måndag 4 januari 2010

Julkorts-vett-och-etikett

Jag tycker om att få julkort. Jag tycker det är jättemysigt. Och speciellt. Och härligt gammaldags i denna datoriserade värld vi numera lever i. Brukar visserligen inte få så många julkort, men de jag får räcker mer än väl. Och dessutom skickar jag ju så många själv och det tycker jag är minst lika mysigt.

Jag har ju berättat om min kusin som fick en liten son i somras flera gånger förr. Och ja, jag är avundsjuk, och ja ibland är jag bitter men ja, jag förstår också att de förtjänar att vara lyckliga.

Och jag har förstått att det finns väldigt många som känner ett behov av att ta foton av sina barn och skicka iväg som julkort till folk. Vad jag inte förstår är hur hon, min kusin, ens kom på tanken att skicka ett sånt kort till mig!!! Det existerar inte ens en tillstymmelse till chans att jag ens i ett parallellt universum skulle uppskatta att få det här kortet. Det enda jag känner är sorg, uppgivenhet och orättvisa.

Hon får skicka kortet till vem hon vill, jag bryr mig inte. Kanske hade jag också tryckt upp mina barn på julkort om jag hade haft några. Men jag hade aldrig skickat ett sånt kort till någon som är i min situation. Jag tycker att det är fruktansvärt okänsligt av henne och blir arg varje gång jag tänker på det. Kunde hon inte ansträngt sig, för min skull, och bara knåpat ihop ett annat kort till mig? Är jag otacksam? Är jag otrevlig? Eller ligger det kanske något i det jag känner?

10 kommentarer:

  1. Söta, söta Joanna!

    Jag vet precis hur du känner! Vi får också såna kort men nu har jag lärt mig att inte bli så upprörd längre utan tänker istället att de som skickar korten skickar dom till oss som de vet älskar barn, alla barn.

    För oss är det inte aktuellt att adoptera men sätt vilket barn som helst i min famn och jag kommer att älska det som om det vore mitt eget.

    Det tror jag de vet, de som skickar korten.

    SvaraRadera
  2. Usch vad jobbigt att känna så... *kram*

    Jag fick flera julkort med bebisar på i år och tycker bara de är fina, har dem framme allihop! Jag har aldrig heller känt sorg över att andra får barn eller att det är orättvist. Jag har alltid kunnat glädjas med dem. Deras barn förminskar ju inte mina chanser att få egna... det är så jag ser det. Självklart kan allt sorts bebis-prat ibland påminna mig om den sorg vi faktiskt har över att vara barnlösa men på det stora hela så påverkar inte andras barn och graviditeter mig så mycket.

    Alla är vi olika och det är tunga känslor du har. Kanske svårt för andra att förstå att ett litet julkort kan göra så ont?

    SvaraRadera
  3. Nä, usch, jag känner inte sorg för att andra har barn. Det skulle jag aldrig göra. Sorgen kommer av att jag blir påmind att jag själv inte har några och kanske aldrig kommer att ha.

    Har träffat min kusin en gång sen pojken föddes, på den nivån ligger det. Jag gillar det inte och tycker inte alls det är bra, men hon vet hur jag mår, och hon känner till hela vår historia, så jag tänkte väl bara att hon kanske kunde ha det i åtanke.

    Usch, tvi och blä...nä, den här farsen har gått så långt att jag mår fysiskt ont varje gång jag ser ett barn. Det är nog jättesvårt för vissa att förstå, kanske för henne också. Jag bara önskade att hon kanske istället för att förstå i alla fall kunde acceptera det och göra sitt bästa för att inte få mig att må ännu sämre.

    Men det låter i alla fall jätteskönt att inte påverkas så mycket av andras barn och graviditeter Em. Önskar jag också hade det så. :)

    SvaraRadera
  4. Vad jobbigt att känna så där. Jag får en massa bilder på min systerson och jag tar även bilder själv och ramar in och hänger upp och jag älskar dem bilderna. Till jul fick vi självklart ett julkort på han och det skulle jag verkligen inte vilja vara utan. Men det är ju olika hur vi känner. Tror att det är svårt för andra att veta, så det bästa man kan göa är ju att säga till personen i fråga hur man känner fast det inte är så lätt

    SvaraRadera
  5. Tycker också att det är jobbigt med att få de där julkorten, samtidigt som jag så så gärna skulle vilja skicka sådana själv. (Är väl därför jag har så svårt för dem. ;-)) Men jag tror och hoppas att jag skulle vara noga vilka jag skickade till och ALDRIG skicka till någon som jag visste har svårt att bli gravid. Tycker att det är väldigt okänsligt, samtidigt så tror jag att många har svårt att förstå och sätta sig in i hur man mår i den här situationen tyvärr. Ofta handlar det nog mer om okunskap än om okänslighet. Även om jag tycker att din kusin borde veta bättre i o m att du skriver att hon vet hur du mår.

    SvaraRadera
  6. Lite känsla kanske man kunde önskat om hon nu vet hur jobbigt ni har det på den fronten.
    Har bara fått "vanliga" julkort i år. Misstänkte att det kanske skulle dyka upp något men så blev det inte.
    Kram, kram

    SvaraRadera
  7. Om din vän känner till din situation kan jag bara förstå dig. Vi är bekanta med ett par som alltid har skickat julkort med deras barn på. Ifjol fick vi ett helt vanligt kort, utan foto på barnen. Fick höra att mannen i den familjen hade föreslagit att vi (jag och min man) kanske inte är så intresserad av ett sådant typ av foto. Observera att de känner inte till att vi är ofrivilligt barnlösa (fast de kan nog lägga ihop 1 och 1)... Jag tycker det var omtänksamt av honom.

    Kramar i massor!

    Kix

    SvaraRadera
  8. Om hon vet om hur du har det så är det onekligen okänsligt, men kanske hon helt enkelt inte kan sätta sig in i din situation? En del tänker sig bara inte för.

    Jag gillar att få kort med mina vänners barn på, men visst blir jag samtidigt ledsen över att bli påmind om situationen. Men, jag kommer med all säkerhet själv att skicka såna kort när vi väl har barn, så, jag kan inte gärna bli less på de som skickar till mig (fast jag skulle förstås ALDRIG skicka något sådant till de jag visste, eller misstänkte, var ofrivilligt barnlösa).

    Som sagt, förstår hur du känner det!

    SvaraRadera
  9. Jag är också gruvligt trött på alla julkort med foto på barnen... Har lovat mig själv att aldrig skicka såna. Kanske skicka på katten istället? ;-) Iofs vet inte många om vår situation, så jag kan inte bli arg på dem. Men jag förstår dig så...
    Kram

    SvaraRadera
  10. Tack tjejer!
    Känns jätteskönt att ha ert stöd och förståelse. Det gör vardagen lättare :)

    SvaraRadera