Det är tur jag har mitt jobb. Annars har jag svårt att föreställa mig att jag hade orkat rycka upp mig. Men nu måste jag i alla fall kliva upp på morgonen och knalla till kontoret och vara någorlunda proffsig i mitt arbete.
Jag vill tacka er allihopa för era underbara kommentarer. Jag blir rörd varje gång jag läser dem och jag har läst dem alla många många gånger om nu. Och för varje gång jag läser dem så gråter jag lite. Men det är glada tårar. För det känns så overkligt att ni är så många där ute som delar den här misären med mig. Som hjälper mig så mycket trots att jag aldrig träffat större delen av er. Ni gör det lättare att resa sig igen och ni hjälper mig att våga hoppas på ett mirakel nån gång i framtiden. Stor kram till er allihop!!!!
I eftermiddag ska jag ringa till kliniken och bestämma vad som händer härnäst. Blödningarna har kommit igång och misslyckandet är ett faktum. Något som varit positivt, om man nu måste leta efter nåt, är att det här hände i början på helgen så att vi båda fick chansen att sörja i lugn och ro. Vi har myst tillsammans, packat inför flytten, lagat mat och sett på film och försökt komma över det faktum att vi nu misslyckats med de tre betalda försöken. Något som vi aldrig trodde på när vi började med ivf. Nu väntar oss en helt ny ivf-värld, där allt kostar pengar och där varje försök inte blir en axelryckning. Inte för att det riktigt varit på det sättet innan, men ni förstår säkert vad jag menar.
Nu börjar livet om igen.
Fy sjutton vad jobbigt det måste vara.
SvaraRadera...och det där med pengar är inte lätt! Jag är nervös för hur det blir om vi inte lyckas på vårt första försök som är finansierat. Det är stora pengar det handlar om.
Hoppas det löser sig för er! KRAM
Starkt att börja prata om fortsatta IVF så här direkt på. Ni är verkliga kämpar du och A! Men, det bevisar ju faktiskt hur mycket ni verkligen vill få ett barn, eller hur?! Jag och K har kommit varandra väldigt nära i vår kamp tycker vi, man släpper liksom på alla former av fasader. Inte för att vi haft det innan heller, men det känns som om man kommer varandra in på skinnet när man går igenom sånt här tillsammans. Ingen förstår en bättre än den man lever med. Hoppas det är så för alla!
SvaraRaderaVi fick ett fullförsök och ett frysförsök betalt av landstinget. De andra två fick vi betala själva. Nu på fjärde försöket tryter det onekligen i kassan och vi kommer antagligen att behöva låna lite pengar på banken för att klara det. Tungt, för det här ju pengar som andra kan lägga på barnet (kläder, barnvagn, framtida sparande).
Jag fortsätter att följa din väg till plusset, för plus ska det bli!
Du gör det i alla fall bra att du faktiskt KAN se saker positivt i allt som måste kännas som elände!
SvaraRaderaStor kram tillbaka, jag komemr fortsätta följa er väg till det som en dag blir ett plus.
Är så hemskt ledsen för er skull... Skönt att höra iaf att ni haft tid att sörja i helgen och rå om varandra. Jag förstår verkligen att det känns tungt att de tre gratisförsöken är slut. Men beundrar er kämparglöd och inställning att göra fler försök, från egen kassa. *Styrkekram*
SvaraRaderaTycker det är toppen att ni tar tag i att ringa till kliniken & få en fortsättning på en gång. Det är annars lätt att man fastnar nere i det hål man själv gräver när man får ett sånt här besked.
SvaraRaderaSjälvklart måste man få vara ledsen, men så länge man ser och tänker någolunda klart så tror jag att det det viktigaste är att börja bearbeta direkt, och sätta igång med fas 2.
många kramar till dig!
Usch nu har jag suttit här och gråtit en skvätt jag oxå. Lider verkligen med dej =( Hoppas att du kan må någorlunda i alla fall. Stor kram
SvaraRaderaVilken fin blogg du har! Jag har följt med och läst ett tag, och hållt tummarna för att det skulle gå vägen för er...
SvaraRaderaJag är ledsen att det inte tog sig, men jag tycker att du är oerhört stark som biter ihop och kämpar på!
Önskar er all lycka till!
Ny dag, nya möjligheter, jag är med varje steg ni tar på resan mot plusset!!!
SvaraRaderaUsch, vad jag tycker synd om dig samtidigt som jag verkligen beundrar din styrka! Hoppas samtalet med kliniken iallafall gick bra och att det snart känns bättre och bättre.
SvaraRaderaStora kramar
Hemskt att läsa om er sorg, men jag ska hålla tummarna för framtiden. Kram från L
SvaraRaderaVad du är beundransvärd som har styrkan att se vidare så här direkt. Jag hoppas att det går bra för er när ni går vidare med privata försök. Kram!
SvaraRadera