Slut på den riktiga semestern

Sista dagen på semestern idag, faaaaan vad trist! Men det blir ju en del "semester" framöver. Kanske inte den sorten man längtar efter direkt, fast på något förvridet sätt längtar jag ju ändå att få vara lite sjukskriven. För då kommer jag vara flera dagar närmare att få bli gravid. Just ÄP-dagen är kanske inte en höjdarledighet men resten av dagarna är ok.

Renoveringen fortsätter, målar tak, duttar färg på väggar, målar dörrkarm - det här helvetesjobbet gör jag aldirg om igen!!! Att renovera för att det ska bli snyggare och för att man faktiskt blir nöjd med slutresultatet är väl en sak. Men det blir fantamig inte snyggt det här. I huset köper vi nytt!!! Jag målar inte en dörrkarmsjävel till! NEVER! (Ok, måste bara måla den in till sovrummet också. Men sen får det vara slut med skitgörat!)

Varför gjorde vi inte det så här fint när vi faktiskt skulle bo kvar ett tag till? Vi har ju visserligen letat hus i 1,5 år och på den tiden har vi inte lyft ett endaste renoveringsfinger. Det behövdes ju inte, vi skulle ju flytta!

Känns lite som tiden sen vi bestämde oss för att försöka bli gravida. Ända sen dess är livssynen lite annorlunda. Jag passar mig för vad jag äter, dricker inte så mycket alkohol längre, viktigt med folsyra och skippa lightprodukterna! Vi tar båda hänsyn till att det kommer finnas barn i våra liv. (Snarast möjligt helst!). Även saker som ligger månader och år in i tiden påverkas av vårt försöka-bli-gravida-beslut. Sambon funderar över vilka högtalare ska vi ha i vardagsrummet. Kanske inte går att ha golvhögtalare för om barnen börjar klättrar på dem så välter de ju. Vi måste bygga en liten trappvägg på ovanvåningen så barnen inte trillar ner. Och så måste vi köpa en sån där trappgrind så de inte trillar ner den vägen heller. Och bilen borde vi nog sälja och köpa en ny och större så vagnen får plats. Visserligen sa hon vi köpte bilen av att en barnvagn visst får plats i bagageluckan. Men då får resten av packningen vara i baksätet och då blir det väldigt trångt om vi ska vara två vuxna och en bebis i bilen.

Men vi är inte ens i närheten av att vara två vuxna och en bebis. Vi är inte ens två vuxna och ett foster. Vi är två vuxna, men känner oss som missfoster...två vuxna, som inte kan få en bebis. Inte själva i alla fall...