De där sabla svettningarna jag brukar ha i samband med ruvning har tagit kontroll över mitt liv. De dök upp första natten efter missfallet och har förpestat varje natt sen dess. Jag vaknar runt fyra-tiden och sängen är helt fuktig och sovlinnet fullkomligt dyngsurt.
Jag har dessutom blivit förkyld vilket jag tror är direkt kopplat till mina nattliga svettningar. Kan ju inte vara bra att ligga och vara blöt mitt i natten i bara underkläderna. Jag förstår inte var det kommer ifrån! Är det allt progesteronet som håller på att ta sig ut ur kroppen nu när det inte finns någon i magen som behöver det?
Är det någon annan som varit med om nåt liknande? Hör av er, jag behöver lugnas!
För övrigt så börjar det kännas lite lättare för varje dag som går. Tror det till stor del beror på att jag håller mig borta från allt som har med graviditeter och barn att göra. Jag saknar många av mina gravida vänner såklart, men även om jag tror att jag klarar av att hantera träffar med dem behöver jag nog lite psykisk vila.
Jag börjar förresten känna mig mer och mer som en psykolog. Man lär sig otroligt mycket om sig själv när man går igenom detta helvete och vänder och vrider på allt in i minsta detalj för att kunna analysera, förklara, försvara, förstå...
Men kanske, kanske, kanske (sa jag kanske?) borde jag ringa en psykolog. Nu när jobbet betalar, iom varslet, så kanske jag borde passa på? Min närmsta chef, som känner till vår situation, påpekade själv att om jag nu väljer att ta kontakt med en psykolog så finns det ju inget som hindrar att jag tar upp sånt som inte berörs av varslet eller har med jobbet att göra.
Har ni andra också såhär trevliga chefer? De få gånger han tagit mod till sig och frågat hur det går och hur jag mår har han sett uppriktigt förtvivlad ut. Nästan så jag fått dåligt samvete själv att jag inte har något mer upplyftande att berätta.
Har inte gråtit mer sen i lördags kväll så det känns som en stor seger! Och jag har tagit tag i motionen och viktminskningen igen. Med stort jäkla fokus på 'IGEN'. Det är ett återkommande och plågsamt kapitel i mitt liv, den där viktminskningen. Riktigt svår att råda över i dessa hormonhöga tider. Jag går ju upp minst två kilo varje behandling. Och går ner max ett kilo efteråt. Detta har, som ni kanske redan räknat ut, resulterat i att jag nu väger 5-6 kilo mer än när vi började med behandlingarna i juni förra året.
Så nu börjar MITT 'beach 2010-mål' som går ut på att gå ner till 62-63 kilo innan nästa behandling. Wish me fett med luck!
tisdag 27 april 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Fett med luck till dig :)
SvaraRaderaBlev det bra med trädgården?
Ha det gott!
När ska ni börja nästa försök?
SvaraRaderaMilla: Tackar för lucken! :) Det blev super med trädgården. Den är lite som en drog för mig för tillfället. Går ut och rotar och springer rundor med sekatören så fort jag är hemma från jobbet och går inte in förrän det börjar bli mörkt =) Ska försöka smälla upp lite bilder så fort jag får tummen ur.
SvaraRaderasofia: Vi har inte riktigt spekulerat så mycket kring det än. Blev lite mustigare att ta sig igenom det här försökets misslyckande. Men jag hoppas kunna boka in ett möte med kliniken ganska snart för att prata om hur vi går vidare.
Sambon och jag har inte bestämt oss än om vi vill byta klinik eller om vi ska ta en liten paus eller inte...vi får se.
Tror verkligen att det kan vara en idé att prata med nagon. Jag gjorde det tva ganger vid sista försöket och det gjorde mig gott. Har inte pratat med nagon efter missfallet. Kände inte att jag behövde det da.
SvaraRaderaAngaende vikt, för mig är det värst efter Stim FET. Brukar bli himla svullen och det tar flera veckor att komma tillbaks till det normala. Vi har nog haft längre pauser än er (1:a IVF dec 08, FET Feb 09, Fet Jun 09 och IVF 2 Nov 09 och nu FET igen) och da tycker jag att jag hittat tillbaks till min normala kropp igen. Fast höfterna verkar ha blivit bredare för livet ;)
Stor kram Lisa
Hej på dig och va skönt att läsa att du är på väg tillbaka.
