Jag fick se dem båda två igår. Kanske inte just pyrena, men hinnsäckarna som de legat i. Den ena var jätteliten, som en kidneyböna. Den andra däremot, var stor som hasselnöt med skal ungefär. Eller som en vindruva. I sitt originaltillstånd, utsträckt som en tunn hinna kring mitt lilla pyre, hade den säkert varit stor som en kiwi.
Jag trodde inte jag kunde bli mycket ledsnare igår faktiskt, när hela dagen hade gått. Men när jag fick se mina små pyren på det där sättet, så rann tårarna av sig själva. Då var det verkligen slut för den här gången. Det blev ett märkligt farväl därinne i badrummet. Ovärdigt.
Jag kan inte låta bli att undra varför de bestämde sig för att lämna oss...och det är svårt att låta bli att tänka på vad vi hade kunnat göra för att förhindra att detta hände. Men antagligen var det bäst så. Och det där kvittar egentligen. Det gör varken från eller till. För ont gör det ändå.
torsdag 22 april 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag skickar en kram till dig och din karl, tragiskt när det händer :(
SvaraRaderabeklagar från djupet av mitt hjärta och hoppas att ni finner styrkan att fortsätta kämpa, kanske se andra alternativ..
Stor kram!
Lider med dig! Var i oktober precis där du är nu, har inte orkat ett nytt IVF efter det. Väntar till hösten. Det gör ont, så fruktansvärt ont, men man överlever.
SvaraRaderaKram Tiina
Puh... helt tillåtet att bara vara hur nere som helst. Och tycka väldigt synd om sig själv. Om jag ska försöka trösta på något sätt skulle jag säga att du ändå har många år framför dig att försöka (men naturligtvis ska man hoppas att det sker så fort som möjligt! att du/ni lyckas alltså!). Det är säkert hur tärande som helst (och så orättvist). Själv är jag 38 år och känner att jag inte har tiden för mig direkt. Så på så sätt avundas jag dig faktisk trots det som nu skett.
SvaraRaderaBeklagar verkligen. Vet inte vad man säger i dessa lägen, men är ledsen för er skull!
SvaraRaderaKramar
<3
SvaraRaderaEn stor kram!
SvaraRaderaTänker på er...
SvaraRaderaStora kramar
KRAM
SvaraRaderaBeklagar verkligen att det inte kunde få gå bra hela vägen, nu när det började så bra. Kramar!
SvaraRaderaFy vad tråkigt. Många tankar till dig och mannen.
SvaraRaderajag är så ledsen så ledsen. du gladde mig, och gav mig hopp. ta hand om varandr! kramas!
SvaraRaderav
Jag tänker på er.. <3
SvaraRaderaLider med er. Ge aldrig upp det gjorde inte vi utan idag har vi 2 mycket älskade barn som vi har adopterat.
SvaraRaderaMitt hjärta gråter för dig och A. Önskar er allt gott nu, vila, kärlek, lugn o ro, återhämtning. Jag tänker på er.
SvaraRaderaJag kan inte ens föreställa mig smärtan.
SvaraRaderaStor kram till er! Tänker på er...
SvaraRaderaFinns inga ord egentligen. Tanker pa er...
SvaraRaderaAussieendie
Jag är så ledsen. Jag lider verkligen med er. Ta väl hand om er!
SvaraRaderaFy fan fy fan fy fan, så jävla fel.
SvaraRaderaJag sitter här och stortjuter och jag känner dig ens inte men det gör så himla ont!
Jag blev så glad för ert plus det var ju verkligen er tur! Så jävla orättvist!
/Kristina
beklagar sorgen.
SvaraRaderaJag har kommenterat här förra helgen. Jag hade min td två dagar efter dig.Jag fick oxå ett + men några dar senare visade det -.Samma sak hände oss.Är så ledsen.Jag vet hur jobbigt det är.
Nu gäller det att kämpa vidare. önskar er all lycka.
kajsa L: Fy fan. Ja, då vet vi båda hur det känns. Är jätteledsen för din skull också, och önskar att ingen av er andra ska behöva uppleva detta...fy fan...
SvaraRaderaJävla jävla jävla skit!!! Fick en shock när jag såg detta.
