torsdag 8 oktober 2009

Om att fylla tanken

T säger att hon känner på sig att den här tredje gången kommer att gå vägen. Den här gången kommer vi att lyckas. För det KÄNNER hon.

E säger att det kommer att lösa sig. Det är ingen idé att tro något annat eftersom hon vet att det kommer att lösa sig. Det VET hon.

M tror på oss och att det blir vår tur snart, Mamma fortsätter hoppas, mormor fortsätter att hoppas, alla TROR och HOPPAS och VET och KÄNNER. Alla förutom jag.

Det är uppenbarligen något jag missar i den här ekvationen. Det är något som fattas. Något som gör att jag inte förstår att det inte är lönt att vara negativ och miserabel. Att det faktiskt kommer att lösa sig. Jag kanske saknar en mutter eller skruv i huvudet. Eller har jag glömt olja något? Eller tanka? Så är det säkert...jag har glömt att tanka. Eller tänka.

5 kommentarer:

  1. Nej då du har inte glömt att tänka. Du är full med hopp och positivitet, du får inte rum med något mer.

    Tänk positiva tankar, kör mantran...you name it! Tankens kraft är explotionsartad! Luta dig tillbaka och finn dig i vad folk säger, tro på det!

    Kram Lila

    SvaraRadera
  2. Folk vill uppmuntra o vill väl, men själv kan jag ibland reagera negativt när folk känner på sig, osv, för sanningen är ju den att inget vet, man kan bara vänta och se...

    SvaraRadera
  3. Tack för kram Lila!

    Och pärla, precis så känner jag också ganska ofta. Ingen vet egentligen...man kan bara vänta. Och det är SÅ trååååkigt!

    SvaraRadera
  4. Hur detta försök går kan ingen veta, och jag vet inte när eller hur ni kommer bli föräldrar, men för mig råder det ingen som helst tvekan om ATT ni kommer bli det!

    SvaraRadera
  5. Jag håller tummarna för er!!! Försök tänka positivt, jag VET att det är svårt ... Jag brukar försöka tänka att NÅN gång kommer det att ordna sig, det bara måste det ...

    Kramar till dig!

    SvaraRadera