söndag 18 april 2010

Jag har en bekännelse

Hoppas ni inte blir arga, men jag tog ett test redan i torsdags kväll. Jag orkade inte stå emot längre och kände att om det nu mot förmodan visar plus så behöver jag och sambon en liten stund för oss själva. För att smälta ett eventuellt positivt besked och glädjas och njuta bara vi två. Eller rättare sagt, bara vi tre eller fyra =).

Det var dock fortfarande sjukt nervöst igår morse. Jag var rädd att plusset inte skulle finnas längre eller att den där blödningen som jag räknat ut skulle komma på dag 15 skulle behaga att dyka upp.

Men jag börjar från början, i torsdags efter jobbet. Jag var på väg hem och bestämde mig för att åka och köpa lite trädgårdsredskap, bara sådär. Jag hade sönder ett par i helgen (det var inte mitt fel, skiten var av urusel kvalisort). Jag borde aldrig tillåtas att gå in i en trädgårdsbutik ensam, för där stannade jag nästan tills de stängde och köpte loads and loads av diverse blommor och växter. Ingen hejd på mig, trots att jag kanske inte har ett jobb kvar om några månader...

När jag kom hem skrev jag ett inlägg på bloggen och bestämde mig sen helt plötsligt för att testa. Helt out of the blue, inte ett dugg planerat. Sambon var inte hemma utan var på väg hem från Stockholm och skulle inte komma hem förrän lite senare. Så jag kissade på stickan. Men den här gången satt jag inte och stirrade på den efteråt, som om jag kunde frammana ett plus ur ingenstans, utan jag la ifrån mig den och gick iväg och bytte om till myskläder. Kom tillbaka ner efter två-tre minuter, och där låg den. Stickan med plusset. Ett PLUS! Jag höll krampaktigt om testet och skakade så att plusset såg ut som en blå blob. Jag grät...fy fan vad jag grät där på toagolvet. Trodde inte det var sant. Hur kunde jag tro det, det har ju aldrig funkat förr. Jag trodde det var omöjligt för oss...att vi skulle vara ett av de paren som aldrig lyckas. Tittade på stickan igen, rädd att plusset bara varit inbillning, men det fanns fortfarande där. Klart och tydligt.

Efter ett tag lyckades jag sansa mig och började förbereda mig på att berätta för sambon. Det funkade sådär. Jag tvättade bort de svarta ränderna under ögonen och försökte göra något åt de svullna röda ögonen. Såg inte klok ut. Och varje gång jag tänkte på att jag snart skulle få berätta något fantastiskt för A, något som jag drömt om så länge, så började jag storgråta igen. Och så höll det på, ända tills A kom hem.

Då låg jag i soffan och försökte att inte avslöja något på en gång. Det var inte lätt och jag fick ta i av all min kraft för att inte bara springa fram till honom, hoppa rätt upp i hans famn och skrika 'Det funkade!'. 'Du ska bli pappa!'.

Han frågade hur jag mådde och jag svarade sådär. Jag sa att det kändes konstigt i magen och A var direkt förberedd på att jag skulle säga att det skitit sig igen. Då sa jag att det är riktigt konstigt för det syns utanpå magen också. Och så lyfte jag på tröjan...

















Han läste, såg förvånad ut och tittade frågande på mig.
- Va? Nä. Är det sant? Nä...
- Jag fick inte fram ett pip. Ögonen var sprängfyllda med tårar och jag bara nickade.
- Näää, skojar du? Men hur...vad...när...är det sant? Funkade det?

Sen kramades vi och grät om vartannat. Vi tittade på testet tillsammans och var fullständigt förundrade. Det hade verkligen funkat till slut...

Resten av kvällen gjorde vi ingenting annat än att kramas och mysa tillsammans i soffan. Vi bubblade över av glädje och kände att vi äntligen kunde pusta ut och slappna av. Efter månader av ångest, rädsla, sorg och misslyckande efter misslyckade fanns det helt plötsligt inte ett enda bekymmer i världen. Det är utan tvekan den bästa dagen i mitt liv.

53 kommentarer:

  1. HELT RÄTT!!! Tycker det var bra att du gjorde så... man behöver inte dela allt med alla på direkten bara för att man bloggar! Kommer följa din gravidresa slaviskt... för du fortsätter väl blogga om den?!

    KRAM

    SvaraRadera
  2. Oj, hann inte se din kommentar :P Vi ska hålla på i 4 veckor, sen får man ju fortsätta om man vill, men jag kommer sammanställa under 4 v :D
    Skriver in dig!