SvaraRaderaFattar inte varför det är så orättvist och att du ska behöva utsättas för detta.
Så så ledsen för dig.
Sänder massa kramar även om det kanske inte hjälper så mycket!
SvaraRadera=( Det är alltid lättare att skriva kommentar om grattis och att "se där, det gick ju visst till slut", nu är det svårare att veta vad man ska säga =(
SvaraRaderaAntar jag också symboliserar lite bitterhet eftersom jag fortfarande (vad jag vet) är gravid. Du kanske inte känner så försej, men jag vet att när jag fick mitt missfall i höstas så orkade jag inte med dom som hade blivit gravida samtidigt, började småhata dom lite i smyg liksom. Typ plågade mig själv på familjeliv och kollade hur det gick för dom som skulle vara i samma vecka som jag. Den jag nästan blev mest less på, det var en tjej som bloggade och fick missfall samtidigt som jag men sen blev gravid månaden efter och sen beklagade sig över rädslan för att få missfall igen. Jag var asbitter, jag som "aldrig" blev gravid igen och månaderna gick, sitta där och gnälla om rädsla liksom.. Ja, nu sitter jag själv här och är livrädd =) (Du skrev något liknande om det där, att man först bara har plusset i siktet och förstår inte varför folk sen oroade sig istället för att vara glada..)
Ja, du känner kanske ingenting sånt, men det är iallafall okej att vara ledsen och bitter och hatisk efter en sån här grej =) Tycker iallafall jag!
En uppmuntrande kommentar är att det sägs att det är lättare att bli gravid strax efter ett missfall, för att kroppen typ är inställd på att vara gravid och vill bli det. Kanske en skröna, men vem vet, ingenting är omöjligt =) Det bevisar ändå dina ivf försök som faktiskt den här gången tog dig ett steg längre. Kram, sköt om dig! Är superstarkt av dig att orka blogga redan! Är inne här och kikar stup i kvarten och tänker på er.
Helvete också! Sitter på pendeltåget och gråter. Det här skulle ju inte hända!!! Tänker på er båda. Sköt om er nu!
SvaraRaderaHej. Jag har läst din blogg ungefär sedan ni började med ivf. Blev så glad att jag grät när ni slutligen fick ett plus och nu sitter jag och gråter igen för att du/ni fått missfall. Jag hoppas i alla fall att ni en dag får ert/era efterlängtade barn. Sköt om dej.
SvaraRaderaÅhhh! Så sorgligt. Du beskriver det så naket o nära. Blir ledsen för din skull. Kramar!
SvaraRaderaDet finns inga ord Joanna. Inget man kan säga för att trösta dig. Du kommer igen, men hålet i hjärtat är svårt att leva med... Jag fick missfall i v 8 efter äggdonation, hade så dåliga ägg att ingen ville gå vidare med IVF. Fick höra vid missfallet att det positiva i det hela är att jag nu visste att jag kunde bli gravid. Jag tyckte det lät helt meningslöst i den situationen som jag hade hamnat i. Men det visade sig vara sant. 2 månader senare var jag gravid igen efter 4 års barnlöshet. Om 1 månad föds miraklet.
SvaraRaderaDu kommer också få barn Joanna, det är tiden fram till dess som är så jävla jobbig.
Kram.
Det gör så ont.
SvaraRaderaJag är verkligen så ledsen för er skull. Det är så orättvist, så som ni har kämpat.
SvaraRaderaJag tänker på er.
kram
Är så ledsen för eran skull...=( Men jag hoppas ni hittar styrka & fortsätter försöka...
SvaraRaderaHåller mina tummar & tår så hårt jag bara kan att ni lyckas få barn inom en snar framtid!
Styrkekramar till er båda...
:'(
SvaraRaderaStor styrkekram till er båda från mig!
Fan fan, det gör ont... Men ge aldrig upp!
SvaraRaderaVi höll på i 4,5 år innan vi lyckades, men hände till slut. Sluta inte orka!
Skickar styrkekramar till er båda
SvaraRaderaDet är så sorgligt... måste vara jobbigt att se "sina små". Det blir ju så på sätt o vis. Stor kram till dig.
SvaraRadera