Den som jag behöver, den som är det enda jag har att falla tillbaka på, den som gör att jag fortfarande orkar gå igenom det här helvetet. Men det håller på att gå överstyr nu. Jag verkar inte längre bestämma om vem det är som känner till vår situation och vem som inte gör det. Det ligger visst inte längre på mitt bord att avgöra om jag vill berätta för någon eller inte. Den rätten har jag blivit fråntagen. Nu har jag inget. Bara lite hopp att leva på och jag kan säga att hoppet får sig en rejäl smäll när något sånt här händer...
Min nya chef valde att berätta om vår situation för den hr-ansvarige på jobbet. Han berättade utan att kolla med mig först, trots att han vet att jag vill hålla det här för mig själv. Och jag kan ha full förståelse för att någon på hr kanske behöver känna till vad min sjukledighet och annan frånvaro beror på. Men lite heads-up hade varit trevligt. Speciellt som jag fick frågan (på ett mer privat plan) av vår hr-ansvarige en dag innan och valde att inte berätta. Nu vet hon alltså i alla fall. Har ingen aning hur jag ska kunna möta hennes blick. Ärligt talat förstår jag inte hur hon ska kunna se på mig heller. Hoppas hon mår dåligt och inte vågar prata med mig igen. SÅ bitter är jag just nu... Och jag känner mig fullkomligt överkörd...
Det här fick jag reda på imorse, runt 9-tiden, och så här mår jag fortfarande. Trodde det skulle gå över lite mer än vad det gjort. Fan! Jag som behöver lugn och ro.... Tänk om det skiter sig igen?! Tänk om det skiter sig bara för att jag mår dåligt över det här...är så fruktansvärt nere, rädd och ledsen nu...
måndag 19 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Välj att inte tänka på det! Fokusera på er nu, ditt välbefinnande och *er* situation.
SvaraRaderaEgentligen: Varför skulle det spela någon roll om HR vet vad som pågår? De har tystnadsplikt. Är det en person du ogillar rent generellt så har jag större förståelse... Men mina erfarenheter säger att ALLA vill att en ivf ska lyckas. Både de som har barn själva och de som fortfarande inte har det. Även såna man inte kommer så bra överens med annars, brukar vara förstående. De inser vilken sorg man bär på som barnlös, och jag tror inte att ens värsta fiende vill "sprida ut/skvallra" om den situationen... Håll huvudet högt och ta inte upp ämnet med kvinnan på HR. Jag har svårt att se att *hon* skulle göra det... Såvida hon inte är i samma sits själv ;-)
kram!!
Nä, det spelar absolut ingen roll att HR vet något. Och jag tror inte hon kommer sprida informationen vidare. Jag bara ogillar hela situationen om att information om mig har spridits till henne utan att jag har någon som helst kontroll över den. Trodde infon var safe hos min sektionschef...
SvaraRaderaOch jag vill inte ha någon förståelse. Jag mår dåligt av att veta att folk känner till mina hemligheter "av misstag" och jag fullkomligt hatar känslan av att ha en massa förståelse riktad mot mig. Jag vill inte att folk ska VETA att jag går igenom något jobbigt. Jag vill kunna hantera det själv, för mig själv.
Ja, JAG VET. Det låter idiotiskt och bittert och allmänt fjantigt. Men jag kan inte hjälpa det...
Tack för din kommentar Anna. Det hjälper att få diskutera lite!
Kram
Vad tråkigt att din chef svek förtroendet. Chefen trodde säkert att han/hon gjorde något bra, att den här HR-kvinnan behövde veta detta och tänkte inte på hur det skulle kännas för dig. Jag tror inte heller att HR kommer att sprida det vidare och det är nog så att det ändå är bra att de vet. Men jag förstår att du känner dig sviken.
SvaraRaderaÄven jag har ju nyligen berättat allt för min gruppchef och det kändes bra, jag fick full uppbackning av honom. Jag sa också att det var okej att han berättade det för vår planeringsfunktion ifall de ifrågasatte min höga frånvaro men att jag inte ville att det skulle bli något allmänt samtalsämne i fikarummet. Nu är det ju så att jag berättat för en del nära kollegor tidigare och jag tror tyvärr att det har läckt ut någonstans för jag är övertygad om att det är fler som vet. Ingen som sagt något direkt men det är en känsla jag har. Men jag orkar inte bry mig om det just nu.
Hoppas du finner lugn snart och kan tänka bort det där. Nu får du istället fokusera på att försöka må bra och ladda inför stundande äggplockning. Lycka till!
Men vilken dum chef, så får man bara inte göra.. Usch.. Jag hoppas du kan försöka lägga det åt sidan och fokusera på lilla knodden som jag hoppas kommer komma =) Sänder dej massa styrkekramar och positivitet till dej. Kraaaam
SvaraRaderaTack tjejer för alla era snälla kommentarer! Känns skönt att f det lite bekfräftat att jag inte är helt knäpp som reagerar som jag gjorde.
SvaraRaderaNu ska jag slappna av och ta det lugnt hela kvällen!
Kram!!!
Idag har det mesta av ångesten gått över och jag bryr mig ärligt talat inte så mycket längre. Försöker "släppa det" som en god vän är mycket duktig på att säga till mig och det funkar faktiskt. Har jag gett mig fan på att släppa det så går det till slut :)
SvaraRaderaSKÖNT!