fredag 23 april 2010

Helt slut

Men är ändå på jobbet idag. Go figure...

Hela onsdagen försvann i en gröt av smärta. Jag hade ingen aning att det skulle göra så fruktansvärt ont, trots 6 stycken panodil zapp. Vi försökte titta på en film på kvällen men fick pausa var tionde minut eftersom jag inte kunde koncentrera mig. Låg och vred på mig av smärtan och sprang på toaletten stup i kvarten. Blodet bara forsade ur mig, kändes som att det aldrig skulle ta slut.

Igår var jag också hemma. Mest för att jag kände mig helt orkeslös efter onsdagens kämpande med smärtorna. Det fortsatte att göra ont men inte i närheten av smärtorna i onsdags. Och sen kom illamåendet och huvudvärken som en värmande filt över alltihopa. Tror det är migrän.

Tog en panodil och en ipren imorse och migränen har lugnat sig lite.

Vet inte vad jag gör på jobbet. Jag tror jag inbillade mig själv att om jag åkte hit så skulle jag ha så mycket att göra att jag inte hann tänka på vad som hänt och hur ledsen jag är. Problemet är att det inte finns mycket att göra, därav varslet pga arbetsbrist.

Känner mig fullständigt apatisk. Önskar jag visste hur vi ska gå vidare, önskar att vi hade en plan. Då brukar det kännas bättre och hoppet kommer sakta tillbaka. Men just nu känns det som om jag lever i ett vakuum...

24 kommentarer:

  1. En STOR kram behovs just nu....och den kommer har och nu. Suck, onskar jag kunde gora nagot for dig. Det blir en jobbig tid framover for er - jag vill bara saga att vi finns har (forumtet - du vet) nar du orkar/har lust/vill - bara sa att du vet att du inte ar ensam.....kram Aussieendie

    SvaraRadera
  2. Skit i att ha en plan i några veckor. Ofta vill man nog komma igång på en gång men det är ju så jäkla tradigt med spray och sprutor och hopp och misströstan... Ta semester från skiten (och då menar jag inte att ni ska resa bort, eller gör det om ni vill det). Som jag sagt tidigare: du är ju ändå rätt ung och har tid. Men förstår också att har man/jag/du/vi fått tanken på barn i huvudet så är det svårt att tänka på annat. Ha en bra helg trots allt! Ta en tag i taget.

    SvaraRadera
  3. Stor kram från mig med!!

    SvaraRadera
  4. Jag vet precis hur det känns, både psykiskt och fysiskt. Och smärtan i magen underlättar ju inte direkt då det gör så fruktansvärt ont, mensvärk släng dig i väggen liksom..

    Jag var hemma en dag bara under första missfallet, om jag inte minns fel, men tyckte det var sjukt jobbigt att jobba..
    Andra missfallet var vi ju hemma i hela tre dagar, och det var såååå mycket värt.

    Oavsett om det känns som man ALDRIG kommer vara glad igen, så börjar kroppen och själen så sakteliga läka efter ett par dagar, men alla är vi olika så ta den tid du behöver.
    Och stressa inte tillbaks till jobbet för man behöver få slicka sina sår ifred några dagar.

    Jag tänker på dig och lider med dig, ta hand om dig nu så tar vi nya tag framöver!

    Bamsekramar i massor

    SvaraRadera
  5. GÅ HEM! <3

    INGEN tackar dig för att du kommer dit o mår dåligt...ingen skulle kräva det heller.....jag var hemma en vecka....o d var för mig väldigt skönt...min man sjukskrev sig oxå..så vi kunde sörja tillsammans....sen veckan efter var det himla skönt att komma tillbaka...men jag hade inte orkat en dag tidigare...

    kropp och själ behöver tid för att smälta...


    ang smärtan så had ejag väldiga smärtor oxå..konstigt att man inte får ngt utskrivet..vi var uppe på akuten där de konstaterande påbörjat missfall...de sa bara att jag skulle äta alvedon...den natten låg jag i sängen och skrek av smärta...tur jag hade en värmedyna..den hjälpte liite ...

    hoppas du tänker på dig själv och sjukskriver dig några dagar...INGEN är ngn supermänniska...och du har just förlorat ett otroligt efterlängtat barn...

    hoppas du inte tar illa vid dig...jag tänkte först fara o jobba 2 dgr efter..men i slutändan tog jag beslutet o vara hemma...o i slutändan så kände jag att d var bäst beslut för mig...

    Hoppas du känner i ditt hjärta att du gör rätt som jobbar...annars - far hem, sjukskriv dig ngn vecka och sörj.... det behöävs för att kunna gå vidare...även om det är jobbiga beslut som ska tas...så låt dem komma senare....


    tänker som sagt jättemkt på dig/ er...

