Nu ÄR jag gravid!

Fick svar från kliniken angående blodprovet lite senare idag och det såg helt normalt ut!!!

Fy fasen vad lättad jag är. Det är alltså inte lätt att tro att man lyckats när man kämpat som en gnu i oändligt många månader och misslyckats lika många. Jag trodde ärligt talat det skulle vara lättare. Jag har fnyst lite grann åt de som blivit gravida och sen omedelbart börjat oroa sig, och tänkt att 'Fan, de har ju fått ett plus, kan de inte bara vara glada för det?'. Men jag förstår precis hur det känns nu. Hur jäkla svårt det är att slå undan tankarna om att 'det skiter sig säkert', det har det ju gjort hittills.

Fast nu ger jag mig. Säger kliniken att allt är normalt, då tänker jag tro på det också. Nu är jag gravid tills det är dags att passera nästa milstolpe. Och det är ett VUL onsdagen den 5/5, alltså om lite mer än två veckor. Vansinnigt långt bort, men jag ska njuta fram tills dess och tacksamt invänta alla trevliga besvär som en graviditet innebär. Är inte alls sugen på den där ölen längre, men lite illamående hade suttit fint =)

Jag förstår inte hur ni står ut med mitt tjat och gnäll och nervositet och tjat och svammel och tjat. Men det är kanske är befogat att vara knäpp efter den resa jag gjort och den resa jag just påbörjat. Ni kanske tycker att det är ok. Joanna är lite knäpp. Men hon får vara det...det är ok.