Samtidigt så måste jag vara realistisk. Vi har genomgått ivf tre gånger. Ingen av gångerna gav upphov till ens en tillstymmelse till graviditet. Inget som fäste, inget som vill leva kvar. Det finns inga garantier i de ofrivilligt barnlösas värld som vi motvilligt har fastnat i.
Därför måste jag ha lite verklighetsförankring. Jag måste inse att hoppet kanske inte räcker. Jag måste planera mitt liv med förhoppningen att vi lyckas men med insikten att vi kanske inte gör det.
Jag vill att mina vänner och soon-to-be-föräldrar från uppåt landet ska kunna komma och hälsa på oss i vårt nya hem och då måste jag planera att de inte kommer samtidigt som vi kanske misslyckas igen för då kommer jag att vara ett vrak som inget vettig människa bör närma sig.
Jag vill planera in en Thailandsresa med mamma i mars, men den kan jag nog bara åka på OM vi misslyckas. Lyckas vi så vill jag kanske inte sitta i 30-gradig värme och kräkas, men misslyckas vi så behöver jag antagligen vila upp mig och då ska jag gå på massage varje dag. Samtidigt kanske jag inte kommer att må apa och då vill jag såklart åka i alla fall.
Det blir lite leva-eller-inte-leva när man sitter fast i ivf-träsket. Jag kan inte sitta som ett fån och bara räkna dagarna tills vi lyckats eller misslyckats. Jag måste ju göra något under tiden så jag inte blir koko och börjar klättra på väggarna. Och eftersom det i mitt liv alltid har planerats friskt så är det dags att plocka fram kalendern och börjar klottra, för nu mina vänner, är det dags att fylla kalendern med annat än ÄP, ET och BIM.
Varför inte överväga adoption? Vi påbörjade en adoptionsprocess - då visste vi äntligen att det om än långt borta fanns en garanti att vi ju faktiskt skulle få barn! Det kändes som en lättnad. Trots att vi sedan dess lyckats med ivf (gravid nu) har vi lite svårt att överge tankarna på adoption. Lycka till och kämpa på! Jag tycker du är stark!
SvaraRaderaLite sol är ju inte helt fel men jag håller tummarna för att det inte blir någon resa för dig utan ett plus istället.
SvaraRaderaTack för ett väldigt fint inlägg som så fint beskriver det vi går igenom!!
SvaraRaderaLycka till!!
Kram, M.
Jag hoppas verkligen att du ska lyckas nu med den 4:e försöket. Jag ska hålla tummarna hårt för dig :-).
SvaraRaderaTack för ditt inlägg! Jaha, blutsaften... Den smakar inte så gått, men man kan stå ut med det. Lite blandninga av sött-, frukt- och järnsmak. Jag tar den snabbt som en snaps och dricker vatten efteråt.
Jag tycker gott du kan åka även om du är gravid. Du kommer ju inte vara så långt gånget då. När jag var gravid (snyft) så hade jag knappt några gravsymtom. Jag hade lätt åkt då. Vi planerar också att kanske åka till thailand i slutet av mars (kanske ses där : )) Men jag tänker tvärtom, om jag skulle lyckas bli gravid till dess så vill jag åka. Om inte, så vill jag inte att en thailandsresa ska störa eventuell behandling.
SvaraRaderaStor kram
Hej på dig! Så klok du är att planera in andra saker än IVF snurren, hoppas du kom på roliga saker:)
SvaraRaderaHoppas du överväger akupunkturen.....för jag tror det verkligen kan hjälpa till. Jag var likadan som du, exakt likadan, men det gick över. För ju mer balans du får desto mindre ont gör det (iallafall för mig).
Kramis Lila
Tuffa tankar som kommer ibland. Det är väl ett slags skydd också, för besvikelsen är ju så jobbig. Sen är det faktiskt steg som man går igenom. Vi sa ju att vårt fjärde skulle bli vårt sista, och det hade det nog blivit bara vi inte fått 0-reslutat. Man kommer liksom till ett stadie där det börjar kännas mer negativt än positivt. Men, sen är det ju det är att det finns de som misslyckats med åtta fullförsök och sen rätt som det är lyckas på en FET. Så, hoppet är ju det sista som överger människan. Du är stark som kämpar på, men trägen vinner brukar man ju säga! Jag håller alla tummar för fjärde gången gillt!
SvaraRaderaMYCKET smart av dig att planera in annat. Vi kom också till den slutsatsen för ett par år sedan. Livet kan inte stanna för att man är ofrivilligt barnlös. Vi lever ju har och nu, framtiden kan vi hoppas om, men vet ju inget alls egentligen. Så, du gör helt rätt i att planera för resa och annat skoj.
Lite lustigt att vi alla verkar ska åka till Thailand i vår :-).
Ta hand om dig! Kram!
Hej!
SvaraRaderaPå tal om Thailand... Vi bokade in en resa en tid framöver som var väl planerad i och med IVF-behandlingen. Det skulle bli en tröstresa, hitta-tillbaka-till-varandra-resa eller så skulle det bli vår sista resa som par på tu man hand i glädjens tecken. Så jag tycker absolut att du ska boka in en resa och ta det som det kommer.
Nu vill jag inte strö salt i såren men nu åker vi till Thailand i slutet på denna månad med en liten krake i min mage som då kommer att vara ca 15 veckor och jag är inte alls nervös. Man måste leva också.
Håller tummarna för dig och er framtid!
