IVF-planering

Jag vill köra på direkt, sambon tar gärna en paus.

Det finns inga fördelar med att köra på direkt, men det finns heller inga nackdelar.

Jag är bjuden på två bröllop utomlands i sommar. Om jag vill kunna gå på båda måste vi ta en paus i ivf-andet i hela TVÅ månader. Jag vet, det är ena jäkla lyxproblem det här. Men småsaker som dessa får verkligen bägaren att rinna över just nu. De stora livsomvälvande sakerna har jag nästan vant mig vid, men detaljerna kan jag fortfarande bli vansinnig över.

Så nu vet jag alltså inte vad jag ska göra, vad VI ska göra. Om jag ska vara helt ärlig, så känns det som en stort nederlag att ta en massa pauser. Det känns helt fel och bara tanken får mig att känna mig mer misslyckad än vad jag redan tycker att jag är.

Äsch, är på lite tråkigt humör just nu. Tänkte vara ute och rota i trädgården idag men fick vansinnig migrän efter valborgsfirandet igår kväll som behagade att hänga kvar i morse. Sambon fick cykla och handla värktabletter till frukost. Och nu när jag äntligen hade tid och lust att gå ut och rensa rabatter började jag tänka på svägerskan och hur jag ska lära mig att hantera situationen. Jag kom inte på något bra, det enda jag tänker på är hur dåligt jag vet att jag kommer att må när vi ses. Och att jag inte kommer att vilja prata med henne. Jag kommer att bli den där som förstör stämningen varje gång vi är på plats samtidigt...suck. Och jag vill ju INTE känna så här, inget jag är direkt stolt över. Men jag har ingen aning om hur jag ska attackera det här, som uppenbarligen kommer att bli ett STORT problem...

ÄP är på gång!

Det såg hysteriskt bra ut på undersökningen! =) Kan ni tänka er? Flera fina köttbullsliknande bollar (äggblåsor med andra ord) på skärmen och de flesta runt 20 mm i diameter redan! Så det blir två kvällar till med mina ordinarie sprutor och sen en kväll med ägglossningssprutan. Fasen vad skönt!

Måndag är dagen för ÄP och vi ska infinna oss på kliniken klockan 8. Tidigare har vi inte haft karensdag på jobbet och all tid som jag varit iväg på kliniken har jag inte behövt dra ifrån som sjukledighet. Nu vet jag inte riktigt. Räknas ÄP som sjukledighet eller läkarbesök? För läkarbesök vår vi göra under arbetstid. Och blir det sjukledighet efter operationen? När vi är hemma? Någon som kan förklara för mig hur man räknar på det här?!!

Annars är idag en bra dag. En dag då jag kan se mina mål framför mig, planera röven av mig och bara njuta av att jag har så mycket koll det bara går. Då mår jag som bäst.

Planering av framtiden

Fjärde provrörsbefruktningen i rullning, tre i bagaget och vem vet hur många vi egentligen har framför oss. Jo, visst hoppas jag. Jag hoppas att det blir fjärde gången gillt. Jag hoppas att jag aldrig behöver gå igenom det här igen och att alla våra kommande barn på nåt mirakulöst sätt ska komma till på naturlig väg. Hade jag inte hoppats så hade vi inte hållit på med det här ivf-spektaklet.

Samtidigt så måste jag vara realistisk. Vi har genomgått ivf tre gånger. Ingen av gångerna gav upphov till ens en tillstymmelse till graviditet. Inget som fäste, inget som vill leva kvar. Det finns inga garantier i de ofrivilligt barnlösas värld som vi motvilligt har fastnat i.

Därför måste jag ha lite verklighetsförankring. Jag måste inse att hoppet kanske inte räcker. Jag måste planera mitt liv med förhoppningen att vi lyckas men med insikten att vi kanske inte gör det.

Jag vill att mina vänner och soon-to-be-föräldrar från uppåt landet ska kunna komma och hälsa på oss i vårt nya hem och då måste jag planera att de inte kommer samtidigt som vi kanske misslyckas igen för då kommer jag att vara ett vrak som inget vettig människa bör närma sig.

Jag vill planera in en Thailandsresa med mamma i mars, men den kan jag nog bara åka på OM vi misslyckas. Lyckas vi så vill jag kanske inte sitta i 30-gradig värme och kräkas, men misslyckas vi så behöver jag antagligen vila upp mig och då ska jag gå på massage varje dag. Samtidigt kanske jag inte kommer att må apa och då vill jag såklart åka i alla fall.

Det blir lite leva-eller-inte-leva när man sitter fast i ivf-träsket. Jag kan inte sitta som ett fån och bara räkna dagarna tills vi lyckats eller misslyckats. Jag måste ju göra något under tiden så jag inte blir koko och börjar klättra på väggarna. Och eftersom det i mitt liv alltid har planerats friskt så är det dags att plocka fram kalendern och börjar klottra, för nu mina vänner, är det dags att fylla kalendern med annat än ÄP, ET och BIM.

IVF4 - Planeringen är officiell

Ringde till kliniken idag för att meddela att mensen knackat på dörren och att det således var dags att bestämma datum för första spraydag samt att få hemskickat lite nya recept.

Hoppas nu att första spraydagen är ett gott tecken - jag ska nämligen börja på min egen födelsedag!

Passade på att adressändra när jag hade kliniken i luren också och de passade på att ringa mitt i lunchen som jag tog på stan med A och lillbrorsan.

Nu ska vi se om jag om jag kan beställa leverans av alla mina knasiga hormoner till det lilla lokala apoteket, och hur det blir med betalning av behandlingen. Gissar på faktura, men man vet aldrig. Oavsett så blir det grattis till mamma...

Söta fina mamma som ställer upp såhär. Jag får så satans ont i hjärtat att hon ska behöva betala för det här. Och nu slog det mig dessutom. Stenhårt som en tegelsten på flabben. Tänk om vi inte lyckas den här gången heller?! Då kommer jag ha alla mammas pengar på mitt samvete...fan också. Det kommer jag inte klara av. Jag kommer inte att kunna se henne i ögonen mer...hjälp vad tungt det känns helt plötsligt. Svårt att andas... :( :( :(