Det är en kommentar jag fått höra ganska många gånger nu under resans gång. Och jag fattar! Det ÄR svårt att veta vad man får och inte får säga till en som är ofrivilligt barnlös. Vad vill vi verkligen inte höra? Vilka frågor uppskattar vi att få? Och varför?
Men, med alla bloggar, forum, hemsidor och artiklar som det finns och som det bara är att ta för sig av så tycker jag inte att detta borde vara ett så pass stort frågetecken som det är för många. Är det konstigt att förvänta sig att folk som känner till ens situation läser på lite? I alla fall de personer som tycker att det är så svårt att veta vad man får säga för att inte såra.
Jag tycker inte det är mycket konstigare att läsa på om detta än vad det är när det är något annat man inte vet eller undrar över. Vi lever ju i ett samhälle där vi praktiskt taget googlar upp allt. Vad heter skådisen i 'Nyckeln till frihet', när levde Karl XI, vilka öar ingår i abc-öarna, varför hickar man, hur tränar man på att ge och ta feedback...osv.
Pratade med en kompis om detta häromdagen och vi var väl kanske inte helt överens om vad man kan/ska förvänta sig. Och kanske är det för mycket att förvänta sig av ens vänner och familj? Jag vill gärna höra vad ni andra tycker!
-Varför skulle det vara konstigt att vilja att folk läser på lite om barnlöshet om de nu själva menar att de inte vet hur de ska agera och att det är så svårt att veta det ena med det femtioelfte? (Och ja, jag vet att alla är olika så det är omöjligt att läsa på i artiklar och forum om precis vad JAG reagerar på, men en liten ansträngning från omgivningen kan man väl ändå få hoppas på? Det tycker jag hade hjälpt mig i alla fall.)
måndag 12 april 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jaa...det är ju så otroligt individuellt det där. Men det jag kan känna nu när vi börjat vår "resa", är att det är otroligt tabu att prata om IVF o allt runt omkring. Dels för att det är jobbigt o känsligt för alla inblandade, men också för att folk inte riktigt tror att det är ett verkligt problem för många människor! Alltså, ofta får man ju kommentarer som att "bara du slappnar av o stressar mindre kommer det gå" eller "försök att tänka på nåt annat så ska du se att kroppen fungerar som den ska". På det sättet lägger man ju skulden på sig själv/själva o blir ännu mer nervös o ångestfylld (precis som det inte redan är nog).
SvaraRaderaSå jag tycker egentligen inte att några frågor är dumma eller för känsliga. Det jag tycker att utomstående ska tänka på är att inte slänga ur sig kommentarer om saker de faktiskt inte är insatta i...Det kan såra ordentligt...
Kram Elin
Jag håller med fullständigt. Frågor tycker jag är jättebra, jag blir superglad om folk visar intresse och frågar. Däremot är många kommentarer jobbiga och ofta önskar man att de som kommenterar läste på lite innan och fick lite bättre förståelse för situationen. Det är tråkigt att bli sårad när man redan ligger ner...
SvaraRaderaJag tror att dem flesta som inte har problem med barntillverkningen inte tror att det är ett sådant stort problem som det faktiskt är, detta i sin tur medför att dem inte lägger någon energi på att ta reda på vad det handlar om för att "det brukar ju lösa sig".
SvaraRaderaHar varit med om det så många gånger, vissa gånger kan dem till och med verka intresserade men så kryper det fram senare att dem lyssnade halvt eller inte alls.
Kram, kram
Jag tycker om när någon ingående verkligen veta hur en tex behandling går till, hur man kämpar för att få börja med ivf, om mdeiciner och liknande, att dom verkligen vill veta hur allt går till. Det värsta jag vet är nog försök till tröst typ att "det går ju att adoptera", "jag känner ett par som försökte i många år och när hon slappnade av lite mer så vips blev hon gravid","dom flesta blir hjälpta" (det värsta är väl oxå att dom som säger detta har ingen kunskap om det överhuvudtaget!) Jag har en hel del åsikter om kommentarer folk klämmer ur sig men den mest korkade kommentaren kom nog från min arbetsgivare (kvinna), när hon fick reda på mitt problem så sa hon....jag förstår vad du går igenom, min bästa vän har gått igenom samma sak så jag kan nog säga att jag nästa "vart där" och vet precis hur det är... :/ Mariana
SvaraRaderaJag har de i min närhet som gör helt rätt hela tiden och jag har de i min närhet som gör helt fel hela tiden. Det är klart att det vore lättare för mig att bara strunta i vissa människor, men de är en del av mitt liv, jag försöker att hantera det efter bästa förmåga. En del dagar går det bra, andra går det sämre - för att inte säga riktigt dåligt!
SvaraRaderaDet är skönt med de som frågar och sedan är uppriktigt intresserade av svaret. Som intresserar sig och bryr sig om oss.
Det är svårare att hantera de som frågar och sedan när det visar sig att vi inte är som alla andra, att vi har svårt att få barn, om det nu blir några alls, börjar skruva på sig och verkar ångra att de ställde frågan, det är värre.
Jag tror å andra sidan inte att det är så bara med barnlöshet, jag tror att det är så med allt.
Det märks och det känns om någon bryr sig på riktigt, och bryr du dig på riktigt (och har empati) då kan du fråga nästan vad som helst.
Det jag känner mest är att omgivningen ska följa sitt sunda förnuft och tänka längre än näsan räcker, de flesta gånger jag blivit ordentligt sårad har det varit av personer som saknar empati över det vi går igenom. En annan sak som gäller både mig och min omgivning är att våga säga som det är och ställa frågor, båda sidor måste sätta sina gränser för vad som känns ok.
SvaraRaderaDe som vet om vår situation har oftast läst på lite, om inte så har det sunda förnuftet satt gränserna :)
Jag tror att det är så som Candra sa att de som inte har problem förstår inte hur jobbigt det faktist är. Många säger att det är tråkigt att det finns de som inte får barn men så tänker de inte mer på det. De flesta som inte har känt någon som har svårt att få barn tror nog att det går att lösa, så varför tänka mer på det? Mycket svårt det där.
SvaraRaderaNär ska du testa då? =) Det är konstigt hur man engagerar sig i en blogg, men jag räknar typ ner till din testdag med ;)
SvaraRaderaFast det jag funderar på är mer de människor som vi har valt att berätta för, som vi dragit hela historien för, upp och nergångar och som verkar intresserade. Det är i de fallen som jag blivit överraskad över kommentarer som 'det är ju inte så lätt att veta det ena med det tredje'. Jag menar att det faktiskt inte behöver vara så svårt. Att man ganska lätt kan 'veta' om man bara tar sig lite tid att leta upp informationen. Det är ett stort tecken på både intresse, omtanke och empati. För mig i alla fall. Vet jag att personen anstränger sig så bryr jag mig inte ifall jag blir sårad av något de säger.
SvaraRaderaMen det är kanske något som man måste träna att bli bättre på. Jag vet att jag har behövt den typen av träning många gånger själv, så det kanske inte är så konstigt att folk inte förstår vilken skillnad det gör när man får genuint nyfikna frågor och förståelse för situationen istället för så kallade goda råd och bortviftningar som 'ja, det är ju inte så lätt för mig att veta'.
Blev ju rejält insnöad på det här =) Nu skottar jag ut mig själv, sätter på tvätten, skriver ett personligt brev till nåt trevligt företag som kanske vill anställa mig och skriver ett inlägg till.