Vi hade besök precis, lite spontant. Det var himla trevligt faktiskt. Jag riktigt mös! Sådär höstmös med svampsoppa, vitt vin och kallt och regnigt ute. Med ugnsvarmt vitlöksbröd, hackad gräslök och knaprig bacon. Och mysbyxor. Alltid mysbyxor!
Sen blev det bloggsnack. Någon ville visa sin flickväns blogg men visste inte riktigt hur man gör, och jag tänkte automatiskt "vad roligt!", "jag ska hjälpa dig att plocka fram den på datorn". Några klick senare var bloggen uppe och killen scrollar. "Jag tänkte visa ett foto", säger han.
- "Jasså? Vadå för foto?" undrar jag lite glatt och tänker att det kanske är relaterat till deras hus-och-trädgård-renovering. Det är ju jätteintressant eftersom vi snart är husägare också. Undrar om de har byggt ett trädäck, det vill jag lära mig mer om!
Och så kommer det...fotot...från ett UL. ..
Jag vet inte riktigt vad som hände. Just där och då. Tur att det var fler som samlats kring datorn för jag vill minnas att jag bara reste mig upp och gick. Utan ett ord. Med den mest neutrala min jag kunde frammana. Raka vägen till köket gick jag. Och började diska. Städa. Torkade av allt som behövde torkas av. Skinande rent blev där. Som inför visningen. Pom, po, pom, diska diska, skölja, diska, var det enda som ekade i mitt huvud. Vad som helst för att stänga ute alla de andra tankarna som så ivrigt ville ta plats.
Sambon visste. Fast bara sen igår. Helt omöjligt att veta att polarn skulle spontan-dyka-upp ikväll och bara fläka ur sig på det sättet. Omöjligt. Men hade jag vetat i förväg hade jag i alla fall reagerat på ett acceptabelt sätt. Jag vill inte stå för hur jag beter mig i de här situationerna, när jag blir helt överrumplad av för mig obegripliga nyheter. Jag är fullkomligt vidrig. Otrevlig och egocentrisk. Men jag kan inte rå för det. Det är det, eller att jag bryter ihop mitt på vår röda vardagsrumsmatta och själv fläker ut mig, och det känns fan ännu jävligare mot personen som precis berättat att han ska bli farsa. Oförlåtligt.
torsdag 1 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag kan förstå din reaktion, tror den är naturlig med tanke på den sits ni befinner er i. Man får lov att vara ego, men ibland måste man också påminnas om att andra faktiskt får uppleva den lycka som vi strävar efter. Det är bara för att vi ännu inte fått känna känslan som gör att vi missunnar andra att känna så. Så är det för mig iaf. Om jag får höra någon som är gravid ska jag alltid hitta på nåt skäl till varför just de inte borde bli föräldrar. Antingen har de varit tillsammans för kort tid, eller är tjejen konstig, de har inget jobb, bla bla ... Men till syvende och sist handlar det om någon slags avundsjuka, för vi vill ju också få det där ... Usch, så svårt alltihopa!
SvaraRaderaMen, jag tycker inte du ska vara arg på dig själv, inte säkert att er vän uppfattade det så som du tror!
Många kramar till dig!
Mmm, känner att den där gränsen för hur ego man får vara närmar sig sitt maximum.
SvaraRaderaBlev precis påmind om hur roligt det faktiskt kommer att vara sen, NÄR jag blir gravid, att det finns många småbarnsföräldrar i min närhet.
Ska försöka att inte vara arg på mig själv, idag är det fredag och ångesten från igår har gått över lite.
Kram!!!
Förstår din reaktion så väl! Tror att människor i allmänhet skulle ha större förståelse än man ibland väntar sig, men alltid orkar man inte säga som det är...Ibland vill man bara bära sin börda själv helt enkelt.
SvaraRadera