Kram Veronica (en IVF:are)
Jag tycker att det låter som om du har hittat en bra balans under den här behandlingen. Så tycker jag också att du lugnt kan planera att åka till T oberoende av hur det blir med resultatet av behandlingen. Det måste ju ändå vara trevligare att spy och må dåligt i ett varmt och vänligt land där du kan få massage varje dag och dessutom kanske du inte alls mår illa även om du skulle vara gravid. Och om behandlingen inte lyckas så blir det en välbehövlig lisa för själen...
SvaraRaderaMen å, vad jag önskar att det skulle lyckas för er!
Jag känner igen det där... nu har vi inte hållt på i IVF-svängen eftersom vi bara är i början på vår utredning, men jag känner också att livet på nåt vis lätt stannar upp när man är barnlös och försöker bli gravid. Jag trivs inte alls på mitt nuvarande jobb och vill inget hellre än att byta, men är livrädd för att göra det också, dels pga marknaden och dels för att jag ändå förhoppningsvis kanske blir gravid, och vem vill ha en provanställning då? Eller så blir jag inte gravid med en gång, men måste vara iväg på en massa undersökningar och sånt, vilket säkert inte är populärt. Och vi vill gärna resa, men tänk om jag är gravid då? Kan vi åka då?
SvaraRaderaMen jag försöker tränga bort såna tankar och leva i nuet. Så ja, jag söker jobb och hoppas på det bästa, både vad gäller att faktiskt få ett nytt jobb OCH att bli gravid. Det är ju faktiskt diskriminering att säga upp någon pga graviditet. Och vi har bokat en resa till Spanien, som du läste i min blogg. Resan blir i slutet av september och om vi blir gravida efter första kuren pergotime så kommer vi inte kunna åka, för då är jag för långt gången. Men jag kan inte tänka så, för det kommer antagligen inte ta på första försöket, så vi bokade resa ändå. Och OM jag skulle bli gravid, ja då är det väl bara att avboka resan? Visst, vi kanske förlorar lite pengar på det, men det är det ju väl värt eftersom vi har ett barn på väg! =) Och har vi inte blivit gravida tills dess så kanske vi behöver något positivt att tänka på, eftersom vi då försökt i två år...
Även om det är svårt, och även om jag personligen har svårt för det (planerar gärna typ flera år framåt...) så måste man försöka leva i nuet.
Kram på dig!
Det var ett mycket bra inlägg. Jag tänker också så himla mycket på all planering och praktiska detaljer och hur jag ska få allt att gå ihop med jobb, ivf och andra praktiska saker. Jag kan ligga vaken på nätterna och fundera över detta. Jättejobbigt. Jag vet att det inte är någon idé att oroa sig innan det händer, men det är lättare sagt än gjort.
SvaraRaderaVi har bokat in en resa, det gjorde vi redan i höstas och nu vet vi inte huruvida den kommer att krocka med behandlingar och annat. Plus att jag har en massa grejer på jobbet som kanske också kommer att krocka. Men jag vet ju inte eftersom det beror på menscykler och annat. Mycket att tänka på. Och man känner sig ensam, därför är det skönt att läsa inlägg som detta. Tack!
Kram och lycka till!
/Fia
Jag både hoppas och tror att det kommer funka nu samtidigt som du verkligen förtjänar en resa till Thailand! Tror du inte att det går att kombinera trots allt? Må illa i värmen e nog inte så dumt trots allt om man vet varföroch är lycklig över det till på köpet!
SvaraRaderaStora kramar
Du vet att jag alltid håller tummarna och hoppas för din skull, likaså nu. Den där resan i mars tycker jag du ska ta oavsett, det är du värd! Vad skönt få lämna tråkvintern ett tag :D
SvaraRaderaKan förresten berätta att en av mina vänner fick två barn på "konstgjord" väg (vet inte exakt hur de gick tillväga)..sen pang..var hon plötsligt gravid med en tredje bara så där! Hon blev jättechockad..o glad förståss :) Så inget är omöjligt! Och en annan kompis mamma blev aldrig gravid, tillslut adopterade de två små barn (bla min vän) från Taiwan. Strax efteråt blev hon gravid på naturlig väg. Så oväntade saker kan ske :)
Ojojoj vad många svar =)
SvaraRaderaJag ska läsa alla mycket noggrannt och försöka svara på så många som möjligt! Men nu är det frukost på jobbet.
Anonym: Jag vågar inte överväga adoption än. Jag känner inte att jag har kommit så långt i tankeprocessen. Vår första inställning till adoption är att det inte känns som vi men den bilden kan säkert förändras om vi kommer att ha fler misslyckade försök bakom oss. Vi är helt enkelt inte redo än. Och jag vet att adoptionsprocessen är lång och att när man väl vant sig vid tanken så dröjer det flera år innan det händer något, men jag tror vi behöver lite tid till. Det enda jag har siktet inställt på är att bli gravid. Det är första målet. Så att plocka bort hela graviditeten ur ekvationen känns jättejobbigt. Även om det man i slutändan vill ha är ett barn. Jag behöver mer tid...
SvaraRaderaFru Barnlös och Malla: Tack för tummar och lyckönskningar. De gör mig starkare!!! =)
SvaraRaderaOm mig: Jag ville verkligen att akupunktur skulle vara något för mig men det går bara inte. Jag må bli bättre balanserad inuti kroppen men psykiskt mådde jag bara dåligt. Fysiskt också för den delen.
SvaraRaderaMen det är så himla bra att det hjälper vissa i alla fall =)
Anonym: Tack för pepp inför resan. Tror verkligen att jag bestämt mig för att åka. Behöver få njuta lite av sol och bad och bara få vara! =)
SvaraRaderaMen jag måste erkänna att jag är lite nervös ändå. För jag är en sån som tror på allt hon läser och jag har läst nånstans att man inte bör flyga de 12 första veckorna av graviditeten. Och inte de 12 sista heller...