skip to main |
skip to sidebar
Nya chefer innebär fler som ska få reda på om vår "situation". Har nyligen bytt sektionschef och skickade precis iväg ett mail till honom och förklarade hur många sjukdagar och sjukbesök jag behöver framöver. Bad även om att få jobba hemifrån en tid efter ET. Jag behöver verkligen att det funkar den här tredje gången och jag tänker inte tillåta mig själv att stressa upp mig över att jag måste ta mig till jobbet och låtsas vara glad och samlad. Jobbar jag hemifrån kan jag i alla fall utföra mitt jobb liggandes i soffan och det låter ganska stresslöst för mig. Alternativt att jag tar tjänstledigt i några dagar...
Sen sitter jag i ett nytt projekt sen några veckor tillbaka så jag måste meddela projekledaren om min frånvaro ocskå. Skickade ett mail till honom fast utan alla "smaskiga" detaljer. Hoppas han inte frågar heller, för nu är det alltså redan 3 personer på jobbet som känner till ALLT.
Det låter kanske skitfjantigt men jag känner att jag fortfarande vill ha lite kontroll över situationen och den enda kontroll jag har är att bestämma vem som vet och vem som inte vet.
Sen är det väl så att ju fler som vet desto mindre behöver jag förklara om när jag är ledsen och arg eller behöver åka iväg på läkarbesök. Fast å andra sidan, ju fler som vet desto fler ögon har jag på mig när det är dags att få reda på om det sket sig eller inte. Och alla dessa stirrande och nyfikna ögon är jag inte alls intresserad av.
De föregående gångerna som det gått åt skogen har stunderna då jag varit tvungen att berätta de dåliga nyheterna för de som vet, varit några av de tuffaste i mitt liv. Det blir liksom inte på riktigt förrän jag måste berätta för någon och säga det högt...
Förstår så väl vad du menar. Jag är själv en person med väldigt hög integritet, öppen privat jo, men på jobbet drar jag en ganska snäv gräns så på mitt jobb vet faktiskt ingen om våra IVF. Jag måste ju meddela när jag är sjukskriven, men jag har hittills inte meddelat orsaken. Den övriga frånvaron för UL och sånt har gått ganska bra att fixa tack vare flexibla arbetstider. Det är just det där att man inte orkar med andras gensvar sedan om det inte lyckas...
SvaraRaderaDet är svårt att veta hur mycket man ska berätta och för vem. Men hoppas det löser sig så bra som möjligt för dig! Och lycka till :o)
SvaraRaderaJag förstår vad du menar, det är jobbigt att behöva berätta för alla.
SvaraRaderaTack. :)
SvaraRaderaVad skönt att du ska börja spruta, även om man såklart är spänd och lite nervös..
Klurigt det där med hur och vilka man ska berätta för. Jobbigt med massa frågor mm.
Vi valde att berätta för alla som jag jobbar med på samma gång, vi har 10 st cirka, just för att både jag och min sambo jobbar på samma företag och skulle vara borta mycket, och ville helt enkelt inte ljuga när folk frågade varför vi var borta. SÅ innan första försöket började drog vi en kort infogrej. SKÖNT var det, men också lite delat eftersom det ändå är en ganska privat sak.
Alla är vi olika. :)
Lycka till nu!
Kramar
Sara: Det låter skönt att vara så få på företaget! Och skönt att ni har berättat!
SvaraRaderaFöretaget jag jobbar på har över 300 anställda. Jag byter jätteofta mellan projekt och har säkert jobbat tillsammans med 100 av dem. Det blir ohållbart att berätta för alla men samtidigt är det jättesvårt att välja vem som får veta och vem som inte får veta. Speciellt när man ska träffa folk från båda "grupperna" samtidigt sen...
Helst av allt vill jag bara att det här ska funka så jag kan berätta för alla sen om de glada nyheterna! =)
Tack för alla lyckönskningar tjejer!!! =)