So far so good

Ok, det blev en ganska så sömnlös natt. Inte så konstigt.

Vi stack till apoteket tidigt imorse, ställde oss i kön till recepten och ringde kliniken samtidigt. Sjuksköterskan som svarade behövde höra med en av läkarna först. Hon skulle ringa tillbaka. Och i kassan sa de att jag bara har en förpackning kvar att ta ut. För förra gången fick jag ut fel antal, alltså alldeles för många. Herre gud, tänk om jag inte hade haft kvar några sprutor alls på receptet?! Jag som redan håller på att gå i bitar. Medan jag står i receptkassa skickar jag iväg sambon för att köpa lite bomullsrondeller (jag vet, skitfult ord. nästan så jag vägrar skriva det...) och alkogel. Helvete! Alkogelen verkar vara slut. De måste ut på lagret och kolla. Svininfluensan har fått folk att bunkra upp med all alkogel som finns att få tag på. Men de hittade en låda till på lagret. "Hur många ska ni ha" frågar de. Herre gud, folk har blivit knäppa! Jodå, en räcker faktiskt.

Sambon rusar till jobbet, jag sätter mig i bilen och väntar på att kliniken ska ringa. Jag vet ju inte om jag ska ta sprutan över huvud taget. Ikväll är det ju tänkt att jag ska ta äl-sprutan.

De ringer till slut och säger att jag ska ta sprutan omedelbums och att vi sen kör vidare på samma schema som vi bestämt. Shit vilken lättnad! Tänk om jag visste det här igår. Att det fortfarande är ok.

Visst fan kommer jag att vara orolig tills på onsdag. Att äggen ska släppa och att det inte finns några kvar att plocka. Jag kommer att ta det lugnt idag och imorgon. Riktigt riktigt nunnelugnt. Inte göra något alls...som jag inte måste.