    SvaraRadera
  3. Neeeeeej! Åhh, jag blev så irriterad på "Innan du fanns" när hon gjorde exakt så att jag höll på att skriva till dig innan att "fasiken dig om du gör så och luras". Men men, ditt liv förståss och jag förstår dig. Men lite trist att hålla oss på halster =(

    Grattis igen! =)

    SvaraRadera
  4. Vet inte om min kommentar kom fram? Känner mig lite lurad, visste nästan att du skulle göra så, som "innan du fanns". Jag som gick och höll mig på halster och beundrade att du väntade så länge. Men ja, det är ju ditt liv som jag skrev i första som kanske kom iväg ändå? Grattis igen!

    SvaraRadera
  5. Stort stort tillykke!! Helt fantastisk for jer!

    SvaraRadera
  6. Tess: Har inga planer på att sluta blogga! =)

    SvaraRadera
  7. Vilket underbart inlägg, mina tårar rinner! GRATTIS!!!!

    SvaraRadera
  8. Åh vad jag känner igen mig! Jag tjuvtestade ju också, utan att skriva nått i bloggen. Jag behövde en chans till lite uppmuntran eftersom jag blödde ganska mycket och trodde det var kört.

    Nu har jag förresten en ny blogg där jag skriver om "Ettan" som förhoppningsvis kommer i December. :)

    Det ska bli jättekul att följas åt!

    KRAM!

    http://ettansblogg.blogspot.com/

    SvaraRadera
  9. Gud va underbart <3 All lycka till er. Kram

    SvaraRadera
  10. Kände på mig att du skulle göra det tidigare, jaja ditt beslut.Vilken fin överraskning du gjorde för A!

    SvaraRadera
  11. Det där tycker jag att du gjorde fullständigt rätt i!!!!! Så klart att ni ville ha en stund för er själva först.
    Vi här på andra sidan skärmen ska ju vara glada över att du vill dela med dig överhuvudtaget, och inte påstå att "vi" blir "lurade". Idioti.

    Jag är så glad för din skull!
    Kram Pia

    SvaraRadera
  12. Så otroligt vackert och fantastiskt. Jag känner er inte, men känner sådan otroligt glädje för er. GRATTIS. HÅller allt tummar och tår för att du får en fin och vacker graviditet. :-)

    SvaraRadera
  13. Jag blir lite förvånad över de "bitska" kommentarerna du får om att du testade tidigare. Det är väl för sjutton ditt beslut, det är ju ditt liv och dina känslor! Jag har full förståelse för att ni ville hålla det för er själva i några dagar! Jag gjorde ju en liknande grej, fast jag ljög ju istället om att jag hade fått mensen. Jag ville dels ge mig och maken lite tid tillsammans att smälta det, och dels så ville jag inte att en vän som läser bloggen skulle se det där först, utan att jag skulle få berätta det personligen istället. Folk måste ju faktiskt respektera att du inte vill dela allt på bloggen!

    Stort grattis igen tjejen, nu får vi följas åt på vår nya resa genom livet! =)

    SvaraRadera
  14. Tack alla ni fina människor! =) Så skönt att de flesta av er ändå förstår att vi behövde få smälta den här nyheten ett litet tag. Det här är ju så oerhört stort och trots att jag ändå väljer att berätta om en väldigt privat resa genom att blogga, så finns det stunder då man behöver få vara för sig själv :)

    SvaraRadera
  15. Jag blir rörd till tårar, så otroligt underbart! GRATTIS, önskar er all lycka!

    SvaraRadera
  16. Klockrent! Du delar med dig och lämnar ut så mycket till oss som läser din blogg varje dag. Klart att ni ska njuta av detta fantastiska mirakel för er själva i ett par dagar. Helt rätt.

    SvaraRadera
  17. *fniss* Jag tyckte väl att ditt inlägg *är ni nyfikna nu* lät lite väl avslappnat. Jag borde anat *asgarv* Jag hade gjort likadant 0;o)

    SvaraRadera
  18. Jag får gåshud! Så underbart! När/hur/för vem man berättar måste vara upp till var och en att avgöra, annars törs väl ingen blogga längre...

    SvaraRadera
  19. Det är ju helt sjukt roligt!!! Tårarna rinner närför kinden när jag läser om din torsdag.

    Kramis Lila

    SvaraRadera
  20. Sandra Palmqvist18 april 2010 kl. 18:12

    Ditt fina inlägg gjorde mig alldeles tårögd.
    Vilken underbar överraskning att komma hem till.
    Är så glad för er skull.

    SvaraRadera
  21. Åh jag sitter här helt rörd till tårar, glädjetårar såklart. Så fint! Du gjorde helt rätt i att testa tidigare. Än en gång, ett stort GRATTIS till er!

