tisdag 10 november 2009

Så varför funkar det inte?

Det är många som frågat mig, på olika håll, varför det inte funkar. Att jag borde fråga läkarna varför jag inte blir gravid, och ärligt talat så tror jag inte att de kan svara på det. Jag har ställt frågan till dem förr men de kan inte göra så mycket annat än vad vi själva gör, nämligen att hoppas. "Ibland funkar det och ibland funkar det inte"

Har ni andra gjort ytterligare utredningar. Finns det såna? Vad kollar man då?

Jag hoppas lite på att anledningen ska vara att vi helt enkelt haft otur, och att det inte beror på något annat. Nåt dolt fel.

Jag vet inte om jag berättat om den här anekdoten innan som A berättade för mig för ett tag sen när vi precis misslyckats med ivf2, men här kommer den igen i så fall för jag tycker den är så himla bra:
Säg att vi hade haft 50% chans att lyckas på varje försök. Då hade man kunnat jämföra med när man spelar krona eller klave. Om vi får klave tre gånger i rad så behöver det nödvändigtvis inte betyda att det är något fel på myntet. Visst, det kan vara lite osannolikt, men fortfarande fullt normalt. Nu har vi inte ens 50% chans utan lite över 40% vid varje försök så det hade kanske varit bättre att förklara med hjälp av en tärningsparallell?... :)

Det är i alla fall det här synsättet som tillåter mig att fortsätta hoppas. Med siktet inställt på mitt mål. Gravid gravid gravid...

8 kommentarer:

  1. GRATTIS! Kolla sista inlägget i min blogg ;) Hopaps du blir glad!

    SvaraRadera
  2. Japp! Precis så är det! Man har lika stor chans varje gång. Så, det är bara att tuta och köra!

    SvaraRadera
  3. Jag vill ge dig ännu mer att jobba med. Men inte här, utan via mail. :-) Lämna din mail i min kommentar (som jag givetvis inte publicerar) så får du ett mail tillbaka när jag har plitat ihop vad jag tänker!

    KRAM

    SvaraRadera
  4. Jag hade inte ägglossning och fick hormoner. Funkade på sista försöket innan vi skulle få provrörsbefruktning. Är nu i vecka 33. Ge inte upp

    SvaraRadera
  5. Nu e du inne i en vinstspiral, så nästa år kommer högvinsten! :-)
    Kram, kram

    SvaraRadera
  6. cissi
    Har suttit och läst och våndats med dig.. den ångest frustration och hjälplöshet som du så tydligt beskriver är fruktansvärd. Man känner att man håller på att bli tokig och bara vill kasta saker omkring sig för att få ut all frustration.
    Känner igen mig så väl i den/er situation. Jag och min man levde i detta "helvete" sociala missär under många år. Håller med dig om att man blir fruktansvärd arg/besviken på de som man trodde var ens vänner inte vågar/vill berätta att de är gravida. -För du blir ju så ledsen då. Klart man blir och det hugger in i en varför lyckas de på första bästa försök när vi försökt i flera år och verkligen vänder ut och in på oss både mentalt och ekonomiskt för att få det som alla ser som det mest självklara i världen... ett barn... Det som gjorde mig mest arg var att "vännerna" ville få det att framstå som att det var dem det var jobbigt för, de ville ju inte såra. Säkert är det jättejobbigt för dem, men det är övergående för dem. Att längta efter ett barn och inte veta om man någonsin kommer få något kan ingen som inte själv befunnit sig i situationen förstå.
    Jag och min man gjorde liksom ni 3ivf utan att uppnå det efterlängtade +. Läkarna på kliniken sa att ni kommer bli gravida förr eller senare. Vilket sedan visade sig bli senare. Men ack så efterlängtat. Efter vårt tredje försök gjorde vi ett uppehåll på något halvår då vi försökte hämta kraft och ork att gå vidare. För oss speciellt mig var det viktigt att diskutera igenom vad gör vi om de ändå i lyckas, vart sätter vi gränsen, hur många fler Ivf klarar vi? Adoption. Efter stötande och blötande beslutade vi oss för att göra något roligt mitt upp i allt. Vi gifte oss! Både för att ha något annat att tänka på samtidigt kräver ju endel adoptionsländer att man varit gifta i några år. Kändes onödigt att gifta sig senare och då behöva vänta ytterliggare år för att få adoptera. Likaså bestämde vi oss för att köpa ett packet om tre Ivf- försök. Det kändes även viktigt att ändra något i de fortsatta försöken. Prova något nytt. Inför det första av vårt "packetköp" gick jag på akupunktur. Både innan äggplockning (under 5 veckor) och efter återföringen. Vi behövde något nytt att hoppas och tro på. Tjaffs kanske endel tycker. men vi trodde på det och vill även tro att det var det som gjorde att vi på detta "första" (4:e) försöket äntligen fick vårt så hett efterlängtade plus. 9 månader senare föddes så vår underbara dotter som idag är 4 år.
    Jag hoppas att detta kan inge dig lite hopp om ett plus. Du är inte ensam. Håller tummarna att ni snart ska lyckas.
    Lycka till!

    SvaraRadera
  7. Roligt att jag gett dig ett begrepp som t o m blivit en etikett i din blogg ;) Du är jäkligt stark tjejen, ni fixar det här!!

    SvaraRadera
  8. Cissi: Tack så mycket för att du ville dela med dig av din historia. Jag ska verkligen prova på det här med akupunktur. Gick du på det i samarbete med kliniken eller privat? Det finns så många akupunktörer häromkring och jag har ingen aning om i vilken ände jag ska börja.

    Men jag är mer hoppfull idag än vad jag var för några dagar sen. Och det är mycket tack vara allas peppningar men mest av alla historier som jag får ta del av där barnlängtan slutat lyckligt till slut.

    SvaraRadera