Det blev bara så. Inget planerat, men såhär i efterhand känns det helt rätt. Behövde vila fullt ut, utan några som helst plikter.
Helgen var för övrigt mer av en bergochdalbana än vad jag som ivf:are är van vid. Stundtals var det nästan bra igen och stundtals var det så dåligt att jag bara ville försvinna.
Ett hett tips kommer här förresten:
Gå inte på middag med svärföräldrar och svåger med gravid tjej med värsta magen, tre dagar efter att du har fått missfall. Gör inte det.
Det var fullkomligt gräsligt. Tortyr. Satt mest och försökte hålla inne känslorna och tankarna vilket resulterade i att jag nog såg mest sur och ledsen ut. Tittade inte åt svägerskans håll en endaste gång och drack vansinnigt mycket vin. När vi väl kom hem på kvällen kom allt som jag så krampaktigt hållit inne. Tårarna forsade, kroppen skakade och jag visste ärligt inte om det gick att sluta. Somnade i sambons famn av ren utmattning.
Mamma övertalade mig att inte sitta hemma själv på fredagskvällen utan bjöd över mig på middag. Ville egentligen inte...ville ju ingenting alls så det tog 20 min övertalning på telefon. Men det resulterade i alla fall i en trevlig kväll och jag fick en chans att inte sitta och mala tankar i huvudet. Ingen sa nånting om det som hänt, precis så vill jag ha det just nu. Vill inte prata om det. Om vi låtsas som att det aldrig hänt så kanske det kan kännas som det också.
Det var soligt och varmt i helgen i alla fall. Så trädgården hjälpte mig med sorgearbetet också. Kanske blir det bra snart?
måndag 26 april 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Stackare, vilken jobbig helg rent känslomässigt.
SvaraRaderaMen som svar på din fråga; JA, det blir snart bra. Det blir sakta men säkert bättre och bättre.
Många kramar från mig!
Tänker på dig, ska på vul på torsdag efter mitt första ivf och pluss men känner att symtomen har avtagit och varit med om ett missfall tidigare, jag går oxå på öresunds. Hur går ni vidare nu
SvaraRaderakram
Hej Joanna,
SvaraRaderaJag är också nybliven husägare :)
Visst var helgens väder helt underbart.
Jag "firade" det med att rensa ogräs där det var som mest sol, lyssnandes på bra musik, med många glasspauser och sedan invigning av grillen... kan rekomenderas starkt.
Njut av att det fina vädret snart är här på heltid (hoppas) och fira det med mycket glass!!
Kram!
Hejsan!!
SvaraRaderaJag är inte riktigt i samma sits som dig men har varit med om ett MA efter FET(syskonförsök) och när jag fick veta att embryot hade dött i magen så trodde jag att jag ALDRIG skulle bli glad igen, jag tänkte att jag ALLTID kommer att ha en svart dimma runt själen och runt hjärtat men det blev bättre och blir bättre dag för dag. Jag överlever detta och det kommer du oxå att göra, det är jag övertygad om.
Visst kändes det i själen när kompisar och svägerska fick barn i mars-april(om jag inte hade drabbats av MA så hade bebisen kommit i mars-10)
Men det blir bättre, jag lovar!!
Jag förstår att du hade en riktigt jobbig middag.
SvaraRaderaTänker på dig!
Hej Joanna,
SvaraRaderaKänner så med dig. Jag försökte bli gravid i flera år, blev till slut gravid med IVF nr 4, men fick missfall... Blev gravid på nytt med IVF nr 5, och sitter nu med stor mage full av bebis som sparkar och som beräknas komma om några veckor. Jag är 34 år, du är 28 vilket är relativt ungt i IVF-sammanhang. Så ge inte upp hoppet, även om det är hur tungt som helst nu.
Hade precis som ovan ett missfall, MA, i vecka 8 efter FET och många tidigare försök. Jag grät floder, jag skrek, jag förbannade hela livet och jag hatade min syster som då väntade barn. Jag förberedde mig på ett liv utan barn och tänkte att jag i alla fall delar livet med världens underbaraste man. Det var där jag landade, att jag och han hade varandra och vi bestämde att vi inte fick tappa bort varandra i allt "barngörande". Det var viktigt för mig, att tänka på vad jag hade och inte vad jag inte hade. Vi lyckades tillslut och ska snart ha barn, men jag kommer aldrig glömma hur ont det gör och hur bottenlös min smärta var över att tänka att jag kanske aldrig skulle kunna bli förälder.
SvaraRaderaDet går över, glöm inte bort varandra på vägen bara. Kram.
Blev bestört av att läsa om ditt missfall, jag beklagar och är verkligen jätteledsen för er skull! Det är för fanken inte så det ska bli när man äntligen får det där hett efterlängtade plusset som man fått kämpa så hårt för. Fy vad orättvist! Förstår att ni är jätteledsna. Tänker på er. Stor varm kram! /Alice
SvaraRaderaKram till dig!
