Inget känns riktigt bra. Allt är lite 'mjäh'. Jobbet känns inte så roligt, flytten känns inte så rolig, formen känns inte så rolig och att vara ickegravid känns inte heller så roligt.
Och jag FÖRSÖKER verkligen att vara positivt och vara glad och tacksam för allt som är bra i mitt liv istället. Men vissa dagar går det bara inte. Kanske kämpar jag inte till 100% idag, men jag orkar inte. Jag gör verkligen inte det.
Allting känns bara pissigt och ALLT bottnar i att jag är fullkomligt pluslös. Hur ska jag göra för att få en gnutta hopp tillbaka? För att jag ska tycka att det är värt det, att fortsätta i den här oändliga ivf-berg och dalbanan som vänder upp och ner på både mage och känslor. Bävar för mötet på kliniken på tisdag. Vad kommer de att säga?
Någon annan som varit på ett efter-tre-misslyckade-ivf-försök-möte?
torsdag 19 november 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hoppas att mötet på tisdag blir riktigt, riktigt bra och hjälper er att komma fram till hur ni vill fortsätta! Stor och varm kram!
SvaraRaderaJag förstår dig helt och hållet. Man kan inte alltid se positivt på allt. Framförallt inte när ni har haft en sån tung tid.
SvaraRaderaDu får ge det lite tid så skall du se att hoppet kommer tillbaka.
Hoppas att allt går bra för dig hos kliniken på tisdag. Själv har jag inte kommit så långt ännu.
kram
Självklart är det roligare och skönare att vara positiv, men man måste inte alltid, ibland måste man tvärtom grotta ner sig i eländet för att må bättre igen.
SvaraRaderaJag hoppas att mötet på tisdag kan vara något som ger en positiv boost och ger motivationen att se framåt.
Kram!
Man måste inte vara positiv hela tiden. Jag kan vara negativ ibland utan att ens ha nåt att vara neg över :-O Du har ju varit med om något jobbigt, något som ryckte undan mattan under fötterna..men du ska se att snart står du upp igen *kram*
SvaraRaderaVet precis hur du känner det..
SvaraRaderaHalva dagen har jag undrat om det ens är någon mening att vi fortsätter kämpa när allt vi lyckas dra på oss är mer sorg.
Vi fick komma på ett "efter-två-misslyckade-ivf-Försök-möte" eftersom de ansåg att vi kommer ha större chans med donator och på så vis fick vi göra om vårat sista försök till två inseminationer.
Man orkar inte alltid kämpa till 100%, inget konstigt och inget fel. Ibland måste man vila och då får man vara sur och ledsen och negativ. Tror man måste det ibland för att samla kraft. Tycker du varit fantastiskt stark under och efter det tredje försöket, verkligen imponerande superstark. Efter lite vila tror jag positiva Joanna orkar komma tillbaka igen! Kanske kuratorn kan hjälpa dig en bit på vägen? Ta hand om dig gumman och klandra inte dig själv när du inte orkar, för det gör ingen annan! Kramar!
SvaraRaderaEmelie: Jag har inte ens tänkt så långt...är livrädd för att vi ska behöva avbryta våra ivf-försök. Mina tankar är mest i banorna om vi ska göra vanlig ivf eller med ett frysägg. Eller om vi ska prova på långa varianten med spray...
SvaraRaderaShit vad nervös jag är.
Tove: Tid hos kurator är bokad. Min gamla kurator är tjänstledig så det fick bli en ny men hon lät i alla fall jättetrevlig på telefon. Jag börjar förstå att det är ok att inte kunna kämpa till 100% alltid, men det går liksom inte så lätt in i mitt huvud. Jag har aldrig riktigt accepterat det av mig själv, att inte kunna ge järnet. Det är en märklig situation att vara i, det här med ivf. Är inte van vid att förlora kontrollen och är definitivt inte van vid att gå från hoppfull till apatisk från dag till dag.