SvaraRaderaDet är inte lätt det vi går igenom med ett antal IVF försök och missfall som krydda på moset.
Jag är väl en utav dem som trott att jag inte behöver "gå till ngn" och prata, då jag alltid ansett mig vara stark och mkt öppen med vad som händer, tills i höstas då vi vid IVF 3 fick vårt 3:e missfall och allt brakade samman. Jag var som en "våt fläck", helt apatisk, vilket gjorde att jag blev sjukskriven och fick hjälp utav en kurator som är inriktad mot KBT (kognitivt beteende) och det fungerar. Jag jobbar fortfarande inte 100%, är fortf sjukskriven 25% och går till min kurator i gång i veckan och kommer sakta men säkert tillbaka och MKT är tack vare min otroligt duktiga kurator. Så mitt råd är till dig att gå och prata, det behöver vi!
Jag kan ju också meddela att jag under mina 4 ivf försök också gått upp snart 5 kg tjohooo, så jag kommer att hålla mig i vassen i sommar hi hi!
kram Nenne
I wish you luck! :D Jag har haft några bra chefer, andra dåliga. Den bästa var nog Leon :P
SvaraRaderaJa, jag måste erkänna att det är skönt att det händer grejer på jobbfronten för både mig o sambon :) Håller tummarna för att du får stanna kvar på ditt jobb, en bra chef är guld värd! Finns alltför många dåliga chefer därute.
SvaraRaderaOch lycka till med viktminskningen! Jag borde själv göra nåt åt min situation, men är lite för lat tror jag.
Stort lycka till! Jag känner att jag istället tappat i vikt efter alla misslyckanden då jag knappt äter något när jag mår dåligt. Så får du något kilo över tar jag tacksamt emot! :-)
SvaraRaderaHar också en underbar chef. Var hemma först två dagar efter förra försöket när jag fick mens (februari) och sedan blev det ytterligare fem dagar när det visade sig vara utomkved. (mars) Inte på någon av de två lönerna valde han att dra av någon karensdag eller ta 80% på de resterande. Jag nämnde detta för honom båda gångerna för jag ville göra rätt för mig, men fick tillbaka motiveringen att ni har varit med om tillräckligt så jag tänker absolut inte dra av någonting. Blev ändå några tusenlappar och gjorde mig så rörd.
Det låter verkligen som en bra chef! Jag tycker du ska fundera ordentligt på om du inte ska ta och nappa på erbjudandet! Känns det inte bra är det bara att sluta. Kramar!
SvaraRaderaTycker absolut att du ta chansen till psykologen, alltid lär man sig nåt bra.
SvaraRaderaÖnskar att jag hade en sån trevlig chef som du har. Har ju inte berättat om vår sits, men inte blir man mer motiverad till det när medarbetarsamtalen blir sämre och sämre...
Kram!
Tycker även jag att det inte kan skada att gå och prata med någon. Det svåra kan ju vara att hitta en psykolog som man klickar med, men gör man det så kan det vara ett stort stöd!
SvaraRaderaHar själv 1 ET och tre FET bakom mig, ska nu om ett par veckor sätta igång med ET nr 2. Efter de första misslyckade behandlingarna så mådde jag väldigt dåligt, men nu har det praktiskt taget svängt åt andra hållet. Mår väldigt bra, tänker på allt annat än barn och ser mer fram emot den lilla kattunge vi snart ska hämta hem än en eventuell framtida bebis:-D
Kanske är en försvarsmekanism, vad vet jag. Men skönt är det iaf!
Detta med vikten.. Har alltid varit en känslig fråga för mig då jag under hela min tonår brottades med anorexi.. Upplever du någon skillnad vad det gäller viktuppgången vid den korta metoden jämfört med den långa? Har själv bara gjort den korta, och upplevde inte att det påverkade kroppen så mycket. Visst, man blir ju svullen om magen, men det försvann efter behandlingen..
Kram