    SvaraRadera
  22. GRATTIS till det fina plusset!!! :) Kramar från en som också hoppas på ett plus om några veckor :)

    SvaraRadera
  23. Pia och Popcorn, det var nog bara jag som hade nån "negativ" kommentar om att vänta med att berätta. Det jag nog vände mig bort ifrån (men samtidigt påpekade att det är hennes blogg och hennes beslut förståss som jag inte kan säga något om egentligen) var att jag och många fler satt här nyfikna och led med henne när hon skrev om att blodet inte kommit mm, när hon egentligen plussat. Det känndes lite lurigt faktiskt. Och det skrev jag. Men jag tror det hela handlar om att så många människor på sina bloggar blir så totalt ärliga och delar med sig så ofantligt mycket av sina liv, så man blir lite bortskämd över hur oprivat det blir, hänger ni med? Det är förståss bloggens ägare som bestämmer när hon vill berätta och speciellt VAD hon vill berätta i sin blogg. Sällan läser vi något om Joannas sexliv, eller hur? Jag menar det är privat, och det här blev privat också för henne och det var hennes rätt. Men efter att "innan du fanns" gjorde samma sak för att sedan bekänna några dagar senare att hon testat så då kännde jag mig också snopen och lite lurad, nu med. Det är dagens sanning, men det behöver ju inte vara rätt agerat för mig för det, eller hur?
    Jag har ingen blogg själv och jag skrev aldrig här i kommentatorsfältet att jag blivit gravid igen heller, förens Joanna berättade om sitt pluss, så jag har ju förståss inget jag kan "kräva" av bloggen. Men jag sa att jag ändå kännde mig lite lurad, om man läser en ivf blogg är det det här man längtar efter att komma fram till och så blir det väll lite så att man inte vågar tro på kring det där med plussandet när man "luras" lite.

    Men men, ingenting att bli upprörd över. Joanna är gravid och det är det viktigaste! Jag är jätte glad över din skull och det är kanonroligt! Jag testade en måndag och hade testdag på onsdagen och det syndes perfekt =) Nu hoppas jag bara det håller i sig, har ju ett barn sen tidigare och så ett missfall bakom mig, så det är alltid lite spännt dom första veckorna.

    Kram på dig!

    SvaraRadera
  24. Och där kom även mina tårar. Är så jäkla glad för din skull!

    Kram

    SvaraRadera
  25. ..Jag glömde skriva att jag är superimpad att du inte testade ihjäl dig, haha! Jag tog 3 test innan jag trodde på det, och då har jag fått barn på naturlig väg, bara det där med missfallet och problemen kring det som spökat =)

    SvaraRadera
  26. Ja, det är så härligt allt det här så det är inte sant!! Tack för att vi fick se vad du visade din sambo, då otroligt gulligt gjort av dig mot honom! Jag önskar er all lycka till! Och fast jag vet att jag inte borde, och att det aldrig kommer att hända mig, så kan jag ändå inte låta bli att undra hur det skulle ha känts att göra detsamma till MIN man...

    SvaraRadera
  27. Oooooh vad jag blir glad för eran skull....SUPERGRATTIS!!!!

    SvaraRadera
  28. Nu börjar jag också tjuta! Gu så fantastiskt! Och itne är vi sura på dig, jag hade tjuvtestat jag också;)
    Mysigt sätt att berätta på:) Det kanske man kan kopiera en dag;)
    Stor kram

    SvaraRadera
  29. Hittade din blogg i torsdags och har tänkt på dig hela helgen tills jag kunde läsa den glada nyheten nu! Tårarna rinner och är så glad att det lyckades för er. Men jag förstod att du var gravid när du nämnde de ömma bröstvårtorna och värken i magen, precis så kände jag i början på december när vår skrutt flyttat in! Stort lycka till! Kommer absolut följa din blogg nu! Jättegrattis!!

    SvaraRadera
  30. Shit, jag bölar, va fint gjort av dig att skriva på magen.

    Kram!

    SvaraRadera
  31. Men Jesus Amalia, Jonna! Det är äntligen er tur! Helt fantastiskt! Stort varmt grattis och bamsekram! Vilka underbara nyheter! :-D

    SvaraRadera
  32. I´m speachless! :-D

    GRATTIS!!!!! Gud så härligt. GRATTIS igen. Detta är du värd. Ehm, sade jag GRATTIS???? :-D

    Plus, smaka på det ordet! UNDERBART!

    SvaraRadera
  33. Tårarna rinner här oxå, så fint och så häftigt att du kunde hålla masken så bra inför din man. Om ca. 9 mån kommer den häftigaste, bästa, underbaraste dagen i ditt liv, nämligen då du får träffa den/dem i magen!!
    MVH/Karolina

    SvaraRadera
  34. Grattis, grattis! Vad roligt! Jag kom på igårkväll när jag lagt mig att jag glömt att kolla din blogg ;-) (läser sällan bloggar hemifrån...mest från jobbet...) Funderade på hur det kunde ha gått, och är nu väldigt glad för er skull! Härligt

    SvaraRadera
  35. Ja, det är kul med hemodlat. Gjort ett försök för ett par år sedan, men bara glömde att vattna hela tiden så det gick sådär...

