Varken plus eller minus, varken positivt eller negativt. Det är bara 'inget'.
Efter dagens möte på kliniken vill jag bara lägga mig och sova i ett halvår. Jag känner mig så fruktansvärt trött och utmärglad. Helst av allt vill jag bara köra på igen men A tycker vi ska ta en kort paus över julen. Kanske vettigt eftersom jag gillar julen men jag är rädd att det enda jag kommer att tänka på är att vi slänger bort en massa dyrbar tid, och jag vet ärligt talat inte om det gör mig lyckligare.
- Det FINNS INGA förklaringar till varför vi inte lyckats på 3 försök.
- Det FINNS INGA förklaringar till varför det blev så få ägg senaste gången.
- Det GÅR INTE att göra något åt spermieantal eller kvalitet.
- Det GÅR att stimulera mig hårdare och det kommer vi göra nästa gång vi kör en fullbehandling. Då blir det sprayning också och behandlingstiden ändras från 4 veckor till 7 och enligt läkaren "kommer det att kännas som att vara i klimakteriet".
- De KAN INTE ge någon rekommendation på om vi ska göra ett frysförsök eller ett fullförsök, sånt måste vi välja själva.
- Och det är BARA 75% chans att ägget överlever upptiningen.
Enligt A borde jag inte bli upprörd eftersom vi inte fick någon direkt negativ information. Jag borde inte ha så höga förhoppningar och inte ställa så höga krav.
Mmm, för det är ju skitlätt. Hoppas lagom är ok, men inte för mycket...
Är det NÅGOT jag missar här? Har jag NÅGOT att vara glad över?
Pissehelvete.
tisdag 24 november 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Usch vad jobbigt att känna så! Ibland är det gräsligt jobbigt att se de positiva sakerna.
SvaraRaderaMen det är ju positivt att ni inte blev rekommenderade att ge upp IVF, hoppet är inte ute!
75% chans att ägget klarar upptiningen är inte så himla dumt! Det är ju mest sannolikt att det faktiskt klarar sig.
Ni har fortfarande varandra och fortfarande samma önskan att försöka igen. Oavsett om det blir innan jul eller efter så vill ni ju fortfarande bilda familj tillsammans. Det är stort och fint.
Man får hoppas och önska! Det är ju mänskligt.
Kram!
Em skrev fina ord.. :-) Själv skickar jag en styrkekram och hoppas allt slutar bättre vid nästa försök. Som de säger, trägen vinner!
SvaraRaderaOm jag nu förstår det du har skrivit tidigare så verkar det som att du har gjort korta metoden? Jag har hört att många får bättre med långa metoden, så jag hoppas att det blir så för er.
SvaraRaderaSjälvklart är det jobbigt med sprayet och man hamnar i klimakteriet men allt blir bättre när man början med sprutorna.
Många kramar till dig!
Tycker att både Em och Sara sa det som jag tänker...
SvaraRaderaHoppas att du kan känna lite optimism i alla fall.
Många kramar!
Du har en man som älskar dig, ett hus att flytta in i och inreda och många cybervänner som stöttardig. :)
SvaraRaderaÄven om jag inte har genomgått tre IVF, utan "bara" ett så har jag under den tiden och dom 3 1/2 åren som gått den vi började försöka få barn insett hur viktigt det är att kunna slappna av och vara nöjd med att man är i ett förhållande man älskar och trivs med.
Alla är vi olika, och vissa dagar måste man få vara less, men med positiva tankar mår man bättre så bryt ihop och kom igen sen när du är redo!
Finns här om jag kan göra nånting!
Styrkekramar i massor
Måste bara säga att det är ju inte alla som känner att de kommer i klimakteriet. Jag har gjort långa metoden och har inte känt av det särskilt mycket. Enstaka svallningar, lite humörsvängningar, men inte mer. Väldigt individuellt säkert.
SvaraRaderaKan inte annat än hålla med Em's kloka ord.
Kram
Hej Joanna! Som du kanske minns blev det långa metoden som hjälpte oss att lyckas, jag hoppas att det ska hjälpa er också! Jag var ganska negativt inställd till att göra långa metoden, eftersom en god vän till mig hade gjort den och mått väldigt dåligt. Själv har jag aldrig mått så bra... Jag var pigg, energisk, uppåt, ja, nästan så att jag undrade om jag hade fått fel medicin, något humörhöjande istället för fertilitetsstimulerande...Lite värmevallningar hade jag+sömnsvårigheter, men det var allt, så det behöver inte bli så hemskt. Jag har faktiskt mått sämre av korta metoden, men det är förstås mycket som spelar in, inte bara medicineringen. Var i alla fall inte rädd för själva behandlingen, du kommer att klara den! Jag tror också att ni gör klokt i att hålla den korta julpausen, onödigt att stressa. Njut istället i lugn o ro under julen så är du laddad och "fit for fight" när ni sedan börjar behandlingen.
SvaraRaderaJag tror att ni har alla chanser eftersom man inte hittat något direkt problem o eftersom du ju faktiskt varit gravid en gång. Var inte orolig inför en ny behandling, jag vet hur trött man kan känna sig på alla nålar och mediciner och tidtabeller, men försök att ta det som att ni ännu har alla möjligheter o ta hand om dig extra mycket medan behandlingen pågår. Men ta först en riktigt skön och vilsam julhelg! Många uppmuntrande och varma kramar! (Ups, det blev långt det här och upprepar mig gör jag också... ;))
Tack tjejer!
SvaraRaderaHar fått massor med kött på benen av era kommentarer som jag verkligen tar till mig.
Läkaren sa ju faktiskt att han inte ser nån anledning till varför vi inte skulle lyckas. Trots att vi har 3 misslyckade försök bakom oss.
Så efter jul kämpar vi på igen.
Tack alla!!!!
KRAM
Hej! Jag har inte läst din blogg förut utan halkade in på den idag. Hur kommer det sigg att er utredning började så snabbt? Ska man inte försöka få barn i minst ett år innan utredning?
SvaraRaderaJag pratade med min barnmorska härom dagen och hon sa att det är inte ovanligt att det tar ett år, kanske två, att bli gravid.
Jag slutade med p-piller i slutet av aug -08 blev gravid i början av nov - 08 och fick missfall på julafton. Nu har det gått snart ett år utan att jag blivit gravid igen och det var inget konstigt med det tyckte hon. Jobbigt tycker ju jag förstås...
Hanna: Jo, man ska försöka få barn i ett år innan man startar en utredning. Vi startade vår efter 8 mån för att jag var så förbaskat orolig.
SvaraRaderaVisst kan det vara så att det inte är ovanligt att det tar ett år att bli gravid, men hoppet lever ju lite på den statistik som finns. Och medelvärdestiden på att bli gravid ligger på 7 mån. Efter ett års försök har 80% blivit gravida, 90% efter två år.
Jag är en person som hatar att inte veta och fullkomligt avskyr när saker och ting inte går som planerat. Jag vet hellre än inte vet vilket är anledningen till att jag är så dålig på att hålla mig från att tjuvtesta.
Så vi gjorde utredningen lite tidigare, vilket visade sig vara det bästa beslutet vi tagit i år. För vi har ju problem som gör att det är väldigt osannolikt att vi ska lyckas bli gravida på egen hand. Och jag är så glad att vi fick reda på det så tidigt.
Så är du orolig så tycker jag du ska göra något åt det. Även om barnmorskan säger att det är fullt normalt.
Lycka till!