    *kramar i massor*

    SvaraRadera
  6. Börja med att gå hem från jobbet om du ändå inte känner att du gör nån nytta!
    Önskar för er skull att det fanns en lösning på all skit...Det enda tipset är väl att tillåta er själva att sörja på riktigt o att ta hand om varandra! Kram Elin

    SvaraRadera
  7. Vila, gråt, jobba, var förbannad och apatisk.
    Skit i resten. Låt kroppen reagera så som kroppen vill. Det blir bättre, det blir faktiskt det.
    Kram!

    SvaraRadera
  8. Jag skulle bara vilja upplysa om att det kan påverka din A-kassa senare om du är hemma för mycket. Kanske inte det man vill tänka på i din situation men kan vara bra att känna till!

    SvaraRadera
  9. Vet du vad jag tycker är så orättvist? Att när man går igenom behandlingar/operationer/missfall behandlas man som "frisk" av alla runt om en som inte förstår den psykiska smärtan. När man väl är gravid blir man daltad med som fan av omgivningen och alla tycker det är helt ok att man är hemma någon dag då och då. Det är mycket värre att var ofrivilligt barnlös än gravid (iaf psykiskt), problemet är att ingen som inte varit där fattar det. Jag tycker du är värd att vara hemma åtminstone en vecka. Gå ut och promenera i vårsolen i vackra Skåne och försök ta hand om varandra. I slutändan gör det ingen skillnad ändå. Jobba ska du göra i 35 år till! Och du verkar ju vara en driven tjej så jag är övertygad om att du kommer få ett nytt jobb om det skiter sig med det nuvarande. Kanske köpa en bok om adoption och börja drömma om ett annat sorts litet barn? Ta hand om er.

    SvaraRadera
  10. Japp, känner igen den där smärtan och forsandet av blod. EXTREMT obehagligt på alla sätt och vis! Jag säger som några andra gjort här: det är ingen mening att försöka ha en plan just nu. Försök låta det ha sin gilla gång och härda ut. Tids nog kommer orken och lusten tillbaka, men låt det som sagt ta tid (fast man vill komma tillbaka till sitt vanliga jag direkt förstås).

    Tror du är väldigt stark, för bara det där om att du redan längtar efter att få en plan visar att du trots allt tittar framåt och VILL titta framåt.

    Ta hand om dig tjejen, och låt också andra göra det just nu. Och låt jobbet vara några dagar, ingen tackar dig för att du går dit och mår dåligt!

    Kram!

    SvaraRadera
  11. Tillåt dig att vara ledsen och nere. Tycker att det är starkt av dig att vara på jobbet. Kram

    SvaraRadera
  12. Är hemskt hemskt ledsen för eran skull :( Beklagar eran sorg och hoppas det vänder, ni förtjänar så mkt bättre och mer rättvisa.

    SvaraRadera
  13. Tänk på dig själv nu! Jag jobbade på måndagen trots att blodet forsade och jag var tvungen att gå in på toaletten och grina flera gånger... Det gör jag inte om... Ta hand om dig oavsett vad du känner är bäst att göra, om det känns skönare att vara hemma eller att jobba. Stor kram.

    SvaraRadera
  14. Varm stor kram till dig!!!

    Ninna

    SvaraRadera
  15. Jag är verkligen jätteledsen för er skull! Har också varit där, typ 4 gånger...men av någon konstig anledning så blir man starkare....tillslut. Ingen tröst just nu, jag vet.

    Kram Lila

    SvaraRadera
  16. Surfade in och fick en chock... Mina ögon fylls av tårar. Vet precis hur det känns, smärtan, sorgen, har varit i samma situation... Önskar ingen detta. Ta hand om varandra! KRAM Linda

    SvaraRadera
  17. Joanna, varför????Gud jag var så glad för din och din sambos skull, och nu blir jag så innerligt ledsen...Varför ska det vara så j-a svårt och så orättvist?Varför ska ni få kämpa så och ni som slitit SÅ för detta ...VARFÖR!!!Det är nästan omänskligt att först få känna lyckan för att någon däruppe eller någon höfre makt sen drar undan mattan under fötterna. Jag tänker på er och sänder mina varmaste STYRKEKRAMAR och jag säger som Aussie:jag finns här om du behöver prata!

    SvaraRadera
  18. Lider med er! Önskar att det fanns något jag kunde göra för att hjälpa. Mina tankar är hos er. Kram!

    SvaraRadera
  19. Kikar in här ständigt, men hittar inte riktigt orden, men tänkte iallafall lämna en hälsning. Hoppas det är sådär iallafall och inte helt under isen. Det kommer bli eran tur någon gång! Ibland tar livet bara lite extra tid på sig. Kram

    SvaraRadera
  20. Hej, jag är så ledsen för din skull. Det känns ibland som att vi kämpar i motvind...

    SvaraRadera