Om att fylla tanken

T säger att hon känner på sig att den här tredje gången kommer att gå vägen. Den här gången kommer vi att lyckas. För det KÄNNER hon.

E säger att det kommer att lösa sig. Det är ingen idé att tro något annat eftersom hon vet att det kommer att lösa sig. Det VET hon.

M tror på oss och att det blir vår tur snart, Mamma fortsätter hoppas, mormor fortsätter att hoppas, alla TROR och HOPPAS och VET och KÄNNER. Alla förutom jag.

Det är uppenbarligen något jag missar i den här ekvationen. Det är något som fattas. Något som gör att jag inte förstår att det inte är lönt att vara negativ och miserabel. Att det faktiskt kommer att lösa sig. Jag kanske saknar en mutter eller skruv i huvudet. Eller har jag glömt olja något? Eller tanka? Så är det säkert...jag har glömt att tanka. Eller tänka.