torsdag 22 april 2010

Mina två små pyren

Jag fick se dem båda två igår. Kanske inte just pyrena, men hinnsäckarna som de legat i. Den ena var jätteliten, som en kidneyböna. Den andra däremot, var stor som hasselnöt med skal ungefär. Eller som en vindruva. I sitt originaltillstånd, utsträckt som en tunn hinna kring mitt lilla pyre, hade den säkert varit stor som en kiwi.

Jag trodde inte jag kunde bli mycket ledsnare igår faktiskt, när hela dagen hade gått. Men när jag fick se mina små pyren på det där sättet, så rann tårarna av sig själva. Då var det verkligen slut för den här gången. Det blev ett märkligt farväl därinne i badrummet. Ovärdigt.

Jag kan inte låta bli att undra varför de bestämde sig för att lämna oss...och det är svårt att låta bli att tänka på vad vi hade kunnat göra för att förhindra att detta hände. Men antagligen var det bäst så. Och det där kvittar egentligen. Det gör varken från eller till. För ont gör det ändå.

35 kommentarer:

  1. Jag skickar en kram till dig och din karl, tragiskt när det händer :(

    beklagar från djupet av mitt hjärta och hoppas att ni finner styrkan att fortsätta kämpa, kanske se andra alternativ..

    Stor kram!

    SvaraRadera
  2. Lider med dig! Var i oktober precis där du är nu, har inte orkat ett nytt IVF efter det. Väntar till hösten. Det gör ont, så fruktansvärt ont, men man överlever.
    Kram Tiina

    SvaraRadera
  3. Puh... helt tillåtet att bara vara hur nere som helst. Och tycka väldigt synd om sig själv. Om jag ska försöka trösta på något sätt skulle jag säga att du ändå har många år framför dig att försöka (men naturligtvis ska man hoppas att det sker så fort som möjligt! att du/ni lyckas alltså!). Det är säkert hur tärande som helst (och så orättvist). Själv är jag 38 år och känner att jag inte har tiden för mig direkt. Så på så sätt avundas jag dig faktisk trots det som nu skett.

    SvaraRadera
  4. Beklagar verkligen. Vet inte vad man säger i dessa lägen, men är ledsen för er skull!
    Kramar

    SvaraRadera
  5. Tänker på er...

    Stora kramar

    SvaraRadera
  6. Beklagar verkligen att det inte kunde få gå bra hela vägen, nu när det började så bra. Kramar!

    SvaraRadera
  7. Fy vad tråkigt. Många tankar till dig och mannen.

    SvaraRadera
  8. jag är så ledsen så ledsen. du gladde mig, och gav mig hopp. ta hand om varandr! kramas!
    v

    SvaraRadera
  9. Jag tänker på er.. <3

    SvaraRadera
  10. Lider med er. Ge aldrig upp det gjorde inte vi utan idag har vi 2 mycket älskade barn som vi har adopterat.

    SvaraRadera
  11. Mitt hjärta gråter för dig och A. Önskar er allt gott nu, vila, kärlek, lugn o ro, återhämtning. Jag tänker på er.

    SvaraRadera
  12. Jag kan inte ens föreställa mig smärtan.

    SvaraRadera
  13. Stor kram till er! Tänker på er...

    SvaraRadera
  14. Finns inga ord egentligen. Tanker pa er...
    Aussieendie

    SvaraRadera
  15. Jag är så ledsen. Jag lider verkligen med er. Ta väl hand om er!

    SvaraRadera
  16. Fy fan fy fan fy fan, så jävla fel.
    Jag sitter här och stortjuter och jag känner dig ens inte men det gör så himla ont!
    Jag blev så glad för ert plus det var ju verkligen er tur! Så jävla orättvist!
    /Kristina

    SvaraRadera
  17. beklagar sorgen.
    Jag har kommenterat här förra helgen. Jag hade min td två dagar efter dig.Jag fick oxå ett + men några dar senare visade det -.Samma sak hände oss.Är så ledsen.Jag vet hur jobbigt det är.
    Nu gäller det att kämpa vidare. önskar er all lycka.

    SvaraRadera
  18. kajsa L: Fy fan. Ja, då vet vi båda hur det känns. Är jätteledsen för din skull också, och önskar att ingen av er andra ska behöva uppleva detta...fy fan...

