Sprutdag 3, IVF2

- Ta en spruta på resande fot (typ). Check!

Det blev lite väl stressigt där ett tag. I alla fall för min stressfria smak.

Haha! Säkert. Kom inte här och ljug, hade många säkerligen sagt för om det är något som är utmärkande för mig är just att jag stressar. Jag stressar mig själv, andra runt om mig, ja hela min omgivning om jag kan. Allt ska gå fort, utan betänketid, inget krångel, och "kom igen nu gubbe! Plattan i mattan, det är INTE 80 km/h på motorvägen!!!" Sån är min vardag och det trivs jag med.

Men inte när det kommer till sprutorna. Jag vill ha lugn och ro. Jag vill kunna tänka efter. Stämmer allt nu? Klantar jag mig inte? Vila lite innan sprutan. Knäppa upp byxorna. Dutta med bomullstuss och alkogel. Ta ett djupt andetag. Klämma tag om fläsket. Trycka in sprutan. Spruta in hela dosen, klick för klick. Räkna till tio. Dra ut sprutan. Långsamt. Dutta med bomullstuss och alkogel. Vila lite. Sätta på korken på sprutan. Slänga engångsnålen. Knäppa byxorna.

Blev inte riktigt det scenariot ikväll. Vi skulle inte gå förrän klockan 22 så jag satt och tog det lugnt i soffan med mitt rosévin. Vi hade det faktiskt riktigt trevligt tillsammans när någon plötsligt utbrast att "nu är det dags att dra!".

Shit!!! Är toan ledig?! YES! Fram med handväskan, in på toa och lås dörren för faaaaaan! Stressa, stressa, stressa!!! Inte tappa nålen på golvet nu, skit i alkogel, räcker med lite tvål och vatten. In med skiten, ut med skiten. Nu bankar det på dörren. "Alltså, hallå. Hur jävla länge ska du vara där inne?! Vi ska gååååå nu. Och det är många andra som också behöver gå på toa".
HA! Om ni bara visste vad jag pysslar med här inne. Sticker mig med nålar och lite sånt. Tänk om jag skulle utbrista bara sådär. "Håll käften, och tagga ner för fan. Jag ska bara hormonknarka färdigt!"