torsdag 29 april 2010
Om tre månader
är sambon och jag inte bara barnlösa utan även arbetslösa. Idag kom beskedet om att vi från och med imorgon är uppsagda med en uppsägningstid på tre månader. Behöver jag beskriva hur jävla pissigt livet känns just nu?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Men näää...=(
SvaraRaderaMen allt löser sig!
Du har många år kvar av din fertilitet. Och jobb kommer.
En klen tröst, men ändå..
Jag gissar på piss-pissigt?
SvaraRaderaNej, fy fan. Ibland är livet bara överjävligt.
SvaraRaderaJag hoppas att det vänder snart!
/Anna
Fy fasen vilket otur ni har:( Men det måste ju betyda att all tur o lycka kommer ösas över er resten av era liv!! Nån rättvisa finns det väl ändå i världen?! Kram Elin
SvaraRaderaVet inte vad jag ska säga, fy f*n vad livet är orättvist. Så ledsen för er skull, hoppas att ni kan lösa det på bästa sätt ändå. Kram
SvaraRaderaVad ska jag säga?! Jag tror nästan inte att det är sant... Kan inte livet vara enkelt någon endaste gång?!
SvaraRaderaStor KRAM från mig!
Jag hittade till din blogg för bara några veckor sedan och är inne varje dag och läser. Det har varit många tårar när jag läst dina inlägg. Glädjetårar när jag läste om ert pluss och tårar av sorg när jag läste om ert missfall. Det är som du skriver att det finns inte mycket man kan säga som hjälper men jag vill iaf skriva att jag tänker på er och håller båda tummarna för att allt snart ska bli bättre.
SvaraRaderaBåde jag och min man fick under vår IVF behandling veta att vi skulle bli av med jobben så jag förstår hur mörkt allt måste kännas för er. Jag hoppas och tror på att det kommer att ordna sig för er också. Livet är verkligen inte rättvist ibland..
Så himla tråkigt, förstår att livet känns pissigt.
SvaraRaderaSå tråkigt, att drabbas även av det ... inte roligt alls. Känner med dig!
SvaraRadera:)
Drygt som attan! Kan väl säkerligen inte bli så mycket värre nu, så dags att se framåt. (o)lyckan måste ju vända, snart blir det er tur på alla sätt. Jag fortsätter att hålla tummarna så mycket jag bara kan.
SvaraRaderaMen f-n vilken otur ni har!! :( Fast när allt überjävligt brukar jag tänka som så..att när man studsar på botten kan det bara gå uppåt! Och vad hände med din headhunting-pryl du hintade lite om? Är det nåt som kan bli något? Hoppas hoppas! Nu är det dags att solen lyser över er! Kram!
SvaraRaderaNää,fy fan vad pissigt!
SvaraRaderaBlir så sur att livet är så orättvist!
Så tråkigt.. hoppas det ordnar sig snart!
SvaraRaderaUsch och fy. Jag hoppas så att ni får lite medgångar snart också...
SvaraRaderaFy vad trist! Men om tre månader kanske du har ett ändå bättre jobb. Har många som slutat på mitt jobb nu det senaste året och nästan alla har gått vidare till något bättre. Vet att det inte är nån tröst att höra nu, men jag hoppas så att det vänder för er!
SvaraRaderaförstår hur du tänker med datum..jag tänker så oxå, den 11 maj skulle vi få se hjärtat ticka. men så blev det tyvärr inte.jag hann tänka så mycket om framtiden,barnvagnar, magen mm..
SvaraRaderajag hoppas att det vänder för er snart.
hur mycket orkar en människa? även om man försöker tänka positivt...? ja livet är verkligen inte rättvist.
Kämpa på (även om jag vet att det känns pissigt och jobbigt att höra).lättare sagt än gjort..
jag önskar verkligen att det vänder för er snart.
ta hand om varandra! /kajsa L
Men nä... Nu får det räcka! Jag hoppas verkligen att det löser sig på bästa sätt på jobbfronten. Och naturligtvis även med barn, men det behöver jag knappast skriva...
SvaraRaderaAtt du höll tummarna hårt för mig var fruktansvärt storsint =) ! Som jag skrivit om förut, så blev jag den bittraste människan man kan tänka sig när jag fick missfall. Tålde inga gravida. Som sagt, jag är verkligen impad av dig! Särskilt nu, med det här med jobben också! Lagen om alltings jävlighet! Fy fasiken! Har själv inte jobb heller, och ingen säker lägenhet, skulle få ta över kontraktet men har inte tillräckligt inkomst pg av inget jobb. Piss. Men men! Ultraljudet, eller VUL:et gick sådär. Som väntat kanske. Inget säkert. Fan på familjeliv ser varenda jävel ett tickande hjärta fan i vecka 5 typ. Men ja, för litet för att vara 6+6, mer 5+6, inget säkert hjärta, men både jag, min kille och läkaren var överens om att det såg ut som att det flimmrade där inne i lille bönan, men hon kunde inte säga något säkert och så var det där med att den var lite för liten. Blödningarna fortsätter men dom verkade inte vara nån fara iallafall. Annars såg det normalt ut, men åter nästa vecka för att se säkra hjärtslag och att den vuxit, annars missfall. Jag känner mig ändå nöjd, jag är hoppfull, jag tror att det där jag såg var ett hjärta, jag är nästan säker. Har ändå stirrat på en del VUL genom tiderna.
SvaraRaderaMen läkaren var reserverad. Men vadå, även om hjärtat hade petat mig i ögonen så kan det försvinna till nästa dag, det är jag sedan i höstas smärtsamt medveten om. Så vi kämpar på här, dag för dag =)
Och hoppas på att det ser kanon ut till nästa ultraljud, gör det inte det, jaaaa.. uch, det tänker jag inte på!
Kram
Jakla s**t. Tar det aldrig slut? Kram A(ussieendie)
SvaraRaderaJag tycker så jävla, jävla, jävla synd om dig!
SvaraRaderaVet faktiskt inte vad man säger. Önskar dig så mycket lycka till och hoppas att den här dalen vänder snart.
Massa kramar
Lilla gumman, önskar det fanns något jag kunde göra för dig! *kramar om hårt*
SvaraRaderaTänker på dig!
SvaraRaderaJa fy f-n vad vissa ska behöva bli utsatta för och stå ut med! Orättvisan är så otroligt grym...
SvaraRaderaVet inte vad jag ska säga, det är bara för jäkligt helt enkelt.