    SvaraRadera
  19. Jävla jävla jävla skit!!! Fick en shock när jag såg detta.

    Fattar inte varför det är så orättvist och att du ska behöva utsättas för detta.

    Så så ledsen för dig.

    SvaraRadera
  20. Sänder massa kramar även om det kanske inte hjälper så mycket!

    SvaraRadera
  21. =( Det är alltid lättare att skriva kommentar om grattis och att "se där, det gick ju visst till slut", nu är det svårare att veta vad man ska säga =(
    Antar jag också symboliserar lite bitterhet eftersom jag fortfarande (vad jag vet) är gravid. Du kanske inte känner så försej, men jag vet att när jag fick mitt missfall i höstas så orkade jag inte med dom som hade blivit gravida samtidigt, började småhata dom lite i smyg liksom. Typ plågade mig själv på familjeliv och kollade hur det gick för dom som skulle vara i samma vecka som jag. Den jag nästan blev mest less på, det var en tjej som bloggade och fick missfall samtidigt som jag men sen blev gravid månaden efter och sen beklagade sig över rädslan för att få missfall igen. Jag var asbitter, jag som "aldrig" blev gravid igen och månaderna gick, sitta där och gnälla om rädsla liksom.. Ja, nu sitter jag själv här och är livrädd =) (Du skrev något liknande om det där, att man först bara har plusset i siktet och förstår inte varför folk sen oroade sig istället för att vara glada..)

    Ja, du känner kanske ingenting sånt, men det är iallafall okej att vara ledsen och bitter och hatisk efter en sån här grej =) Tycker iallafall jag!

    En uppmuntrande kommentar är att det sägs att det är lättare att bli gravid strax efter ett missfall, för att kroppen typ är inställd på att vara gravid och vill bli det. Kanske en skröna, men vem vet, ingenting är omöjligt =) Det bevisar ändå dina ivf försök som faktiskt den här gången tog dig ett steg längre. Kram, sköt om dig! Är superstarkt av dig att orka blogga redan! Är inne här och kikar stup i kvarten och tänker på er.

    SvaraRadera
  22. Helvete också! Sitter på pendeltåget och gråter. Det här skulle ju inte hända!!! Tänker på er båda. Sköt om er nu!

    SvaraRadera
  23. Hej. Jag har läst din blogg ungefär sedan ni började med ivf. Blev så glad att jag grät när ni slutligen fick ett plus och nu sitter jag och gråter igen för att du/ni fått missfall. Jag hoppas i alla fall att ni en dag får ert/era efterlängtade barn. Sköt om dej.

    SvaraRadera
  24. Åhhh! Så sorgligt. Du beskriver det så naket o nära. Blir ledsen för din skull. Kramar!

    SvaraRadera
  25. Det finns inga ord Joanna. Inget man kan säga för att trösta dig. Du kommer igen, men hålet i hjärtat är svårt att leva med... Jag fick missfall i v 8 efter äggdonation, hade så dåliga ägg att ingen ville gå vidare med IVF. Fick höra vid missfallet att det positiva i det hela är att jag nu visste att jag kunde bli gravid. Jag tyckte det lät helt meningslöst i den situationen som jag hade hamnat i. Men det visade sig vara sant. 2 månader senare var jag gravid igen efter 4 års barnlöshet. Om 1 månad föds miraklet.
    Du kommer också få barn Joanna, det är tiden fram till dess som är så jävla jobbig.
    Kram.

    SvaraRadera
  26. Jag är verkligen så ledsen för er skull. Det är så orättvist, så som ni har kämpat.
    Jag tänker på er.
    kram

    SvaraRadera
  27. Är så ledsen för eran skull...=( Men jag hoppas ni hittar styrka & fortsätter försöka...
    Håller mina tummar & tår så hårt jag bara kan att ni lyckas få barn inom en snar framtid!
    Styrkekramar till er båda...

    SvaraRadera
  28. :'(
    Stor styrkekram till er båda från mig!

    SvaraRadera
  29. Fan fan, det gör ont... Men ge aldrig upp!
    Vi höll på i 4,5 år innan vi lyckades, men hände till slut. Sluta inte orka!

    SvaraRadera
  30. Skickar styrkekramar till er båda

    SvaraRadera
  31. Det är så sorgligt... måste vara jobbigt att se "sina små". Det blir ju så på sätt o vis. Stor kram till dig.

    SvaraRadera