Tjock redan...

Bror var på lunchbesök idag. "Har du gått upp i vikt?" frågade han rakt upp och ner. "Ja, jo. Ett par kilo faktiskt". Hade jag faktiskt varit gravid hade det inte rört mig i ryggen. Men nu är jag inte det. Än i alla fall. Det är de jävla hormonerna. Jag kan inte sluta äta! Jag äter och äter och äter men blir aldrig riktigt mätt. Jag är inte direkt jättehungrig heller. Men fruktansvärt sugen - på allt! Det är som aptiten lever ett eget liv och att jag bara hänger på som ett bihang.

Och de där 2-3 kilona som jag lagt på mig sen behandlingen startade trodde jag att bara jag märkte, men så var det alltså uppenbarligen inte.

Kul med påhälsning i alla fall. Så jag får möjlighet att vara lite social. Här är så tomt hemma i lägenheten annars och eftersom jag redan är på gränsen till knäpp och paranoid tror jag inte steget är långt för mig att börja konversera med fikusen i hallen eller möjligtvis proppskåpet om fikusen är på dåligt humör...