet.blogg.se

    SvaraRadera
  3. tattoochick: Självklart får du det! =) Tycker jag bara är roligt!

    SvaraRadera
  4. M: Precis så känner jag också. En del av mig kommer nog att dö lite grann. Tänk om jag inte kommer att kunna hantera det?!

    Men men, det var inga såna nyheter ikväll och tjejen drack vin så de satt inte och lurade på sin hemlighet heller. Puh! Nu kan jag slappna av lite igen...

    KRAM

    SvaraRadera
  5. Åh, vilken jobbig sits! Är själv livrädd inför alla middagar och ev besked det kan komma att medföra. Som "tur är" så har syskonen i vår ålder redan barn (vilket är jobbigt på ett annat sätt), men i bekantskapskretsen är det flera som gifter sig nu, och vem vet vad det kan innebära...
    I den bästa av världar skulle ni plussa ungefär samtidigt, och jag håller tummarna så hårt hårt för er!

    SvaraRadera