tisdag 17 november 2009

No face to face

Men det var farligt nära.

När klockan var 11:40 så var jag på väg uppför trappan till kliniken för att ge dem århundradets utskällning. Och just då så ringer de! När jag är ungefär 40 steg från deras dörr.

Jag gick aldrig upp utan lyssnade på vad de hade att säga i luren istället. Träff med läkaren på tisdag i nästa vecka och intyget är postat. Ursäkten var att de inte riktigt visste varför jag skulle ha det där intyget och varför jag skulle få de där lediga dagarna. 'Inte mitt problem' ville jag säga, men jag orkade inte. Mitt intyg är på väg och mitt möte är inbokat, mer behöver jag inte. Det där lilla är allt jag har velat ha i flera veckor nu...att det skulle vara så svårt.

Bitterheten började dö ut på vägen tillbaka till jobbet och just nu är jag mest utmattad. Skönt att tjatandet är över men det här har jag verkligen fått men av. Stämningen på kliniken var en av de få saker som fick mig att bli bättre till mods och nu har de tagit det ifrån mig också. Borde jag byta klinik nu? Någon av er andra som bytt? Hur gör man? Och vad gör man om man har kvar ägg i frysen?

Fundersam...

10 kommentarer:

  1. Jag kan tyvärr inte svara på dina frågor, men fy fan vad dåligt. Man vill ju inte behöva känna sig tjatig och som en jobbig patient i ett sådant här läge.
    Det är ju deras jobb att underlätta och vara vänliga när man som mest behöver det.

    Fy vad arg jag blev nu!

    Hoppas det hela löser sig och dom skärper sig, och byt klinik om det känns bäst!
    Kämpar-Kramar i massor

    SvaraRadera
  2. jag skulle gissa att man kan flytta frysta embryon... men det kanske de inte vill göra om det är någon konkurrent... jag vet inte hur det funkar i sverige...

    SvaraRadera
  3. Jag kan vara så arg på hälsovården när jag hör såna historier. Att man själv måste gå efter saker och tjata och skälla annars händer ingenting.
    Jag kan förstå att du funderar på att byta klinik, men jag vet tyvärr inte hur det går med nerfrysta äggen i såna fall.

    Lycka till på tisdag hos läkaren!

    Tonci

    SvaraRadera
  4. Vilken klinik är det du går på, får man fråga det eller är det att hänga ut dem för mycket?

    Jag har bytt klinik på inrådan av min lokala läkare eftersom den andra kliniken är bättre på långtidsodlingar. Vi hade frysta kvar på den första kliniken och det var inga problem att få åka dit för FET ändå. Så, byt om du känner att du inte trivs!

    SvaraRadera
  5. Vi lämnade dem vid 10.30-tiden, synd annars hade jag kunnat vara med och skälla på dem, för detta är inte snyggt skött. Kasst, behöver man inte ihop med det andra, borde de förstå.
    Ta mötet på tisdag och bestäm där efter vad du vill göra. Det kanske blir ett bra möte, eller inte och då är valet enkelt om det känns fel när man går därifrån. Usch, jobbigt för er!
    Kram, kram

    SvaraRadera
  6. Ett stort, jättetack för den fina överraskningen förresten! Den sitter så fint bredvid min dator nu för att påminna vilka underbara vänner det finns!
    <3

    SvaraRadera
  7. Skam att du ska behöva tjata och vara på dom! Men så är det fasiken överallt nu, och så lyckas dom alltid få en att känna sig dum och ivägen, bara för att man kräver lite medmänsklighet! Om de känns dåligt så ska du förståss byta. Kräv din rätt och ignorera känslorna av att du är jobbig. Kram

    SvaraRadera
  8. Håller med de andra, helt fel att du som patient ska behöva hålla på och tjata för att få möten inbokade och få ett intyg som borde vara enkelt att fixa.

    Hoppas att de skärper till sig, eller att det är lätt att byta.

    Kram.

    SvaraRadera
  9. Tack för ert underbara pepp allihopa. Jag ska känna efter hur det känns i magen under samtalet i nästa vecka och avgöra hur jag vill göra framöver. Vill ju inte behöva må dåligt för att jag inte trivs på kliniken utöver allt annat.

    Pi: Jag går på Öresundskliniken i Malmö.

    Åsa: =) Vassego! Vad glad jag blir att den satt kvar i boken och att jag gjorde ditt läkarbesök något roligare.

    Kramar i mängder till alla mina söta bloggvänner!!!

    SvaraRadera
  10. Jag har väntat i över 2 år på ett första möte, över 200 möten isnställda pga av sjukdom bollas runt mellan olika landsting för att ingen vågar möta oss. Tiil slut vände vi oss till patientnämnden som också ställt in bort mot 100 möten... Jag förstår verkligen din frustration lever med den varje dag tyvärr. Gå dit och lyssna, de kanske ändrar sig, byt annars men det kan vara svårt att få tid...
    Fy för landstinget och patientnämnden!
    Kicki

    SvaraRadera