Hoppas att julen skänker lite ro i alla fall.
Tack för stödet tjejer! Det är guld värt!
Fast jag vill ju fortfarande veta vad ni som misslyckats med tre försök i rad fått för information! :) Ingen som varit i samma sits?
"Hittade" din sida för ett tag sedan och känner så väl igen mig i det du skriver, har dock inte lämnat ngn kommentar tidigare men nu kände jag mig extra träffad :-)
SvaraRaderaVi var på besök efter tre misslyckade försök som vi gjort på samma klinik som er och mötet var positivt. De berättade om allmän statistik, gick igenom våra resultat osv. De tyckte allt såg bra ut, vi är unga mm mm och de tyckte absolut att vi skulle fortsätta. Jag är lika gammal som dig och vad jag kunnat utläsa i bloggen har våra behandlingar gått till på i stort sett samma sätt.
Vi följde klinikens råd och på femte försöket lyckades det :-) Jobbigt nog slutade det med missfall och vi laddar nu för att köra igång ytterligare ett försök.
Lycka till på tisdag!
Kram
Jag har tyvärr bara haft ett möte med våran doktor och det var innan första ivf försöket. Efter det har vi bara ett samtal i telefonen inför varje nytt försök vilket jag tycker är lite synd. Jag tror att jag hade velat ha ett möte där det finns tid att prata igenom ett misslyckat försök.
SvaraRaderaHoppas att allt går bra på tisdag!
Har precis lagt på telefonen för att försöka få ett samtal med en läkare innan vår ET om två veckor. Det verkar inte vara så lätt.
SvaraRaderaHar inte blivit erbjuden eller haft något "efter tre misslyckade ivf-försök samtal". Borde man väl ha haft förstås...
En kompis till mig och hennes man har gått till kurator och pratat, de har försökt i två år att få barn men inte lyckats. De har inte påbörjat IVF än, men gick till kurator ändå. Det var smart av dem tycker jag! Varför gå och vänta på det?
Själv har jag väl ännu inte känt ett jättebehov av det. Vi pratar mycket med varandra, jag bloggar och pratar med min barnlösa kompis. Än så länge har det räckt för mig. Men kanske hade jag mått bättre om vi faktiskt pratat med någon utomstående - svårt att veta i efterhand.
Nu är vi inne på adoption och har lämnat IVF-svängen (om ett par veckor i alla fall :-), så jag tror nog att jag skulle prata adoption med en kurator i så fall, snarare än IVF.
Mitt råd ändå till alla är nog att hellre ta kontakt med kurator än inte, för det kan ju bara vara bra!
Jag och min man misslyckades med tre ivf:er + 2 frysförsök i "Följd" under 2,5 års tid. Efter 2 ivf:er och ett frys försök bytte vi klinik och satsade på Ivf Falun pga att de långtidodlar äggen och har en nästan 50% lyckande "frekvens". Trots detta misslyckade vi med ytterligare 1 Ivf och ett frys innan vi så äntligen fick plus och vår dotter föddes. Att byta klinik och metod var mycket positivt för det mentala. Man fick något nytt att hoppas på. Samtidigt sa de på falu kliniken hela tiden när vi var tveksamma till att fortsätta att "med sådanna här ägg kommer ni att lyckas förr eller senare". De var positiva och uppmuntrade oss att fortsätta. De kändes ärliga och uppriktiga. Hade de inte trott på oss hade de inte uppmuntrat oss (Hoppas jag). Vi litade på dem och provade en ny metod.
SvaraRaderaTappa inte hoppet och tron på att ni kommer få ert efterlängtade barn. Vi tog en paus efter de tre första försöken på ca 6 månader för att återhämta oss både fysiskt och psykiskt. Kändes viktigt att känna att jag fick kontroll över min kropp, att den faktiskt var min.... Jag kände mig väldigt misslyckad "Varför fungerade inte min kropp som alla andras.