Fler sprutor....

När man satt tillbaka ett embryo hjälper man kroppen lite på traven i form av - Jo visst - ÄNNU FLER hormoner! Jag är hög på hormoner och inte det minsta nöjd med effekterna än så länge faktiskt. Vilket skitämne att vara beroende av. Då tar jag hellre det där smärtstillande medlet i armen några gånger om dagen.

Förra ivf:en fick jag recept på Progesteron i form av vagitorier. Slemmiga små rackare. Formade som små raketer som man ska stoppa upp mellan benen och låta smälta lite härligt långsamt. Konsistensen blir till konstigstens...vaxliknande sörja som inte går att få bort. Trosskydd efter trosskydd hjälper inte på långa vägar. Alla trosorna, trots flera turer i tvättmaskinen är fortfarande lite styva i strukturen. Precis som att hormonvaxet format dem efter muffen. Har ett 20-tal små rustningar i lådan nu. Får se om jag ska ge dem en omgång tvätt med extra mycket mjukmedel. Annars blir det sopen för dem. - Rustning som underkläder är alltså inte skönt. "Check på den".

Den här ivf:en i varje fall blev vi ordinerade sprutor istället. Och anledningen till att jag säger VI är för att sambon får vara med på ett hörn den här gången. Det enda riktigt aktiva deltagandet förutom simmarlämnande på äggplockardagen. Det här är nämligen inga gosiga sprutor som de jag gett mig själv i magen förr..nej nej. Det här är sprutorna från helvetet!!! Eller grannar i alla fall...

Intra-muskulära sprutor, två gånger om dagen (morgon och kväll), i RUMPAN!! 2 ml varje gång (vilket ärligt talat är svinmycket! Var i helvete ska det ta vägen?!) med en nål på 7 cm. Good times... Och det är alltså sambon som blir sprutaren vilket iofs känns som en ganska rimlig roll. Vi fick träna på kliniken igår. Först fick sambon träna på att stabba en sån där stressboll i skumgummi och sen var det bara att gå lös på ena skinkan. "-Hur långt in ska nålen" frågade han sjuksköterskan. Hon svarade inte utan pekade på nålen (som jag inte såg eftersom jag låg på mage, redo att ta emot första dosen i min vänstra bakdel).

Det gick väl bra. Vet inte riktigt vad jag ska säga, har inte mycket att jämföra med. Kändes inte så mycket. Fast imorse var det överjävligt! Kändes som att skinkan skulle gå sönder på mig. Kunde inte sitta på den, inte klämma, inte röra på något sätt. Som en träningsvärk utan att träna. Och en stor knöl hade det bildats också. Mitt under sticket. Förtjusande!

Imorse tog vi den första sprutan utan övervakning. Sambon är superduktig! Verkligen! Hade definitivt inte gjort det bättre själv och det är något jag sällan erkänner...

2 down - 27 to go...