SvaraRaderaVet precis hur det är att vara där du är just nu... Alla gravida kvinnor kan dra dit jag slipper se och höra dem! Vi var med om ett MA i julas. Trodde aldrig sorgen skulle försvinna. Men gråt, känn, svär, skrik och ta det i din egen takt. Gör bara det du själv VILL göra. Det är ok... Men det går inte över. Inte på riktigt. Man går vidare. Men missfallet finns kvar. Jag valde att gå till en kurator. Det var det bästa jag kunde göra. Även om min man var ett fantastiskt stöd när jag inte kunde stå upp så kunde kuratorn hjälpa mig att sortera det jag varit med om. Hon sa också att detä rok. Alla känslor - hat, rädsla, oro, sorg... - är tillåtna. Det går inte över. Men det blir bättre. Många värmande kramar till dig från mig
SvaraRaderaJag tycker verkligen att det är jättejobbigt att träffa gravida tjejer, kan inte föreställa mig hur det känns för dig. Jag tänker på dig och är så ledsen för din skull, jag trodde verkligen att det var din tur nu.
SvaraRaderakramar
Vännen, jag har tänkt pa dig sa i helgen. Förstar att du inte vill blogga, det ville inte jag heller. Det klart att det blir bra, även om jag tror att man alltid kommer bära det med sig. Men självklart kommer ni snart se framat igen, glädjas över en himla massa saker och njuta av sommaren. Det lovar jag. Men ge dig själv lite tid. Man maste inte vara superduktig hela tiden.
SvaraRaderaSvärfamiljen vet väl om att ni kämpar, eller blandar jag ihop dig men nagon annan? Tänkte att de kanske kunde första varför du inte var dig själv i helgen.
Stor stor kram fran Lisa
Ps. Har precis börjat stimulerat FET. Är nog ganska rädd över att vara tillbaks i karusellen. Rädd för minus och rädd för fler missfall och smärtan som följer. Men det är bara att kämpa pa.
Förstår att det var jättejobbigt på middagen. Skönt att du fick en trevlig kväll med din mamma i alla fall. Har tänkt på dig och skickar många kramar.
SvaraRaderaJag hoppas så att du snart snart kommer till dagen då det känns lite lättare och då du ser fram emot ett nytt försök. Jag önskar dig så mycket lycka till. Massa kramar
SvaraRaderaDet tar den tid det tar helt enkelt, nagot sa traumatiskt kan ta tid. Det ploppar upp i efterhand ocksa, men helt plotsligt en dag sa vill man ga vidare. Nya hopp. Men som sagt, man maste fa sorgen att komma ut forst. Massor med varma kramar.... en hel lastbils full... aussieendie
SvaraRaderaUsch så sorgligt. Jag hoppades så att de där små fröna skulle stanna.
SvaraRaderaKanske också lite, lite för din svägerskas skull, eftersom du har varit så arg på henne. Äh, hon får väl försöka förstå. Men - även om du så oändligt gärna skulle byta med henne just nu, så kan hon också ha det väldigt tufft känslomässigt. För mig har graviditeterna tidvis varit orgier i nedstämdhet och utsatthet, trots att jag skulle vilja vara så lycklig. Undantaget var första gången. Då mådde jag ironiskt nog hur bra som helst fram till det hemska beskedet: Missfall.
Joanna, jag blev mamma så småningom. Det gick bra. Och jag var ändå nästan tio år äldre, min tid var på väg att rinna ut. Din tid kommer. Och en sån sak som att du inte blir först med att ge dina svärföräldrar ett barnbarn, spelar noll roll. De kommer att vara precis lika tokiga i din bebis när den än kommer. Och den kommer snart.
Har ingen aning om hur du känner, men jag skickar massa kramar till dig o hoppas ni tar er ur det här på rätt sida! Kram Elin
SvaraRaderaTänker på dig!
SvaraRaderaKram
hej
SvaraRaderajag kom just in pa din blogg helt slumpmassigt
och jag har bara last nagra inlagg sa jag vet inte din fulla historia
etc etc
sa de rad jag har ar sakert helt fel men men...
har du provat akupunktur? har du fatt reda pa varfor du far missfall itidigt (tva ganger i 6e veckan ungefar?)
har du fatt nog med progesteron nar du blivit gravid (utan ivf) for det kan ju vara en anledning om ifall att du far missfall utan annan uppenbar orsak
och sen tankte jag
vitt vin ar det varsta som finns att dricka det drar ner ens fertilitet jatte mkt
och
min svagerska fick barn efter 2 missfall i 6e veckan o hon gick till en akupuntor i sthlm som ar valdigt bra
och hon fick sin lilla dotter
sen ocksa (oj vad jag tjatar)
ta hand om dig sjalv ok?
att fa misfall gor javligt ont i sjalen
jag fick missfall i december o jag var inte forberedd pa hur javligt det var
men jag har lart mig att inte bita ihop och svalja det som gor ont (for da blir det ju kvar) sa jag stangde in mig o vilade grat och grat och skrattade o grat
och gjorde precis som jag kande
i borjan var det jatte otackt med all hemska kanslor (av att bara vilja do)
men sen blev det battre o battre
och sen kande jag mig ok
det blev mer o mer sallan jag grat osv
den som var mest stod var en kompis som var tva vecor mer gravid an mig (hon ar nu 8 manader gravid)
o hon forstod att det var jobbigt att se henne
men samtidigt bra
sa
jag ville bara saga
var inte sa svensk o modig o hurtig o allt det dar
tillat dig sjalv att sorja
oc jag hoppas hoppas allt gar bra sa smaningom
men viktigast
var snall mot dig sjalv
kram