En bilmöbel. En sketen liten plastgrej och jag mår så dåligt att jag inte vet var jag ska ta vägen hela lunchen. Vi åkte bil ner till stan. En bil med barnstol. Och det gjorde alltså fysiskt ont i hela kroppen. Helvete. Jag gillar inte att må så här.
Har ni några tips? Finns det något jag kan göra/tänka för att lyckas skratta åt det här istället? Jag är rädd att jag riskerar att bli lite knäpp nämligen...
tisdag 10 november 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Nej, inte finns det något att skratta åt när det gäller det här, det gör det ju faktiskt inte. Men, det finns så mycket annat som man kan skratta åt på riktigt och det gäller att hitta de sakerna och stunderna. Annars blir man nog lite tokig, det har du rätt i. Försök göra små vardagssaker som du tycker är skojiga, eller varför inte göra något som du brukar tycka är tokroligt? Själva har jag och K bestämt att vi en gång i månaden ska göra något skoj, typ gå ut och äta middag och/eller gå på bio. Och vips så går tiden lite fortare faktiskt och man kan känna att det är NU man lever och inte bara tänka "när ett barn kommer, då blir det bra".
SvaraRaderaLätt att säga, svårare att följa förstås. Men vi har gett oss den på att vi ska ha det bra tillsammans ändå. Vi har faktiskt kommit så långt att vi kommit fram till att även om vi inte får några barn alls, så klarar vi oss, tillsammans. Det är inget vi önskar och det skulle kännas som om en stor del av vårt liv fattades, men vi skulle klara det! Det var så otroligt skönt när vi faktiskt kom fram till det för då kunde jag släppa paniken och känna att vi två har något väldigt starkt som binder oss samman. Fixar vi det här så fixar vi allt, så har vi resonerat.
Tror nog att vi får leva med att må dåligt över barnstolar i bilar och att vi känner ett styng i hjärtat när en bekant berättar om hon är gravid eller att hon sett sitt barn i luciatåg. Den smärtan kan liksom inte suddas ut annat än om vi själva får barn. Det vi måste lära oss är att överleva trots detta och inte bara det, vi måste också lära oss att få ett bra liv trots barnlöshet och behandlingar - en jätteutmaning, men vad har vi för alternativ? Vi som bejakar liv så otroligt måste också bejaka vårt eget liv.
Flummigt? Jo, så det förslår, men inte desto mindre viktigt tror jag....
Du, pengar är bara pengar. Dom är inte mer värda än sakerna ni kan köpa för dom! Så säljs bil och ta nya lån om det är vad som krävs. Och ha inte dåligt samvete för det, som sköterskan sa, det ska gå och det kommer gå en dag. Och du kommer inte bli galen, låt dig bli lite halvgalen ibland men du kommer inte bli galen, bara ledsen och det får man vara. En dag släpper det lite och så är man redo för allt nytt igen. Stor kram på dig
SvaraRaderaFörst: en enorm kram! Sedan: kanske du skulle ta kontakt med den där kuratorn nu, för att riktigt få släppa ut allt? Det skulle kunna kännas skönt. Du kommer att klara det, man går inte sönder fast det gör så ont. Sköt om dig allt vad du kan och var snäll mot dig själv.Jag är ledsen med dig, men du ska se att det värsta kommer att lätta. Kraaam igen!
SvaraRaderaPi: Att försöka göra roliga saker trots misären måste man göra för att inte gå under. Annars går man bara och ältar hela tiden. Och nu har vi ju huset också så det känns mysigt. Och snart är det jul (trots att det blir en både barnlös och graviditetslös så hoppas jag att jag fortfarande tycker jul är mysigt).
SvaraRaderaKänns skönt med inställningen "Fixar vi det här så fixar vi allt". Den stämmer så väl överens med hur det känns för mig just nu. Jag kommer att vara så tacksam för allt i mitt liv, bara jag blir gravid...
Jag ska nog försöka hålla mig borta från barnstolar i framtiden helt enkelt. Inte försätta mig i såna situationer som jag bara mår dåligt av.
Sus: Halvgalen och ledsen låter bättre än helgalen. Det kan jag nog hantera. Får försöka tillåta mig själv det bara. Ibland är det svårt för mig att rättfärdiga mitt humör. På jobbet ska man vara proffsig och mot vännerna ska man vara trevlig och det ena med det tredje så oftast släpps hela skiten ut på A eller på mamma eller på någon annan som inte förtjänar det. Jobbigt, men det släpper i alla fall lite varje dag.
Pärla: Helt rätt! Har tänkt i de banorna själv idag och var på väg att ringa kuratorn men sen skulle jag göra något annat och vips så var kuratorn bortglömd. Får försöka igen imorgon. Behöver kräka av mig på någon helt utomstående som dessutom pratat mycket med personer i vår situation och kan säga saker till mig som är precis vad jag behöver höra.
Du tänker för mycket på det här! Sånt kan göra att man inte blir gravid. Sluta tänk på det hela tiden, försök göra något annat, tänk på något annat. Lätt sagt kan man tycka, men försök!
SvaraRaderaNått annat!
Förbjud att barn hängs ut på nätet!
Att i flera månader följa en familj i vått och torrt. Det är verkligen sjukt. På gränsen till fanatiskt!
Det har gått överstyr . Jag talar om bloggvärlden.
I var och varannan blogg hänger familjer ut hela sina liv
Varför gör dom det. Varför hänger dom ut sina halvnakna ungar? Är det för att pedofilerna ska ha nått att gotta sig i ?
Jag tror jag ska göra en skrivelse till någon politiker om det här. För det verkar inte som vuxna människor förstår vilken risk de utsätter sina små barn för. Oansvarigt som fan! En vuxen människa borde begripa bättre än så!
Jag ska verkligen börja jobba på ett förbud för att lägga ut ungar på nätet till allmän beskådan.
Och säkert så säger du nu: Du är bara avundsjuk. Och då säger jag: Det är jag verkligen inte, jag tänker på barnen och deras säkerhet!
Tänker du också på barnens säkerhet? Små barn förstår inte sånt här, utan det är den vuxnes ansvar att se till att små barn inte utsätts för risker som ett sådant här handlande kan medföra.
Håller du med mig och gärna skulle vilja se ett förbud mot att barn hängs ut på nätet. Skriv på! Så kommer jag att ombesörja att vår regering får ta del av det vi tycker.
MVH always
Namnlista att skriva på: http://www.namninsamling.com/always1
always - förstår att du vill hjälpa till, och någon kanske blir hjälpt av det. Men för egen del kan jag säga att det absolut värsta som folk kan säga när de får veta om min barnlöshet är just "du tänker för mycket på det - det är därför du inte blir gravid". Det skulle alltså innebära att det bara är mitt fel att jag inte blir gravid, och att det enda jag kan göra för att ändra på det är fullkomligt omöjligt.
SvaraRaderaDet finns inga som helst belägg för att man har svårare att bli gravid om man är stressad eller för fokuserad eller liknande. Så bara en vädjan till er alla som har vänner som försöker få barn, försök att undvika just den typen av kommentar.