Chattfnatt

Ända sen vi sprang på varandra på det där forumet har vi fått fnatt. Vi kan liksom inte hålla oss borta från varandra. Vi började lite smått i en tråd, snackade lite. Vi hoggade ju tråden fullkomligt och gick över på privata meddelanden som sedan blev till msn och sms. Varje dag sms:ar vi. Flera gånger om dan. Och det är så jäkla skönt! Att ha nån som bryr sig. Som kollar varje dag om man fortfarande lever.

Pling-pling, ett nytt sms. "Är det M nu igen" frågar sambon. "Får ni inte nog av varandra?".
- "NÄ". "Never"! Och vi fortsätter att plinga. M's sambo tycker också vi tokiga. Men är det så tokigt när det för med sig så mycket bra? En ljuspunkt i den vardagliga misären, det unnar jag mig, annars får jag fnatt.