    Hoppas jag blivit bättre med åren. :)

    Tussilagon är förresten från skogen i samhället där mina föräldrar bor.. ta gärna lite bilder, kul att se ju, särskilt nu när man inte har något eget som växer i trädgården.

    Kram

    SvaraRadera
  36. Jag förstår fullkomligt. Nu blev det ett personligt minne för er båda, utan att ha oss läsare bakom ryggen på er så att säga. Kul sätt att berätta för sambon också.

    SvaraRadera
  37. Ett jätte grattis till er och många kramar....även om vi inte känner varandra :-D

    Kram Candra

    SvaraRadera
  38. Klart att jag förstår, har gjort precis samma sak själv! Man behöver lite tid för att bearbeta sina tankar själv :-)
    Stort grattis igen och vilken berättelse, sitter här med tårarna rinnande igen ;-)

    SvaraRadera
  39. Hihi vilken fin överraskning du fick till! Impad att du kan skriva upp och ner du ;)

    Ta hand om pyret nu och karln! Hoppas att allting går bra så ni får träffa bebisen om nio månader!!
    Kram ♥

    SvaraRadera
  40. Härligt! Låter helt rätt att du och A njöt av den magiska stunden några dagar själva, utan alla oss andra. Vi glädjs med dig/er nu :-)

    Kram

    SvaraRadera
  41. Jag håller med Sussi, det är ju inte några allvarliga elaka bitska meningar man kommer med, det är ju bara så att man har föjt bloggen ett tag och väntat och väntat med spänning på svaret och det är klart man är glad för vad som hänt! :-) Grattis igen Joanna, glad för er skull!

    SvaraRadera
  42. Jag är rörd till tårar av din berättelse! Vad underbart!

    SvaraRadera
  43. Åh, tårarna bara trillar samtidigt som jag sitter och ler här för mig själv.STORT, STORT grattis! Vilken fantastisk känsla det måste vara. Tänk att det verkligen kan lyckas! Ni ger oss hopp! Kram

    SvaraRadera
  44. Stort Grattis. Trodde det var er tur denna gång när jag såg korten på din mage. Var precis lika för oss. Fick informastion om att många som lyckas bli gravida ofta blir överstimulerade. Vi fick ett ägg tillbaka men 2 barn. Allt är möjligt. Kan tillägga att de inte är enäggstvillingar, utan en kille en tjej. Stort Grattis och Lycka till! C

    SvaraRadera
  45. Stort grattis! Får själv tårar i ögonen när jag läser!

    SvaraRadera
  46. snubblade in via minbebis, gud vad kul att läsa om ditt plus, och vilken härlig resa ni har framför er! Håller alla mina tummar för att allt kommer gå bra! Jag uppfattade det som att de första 12 veckorna var jobbigast, sedan är det bara nedförsbacke och nedräkning! Stort grattis, ni är verkligen värda det här!

    SvaraRadera
  47. Åh, nu gråter jag! Jag som inte har fattat att andra kunnat bli så berörda att de gråter av det jag skriver. Nu vet jag hur det är, här trillar tårarna!
    Precis så där gjorde jag också, jag spontantestade när jag var ensam hemma. Var inte alls planen. Fick plus. Fick berätta för D. Och sen väntade vi tills dagen efter med att avslöja i bloggen. Och på det fick jag avslöja att jag vetat om det lite längre än så :-)
    Det var skönt att ha det där dygnet för sig själv, att bara gosa in sig i resultatet liksom.

    Grattis igen, jag är så otroligt glad att ni äntligen har lyckats!

    SvaraRadera
  48. Stort grattis! Det var ni verkligen värda efter allt slit!
    Kommer ihåg när vi testade efter IVF, jag tror jag gjorde tre test samma dag för det gick liksom inte in i min hjärna att det skulle fungera.

    SvaraRadera
  49. Grattis till erat plus! Började såklart gravidböla jag med när jag läste det. Förstår dig till fullo att du inte ville gå ut på bloggen med det direkt, är ju så mysigt att bara njuta av det de första timmarna efteråt. Jag bloggar anonymt så där står det klart coh tydligt att vi väntar tillökning, men vi har ännu inte berättat för våra nära och kära (är i vecka 15). Kram och lycka till

    SvaraRadera
  50. Här är en till som gråter när jag läser om ditt positiva test. Det var verkligen på tiden att det fick bli er tur nu! Jag har följt er resa sedan några månader tillbaka men inte lämnat något spår tidigare. Jag beundrar er för att ni stått ut med alla motgångar (men man gör väl det på något konstigt sätt) och önskar er ett stort lycka till på er fortsatta resa! Själv börjar vår IVF-resa till hösten.

    SvaraRadera